Intellektets gigant, men även solen har sina fläckar

[Ett "astro-filosofiskt" inlägg på ~2.400 ord. Bit ihop, det är flera genomsnittliga tidningsartiklar!]

Den tyske idealistiske filosofen Immanuel Kant vederlade empirikern David Humes (intelligenta) svammel, och hur! Ofta får man höra hur "svår" Kant är, och i sanningens namn har jag aldrig läst något han själv skrivit.

Men efter tillräckligt mycket idéhistoria och filosofihistoria, och tillräckligt många sammanfattningar av Kants centrala idéer, klarnar bilden.

När jag plötsligt kom på tanken att se vad Wikipedia hade att säga om Kant och det rena förnuftet, häpnar jag över en artikel som t.o.m. är något bättre än den välskrivna introduktion till filosofin som en gång var påbjuden läsning på religionshistoriska fakulteten i Uppsala. 

Diogenes Allens lilla kapitel om "Kant och den teoretiska kunskapens gränser" [1] får se sig distanserad av vem som nu skrev artikeln om Kants magnum opus på Wikipedia. Dess inledning, innan den går in på Kants bok (och en del plottrigt skrivna stycken om gudsbevisen), täcker fler baser än Allen gjorde.

*****

Det här inlägget begränsar sig till en egenhet i Kants epistemologi som också stod skriven på hans födelsehimmel med en närmast parodisk övertydlighet.

Jag vill citera ett helt stycke från Wikipedia och sedan knyta detta till några punkter i filosofens horoskop - tacksamt nog är Kants födelsetimma känd.

According to Kant, only practical reason...enables us to know things as they are. This led to his most influential contribution to metaphysics: the abandonment of the quest to try to know the world as it is "in itself" independent of our sense experience.

He demonstrated this with a thought experiment, showing that we cannot meaningfully conceive of an object that exists outside of time and has no spatial components and isn't structured in accordance with the categories of the understanding, such as substance and causality.

Although we cannot conceive of such an object, Kant argues, there is no way of showing that such an object does not exist. Therefore, Kant says, the science of metaphysics must not attempt to reach beyond the limits of possible experience but must discuss only those limits, thus furthering the understanding of ourselves as thinking beings.

For Kant then, the human mind is incapable of going beyond experience so as to obtain a knowledge of ultimate reality, because from pure ideas no direct advance can be made to objective existence.

*****

Inte markerad eller kommenterad i texten:
den högintressanta ömsesidiga receptionen
mellan de båda stora penslarna, Saturnus och Jupiter!

"Människans moraliska fakultet" motsvarar horoskopets 9e hus för högre medvetenhet (i kontrast till 3e husets amoraliska logik). Kants 9e i Vågens tecken tappar tankehöjd eftersom disponenten Venus själv befinner sig i Oxen, ett Jordtecken.

Går vi istället till Jupiter, filosofins (och religionens) planet, som korrelerar till 9e huset (inte minst för att den är Skyttens härskare ett tecken som motsvarar det nionde huset i den "naturliga zodiaken"), då hittar vi ett mycket snarlikt budskap: Jupiter står också i Jordelementen och anses dessutom fallen i Stenbockens tecken, det mest inomvärldsliga tecknet. 

Man kan heller inte med bästa vilja i världen kalla Jupiters världsliga position i 12e huset för förluster för en stark eller god placering, särskilt som denna ytterligt svaga och fysikaliskt bundna Jupiter praktiskt fungerar som en "verksam illgörare" (eller problemhärd) i horoskop med Vattumanascendent. (Stenbockens slaveri under rutin och systematik märktes tydligt i Kants livsföring och pedantiska natur.)

Det finns nu så mycket regler i vedisk astrologi att bocka av, att jag lämnar det en öppen fråga om en naturlig välgörare som blivit till en verksam illgörare neutraliseras i sitt problemskapande av placeringen i ett ondskefullt hus som det tolfte ("ont förgörs med ont"). 

Kants problematiska unga liv och problem med auktoritetsgestalter (Saturnus) tyder på att Jupiter verkligen inte fungerade, precis som George Clooney (inga jämförelser i övrigt) med en Jupiter i magra Stenbocken klagade på sina "fattiga" hundår i Hollywood. Både han och Kant övervann till sist en klen start i livet. (Men frågor som dessa bygger egentligen på komplexa avvägningar av många faktorer och inte minst de planetära cykler - dashas - man genomlever.)

