Norska Stella Mwangi - alltför etnisk?

Karismatiska norskan Stella är besviken, utslagen i semifinalen (Expr).

Kan det vara så att det omvittnat rasistiska, blekfeta Europa - som genom det som numera blivit ett dumskallarnas försök att förbrödra sig över landsgränserna - fann den karismatiska färgade norskan alltför "etnisk"? Har något tagit fram statistik på hur färgade klarat sig i Eurovisionsschlagern genom åren?

(För den politiska aspekten av ESC, se bara hur sångare, bakgrundskörer och låtskrivare vandrar som landsflyktiga från land till land och sakta men säkert knyter samman ett av världskrig och folkrensningar fullständigt raserat Europa. Innan primitiva folk vågar bli vänner på riktigt, lär de sig umgås genom att smaka på den "främmande" kulturens mat och musik...)

För min del tyckte jag låten var lite tråkig men jämfört med övrig smörja borde den verkligen ha gått vidare och jag tror vi såg den europeiska rasismen sticka fram sitt fula ansikte.

För Stella Mwangi har ett horoskop som varnar för lömska bakhåll från gemena och simpla människomassor. Visserligen verkar Eric *jag vill bli populär* Saade vara den ytligaste människa som gått på jorden. Men om man silar bort hans första plattityd till kommentar i AB, att "hon ser ut som en fotomodell", och fokuserar det han säger därnäst, "hon har det man inte kan köpa för pengar", då har han sett rätt. Kvinnans karisma är exakt den som Solen i Lejonet i bästa fall ger - solvärme direkt från vårt universums centrum!

Enorm karisma - Eld och Vatten
i drabbning ger "sensationalism"

Men den fördomsfulla och inskränkta folkmassan, symboliserad i zodiaken av Lejonkungens undersåte Månen i Kräftan, hamnar tyvärr i ett naturligt tolftehusförhållande relativt Solen! 

I indisk astrologi diskuteras födelsehimmelen även under aspekten av Sura lagna, en solascendent. Och räknar man soltecknet som förstahuset hamnar Månen i Kräftan bakom ryggen på idolen/hjältinnan Solen, i perfekt "tolftehusrelation", varifrån den nyckfulla och opålitliga publikmassan kan skada eller svika den naturliga Lejonledaren.

Det är fascinerande att zodiakens Lejon på sin enda sida har Månen - symbol för den sublunära sfären där människan slits hit och dit under påverkan av de irrationella vattnen, och på andra sidan har en tjänare (Merkurius/Jungfrun) som kan förekomma i både rollerna tjuv och självtjänande fiende! 

Detta är vad Lejonet - den ädla härskaren - har att jobba med. Tallösa själar som ännu inte själva nått konungavärdigheten i sina själar!

Eftersom Stellas Måne i Kräftan visat sig överrepresenterad i horoskop för främlingsfientliga politiker och privatpersoner, ser vi här återigen att medaljen har två sidor: Kräftan som revirinstinkten kan slå åt två håll - antingen är man själv den som räddhågset och inskränkt stänger dörren för allt utom det som redan är välbekant, eller också kan man bli offer för andras hariga beteende.

När Stellas text berättar om vad "mamma sa henne" hör man Mån-Kräftans starka inflytande (tradition och sentiment via mödernet) och när samma text berättar att livets "små ting" ger henne förnöjsamhet, då är det återigen Kräftans "lilla sfär" som talar.

Men Sol-Lejonet står ju för lyx och det grandiosa? Nja, följer man det här Chandra lagna-horoskopet, som i brist på födelsetimma tar Månen som förstahus, landar Solen i andra huset för livets enkla glädjeämnen, Oxens sinnliga hus.