Karin Bergman - Sattva guna som kronisk obeslutsamhet

För fullständighets skull ett horoskop även för Ingmar Bergmans mor Karin - på sistone ifrågasatt i modersrollen.

Här är det uppenbart att de omskrivna slitningar hon avslöjade i sin hemliga dagbok har sin astrologiska grund i en överdrift av Sattva guna, den medvetna kvaliteten. Individer ser och förstår för mycket och deras förmåga att inta allsköns perspektiv hämmar deras beslutsfattande. 

Eftersom jag delar detta storkors med Karin Bergman och därtill en fallen Sol i Vågen kan jag lätt leva mig in i hennes beslutsångest. Jag älskade för övrigt Clash-låten "Should I stay or should I go", just för att de orden så perfekt beskrev vågskålarnas tecken när så mycket information, så många möjligheter ständigt strömmar in i sinnet och kräver sin plats i helhetsbedömningen.

Karin Bergman var prästfru, och förnäm sådan också. Fast hennes stöd till Vågen, partnerskapets tecken, var så klent det kunde bli: Venus är fallen i kyska och kritiska Jungfruns tecken. Egentligen en väldigt solitär position som skiljer sig från Vågen just genom att inte egentligen delta med både själ och hjärta i några allianser. I zodiakens sjätte tecken kulminerar tendensen att leva blott för sig själv för att sedan i Vågen (andra faktorer likvärdiga) slå över i en fullblodad sällskapsmänniska! Zodiaken synes i vissa segment vara tydligt uppbyggd med teser som följs av antiteser. 

Om sedan "syntesen" står att finna i det tredje tecknet från det man börjar nysta från, är jag mindre säker på. Eller, rättare, jag har aldrig systematiskt gått igenom zodiaken ur det här perspektivet. Men vad t.ex. om Jungfrun som privatism (jfr Fredrik Reinfeldts Jungfruascendent) och Vågen som den motsatta eller antitetiska sällskapligheten - vad slags syntes skulle då Skorpionens "bortdöende" representera? 

Kanske de offer (att dö är ett offer) som två egocentriska individualister (Jungfrun) i nära allians (Vågen) tvingas till. Som jag pekat på tidigare är det bara egot som dör i Skorpionens mörka tecken, inte andesjälen.

*****

"Skuld och frihetslängtan i ena vågskålen, plikt och tålamod i den andra."

 

Utan att ens DN-journalisten vet om det använder hon i sin skildring av Karin Bergman och hennes hemliga dagbok Vågens symbolspråk! 

Här ser man de sanna urbilderna tränga fram, för enligt västzodiaken, om skribenten känt till Karin Bergmans födelsedag och "stjärntecken", skulle soltecknet varit Skorpionen. Detta är visserligen en många gånger repressivt tecken, men det är helt uppenbart att Karin Bergmans livsmotiv inte var sexualitet och död utan kretsade kring sitt äktenskap med hovpredikanten.

Men den kyska Venus i Jungfrun trånade efter den andre teologen! Varför två av samma sort? Hennes psyke (Månen) låg i det märkliga tecknet Fiskarna som gärna lever ett kuriöst dubbelliv. Månen i Fiskarna är inte den mest trogna av sinnelagspositioner. 

Jungfruplaceringen för Afrodite var den enda som var distinkt frånvarande i studien av 120 hbt-horoskop! Givet den röta den här gruppen uttrycker i sina förbindelser, bekräftade det här underliga fyndet faktiskt - bakvänt - Jungfrun som det sedesamma tecknet!

Men tydligen tryckte det sinnliga Fiskpsykets hunger på och oppositionen Jord/Vatten är känd för att inte ens vilja motstå köttets lustar.

Tar man i brist på känd födelsetid Månen som ascendent uppstår det intressanta att partnern - predikanten Erik Bergman - beskrivs genom kombinationen av Mars och Venus, som jag tidigt i bloggens historia beskrev som "horbockssyndromet" innan jag mildrade till "förhöjt libido".

Enligt månascendenten skulle alltså Karin ha varit gift med en liderlig sälle till präst, med reservation för den "normaliserande" och anständighetskapande prägel som Jungfrun söker dölja den här lidelsen bakom. Frågan förblir alltså ur det här horoskopets perspektiv öppen om prästen var otrogen, också han, med många kvinnor. Mars och Venus i sjunde är inte en lyckad åktenskapsindikation, faktiskt vill indisk astrologi att sockersuktande Venus håller sig borta från den här sektorn överhuvudtaget! Varför? Jo för att det är en prostituerad, en fresterska och därmed skadlig för äktenskapet! Att sedan också lägga in den dunkla driftens Mars i samma livsområde...

Men för makens vidkommande upprepas samma bud om en horkarl ännu en gång och nu genom att den här libidinösa kombinationen disponeras av Merkurius som själv ligger i åttonde huset för skorpionisk drift, tillsammans med indikatorn i ett kvinnohoroskop för hennes äkta make (om någon): Solen. 

Denna Sol är emellertid fallen i Vågen saknar med detta kvaliteter man skulle önska sig av partnern. Ett flertal indikationer kretsar kring samma motiv och det provisoriska Chandra lagna-horoskopet ger här väldigt tydliga indikationer om en "tematisk" överhettning och en frustration kring maken (och äktenskapet)!

Jag noterar också skillnaden i temperament på sol- och månsidan: i känslan en Måne i Vatten disponerad av Jupiter i Eld (hunger efter omväxling och sensationer), på handlingssidan (Solen) Luft disponerad från jordnära Venus i Jungfrun, en rationell nästan snusförnuftig ådra.

Nej, inte heller här ser horoskopet helt lyckligt ut. För Solen agerar ju inte ut det som instinkten - Månen - skulle vilja! I så måtto som hustrun lämpade över sin egen Sol på maken att gestalta, kan jag förstå hennes frustration. Men lämnad på egna ben, hade hon heller då kunnat uttrycka sin lunära hunger? Skulle inte hennes egen begränsade sol-kraft med dess överdrivna sedessamhet ha stått i vägen för fantasiernas (Månen = fantasier) realiserande?

I vissa livet är själen helt enkelt i obalans, och då ser horoskopen ut så här. Under andra magiska liv stämmer plötsligt alla motiven och individerna gör stora framsteg!

*****

Se även horoskop för maken


Erik Bergman