Lois Rodden som ägnade hela sitt liv åt att samla in och celebriteters födelsehoroskop med födelsetid, och kort kommentera skälet till deras berömdhet, måste ha varit en ordningsam människa.
Och jag syftar inte på att det krävs en alldeles särskild nördighet för den slags "train spotting" som fastnat på att få varje siffra helt rätt. (Som astrolog gjorde hon inget väsen av sig, jag tror inte ens hon skrev någon bok i ämnet.)
Vad man tydligt märker hennes förbehåll inför en styvmoderlig artikel på AstroDatabank om världsstjärnan Bob Marley. Allt hon kunde se i hans livsöde var en "knarkare" som hade en tuff start i livet och vars stjärna steg snabbt men strax brände ut sig. Knappast en av Roddens, må hon vila i frid, mer rättvisande biografier.
Hur ointresserad hon var av det som i hennes ögon verkar ha varit ett knarkande slödder visar sig i XX-rankningen av födelsedatumet. Hon noterar att Bob Marley själv dementerat den uppgift hon använder (med förbehållet XX), vilket naturligtvis bör diskvalificera den biograf som t.o.m. kommit fram till ett klockslag till detta datum Marley inte känns vid.
(Hans far var vit militär och de hade aldrig någon kontakt, men hans mor bör ha känt till när hon födde sin son...)
Hade Lois Rodden varit det minsta intresserad av att få datumet rätt kunde hon ha tittat i albumet "Burnin'" (1973), The Wailers andra på stora brittiska skivbolaget. Där finns uppgifter på The Wailers sex kärnmedlemmar (både Peter Tosh och Bunny Wailer var ännu med Marley).
Alla de övriga fem musikernas födelsedata stämmer med Wikipedia, så varför inte Bob Marleys? Samma dag som i passuppgiften Marley dementerade men annan månad. Eftersom månaden är skriven med bokstäver minskar chansen att det är tryckfelsnisse som varit framme.
När vi ändå ser ut att få låta oss nöja med ett horoskop med Månen som ställföreträdande ascendent kan genast sägas att båda datumen ger skadade sinnelag! Datumet Marley dementerade skulle ha givit en Måne fallen i Skorpionen, medan skivomslagets uppgift ger, några timmar in på dygnet jamaicansk tid, en Måne i Stenbocken.
Och jag tror på Stenbocken här, det finns omständigheter i Bob Marleys liv som rimmar perfekt med detta sinnelag som står så nära en kallhamrad sociopatisk rebell när omständigheterna inte vill sig. Stenbockar, kan jag säga, kan urarta till rättshaverister, och det är ett skäl till att just kombinationen med Väduren (egoprincipen) döpts till "egenmäktighet" på den här bloggen.
Men Månen i Stenbocken är också en ett sinnelag med en oerhörd känsla för strukturer, och Marley som låtsnickrare tycker jag är en betydligt större grej än uppgiften i DN på 30-årsdagen av hans död, att han röstats fram som världens tredje bästa textförfattare. Jag har sett reggaefans jämföra illiterata gettosångare nästan helt utan ordförråd med Bob Dylan! [1]
Den där undersökningen ger jag inte mycket för och inte artikeln heller. Häpnadsväckande att en arrangör av reggaefestivaler kan stå och säga, "reggaens ställning var ganska begränsad under Bob Marleys tid. I dag är den starkare än någonsin i Sverige", när det är allmänt känt att han slog publikrekord år efter år på Gröna Lund i Stockholm? En reggaearrangör som inte ens kan reggaens historia i sitt eget land. Hej vad bäst i världen vi är!
:-)
Den där undersökningen ger jag inte mycket för och inte artikeln heller. Häpnadsväckande att en arrangör av reggaefestivaler kan stå och säga, "reggaens ställning var ganska begränsad under Bob Marleys tid. I dag är den starkare än någonsin i Sverige", när det är allmänt känt att han slog publikrekord år efter år på Gröna Lund i Stockholm? En reggaearrangör som inte ens kan reggaens historia i sitt eget land. Hej vad bäst i världen vi är!
:-)
Sant är att Marley har sina lyriska stunder, "Waiting in Vain" (1977) är en kärlekssång där Marley vågar visa sig liten, inte dåligt med tanke på att Månen i Stenbocken gärna identifierar sig med makt och position.