Det är tämligen uppenbart att Kant, trots sin ansenliga intelligens, ändå såg människan som en fullständigt blockerad art, aldrig menad att kunna blicka bortom de "kognitiva filter" eller "åskådningsformer" (bl.a. själva tiden och den rumsliga utsträckningen) som hon av en högre makt förprogrammerats att uppleva livet genom. 

Kant var i djupet ändå en filosofisk idealist, dvs. han såg på verkligheten som resultatet av en uppsättning idéer eller åskådningsformer som för mänsklighetens vidkommande var knutna till denna vår värld.

I sin ungdom hade han varit mer ohämmad och spekulerade gärna om hur medvetandet måste vara allt mer avklarnat ju längre ut i solsystemet man kom! Jag kan anta att den sjunde kretsens Saturnus - hans egen ascendenthärskare - därvidlag måste ha tett sig som det renaste förnuft som tänkas kunde!

*****

Faktiskt denoterar Saturnus än i dag i astrologin just förnuft eller rationalitet och det är därför jag - med rätt eller orätt - velat göra kopplingen mellan Platons Demiurg (världsskaparen) och Saturnus i dess essentiella Lufttillstånd, kodifierat i astrologin som dess härskarskap över Vattumannen.

När Demiurgen blickar bortom det kosmos som utgör människans värld - vårt solsystem - deltar han i stjärnhimmelens (Ouranos) eviga natur, allt enligt den antika kosmologin. Men när Saturnus sedan vänder sig inåt mot vår värld, vårt solsystem, för att förverkliga de idéer han mottagit från evigheten, då antar han istället rollen av Stenbockens härskare och materiens (Jordelementets) rådare. 

Och det är när det rena "noetiska" förnuftet "koagulear" eller "tappar i vibrationshöjd" som en materiell skapelse uppstår, himlakroppar blir synliga för fysiska ögon (ja, alla delar är "kreationistiskt" skapade parvis för att samverka). Och det är nu som Saturnus antar rollen av Kronos, Tidens herre. Saker börjar cirkla (Platon: tid är en funktion av himlakropparnas rörelser). 

Astrologin är ett ekonomiskt språk och nämner bara Saturnus en gång. Men egentligen är Stenbockens Saturnus och Vattumannens Saturnus två helt skilda principer! Den förra är praktikern och byggledaren träder i arbete sedan arkitekten Saturnus-i-Vattumannen redan fyllt sitt medvetande med en hel konception.

Jag vill påstå att Saturnus som Kronos bara basar för de begränsade livscyklerna i vårt universum. Längre bort i Orienten fanns en annan tidsgud, Zurvan, som åtminstone inte oreflekterat ska identifieras med den Kronos romarna såg i sin jordbundna agrara gud Saturnus.

Zurvan representerade den totala tiden i hela universum, inte bara vårt solsystem, vår värld (kosmos) och möter i en senare version i Phanes.

Ur det perspektivet begick jag ett fel i ett tidigare inlägg (jag hittar det inte längre) där jag identifierade Saturnus i sitt essentiella Luft-kontemplativa tillstånd med det fulla Nous själv. Jag ursäktar mig med att jag ännu bara är i början av korrelationen av astrologin med antikens filosofiska tankar. 

Kyrkofadern Augustinus var klokare som likställde Nous inte bara med en lokal filial av Världssjälen utan med Guds eget tankeliv. Men i en "fraktalanalogi" redan antikens tänkare kände, fast då under som en mikro- och makrokosmisk parallellism, kan man betrakta Saturnus i sitt Lufttillstånd som ett gudomligt intellekt, fast i mindre skala än det fulla Nous.

Fraktaler, våra dagars sätt att beskriva den
mikro- och makrokosmiska parallellismen:
"som i det lilla, så ock i det stora"

Att Kant, trots allvarliga kognitiva hämningar i Jordelementet ändå var religiös och därtill en ytterligt skarp tänkare, beror på andra faktorer. Det är i mina ögon ingen slump att han delar Vattumanascendenten och soltecknet Väduren med nuvarande påven Benedikt XVI som anses vara den mest intelligenta och intellektuella påve Kyrkan haft på mången god dag. 

