Bergmans halvbror? Horoskopet bejakar.

Ett spännande stycke släktforskning skildras i DN (fattigmansversion i AB) - möjligheten att Ingmar Bergman föddes av en annan mor än Karin och att detta är förklaringen till hans "extrema likhet" med tre år äldre källarmästaren och tavelkludden Holger Tillberg. 

Inför sådana här uppgifter börjar förstås tanken vandra - hur trovärdigt är Ingmars födelsedatum om han är en bortbyting som ersatte det "klena barnet" som nämns i självbiografiska texter? Och därtill, vad om födelseklockslaget 13.00? [1]

Hur som helst är det fascinerande att dubbelexponera Bergmans födelsehimmel på den för sin möjliga storebror Holger Tillberg och notera att mödernets planet, Månen, faller i samma tecken, Jungfrun! Astrologins "look-alike"-par brukar ju uppstå antingen genom att Solen eller Månen ockuperar samma tecken, eller ibland genom opposition - "motsatserna attraheras till (och närmar) sig varandra".

Av DN:s suddiga grafik får man dock en antydan om porträttlikhet mellan Bergman och hans föreslagna biologiska mor. Holger Tillberg-fotot är nästintill värdelöst, men en ny bok är på väg ut - kanske finns det fotografiska underlaget där.

Dubbelexponeringen eller "synastrin" visas med Bermans förmodade Vågascendent stigande i öster och hans planeter som den inre kretsen. Den möjliga storebroderns planeter i mörkblått i den yttre kretsen.

Vad som talar för att Bergmans horoskop är korrekt är att han under hela tio år tjusades av nazismen (SvD 2007), vilket stämmer perfekt med horoskopets allmänna tonläge. 

Månen i Jungfrun har i bloggens undersökningar visat sig statistiskt överrepresenterad i horoskop för främlingsfientliga individer. I den gruppen, redovisad tidigare på bloggen, ingick också tjoget beryktade tyska nazister från Andra världskriget. 

Det är Jungfruns jakt på renhet och sortering (smutstvätt i en hög, ren tvätt i en annan) som skadar tecknets omdömesförmåga, precis som den indiska filosofin varnar att, "den som på 'det här' och 'det där' gör en åtskillnad, kommer att gå från död till död." 

I en kritisk-analytisk kultur, som den där teknokrater som enbart använder den urskiljande logiken, har vi redan gått överstyr och kan inte längre se vad vi ställer till med! Bergman, med ett tydligt analytiskt horoskop tycks ha haft den personlighetssidan väl utvecklad - sinnet för informativa detaljer i hans filmer är ett tydligt tecken. Se bara schackpartiet mot Döden. Merkurius logik hela vägen!

Bergmans Sol i Tvillingarna är i slutet av sin vandring genom det andra av de två merkuriska - logiska och kommunikativa - tecknen. Solen kallas här mrita - död - i indisk astrologi. Viktigt när Solen (en fadersgestalt) visar tecken på att inte längre lysa lika starkt (Bergmans avsevärda problem med sin präst-pappa) är hur disponenten fungerar. 

Solen förfogas här över av Merkurius, som befinner sig i (omedvetna) Vattentecknet Kräftan. Ännu ett tecken på att den dissociativa tendensen när känsla (Vatten) och rationalitet (Luft) kommer samman kan fungera hos konstnärer, vilka inte behöver hålla sig till sanningen utan rationaliserar sina känslor!

*****

Kräftan var som måntecken statistiskt överrepresenterad i samma grupp av främlingsfientliga, och det är lätt att förstå hur två tecken (principer) som båda söker definiera och sätta snäva/snåla gränser både kan falla för rasismens galenskap och samtidigt bli som Fredrik Reinfeldt (Kräfta och Jungfru via Sol/ascendent) - inte ens förtäckt kallsinnig inför samhällets svaga och lågpresterande utan skapa ett officiellt program som inbilskt förnekar sjuka rätten till ett tillfrisknande. 

Det hela är, som sagt förr, kusligt likt nazidevisen  "Arbeit macht Frei" - "lite arbete gör dig gott, undermänniska!" Detta är Regeringen Reinfeldts "arbetslinje" - det mest horribla stycke politisk ideologi som de tanklösa svenskarna någonsin valt att låta utspela sig inför deras döda ögon. Svenskarna valde Reinfeldt för att påminna sig om precis hur döda de kommit att bli i sitt jagande efter en allt banalare livsstil, grundad på en perverterad individuell frihet (som tydligt eroderat insikten om att höra till ett sammanhang) samt, alltid, konsumtion och åter konsumtion av grejer. 

Se Reinfeldt som springpojke åt Marknadens och den sjuka cancertumörens Tillväxt-filosofi. Den sprider sig genom hela samhällskroppen tills alla är så förgiftade att de verkligen tror på sin egen livsinvestering. Solen i Kräftan hamnar tyvärr ofta i händerna på Begärets krafter eftersom tecknets härskare Måne, är själva syndafallets symbol. Kräftan vill alltid byta ut det den har mot något nyare, och mer aktuellt, den representerar vad Platon kallade förfallet ner i den ständigt skiftande opinionens domän - ett fullständigt pseudoliv.