Varför Månen i Stenbocken känns trolig är emellertid hans notoriska otrohet mot hustrun Rita Marley (ett otal barn med olika mödrar) och hans kallhamrade hårdhet i ungdomen. Månen vilar här på, eller disponeras av, Saturnus i amoraliska Tvillingarna.
Med Chandra lagna (månascendent) hamnar sinnets disponent i ett ondskefullt hus, fiendens hus. Marley var en mycket mycket arg man i hela sitt liv, om nu texterna på något sätt återspeglar frågor som sysselsatte honom. Många personer och företeelse anklagade han med den hårdhet som Saturnus är kapabel till.
Månascendenten känns här remarkabelt riktig, givet att dess "själ" är färgad av ett hus som lever i split och fiendskap. Merkurius är ju en hårklyvare och kritiker och naturligtvis tar Saturnus färg av tecknet. Den omåttligt hungriga Rahu invid Saturnus säger faktiskt en hel del om varför Marleys sinne eller själ i den formalistiska Stenbocken har lyfts till skyarna och blivit en av de definitiva ikonerna - inte minst för hela den del av världen som är fattig.
Som jag tidigare varit inne på är Saturnus/Stenbocken symboler som indikerar underklass och fattigdom, och Månen "skadad" eller i "detriment" i tecknet gjorde Marley akut klassmedveten.
De här omständigheterna ger också en bild av hur hans liv började, för om man ritar en livslinje står Månen för modern och entrén in i denna värld. Tidiga stämningar som lägger sig som en bas i psyket.
Livslinjen löper på, och på andra sidan står Solen som den attraktionskraft som är själens livsmål den här gången, uppdraget att utföra. (Det här är en tydlig bild men ändå en förenkling - vedisk astrologi känner hus 1, 5 och 9 som dharma-hus, husen vars budskap man måste leva upp till för att sägas ha gått i land med avsikten för denna återfödelse.)
Solen är nu inte slutet på livslinjen men väl sinnebild för förverkligandet av sin livsuppgift, t.ex. som livgivare till avkomma eller att sätta sitt avtryck som individ i historien. Sedan kan man naturligtvis tala om Jupiter som tiden då människan söker livets mening och om Saturnus den krökta ryggen och ålderdomen eller om att själen åter går ut från denna världen genom Månen - samma dörr den kom in genom. "Från moderskötet till graven."
Men helt klart startade och slutade Marleys liv med Månen i Stenbocken som via kopplingen till arbetarklassen är ett slitigt och tufft tecken.
En av de flera jamaicanska skivbolag han startade under sin karriär hette för övrigt Tuff Gong, och jag gissar att gonggongen indikerar något i stil med en visselblåsare eller en som klämtar i klockan. Marley var en alarmist som hade tuffa sanningar att delge västvärlden - den stora horan Babylon i rastareggaens bibelpåverkade texter.
Månens disponent i sjätte huset för tjänare, slavar eller fiender plus en ond planet som Rahu, tyder ju inte en privilegierad ankomst till denna värld. Och även om Månen mer exakt bara "råder" över det lilla barnets tidigaste år, tenderar ett stukat känsloliv som fastnat i förverbala trauman att lägga grunden till en svår människotyp längre fram.
Senaste modeordet är visst "anknytningsproblem" och detta ser man regelbundet med Månen i Stenbocken. Disponenten Saturnus är ju kall och rationell och Marleys moder kanske såg honom just som ett "half-breed" och ångrade ligget med en vit man... Den negativismen plockar det lilla barnet upp och formas av.
Det var faktiskt originalmedlemmen Bunny Wailer, som kom från ett inte fullt lika fattigt område, som räddade Bob Marley och Peter Tosh från de ligistfasoner de höll på med i tonåren, och fick dem att bilda en sångtrio istället.
Att Marleys hårdhet och oförsonlighet fanns kvar i karaktären - säkert en hatisk sida riktad mot den frånvarande fadern - fienden, en kolonial vit engelsman - kan anas i sångerna. Och i envisa rykten, som nu nästan glömts efter att skivbolaget (vilket som nu äger materialet idag) jobbat på att marknadsföra myten Marley.
