Greven av Oxford. Tonårsdikt med filosofisk undertext.

Skrivet den 17/10 2020, först skrinlagt i tanken att materialet saknar rätt tid. Före coronan kunde man alltid förströ sig med lite värdelöst vetande eller udda tankar. Men nu håller Väst på att gå i kras även om ingen i styrande ställningen kommer att medge det. Medierna har bråda dagar med att fixera medborgarnas uppmärksamhet på en småsak i taget (tillägget skrivet 27 november och allt sannare ju mer befolkningen riktas in mot varje aspekt av vaccinets väg i december).

Sedan trillade det i vilket fall ut en bloggtext om greven av Oxford, följd av sammanfattningen av det som för många kanske skulle kunna vara en själs 15 minuter i historiens rampljus. Det var tidigare liv-förnimmelsen av Bayern-Münchens första moderna härskare - lika okänd för mig som säkert övriga svenskar förutom någon enstaka historiker.

Så vem bryr sig längre? Givet reinkarnationens sannolikhet och pausande för ett ögonblick modellen där vi alla är tomma svängdörrar för diskarnerade andar, kan bloggaren ha hunnit med två aristokratiska liv under ett årtusende och dessutom direkt följande på varandra!

Hur den karmiska krediten sjunkit till den grad att pluspoängen 350 år senare bara räcker för en födelse i "tro inte att du är någon"-landet Sverige? Ett sådant "gå på sparlåge-liv" kan faktiskt ha en poäng för dem som tror blått blod är en evig garanti. Själva den svenska repressionen förskonar själar "med bagage" från att utvecklas ytterligare längs samma linje. Istället ger landet Sverige möjligheter att förstå jämlikhet, såväl den äkta som den mytiska som torgförs för att pacificera folket. 

Men ett liv i Sverige är också ett varnande exempel för vad blir av ett folk vars hemland har materialism och individualism som honnörsord. Ett sådant land stannar i växten på alla sätt utom kanske den ekonomiska. 

*****

Ett långt spaningsinlägg ägnades 2017 en suspekt nattdröm och dess anknytning till verkliga livet. Här kommer en (lång) uppföljning med fler detaljer. 

Spaningen utgick från en dröm vid cirka 20-22, en tid då jag flyktigt studerade psykologi på universitet (en missräkning då psyke i Sverige bara var materialistiska resonemang om sinnenas fysiska funktion. Inte ett ord första terminen om det klassiska ämnet, psyke - själen). En kort rekapitulation:

Drömmen börjar inomhus i ett medeltida och aningen sagolikt slott (uppfattar bara stenväggar omkring mig, inte ens en prydande gobeläng). Drömmaren är en page med ett par bordtennisracketar som han frambär på en mörkt himmelsblå ("Royal Blue"?) sammetskudde. Färgen verkar symboliskt viktig. Betjänten går in i en underjordisk kammare i slottet - ett sovrum där en kung och en drottning sover (eller är döda) på en säng under en tälthimmel. 

Utvikning. Googlade cirka 15 år senare på sängtypen efter nya ledtrådar om den tid och plats som påverkade drömmen. En kombination av " Tudor", "bed" och "canopy" gav träffar som stämde väl förutom att fotona på nätet saknade tyg upptill. (Andra foton tydde på att det låg en träskiva som tak på sängtypen snarare än tyg.)

A 16th century original
Tudor rope bed in the museum in
Saffron Walden, England

Mängder av bilder har tillkommit på Google sedan sökningen 2007, men tyget i drömmens säng verkar genomgående vara fördragbara gardiner snarare än en tyghimmel. Faktum är, att drömmaren var så fokuserad på personerna i sängen att omgivningen inte var tydlig.

Bärarens uppdrag i drömmen: lämna racketarna till kungen och drottningen och förmå dem börja kommunicera igen (spela bollen fram och åter mellan sig). Där slutar drömsekvensen utan definitiv upplösning.

Bordtennis var en pojkfavorit så här råder vild anakronism och symboliska indikationer som tycks ha med kärlek att göra. Men eftersom det exakta året för drömmen är glömt går det inte att avgöra om drömmen kommenterade ett förhållande som "somnat in". (Jag har en annan dröm från tiden, ±2 år, som direkt beskrev ett tynande förhållande till följd av vitt skilda intressen. Den drömmen var alls ingen rebus utan illustrerade de faktiska personerna: inlåsta i varsin cell. Tala om närapå klarspråk.) 

Om också slottsdrömmen refererade till relationsproblem i nuet kan man tycka medeltida kulisser var onödigt extravaganta för ett så enkelt budskap. Och vad om racketar på en dyrbar kudde? Det sovande paret i slottets källare tyder närmast på att paret är "begravd " eller underjordisk historia. Jag hade som alla som gått i den tidens svenska skola lärt mig om reinkarnation och hinduismen på gymnasiet och var teoretiskt öppen för ämnet...

*****

I första biografin jag läste om Edward de Vere, 17e greven av Oxford, fanns ett appendix som samlade de tonårspoem litteraturforskare identifierat som hans. En del dikter dyker upp i antologier, signerade E.O., dvs. Earl (of) Oxford eller hur den unge aristokraten just den dagen kände för att signera. Ibland bara Oxford, som ett egennamn, ibland anonyma diktare med ordval och frasering som identifierats som grevens.

Bland poemen blev jag minst sagt förvånad att se Oxford likna kärleken vid en match i racketsporten tennis, dvs. exakt samma metafor som i min dröm (undantaget racketens storlek, där drömmen istället hämtade mer näraliggande racketar från min barndom). Jungiansk psykologi som resonerar kring kollektiva omedvetna arketyper kanske skulle kunna ge drömmen en förklaring.

Carl Jung mötte fall där personer ur sitt omedvetna hämtade udda symboler eller historiska fakta som inte ens var kända i västerlandet vid den tiden (förutom för ett fåtal specialister). Den kände psykologen stannade dock kort om reinkarnationshypotesen genom att istället hypotetisera om ett kollektivt minne överfört genom arvsmassan. Ingen köpte det då och ingen bör köpa det nu. Minnen torde lagras "högre" upp i tillvaron än i kroppsligt dna. 

Långt mer tankeväckande är hinduismens akasha, en allestädes utbredd skrivtavla, ett substrat "innanför" världen av tid och rum. Denna grundsubstans registrerar och bevarar karmiska minnesspår och i kraft av att befinna sig i det tidlösa en perfekt "lagringsplats" för minnen från rent absurt otillgängliga platser för en icke-berest västerlänning. Annorlunda uttryckt: denna lagringsplats är nåbar från vilken tid och plats på jorden som helst.

Dealbreakern för Jungs snarlika hypotes om ett kollektivt omedvetet är att dna knappast kan vara så känsligt för stundens tankar och känslor att det ändras av individen. Och hur ett feedbacksystem från människan till hennes arvsmassa så att t.o.m. intryck av fysiska objekt fungerar, det lär aldrig gå att upptäcka.

Hade inte Jung bundit sitt kollektiva omedvetna till genetik hade hans idé varit något mer intressant: tänk aggregationen av enskilda själar som möts inom ett land eller en region och tillsammans bildar platsen "folksjäl". Folksjälen lever inte ett evigt liv utan skiftar med folksammansättningen. 

Men inte ens med folksjäl uppfattat som ren psykologisk etikett finns någon förklaring till de patienter hos Jung som mer översinnligt tycktes ha tillgång till gamla kultbruk och tingestar från andra sidan världen om vilka klienten själv inte visste något. Jungs misstag kan illustreras med hans ascendenttecken Stenbocken - hans ego sökte i dess vilja att vinna officiellt erkännande dra ner förklaringen på dessa medvetandets gåtor till det materiella Jordelementet och den hopplösa materialism som dominerade i väst på hans tid (och som bara blivit värre).

*****

Den unge Oxford blev faderlös vid 12 och Kronans myndling, flyttade in till London hos drottningens närmaste man, skattmästaren William Cecil. Han hade studerat sedan unga år och kunde tveklöst redan latin och franska men fick nu tillgång till Englands största privata bibliotek. Av de litterära intrycken blev det ungdomspoem. I Joseph Sobran - "Alias Shakespeare" (1997) - pekar biografen ut fyra ställen i grevens senare författarskap under pseudonymen "Shakespeare" där samma fraser eller ordbilder från dikten återanvänds, betydligt färre repriser än i några andra av ungdomspoemen. 

Just den här dikten avslöjar samtidigt en tonåring som gjort entré i hovmiljö och gammal nog att flirta runt men också reflektera över hovlivets alla turer:

Love Compared to a Tennis Play

Whereas the Heart at Tennis plays and men to gaming fall,
Love is the Court, Hope is the House, and Favour serves the Ball.

The Ball itself is True Desert, the Line which Measure shows
Is Reason, whereon Judgement looks how players win or lose.

The Getty is deceitful Guile, the Stopper, Jealousy,
Which hath Sir Argus' hundred eyes, wherewith to watch and pry.

The Fault wherewith fifteen is lost is want of wit and Sense,
And he that brings the Racket in is double diligence.

An lo, the Racket is Freewill, which makes the Ball rebound,
And Noble Beauty is the chase, of every game the ground.

But Rashness strikes the Ball awry, and where is Oversight?
'A Bandy ho!' the people cry, and so the Ball takes Flight.

Now in the end Goodlyking proves
     Content the game and gain.
Thus in a Tennis knit I Love
     A Pleasure mix'd with Pain.

"Kärlek motsvarar Hovet, Hopp representerar Huset (ätten Tudor? ätten Vere?) och Lyckan/Fortuna betjänar/servar Bollen, som är spelarens rättmätiga belöning, vars mått avslöjar att världen styrs av Logos, det kosmiska Förnuftet."

"Favour" kan också, och bör kanske förstås som Ynnest eller Favör, man visar sitt intresse genom att påbörja spelet genom att serva bollen mot kärleksintresset, "den nobla skönheten", faktiskt hela "grunden" för matchen. Dikten tycks kommunicera på flera nivåer.

Slående (!) men kanske rätt givet, givet en aristokratisk börd, är den unge Oxfords litterära och filosofiska bildning (vilken senare kommer att genomsyra också "Shakespeare"-pjäserna). I poemet anas klassisk filosofi mellan raderna och den fria viljan (gammal filosofisk stötesten) blir till själva racketen, styrd av frisjälen Merkurius hand och arm.

Enligt en enstaka platoniker, Nikomakos (1a årh.) skulle Merkurius som Logos/Förnuftet snarare än den Saturnus jag på sistone återigen argumenterat en smula för. I det synsättet blir Merkurius som Triaden (3) mer än bara kommunikatören som medlar mellan Sol och Måne/Jord, en treenighet vars filosofiska rötter under hellenismen västastrologin sällan nämner. 

Merkurius blir alltså Logos, förbindelselänk mellan Sol och Måne och i unison med Fadern eller Hebdomaden (7). Merkurius är Saturnus son eller page (apropå drömmen) - springpojken eller budbäraren. Fader Saturnus/sjunde himmelen är bara Gud eller Herren i detta kosmos (som den jordiska makten är folkets herre). Platonisterna såg i allmänhet Saturnus som vårt kosmos uttryck för det bortomvärldsliga (gudomliga) Intellektet (Nous).

Unge Oxford verkar dock inte referera till Nikomakos tajta trenighetsmodell, med Merkurius som Logos som bindemedel mellan en Rationell Själ (solen) och en Subrationell Själ (måne). 

Platonister i allmänhet var eniga om att sol och måne, båda de stora ljusen, sorterade under den Irrationella Själen. Men solens domän överlappar och tonar över i den Rationella Själen - ett "område" där det supralunära (illustrerat av solen) möter det himmelska (som först uttrycker sig genom Saturnus, Förnuftet, som i sin tur har en del i Nous - de här sammanhangen ger inblick i den antika tanken om Tillvarons Stora Kedja - bara det att kedjan fortsätter ovanför det vi kallar "tillvaro".).

Saturnus och dess son "Solen" är förvisso planetära fiender i hinduisk astrologi, men vänskaps- och fienderelationer gäller bara sett från den här fysiska Jorden. I det (för oss) metafysiska finns inte kroppar eller död och Saturnus som gudomligt intellekt möter här Solen som en jiva-atman. Denna överlappning (se cirklarna i bloggens återkommande bild på den vitruvianska människan) markerar den eviga typen av själ, med både "hjärta och hjärna". Det är här den individuella själen inser sin del i "Fadern" och därmed evigheten.