Den upphöjda Solen i Väduren i tredje huset för intelligens (och logik) är ett tämligen oslagbart budskap. Naturligtvis är disponenten (Mars) viktig, men det är ett fenomenalt gott omen att Mars råkar vara bhava karaka för det tredje intellektshuset!

Och som för att toppa den vinnande serien omen har Kant - precis som Benedikt - Mars starkt placerad i intellektstecknet Tvillingarna i Solens (den verkliga intelligensens) femte hus! Det kan inte bli annat än gudstro eftersom indikationerna tyder på en själ som är "homefree".

*****

Utvikning. Jag känner en mäktig intellektuell natur som är Hegel-specialist, en annan tysk filosof, och med Solen i Vattumannen i tredje, tredjes hussignifikator Mars i första Skytthuset och Månen i Väduren i femte som plockar upp förstahusbudskapet!

Med typ 400+ högskolepoäng men en boren slacker, var han en gång den mest högintelligenta underpresterare jag mött. Han har en avundsvärd intellektuell stabilitet och pedagogisk teknik, men föredrog under många år ett fritt liv med ströjobb när andan föll på. (Inget favoritämne för Reinfeldts slavmaskineri, vars Marknad kräver av även kvinnorna att vara 100% försvurna åt arbetslivet!)

Det senaste årtiondet har han jobbat som lärare, men i det här borgerliga skämtet till nedmontering av Sverige har han (legitimerad lärare) flera gånger halkat ut i arbetslöshet från korttidsvikariat. Han är en mästare med elever, har Mån-Väduren för perfekt grepp om ungt bus och Sol-Vattumannens grepp om att här finns ett kunskapspaket att förmedla!

Horoskopinnehavaren finner givetvis Sverige vara ett tankens u-land och omvittnar vad redan Platon sade: de äldsta själarna hittar man i undanskymda positioner vid varje givet tillfälle. Det är nybörjarna på jorden fäktas och sprattlar om att synas i medier eller i framskjutna positioner. Därför blir aldrig världen en bättre plats. Det är upp till oss att genomskåda föreställningen och gå vidare...

Men mot dessa budskap kommer då Kants jordbruna budskap som fick honom att inta en så restriktiv syn på människan som fånge i den uppsättning åskådningsformer hon utrustats med för att leva i just denna värld (den bästa av alla tänkbara enligt hans landsman Leibniz). 

Jag har mött "öppnare" 9e hus än Kants, och människor som visserligen med möda men dock sökt rapportera från verkligheter bortom jordmänsklighetens av bl.a. tid och rum insnävade föreställningsvärld. Intressantast är nästan "ut ur kroppen"-pionjären Robert A. Monroe som hittade på en egen liten terminologi för att beskriva upplevelser som inte finns adekvat täckta i vårt nuvarande språkbruk. 

Jag har själv mött en materialiserad ande en gång och kände genast igen Monroes försök att beskriva hur andevärlden skickar hyperkompakta kunskapspaket som mottagaren sedan måste försöka räta ut i jordiska tankar. Jag är glad att jag upptäckte Monroes tre böcker som skildrar hans allt djupare erfarenheter av ut-ur-kroppen-tillståndet nästan 30 år efter min upplevelse (några ord om Monroe här). Det hade inte varit samma sak om jag först läst boken och sedan haft upplevelsen...

(Jag har inte läst den här boken, men
omslaget tecknar en sällsam själ)

*****

Ingredienserna i Kants horoskop skulle kunna bli till en mycket tjock lunta. Ta t.ex. följande från Wikipedia-artikeln: "According to Heidegger, transcendental imagination is what Kant also refers to as the unknown common root uniting sense and understanding, the two component parts of experience."

Att den "sinnesöverskridande föreställningsförmågan" motsvarar astrologins Måne är inte någon stor sak. Bloggen har beskrivit Månen, det sjätte inre sinnet (sanskrit: manas) som själen eller mötespunkten där de fem yttre sinnenas data möter människans inneboende minnen (minne, av manas). Att Månen är "förmedveten" är inte heller särskilt problematiskt. Känslor är ju irrationella i den meningen att de uppstår i de mest opassande situationer.

Att själen inte finns inuti människan, på det banala sätt egot söker utropa sig till herre över det lilla det nu ser och upplever, det har mänskligheten vetat länge. Plotinus (200-talet) sade att vi finns inuti själen, inte vice versa. Därmed blir tanken om att vi projicerar själens innehåll mot omvärlden rätt obehövlig, lite individcentrerad så att säga. Vi är i själen hela tiden men eftersom själen passerar bortom egots snäva gräns kan Kant säga att föreställningsförmågan är av transcendental art, den går bortom jaget.