Från gettot där han levde fram till 1975 (då han flyttade in i vita skivbolagschefens flotta villa i en bättre del av Kingston) finns dock minnen av att Marley skurit ett finger av en annan musiker i inbillningen att någon tjuvlyssnat på ett nyskrivet alster och sökt roffa åt sig låten för egen del. Det var ingen mindre än den niofingrade superproducenten Winston "Observer" Holness som hade detta att säga för att normalisera bilden av en artist som i västerlandet redan blivit mer myt än människa. [2]
Jamaicas slum har kostat många stjärnor livet innan deras talang han blomma ut. Hugh Mundell, skjuten i ansiktet knappt äldre än 20, över ett bråk om ett trasigt kylskåp. Fatta nivån, det är bara för sorgligt. Marley var alltså aldrig någon bildad man, men han hittade rastareligionen och den förgudligade etiopiske kejsaren Haile Selassie som substitut från sin far som aldrig var "där för honom" som det brukar heta i egocentrerade sammanhang.
Syns något av detta i horoskopet? Solen står i egolösa (eller egosvaga) Fiskarna. Marley kallades av många ödmjuk och mild i framtoningen som privatperson. Drivet från en Sol i Fiskarna stämmer med den beskrivningen (eller rättare, bristen på driv - Sol-Fiskarna flyter med och inspireras av det som pågår). Eftersom Solen är en fadersindikator och Jupiter en annan i indisk astrologi är det intressant att här se Solen disponerad av Jupiter i åttonde "dödshuset", ett ont hus enligt indierna. Är detta den frånvarande vite fadern?
Jupiter själv står i Lejonet, och det, fast inte utritat på kartan, ger en remarkabel ömsesidig reception med Solen i Fiskarna. Detta är alltså inte ett vanligt fall av Sol-Fisk utan en Fisk med uppdrag att förlora sig, offra sig för Jupiter i Lejonet - Guru själv i Kungens zodiaktecken. Är inte detta en symbol för ett livsmål som går i den djupa religionens tecken, vet jag ingenting!
Jupiter själv står i Lejonet, och det, fast inte utritat på kartan, ger en remarkabel ömsesidig reception med Solen i Fiskarna. Detta är alltså inte ett vanligt fall av Sol-Fisk utan en Fisk med uppdrag att förlora sig, offra sig för Jupiter i Lejonet - Guru själv i Kungens zodiaktecken. Är inte detta en symbol för ett livsmål som går i den djupa religionens tecken, vet jag ingenting!
Det är alltså en avsevärt annorlunda Bob Marley som väntar vid livslinjens slut än den kantiga, arga materialist som tecknas av startpunktens Måne i Stenbocken! Men helt klart levde vissa sidor av Mån-Stenbocken kvar i honom.
Som det brukar heta i hypnoterapeuten Michael Newtons böcker arrangerar själarna sina inkarnationer på jorden före ingången i tid och rum. Våra värsta fiender här på jorden kan vara andliga vänner vi har en deal med. Djävulens advokat är en realitet. Vissa kommer hit med synbarligen negativa livsöden, vilket i det större spelet får sin förklaring eftersom någon annan själ behövde uppleva det som den negativa själen sprider omkring sig.
Ur det perspektivet kunde Bob Marleys frånvarande vita far ha varit en god själsvän till sin blivande son, och att deras deal var att han i rollen som biologisk far skulle försvinna. Det mörka vakuum (åttonde huset) som då bildades kunde i sin tur öppna för Marleys sökande efter en fadersgestalt.
Och genom det för en västerlänning något svårbegripliga förgudligandet av kejsar Selassie av de fattiga och obildade människorna i Jamaica (dock: en färgad kejsare och därmed en fantastisk rollmodell), skulle den själ som hette Bob Marley under ett 36 år kort liv öppna kanalen tillbaka till andevärlden. Hans medfödda Månen i Stenbocken tydde nämligen på att han var rätt skadad i själen av andra liv som gjort honom förstoppad.
A Rastaman Vibration, yeah.Are you picking up now?Jah Love, Jah Love, Protect I.
Se även: Joe Meek, den tondöva musikproducenten. Jag kan inte påstå mig ha några observationer som styrker ett kort liv för Fiskar med Månen i Stenbocken, men det var just vad också Joe Meek fick. Han dog vid 37, ett år äldre än Marley.
______
1. http://www.moll-selekta.com/cat_e.html - se albumet Barry Brown: Rich Man, Poor Man
2. Intervju med Holness på LP-skivan "Observation Station" (Heartbeat Records, 1990)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar