Författarinnan: Själviskhet är en dygd

OBS! Det här inlägget har ersatts av ett senare eftersom den födelsetid som här används visade sig vara en ren gissningslek.

*****

Inget behöver egentligen sägas om horoskopet för författarinnan Ayn Rand som jag upptäcker genom en artikel i AB. Född i Ryssland men verksam i USA, ateist och socialdarwinistiskt hånfull mot samhällets svagare element. Egoism är en dygd. 

Horoskopet innehåller alla de kritiska tecken man kunde förvänta sig.

Få tecken är sig själv närmare än Kräftan, symbol för den naturliga instinkten att skydda sig eller sin egen art. Här stiger den i öster enligt den sideriska zodiaken. Åter floppar västerlandets zodiak - ett stigande Lejon skulle inte alls presentera sig genom att direkt definiera att mina intressen är smala och exkluderande! Lejonet är det stora hjärtats tecken!

Vid första påseendet tycks inte förstahushärskaren Månen infria budskapet om  extrem själviskhet. Den befinner sig i utåtriktande och landvinningslystna Skyttens tecken. (Här börjar horoskopet likna Arnold Schwarzeneggers - se föregående inlägg.)

Men Månen står i ett egoistiskt hus, det sjätte tjänarhuset, där sinnet dessutom är bra på att utmåla sina fiender (förutom att sinnet i värsta fall kan bli sin egen värsta fiende här). 

Går vi sedan till Månens disponent - alltså den djupaste själ som animerar den här kroppsliga Kräftan - då ligger Jupiter i härsklystna tionde huset och i egoismens eget tecken Väduren!

Kan en programmatisk egoism bli tydligare än så? 

Allt annat i det här horoskopet bara förstärker och förvärrar den odisciplinerade lidelse som storkorset i Rajas guna tecknar.

Detta är alltså den amerikanska högerns favoritförfattare för stunden. Och Kräftascendenten plus Mars klen i Kräftans naturliga fjärde hus gör det troligt att en annan politiker som föraktar vissa av samhällets segment, Fredrik Reinfeldt, har läst något av Rand. Han har ju Solen i Kräftan i "tjäna-pengar-huset" (11e) och Månen i Vågen.

Varför kvinnan Rand var så ogenerat frän i sin dyrkan av egennyttan beror dels på samma odiplomatiska ton och ibland ofokuserade svammel hos Månen i Skytten som också Lars von Trier omvittnade i sin nazihyllarskandal häromdagen och som Arnold Schwarzenegger visade i formen av besattheten att lägra kvinnor utanför äktenskapet (Skyttens berömda längtan efter frihet).

Jupiter är ju minst sagt primitiv i Väduren och än mer instabil till följd av en opposition från den omoraliska Mars, själv skadad i sin förmåga till dräpande direkthet i Vågen.

Men dels riktar även en attack mot Stenbockens tecken och den där prestigehungrande Solen (ytterligt världsligt svag i sjunde huset för övrigt), och kombinationen av Luft och Jord skapar ett hårt rationalistiskt drag i hela uttrycket. Notera att Mars ligger i 4e för graden av inre lycka och jag tror knappast hon kan ha varit tillfredsställd med sig själv med den livsfilosofin...

Solens kombination med hackordningsplaneten Saturnus hemma i patriarkala Stenbocken belyses väl av ett citat från kvinnan i AB:

Det finns politiska positioner som kan vara lämpliga för kvinnor, som senator eller kongressledamot. Men som överbefälhavare för vår militär? Det är otänkbart.

Mars är en bitsk planet (till och med när den strider för fred eller harmoni eller kanske bara njutning i Vågen) och Stenbocken har aldrig haft någon generositet i sig eller velat ge ut något gratis. Ur en kombination av flera dåliga budskap föds alltså en helt dekadent människosyn som uttryckligen ser ner på dem som inte är socialdarwinistiskt klösaktiga och redo att trampa på sina medmänniskor för att individuellt nå framgång (Jupiter i tionde)!

*****

Kan tilläggas att beräkningen av det kinesiska Ho Lo Li Shu-horoskopet jag ibland roar mig med för ett andra omdöme från en fjärran kultur, avfärdar födelsetimman totalt: Tiden beskrivs som HSIAO CH'U, "den som överbetonar sin egen litenhet". Och i sitt förakt för samhällets svaga visade väl denna Ayn Rand ganska väl hur ynklig hon själv var! 

I en inkännande tolkning av begreppet HSIAO CH'U har jag betecknat typen som "Den lilla extremisten", för att understryka hur illa kineserna tyckte om privategoism redan för länge sedan. HSIAO beskriver något diminutivt och CH'U något som skjuter över målet eller passerar en utmätt gräns. Med tanke på den snarlika etymologin till ordet synd (ungefär "övertramp") kunde man därför översätta kinesernas moraliska domslut med "Nu föds en liten synderska!"

Västerlandets värderelativism kommer att ta kål på den här civilisationen. Det existerar en objektiv moral i universum och kineserna kartlade den. TAO var det namn de gav detta egentligen helt onämnbara.