Men inget av detta är några stora problem. Nej, det är Kants egen Måne i Fiskarna i jordbundna andra huset som jag stannar inför och får funderingar av. Har vi här ett tredje tecken på att han i själva verket var en andlig krympling, utan förmåga till visioner? Är det därför hans metafysik upphöjer vad som bara är hans egna andliga begränsningar till ett postulat som förklarar människan som art oförmögen att skåda sällsamma ting bortom bergen?

Om man betraktar de tolv husen som den sista modifieringen av alla astrologiska budskap, måste det innebära något att nionde husets kombination av Eld/Luft disponeras från och reduceras till "Venus i Jord", att Jupiter står fallen i Jord (men i ett fantasifullt hus) och att sinnelagets Måne i Vatten har absorberats av andra husets primitiva identifikation med Jord!

Som synes lyfter det inte, och denna baktunga "jordiskhet" utgör en märklig motpol till de hypervassa budskapen som klungas kring Solen. Häri ligger kanske paradoxen Kant, som sökte förena både rationalism och empirism, både den rena tankens värld och enklare typ av kognition som förlitar sig helt på det som redan inträffat, på det som de yttre sinnena först uppfångat.

Kineserna hade noterat den här dikotomin cirka 2.000 år tidigare och i de (för oss) obskyra begreppen "före Himmelen" och "efter Himmelen" diskuterades a priori kunskap och a posteriori dito. De förefaller ha formulerat en platonistisk idé-lära ungefär samtidigt med Platon. Om ett diffusionsförhållande förelåg går knappt att besvara eftersom Platon själv förefaller ha fått sina idéer från såväl Indien, som Pytagoras och orfismen.

*****

Till sist: Är inte den "syntetiska a priori-utsagan" i Kants filosofi oerhört lika astrologins arbete med systemets grundprinciper? Läs Wikipedia-artikeln (länk ovan) - här är faktiskt mänsklighetens framkant i tänkande. 

Det känns förunderligt att kunna dela den framskjutna positionen. Här känns invandrarfientlighet och moderata försök att skapa en ny svensk underklass för att känna att de själva nått lite högre som ett avlägset vansinne i någon galax en gång för länge sedan...

För den som undrar... Ateistsekten Humanisterna förefaller ha krympt ner den gigantiske Kant ur tänkandets historia och låtsas som om det var David Hume som hade sista ordet i frågan om empiri och de kunskapsvägar människan hade att tillgå. Och det är kanske inte så konstigt eftersom Christer Sturmark bara importerat konceptet om en religionsföraktarklubb från de engelska sekulära humanisterna vilka själva, naturligtvis, lutar sig tungt mot landsmannen Hume.

*****

 

Se även om Arthur Lovejoy samt hans klassiska idéhistoria "The Great Chain of Being" från 1930-talet. I den ger han flera förunderliga citat från den unge Kant om medvetandet och kosmos! Beträffande det lite äldre inlägget om Lovejoys horoskop måste jag påpeka att bloggen är stadd i långsam men kontinuerlig förändring. För 1½ år sedan använde jag överhuvudtaget inte den vediska astrologins parameter med "verksamma planeter". 

Det går att "göra astrologi" på många olika sätt och den här bloggen har redan bytt skepnad flera gånger. Senast med övergången till månascendenter för många av de solära horoskopen (de utan födelsetimma).

_______

1. Det betyder inte att Diogenes Allens "Philosophy for Understanding Theology" (John Knox Press, 1985) saknar intresse. Tvärtom ger den en fin läsupplevelse även för en icke-teolog i dess eleganta och inom begränsade frågor rätt utförliga presentation av filosofin från Platon, genom medeltiden, fram till de tyska idealistiska filosoferna Kant och Hegel och in i vår tid. 

Jag vet inte varför jag fastnat för den här introduktionen, jag hade t.ex. redan läst Gunnar Aspelins "Tankens vägar" utan att den satte några själssträngar i rörelse. Men skälet är nog att jag i under skolåren och in i denna dag (läste om ett kapitel nyligen) tycker att Allens prosa är tydlig och exakt.