Kräftans tecken har oturen att representera Naturens instinkt till självbevarelse - i det lilla och ur det egna perspektivet ett gott ting. Modern behövs! Men när man som i nazismen och via moderaternas ledare upphöjer denna irrationella instinkt till medvetet ideal (Reinfeldt: Solen i Kräftan i 11e idealhuset), där en välbeställd medelklass håller ihop och sparkar neråt mot samhällets nedgångna områden istället för att rusta upp dem, då är slutet för en nation nära - eller som i tyskarnas fall, Europas fred. 

Här visar sig då modersprincipens begränsning: fågelmannan som sparkar ut oönskade ungar ur sitt bo, helt enkelt för att hon helt saknar intelligens och bara går på instinkt. 

Med intelligens (Solen, kontrasterande till Månen) följer kunskapen som visar dels att alla har ett metafysiskt sammanhang - "vi är alla Guds barn" - (ja, även fysiskt, vi är alla vävda av samma material bara på lite olika sätt) - och därtill kreativiteten att skapa förutsättningar för alla att närma sig varandra (jämlikhet). 

Men inte i Reinfeldts och de cancersjuka Kräftornas värld. Där finns inte den visionen som är en gåva från högre höjd. För den riktigt fallna själen existerar bara socialdarwinism, ett sorgligt kapitel i Europas intellektuella historia.

*****

Titta på Ingmar Bergmans planeter i Kräftan: intellektsplaneten Merkurius ovanligt känslostyrd i Vatten och i olustig kombination med torra förnuftets Saturnus som också dras med i irrationella och osunda strömningar i det sublunära tecknet. Denna leda i själen disponeras sedan från det hyperkritiska och separatistiska sinnelagets Måne med skärsårens och trumanas planet Mars i det tolfte huset för omedvetna strömningar! Nej, ett sådant här horoskop skapar inga solskensberättelser!

Det intressanta är att t.o.m. efter Bergmans död fortsätter DET ARISKA BLODETS FILOSOFI att förfölja honom - nu genom de kvinnor i DN-artikeln som t.o.m. låtit dna-testa intorkat saliv från ett frimärke mästaren slickade på, allt för att avgöra hans biologiska härkomst. Se återigen det extremt feltänk ur Himmelens perspektiv som Kräftan och Jungfrun i sin jordbundna typ av intellektualitet ägnar sig åt.

Är ovanstående horoskop i själva verket för ett avdött "klent barn" och inte Bergmans eget datum, kom hans liv icke desto mindre att utvecklas exakt som symboliken låter antyda. Till och med till den grad att kvinnor efter hans död jagar i frågan om hans blod (Månen + Mars, kvinnor och blod)!

Vad jag vill framhålla här, är att vi ser Platon besannas. Världen drivs av idéer och inte av det fysiska substratet och än mindre av dem vars hela föreställningsvärld (Vatten) begränsas av den empiriskt iakttagbara världens yttre kopplingar. Bergmans horoskop bör uppfattas som det partitur författat i Himmelen som det är. I denna komposition ingår blodets dårskap vilket drabbade honom under naziåren och nu har drabbat de som sökande vandrar i hans spår.

*****

Bättre gjorde Bergman ifrån sig när han slutade med nazisvärmeriet och använde Jungfruns överutvecklade förmåga att diskriminera och urskilja små (oviktiga) nyanser till att granska ångest och kval i det själsliga och i hemmet - båda domänerna sorterar, inte av en slump, under Kräftans tecken!

"Det klena barnet" i Bergmans tidiga historia syns som Månen i konjunktion med den onda Mars, sändare av olyckor, febertoppar och annat besvär. Skulle klockslaget stämma faller Månen och Mars dessutom i det tolfte huset för "dolda ting", dessutom ett hus som ibland tecknar ohälsa. 

En horoskopjämförelse reder förstås inte ut släktsbandsmystiken, men att båda männen visade sig födda under samma modersindikator (en chans på tolv) var intressant nog, och att den separatiska Mars står mellan Ingmar Bergman och hans mor ytterligare ett tecken. 

Månen i tolfte är ett distinkt bud om förmedvetna händelser, saker Bergman inte kunnat registrera som spädbarn då han ännu bara hade andesjälens öppna medvetande men ännu inte några begreppskategorier på plats för att sortera intrycken som människor sorterar dem. 

*****

Sådana här trauman kommer förstås surt efter och tar sig hos en omedveten människa asociala uttryck. Men om den vuxne fortsätter att förkovra sig kommer en tid då man plötsligt läser eller hör något som bidrar till en ny kognitiv kategori. Äntligen får själsminnet en "kropp" att visa sig genom, och man förstår sitt förflutna! 

Platons teorier om själens tidigare liv innehöll tanken på ett återinhämtande som var en ren fråga mellan det solära medvetandets intentionalitet och Månens minnesgravar. Särskilt barn födda med tydliga minnen av ett föregående liv visar att dagens empiriska (erfarenhetsbaserade) synsätt är felaktigt. 

Skräprörelser för lågutbildade, som Humanisterna, har dessutom upphöjt en forskningsmetod till ett obevisbart påstående att kunskap inte kan komma till individen till del på annat sätt än genom de fem yttre sinnena.

Sanningen är alltså att Platon hade rätt, själen kan informeras direkt från en högre medvetandenivå. Men även en människas livslånga lärande kan ge redskap för insikt i till och med de mest undanstuvade själsminnen från detta eller föregående liv.

*****

Se även horoskop för:
Erik Bergman
Karin Bergman

_____

1. Tidpunkten har snappats upp av uppmärksamma franska sajten Astrotheme, troligen direkt tagen från seriösa AstroDatabank som ger klockslaget en ynklig C-rankning.