Vilka antika grundtexter utöver Platon som Oxford kan haft tillgång till är förstås okänt. Men i styvfaderns privata bibliotek fanns Europas enda handskrift av Beowulf, alluderad till i Hamlet (se spännande spaning av Oxford-forskaren Hank Whittemore). Potentiellt hade ynglingen tillgång till även platonska texter från längre in i den läroriktningens historia. Antiken hade ju nyss återupptäckts under renässansen, och den senare nådde fördröjd och med minskad ljusstyrka även England. 

Unge Oxford tycks dock ha varit en internationell shoppare före e-handelns dagar - han beställde hem obskyra böcker från Europa till sitt England. Undertecknad, heller inte nöjd med svenskt butiksutbud under sina tonår, beställde hem obskyr musik direkt från England. Oxford, visar historiska källor, var lite av en högfärdig sprätt och jag satte på samma sätt alltid en ära i att lyssna på annan musik än vad Sveriges radio erbjöd. Jag måste erkänna att det viktiga för tonårsjaget var att ha tillgång till något utöver menigheten. 

Varifrån kommer sådana rätt otrevliga karaktärsdrag? Det är inte vad som lärdes ut av den tidens "en storlek som passar alla"-Sverige. Var var inte politiskt medveten och hatade socialistisk kollektivism. Familjen var inte märkvärdig på något sätt (och båda föräldrarna extremt förtegna med sin politiska hemvist). Modern hemmafru och fadern säljare (som avancerade till försäljningsdirektör). Kanske förklarar tonårsimportören av "kreddig" musik hur det äldre astrologi-jaget alltjämt agerar utifrån samma mönster: när en blogg startas, måste det naturligtvis vara om den i Sverige föga kända sideriska zodiaken.

*****

Jag slarvade förbi Oxfords ungdomsdikter i bokens appendix vid första läsningen för 12 år sedan, men nu såg jag i dikten den klassiska filosofi redan den unge greven behärskade men som jag (utan överklassens bättre utbildning) börjat intressera mig för först runt 45.

Förklaringen till att absorberande intressen ibland dröjer i en människas liv kan ses på olika sätt i ett födelsehoroskop. Enklast är förstås den hinduiska dasha-metoden (planetära cykler) som i princip pekar ut vilka planeternas aktiva perioder är. Andra nycklar kan vara mer individuella och ibland inte alls uppenbara. T.ex. är bloggarens atma karaka (själens signifikator) Merkurius - som också råkar vara månpsykets disponent och ascendenthärskare. En trefaldig emfas av ett enda omen är ovanligt.

Merkurius står i Elitens 5e hus (god karmas hus), och hade jag fötts till rikedom i detta liv hade Platon med bröstmjölken varit ett givet (kanske inte i Sverige). Helt klart är skrivkonstens och tänkandets planet viktig, men då måste man minnas att Merkurius har många uttryckssätt. Under tonåren jobbade jag extra helger och somrar som butikssäljare och det är naturligtvis Merkurius som pratmakare eller övertygare - handelsmännens skyddspatron. Jag har aldrig haft ett jobb i mitt liv som inte uttryckt valören Merkurius på ett eller annat sätt.

När jag försiktigt expanderade den här bloggens "bevakning" av hinduiska teser till den om "planetära cykler" (dasha/dashas) upptäckte jag till min förvåning att jag gått in i skrivspråkets (Merkurius) fas bara månader innan jag halkade in på ett bananskal i översättnings-/undertextarbranschen. Mitt livs viktigaste cykel startade den 11 augusti 2005 och snart därefter gjorde jag mina första provöversättningar som gav jobbet.

Eftersom jag sätter datum i böcker ser jag tydligt när filosofiintresset vaknade upp efter tio års ebb, det tog helt paus efter en högskoleexamen 1995. Omstarten inträffar den 24 nov 2005 med en bok om den nya fysiken (Amit Goswami - "The Self-Aware Universe") och fler ämnen följde. 

Den intensifierade läslusten koinciderar väl med ankomsten till "Merkurius planetära cykel". Alla upplever planeternas maximum vid olika åldrar och i mitt fall alltså årtionden efter Merkurius "naturliga period" (intellektets mognad 5-14 år). Naturligtvis ger en viktig Merkurius i horoskopet en ständigt vetgirig natur, men om individen hinner uppleva den som dasha-cykel bör kunskapstörsten märkbart stegras.)

Att sedan Oxford-drömmen följer två dagar efter att jag fått Goswamis bok i brevlådan tyder på en verklig "hot spot" i livsödet. Bloggandet startar först några år in i den 17 år långa Merkurius-cykeln, den 18 december 2008. Jag lyckas undvika ämnet Oxford i hela fyra månader innan jag - ser jag först nu - nämner den historiska gestalten bara dygnet efter hans "astrologiska" födelsedag. Det var inte medvetet planerat som någon födelsedagshyllning, men ett horoskop för det inlägget (10:24) placerar Solen i sin upphöjelse i Väduren i tionde officiella (eleverade) huset.

Vem vet, kanske en subtil påverkan från Oxfords kvardröjande ande, förutsatt att man delar den mannens fantasi. Vilka är för övrigt kriterierna för att levande och döda ska bilda bryggor mellan denna värld och nästa? Är en daimon (spöke) ytterst bara del i ett större medvetandekluster (som saknar namn, särskilt i länder som Sverige som sitter fast på botten av tillvaron, i simpel materialism)?

Det finns med andra ord fler möjligheter än Jungs tramsiga dna-baserade minnen eller den direkta reinkarnation som annars är en tanke som ger sig. Eftersom ingen jordmänniska vet hur högre intelligenser upplever jordisk tid kan de mest fascinerande interaktioner - anakronistiska! - tänkas. 

*****

The Ball itself is True Desert, the Line which Measure shows
Is Reason, whereon Judgement looks how players win or lose.

Bollen och hur den landar avslöjar vad spelarens insats verkligen förtjänar ("true desert") (man kan kalla det "instant karma" inom spelets regler). 

Spelplanens linjer, vilka det personifierade Måttet synliggör (Oxford var flitig läsare av Bibeln och i Nya Testamentets Uppenbarelsebok figurerar en ängel/daimon som mäter upp det nya Jerusalem). Diktens personiferade Mått är förstås en manifestation av Förnuftet (Reason=Logos) eller byggmästaren bakom "courten". 

Att ta mått/mäta upp är ett återkommande tema i Bibeln och enormt viktigt i de judiska esséernas trosföreställningar, mot vilka Jesus delvis tycks ha reserverat sig: "Gud delar inte ut anden efter mått" (Joh. 3:34). Detta är, apropå ingenting, också ett förnekande av astrologin.
     Dödahavsrullarna har dock material som visar på de judiska upphovsmännens astrologiska kunskaper, och av rörelsens ordningsstadgar framgår att de Äldste var noggranna med att människor bara får höra så mycket av Sanningen som deras mått medger.

Sätter Oxfords i sin dikt ord på Saturnus upphöjelse i Vågen? Åtminstone nämns den stränga domaren ("Judgement") som en sanningsenlig ödesmakt i denna tennismatch som syftar till att vinna den Nobla Skönhetens (drottning Elisabets) gunst. Oxford må ha spelat på "courten" - tennisbanan - mot andra aristokrater som ständigt frekventerade Hovet ("Court"), men i tankarna spelar diktaren mot en viktig och älskad person på läktarens hedersplats. 

Den personifierade Domen eller Bedömningen nämns direkt efter som en passiv övervakare av skeendet på tennisbanan lik den distanserade men Alltets mäktiga sjunde himmel eller Saturnus, här verkande från Kärlekens arena. Kort sagt: Saturnus upphöjelse i amorösa Venustecknet Vågen. (Oxford studerade astrologi och var ovanligt duktig i ämnet, om det finns flera samtida intyganden.)

Under skrivandet inser jag att Oxford-drömmens andra scen alluderar till ungdomsdiktens noga uppmätta "Nya Jerusalem" och tennisbanans alla vita linjer och referenser över den Högste (linjedomaren) eller dennes representant (Justitia med de rättvisa bedömningarna som håller ett utslagsgivande svärd i sin ena hand).

(Not. Jerusalem och städer allmänt uppfattas ofta som feminina - likt själen - så att noga mäta upp en stad är inte långt från egyptiernas föreställning om att väga en själ med en fjäder som motvikt. Tunga dvs. syndiga själar "håller inte måttet".)

I drömscen 2 har kvinnan han promenerade med i scen 1 dött och just begravts. Oxford tar sitt tunga slagsvärd (Rikets ceremoniella svärd som Oxford med hederstiteln Lord Great Chamberlain framburit till drottningen år efter år vid motsvarande "riksdagens högtidliga öppnande"). Oxford - nu är drömmaren i hans kläder och inte som i scen 1 en observatör som ser och ogillar ynglingens överspel - ritar en märklig figur på en stenplatta nedsänkt i gräset. Det är uppenbarligen en gravsten utan inskription. 

Precis som i drömscen 1 som "återanvänder" nutida lyxvaruhuset NK i Stockholm som miljö, rymmer scen 2 symboliska element. Om den döda är drottning Elisabet lades hon inte i jorden under en anonym stenskiva utan till en sista vila i en dold krypta under Westminster Abbey. På ett plan kunde den släta grå stenen indikerar ett "oskrivet blad" eller att den dödas namn ännu inte är inskrivet i Livets bok.

Svärdet i drömmarens hand är så tungt att han får teckna figuren med svärdets spets flera gånger i luften innan han får in stilen. (Oxford var en driven fäktare och som alla aristokrater fortfarande på 1500-talet dyrkade han en svunnen och idealiserad riddartid.) När svärdsbäraren tecknar figur rätt i luften flammar den grå stenen på marken upp och en hel stadsplan visar sig i tunna lysande linjer! Här övergår drömmen definitivt i rent symbolspråk och ett rätt djuplodande också!

*****

I min rekonstruktion beskriver drömscen 1 den unge Oxford, oförskämd och "överklassig" på promenad med den betydligt äldre drottning som är hans styvmor och som han under en period var betuttad i. (Elaka tungor hävdade att den labila drottningen roade sig kungligt med män och unga debutanter vid hovet.) Drömscen 2 är enligt drömmens egen information den gamle Oxford, vid den här tiden i livet förbittrad på den just avlidna drottningen. Drömmen tycks i två korta scener summera ett helt liv som tycks ha handlat om överdrivna känslor! En teatralisk natur - raka motsatsen till drömmaren i nutid.

Drömmens slutscen visar sig stämma med Hank Whittemores förklaring till den "Dark Lady" i Shakespeares Sonetter - greven har genom livet kommit att värdera drottningens sätt att styra allt lägre och till sist - fast han håller masken utåt - ser han henne som en ren blockering för nationens framåtskridande. Det tillhör förstås historien att Elisabet upprepade gånger förnekat honom nästan alla de officiella uppdrag eller positioner han ansökt om och som skulle ha skänkt honom ära (Solen i Väduren, minns!). Hans fäbless för teaterfolk och rumlare som dragits till den världen var välbekanta inom aristokratin. Oxford ansågs uppenbarligen som ett osäkert kort.

Drömjaget i scen 2 är faktiskt rätt kusligt, han muttrar någon form av besvärjelse medan han frammanar denna lysande stadsplan med effekten att "hon aldrig måtte uppstå" - i den tillkommande världen? Försöker Oxford med svartkonst binda den drottning han i tennismatchdikten ännu dyrkar men till sist kom att hata till evig död och förnekad uppståndelse till "Det Nya Jerusalem"? (Oxfords lärare, drottningens astrolog John Dee ansågs syssla med svartkonst.)

Drömmen är faktiskt något i hästväg. Drömjaget tänker inte ens som en modern människa, och jag kan försäkra att jag inte är kristen eller ägnat tankarna om något "Nytt Jerusalem" en enda tanke i mitt liv (trots religionshistoriska studier). Reinkarnation är mer min melodi. Men det är lätt att se hur drömjaget "Oxford" ("namnet" hörs i slutet av drömmen) tror på den eskatologi som inte minst genom Uppenbarelseboken satt inpräntad i ryggraden på befolkningen i kristna länder. 

Jag gick några steg i Oxfords skor denna natt och upplevde dels hans skrävliga och självupptagna ungdomliga jag och hans ålderdoms förbittring. Drömmen innehöll flera symboler som låg honom nära. 

Och som med Jungs märkliga patienter och deras verifierbara upplevelser kände jag inte ens till existensen av någon Edward de Vere/Oxford före drömmen. 

(Intressant nog har denna historiska och en tid viktiga gestalt i Elisabets liv utelämnats ur varje film som kretsat kring Tudortiden. Ända tills filmfloppen "Anonymous" från 2011. Jag har inte sett den, men gissar att den kom till eftersom Oxfordianska forskare fört ett allt högre väsen på senare år. Någon tyckte väl att ämnet hade kommersiell potential.)

*****

Att jämföra den alltjämt unge Oxfords höviska och platoniska kärlek med den halvporr tv-skapare tillverkar för den växande underklassens konsumtion gör att man plötsligt inser att inget har hänt i Europa på 400 år. Det är samma minoritet i toppen som äger tanke och ord men i vår tid dessutom aktivt förgiftar de breda massorna ytterligare genom teknik som sänker massornas läsförståelse till 1800-talets låga nivåer. Här finns människor i Väst som ligger i för att bygga klyftor!

Gängkriminalitet (introducerad genom årtionden av bolagens satsning på hip-hop vars utövare sannerligen inget har emot kapitalismen, bara någon annan än de själva får ta skiten av systemet) skattas nu högre i Utanförskapets zoner än det samhälle de nyrika själva hatar och har nått så långt i demonteringen av. Vad gör de Gamla Rika? Ingenting. Passivt iakttar de på avstånd eller ser till att hålla sig på ständigt resande fot: världen är deras arena. De är medskyldiga.

Oxford viskar till bloggaren att dagens Europa ser ut att ända med förskräckelse. Passande nog i klimatkrisens tider: "På den dagen kommer det inte att finna någonstans att fly till. Haven kommer att koka". Stycket kommer delvis från Bibelboken Job (41:31) och broderades ut i den traditionella kyrksången "Sinner Man", kanske mest känd i Nina Simones hektiska version..

https://genius.com/Nina-simone-sinnerman-lyrics

 

Tillägg 201126

Texten skrivs före "Carpe Diem (Albrecht del 2)" och det märkligt att mitt livs enda storcykel i budbäraren Merkurius cykel bara hinner starta innan de två mest intressanta liven i min försvarliga hög "hågkomster" (av olika typ) anmäler sig, Oxford-drömmen knappa fem månader innan "varslet" tyske Albrecht. 

Sedan dess inte en enda ytterligare gestalt som kan misstänkas ge ledtrådar till tidigare liv. Det är som drömlivet sparade de två mest svårhanterliga pusselbitarna till sist (alla har varit en slav, i allmänhet gång på gång, men inte alla en av den gamla världens vinnare). Albrecht ville jag, som tidigare nämnt, inte ens forska i under 14 år (vilket jag ändå inte kunnat, en relativt detaljrik forskaravhandlingen skrevs först 2009 och jag hittade den på nätet 2020).

Men denna dubbla räkmacka passar väl in över årsskiftet 2005/6. Merkurius-perioden sommaren 2005, och bara veckor in i denna får jag frågan om jag ville börja översätta som jobb (Merkurius, skriftspråklighet). En period är alltid mest intensiv i starten, när även första sub-cykeln talar samma språk, och det är här upplevelserna ligger. Man kan till och med öka upplösningen genom att inkludera tredje nivån (vilket hinduerna själva sällan verkar göra):

Vimsottari Dasha:

 Merc Maha Dasha:  2005-08-11  -  2022-08-12
  Merc Antara Dasha:  2005-08-11  -  2008-01-07

   Pratyantardashas in this AD:

   Mer:  2005-08-11  -  2005-12-14
   Ket:  2005-12-14  -  2006-02-01
   Ven:  2006-02-01  -  2006-06-29
   Sun:  2006-06-29  -  2006-08-13
   Moo:  2006-08-13  -  2006-10-26
   Mar:  2006-10-26  -  2006-12-15
   Rah:  2006-12-15  -  2007-04-24
   Jup:  2007-04-24  -  2007-08-22
   Sat:  2007-08-22  -  2008-01-07

Att skrivaren Oxford tittar fram under Merkurius-Merkurius-Merkurius behöver inte kommenteras, men den tyske hertigen under Merkurius-Merkurius-Venus har jag inga fixa och färdiga svar för. Men som i "Albrecht del 2" gäller i bloggarens horoskop att Solen-i-Vågen och Venus-i-Lejonet har en ömsesidig reception och Solen dessutom i 5e "kungahuset". Och en "reception" motsvarar för hinduerna en starkast tänkbar konjunktion. Att en "kunglig figur" dyker upp på en tredje nivå under Venus kan alltså inte skiljas från Solen i Solens eget 5e. Venus är fundamentet för Solen och hela 5e atma-huset.

*****

Som parentes kan inflikas att ganska exakt med att Skrivarens storcykel växlade in i sin andra subcykel, Ketu (080107-090103), började arbetsgivaren slarva med löneutbetalningar. Början av 2008 var mitt under finanskrisen och företaget hade slut på cash. Efter att ha ringt och skrivit flera gånger saknade jag nu 4-5 löner och levde på sparpengar. Då satte jag hårt mot hårt och anmälde dem till Kronofogden. Företaget hostade upp alla de saknade löningarna men när Ketus subcykel närmade sig sin final i januari 2009 fick jag veta att företaget försatts i konkurs.

Intressant här är att Ketu natalt står i bloggarens 10e karriärhus och om inom något område, har "det svenska livet" huggits till brasved pga. "konjunkturer", oärliga arbetsgivare och ytterst av den dysfunktionella kapitalism Sverige lagt sig platt för.

Tittar man närmare på hur 10e ser ut, ägs huset av den Stora Rike Mannen och Jupiter är i ett horoskop med Tvillingascendent en verksamt ond kapitalist. Men Jupiter ligger också i 6e huset för Fienden och Olyckan, så detta är inte bloggaren själv utan det system han slutligen tvingats inse hur vansinnigt illa det fungerar. 

Men vid tiden för finanskrisen visar sig astrosymboliken nästan oförutsägbart lurig: Ketu halshugger två gånger. Först är det arbetsgivaren som försöker hugga huvudet av sina anställda genom att kapa lönekostnaderna och falskt bedyra att pengarna är på väg. I nästa steg tvingas löntagaren svara med samma mynt och halshugga eller bestraffa Makthavaren (hus 10). 

En planetär cykel ses här aktivera cykelägarens husposition (10) men utlöser genast 6e huset för Fiender och konflikter - 10e och 6e har samma underliggande ägare, en Jupiter som verkar ont. 

Detta är klassisk dålig karma: anställningskontrakt och bröllop går båda genom 7e huset men här ligger makt- och karmaplaneten Saturnus, men på racklig grund eftersom 7e allianshuset ägs av Jupiter som i själv verket via sitt 6e hus visar sig vara en bedragare och fiende!

Ett förhållande fick t.ex. sin första spik i kistan när kvinnan stolt beskrev hur hon lurade den tidens parkeringsmätare med fel mynt av lägre valör. Där sprack den nykära bubblan. Många gånger har jag tänkt att det varit enklare om man varit en vanlig tjuv, en vanlig karaktär i det svenska landskapet. Istället skulle nödvändigtvis 9e Dharma-husets herre placera sig i 7e partnerhuset som en påminnelse om vilka människor man ska förena sig med eller undvika samröre med. 

Nu lever vi i ett samvetslöst och postmoraliskt samhälle styrt av krämare så den här typen av "lyxproblem" kommer inte att drabba svenskar i framtiden. Landet kommer hädanefter enbart att attrahera problemsjälar och det sociala klimatet bli allt värre (addera valda farsoter och nya coronamutationer). Bortom det mänsklighetens vändpunkt med Vattenbärarens tidsålder. En supermodern tid och en disciplin som inte skådas sedan Industrialismen rullade igång.

*****

Tillägg 201227

Inlägget har flyttats fram flera gånger. Den 27/12 hittar jag fler gamla drömmar i en byrålåda, aldrig överförda till hårddisk. Ser att drömmen om överlämnandet av pingisracketar till det sovande/döda kungaparet var andra drömmen samma natt. Den första handlade också om slott men på markplanet. (Inlägget om Globen/aulan)

Nedteckningen visar att minnet förenklat drömmen: ett anarkistiskt röjande pågick medan jag bara mindes tomma och härjade rum. Här är ett stycke av originaltexten med fler detaljer:

Efter en lätt nedförslutande korridor kom jag in i ett rum med lågt i tak och rätt svag belysning. Därinne pågick fullt upplopp. Det var en fest som spårat ur och folk kastade runt saker. Ett stolsben gick av. Jag tänkte: "De vet det inte just nu, men det där kommer de att få betala sedan."

Dessutom två senare tillägg som jag helt glömt:

Vid läsning 16 nov 2008 av Herzog/Psyche & Death s. 214 hittar jag kuben i en rapporterad dröm där den symboliserar "den jordiska ordningen" (självklart - egyptierna sägs ha avbildad jorden som en kub!). Samtidigt knyter drömmen kuben (en fyrkantig sten) till THALAMAOS, brudkammaren, och det mystiska samgåendet mellan brudgrum och brud, anden och människans själ.

Tolkning: Drömmarens "uppdrag" kan således vara att dels VÄCKA kungen och drottningen ur deras sömn/död, dvs förmå dem att kärleksfullt interagera i ett racketspel och därigenom gå samman som en högre enhet: drömmen handlar om andemänniskans födelse inom drömmaren själv.

10 juni 2010: I förberedelse för Branaghs version av "Othello" kollar jag [Shakespearekännaren] Martin Lings bok och hittar ett stycke jag några år tidigare inte reagerade på: 

"The Devil/Iago imbues Othello with he suspicion Desdemona is unfaithful to him so that the two lovers are never really in peace together until at the end they are lying dead by side upon the marriage bed." (s.58)

Martin Ling representerade "mannen från Stratford"-teorin, men den växande forskning som tyder på att greven av Oxford skrev pjäserna ger här ytterligare en parallell till författarens eget liv. Under ungdomsresan till i Italien nås Oxford av budet att hustrun Anne (född Cecil) är med barn, vilket gör Oxford misstänksam att hon varit med någon annan under hans långa bortvaro (var från England i 14 månader) och de facto fryser ut henne för åratal framöver.

(Anne är dotter William Cecil, Englands mäktigaste man och drottningens rådgivare. William är tillika Oxfords styvfar. Redan här finns ett så ansträngt personligt drama att det är lätt att se hur personligt material härifrån slank in i Shakespeareverken. Oxford tycks ha grämt sig svårt under slutet av sitt liv över det elände han ställde för Anne, som dog ung - det är lätt att tänka sig att Ox här är den "djävulsanfäktade" Othello - Iago var hans falske tjänare - precis som Oxford misstänkte sin styvfar för att ha placerat ut spioner bland hans och Annies husfolk, vilket troligen stämde.)

Bloggarens brist på intresse för skönlitteratur genom hela sitt nu 61-åriga liv tål att upprepas. Efter Sherlock Holmes vid 10-12 tog det slut. Först "Oxfordrömmen" 2005 har fått mig att se två, tre Shakespearefilmatiseringar (utan några besvärande aha-upplevlser av den typ som får människan att utbrista "Jag var Napoelon!" till omgivningens förlägenhet. Men bloggen har under tio år, hoppfullt övertygande, demonstrerat både kritik och skepsis, t.o.m. inför de egna drömmarna.). 

*****

Ibland vill sig inte kontakten med det högre medvetandet... Natten till detta sista tillägg drömde jag om en bok vars författare jag bekantat mig med en lång stund (lite av en livsskildring) men där jag tappade allt utom att han förespråkade en frugal livsstil. Dröminnehållet skingrades när jag fixerade mig på att minnas efternamnet som jag till sist sett på ett pärlgrått bokomslag med strama och geometriska hörndekorationer som enda design (i min värld: association till äldre, "klassisk" litteratur). 

Frustrerande nog hittar jag inte ens förnamnet UNSINO vid googlande, jag var nästan hundra på att det kunde vara ett latinskt förnamn. (känner till sine = förutan) När jag testar särskrivningen "Un Sino" blir det träff på spanska (inte långt från latin), men det betyder "ett öde" som i "ett livsöde", vilket jag just drömt om! Men i drömmen är de två småorden på bokomslaget sammanskrivna så det blir ingen träff där. 

Bara en av många mystiska drömmar som inte har någon vettig förklaring men som heller inte verkar vara skräprester från gårdagen. En självbiografi från en okänd människa som levt sparsmakat och med ett förnamn som skulle kunna ha existerat!

(Jag har ingen tidigare liv-reminiscens från Spanien, däremot en från Marocko. Drömmen slutade med "...och du handlade med morerna". Först nyligen googlade jag noga på "morer" och kunde släppa tanken jag haft sedan drömmen 2003, att morer var mer mörkhyade söder om Marocko, och att jag således deltog i slavhandel.

Men "morer" var under en tid en lös beteckning för folk från norra Afrika som bl.a. flyttat in i Spanien. Jag feltolkade därför drömmen när den i själva verket gav en ganska exakt bild av det tidigare livet som en större varuförmedlare  - kalla det grossist - som idkade handel över Gibraltar sund. Att jag handlade med folk i "Europa" har jag länge känt på mig, men drömmen pekar en mindre utsträckning. Varför jag sedan 2003 utvecklat föreställningen om att ha arrangerat säljresor långt upp i nordligare Europa, ser nu mer ut som en sammanblandning av kryptiska minnen under vakentröskeln. 

Kanske Albrecht i Bayern har med saken att göra? Drömmen var från 2006 men jag lämnade den på det hela taget ifred till 2020, då en forskaravhandling (från 2009) visade att denne hertig aspirerat på att vara "man av värld" och importerade afrikanska djur till sitt privata zoo. Gick handelsvägarna på 1400-talet alltjämt rakt söderut till handelsstäder som Fez och Marrakech? Eller via "omlastning" i Spanien?

Ord är spännande och kanske syftade nattens dröm om den frugala fantasimänniskan UNSINO - ETT ÖDE - som stimulerande kontrast nu när sista handen lades till detta inlägg om den slösaktige Oxford, kanske reinkarnationen av den den förmögne hertig Albrecht  som i sin tur föregicks av den rika handelsherren i Fez?

Den som redan haft sina goda år, måste nu förbereda sig på lika många svåra år. Sådan är lagen, och mycket passande för coronas tidevarv.

Kan astrologin hitta föräldrar med mentala hang-ups?

Bakom låsta betaldörrar erbjuder en kvällstidning tragedi-journalistik underligt vänd till något annat. Förortsmamman (säkert med måttlig skolgång bakom sig) går nu med tionde ungen i magen och skrattar gott åt sin mening i livet. 

De flesta skulle nog skaka på huvudet åt fixeringen: hjälpa ner ännu fler själar till ett jordklot från vilken ansenliga delar av befolkningen kanske kommer att gallras bort om Moder Natur snart börjar den verkliga kampen mot det problematiska värddjuret människan.

Så det är bara att upprepa frågan i föregående inlägg. Går det att screena och upptäcka om hela årgångar eller åtminstone större segment blivande föräldrar borde "tas in" och psyktestas för föräldralämplighet?

Den här niobarnsmamman har ett så bisarrt horoskop att man kunde tro hennes själ hoppat över flera århundraden och fortfarande är inställd på att klämma ut så många barn så att åtminstone ett överlever för att ha hand om föräldrarna som gamla. Det är schablonartat horoskop som tenderar mot det abnorma.

Först och främst: inget klockslag och en irriterande Måne som lika gärna kan ligga i Barnets tecken Väduren, vilket vore en attraktiv gissning om inte Saturnus då hamnar mittemot och ingjuter sin tendens till inga eller bara ett barn i Månen. Nej, det här är definitivt en Måne i Oxen, som istället för mångfaldens Jupiter emot sig som en stimulation och begär om "myckenhet" i det materiella. 

Oxen är tecknet där moderskapets planet är "upphöjd" (jag blir aldrig klok på vad specialpositionerna söker säga i orden "upphöjd" och "fallen"). Men Satans stjärna Algol gör modersrollen till ett narrspel, ett hån, förutom att det är nymåne vilket brukar indikerar "görare" snarare än "tänkare". Kanske Satan i det här fallet förkläder sig som Frestaren. Kvinnan vill ha sex dygnet runt....

Men det tydligaste är kanske att människan fått en psykisk knäpp och fastnat i kopulations- och barnafödarmotivet (återigen: människor som fått för lite utbildning stannar mentalt vid de kroppar de upptäckt att de har men kommer inte längre). Det är Saturnus som över trekvart av zodiaken binder sin vanemässighet eller tendens till kroniskt-nånting till Venus i moderskapets tecken Krabban. Kvinnor konfigurerade på detta sätt kan i värsta fall bara sjunga en sång.

Färgläggningen av de tre kvaliteterna visar också vad det handlar om. Passion för Mörkret. Inte en enda planet i den Ljusa eller kunskapssökande kvaliteten. Nu är visserligen Sol, Måne och Jupiter inneboende sattviska eller ljusbringande men inte heller den kusten är klar. Solen smittad av rajasiska (mörka) Mars (sexualdrift) och Mars äger också Jupiter som den har en opposition till. Kort sagt, den "sataniska axeln" (Oxe/Skorpion) som drar ner till överdriven världslighet och det enda som aviseras från högre, intellektuell höjd är Saturnus i Luft, auktoritetsplanetens enda väg här är att pumpa fram barn som man kan styra och ställa med för att få åren (Saturnus/Kronos) att gå.

Mer av den här varan! Först sätter en lag om maximalt antal barn för horoskoptypen så att dess instantieringar inte permanent gör sig otillgängliga för arbetsmarknaden. Med slik screening av astrologisk typ hittar sedan Staten och Arbetsgivaren all den underklass för skitjobben redan här i landet, utan att behöva importera den. För notera: det monomaniska beteendet i detta barnafödande visar en fallenhet för att utföra enkla och rutinartade uppgifter om och om.

Parallell? Dr Phil, säsong 17 episod 61: 12 barn, 1 i magen och växande kaos...

Kan astrologin användas för att screena bort riskkapitalister?

[Skrivet 201223]

En bloggrubrik som antyder en hemsk människosyn? Eller ett sätt att rädda  mänskligheten? Upphovet till frågan är Åsa Linderborg som förklarar nya högermagasinet Bulletin vara en besvikelse. En riskkapitalist nämns, som uppenbarligen ville stödja ett innehåll som i del gränsar till fascism enligt L.

När jag såg vilken minst sagt störd himmel räknenissen föddes under, såg jag direkt förklaringen till en otäck mardröm jag hade några timmar tidigare. I drömmen hade jag rollen av enkel arbetarunge och fick tillfälle att möta överklassbarn och deras arrogans och hat mot "enkelt folk". Märklig dröm som inte ledde till något förutom känslan av obehag.

Denne riskkapitalist som arbetar för Nobelinvesteringar har en perfekt karta för småfolket som vill upp och in och leka svensk Elit. Han som ser ut som han hade något att dölja och som "tidstvillingar" finns också några verkliga avskum. 

Jag har för sökningen valt Skorpionsolen och dess härskare, krigaren eller omoralisten Mars. Sökningen kräver andra födda med den starka kombinationen av Sol under attack från sin egen herre Mars tillsammans med stora och lätta pengars Jupiter (en god planet som dessvärre tycks ha verkligt lätt för att söka genvägar till framgång). 

Den här trippeln stinker riskkapitalism så det förslår. Men för att inte få noll resultat avstår jag från ett sökmönster med även räknenissen Månen-i-Stenbocken och den demoniska girighetens Rahu (tillsammans med Mars och Jupiter) - även om den senare bidrar till den mest demoniska typen av rovdjurskapitalism. För notera att Pontus Thulin förutom att riskera en slant då och då, i huvudsak verkar ha sin inkomst av att leka med andras pengar. Som rådgivare vid affärsutveckling har han sitt gage oavsett om klienten kör över stupet eller inte.

"Riskkapitalism" kan naturligtvis (med lite fantasi) utläsas redan ur krocken mellan Liv och Död (Lejonet och Skorpionen) och särskilt när den aggressiva Mars skapar en bärvåg så att Storfräsaren Jupiter vulgariseras och binder an till människans upplevelse av identitet (Sol). 

Med sinnelagshoroskopet och en Stenbocksmåne i 1a landar som synes Stenbockens fiende Lejonet i korrupta eller döende 8e huset, en sektor psyket är omedvetet om. Människan är alltså driven av dålig karma som psyket inte kan förnimma, men som likafullt påverkar Solen, karriäristen. 

Månen i Stenbocken är egentligen en mycket mer försiktig typ, som lutar sig mot återhållsamma Saturnus. Horoskopets två helt olikartade sidor kanske beskriver olika sidor hos riskkapitalisten, rovdjuret måste kompletteras med försiktighetsprincipen för att överleva i demonernas värld!

Av tiotusen kartor tittade dessa fram vid sökning på Mars/Jupiter-Lejonet i attack mot Sol-Skorpionen, alla från 1979 har förstås det extra krutet från äregiriga demonen Rahu:

• Carl Wilhelm Scheele;9.12.1742;12:00
• Jacques Chirac;29.11.1932;12:00
• Sheldon Lee Glashow;5.12.1932;12:00
• "Little" Richard Penniman;5.12.1932;14:50
• anonym; 10.12.1932;13:10
• Kristofer Ahlström;19.11.1979;12:00
• Joel Kinnaman;25.11.1979; 0:00
• Pontus Tholin;25.11.1979;12:00
• Johan Forssell;8.12.1979;12:00
• Calle Schulman;11.12.1979;12:00

• Om apotekaren och kemisten Scheele har jag antecknat "otursförföljd (Asimov)", men en snabb koll av svenska Wikipedia ger inga ledtrådar.

• Chrirac är en tidigare fransk president som dömdes till två års fängelse för ekonomisk korruption. (Månen i Skytten har Jupiter som härskare och sinnet plockar lätt upp dess omoral till följd av närheten till Mars.)
  

• Clashow är Nobelprisbelönad fysiker som förutsade kvarkpartiklarna.

• Little Richard, en homosexuell och glittrig rockartist från 1950-talet. (Månen i jupiteriska Fiskarna kanske förklarar den "negativa" sexuella orienteringen - givetvis samma av Mars degraderade Jupiter.)
  

• Anonym var en hunsad make som gärna höll sig borta från hemmet och tog långa motorcykelturer (Månen i Väduren förklarar denna frilöpare som inte ville bli instängd)

• Ahlström noterades i DN som författare till försåtlig högerpamflett östeuropeisk kultur (minns inte mer än denna marginalanteckning).

• Kinnaman. Ska hans största amerikanska merit bli den poänglösa nyinspelningen av Robocop? Nyinspelningen, som menade sig "djuplodande" psykologin hos maskin-människan är en pinsam uttunning och dessutom förvanskning av originalet. Dess verkliga verkliga poäng var Paul Verhoevens kritik av den amerikanska kommersialism som inte skydde några tilltag i jakten på profit. Kinnaman binder alltså till riskkapitalismen på ett dubbelt korrumperat vis!

• Tholin - jämförelseobjektet

• Forssell är en moderat riksdagsledamot, motsatt (s) sjukvårdsförsäkring. Det gamla vanliga moderatsvinet med andra ord och passar väl i samma lika som en riskkapitalist.

• Schulman slutligen är verkligen en final som heter duga. Hans misslyckade "Kungarna  av Tylösand" - om misslyckade stekare på vift, hänger starkt ihop med hans svåra störning mellan vulgär livsdrift i Lejonet och vämjelsens Skorpion. (Se mkt gammalt inlägg från 2010)
  

Som bekant hämtas för många horoskop från medierna och det är naturligtvis förklaringen till att gamla horoskop - t.ex. Nobelpristagarna oftast är "goda" och kommer från bloggarens eget datainhämtande, medan "skräpet" kommer från de namn som i nutid florerar i medierna. Det man kan med sig här är därför bara att det ekonomisk oegentlighet eller gestaltningen av sådan ofta skymtar fram under den här symbolkombinationen.

Men lika tydligt är att individer med "vänsterperspektiv", vilka bloggaren också sparat många av, helt lyser med sin frånvaro med den här lågsinnade signaturen.

Rubriken är smaklös och stinker svensk rasbiologi, men är man beredd att abortera några foster som hade utvecklats i oskyldig riktning, så skulle världen faktiskt bli en bättre plats om man accepterade att TIDEN SJÄLV BÄR PÅ MER ELLER MINDRE ÖNSKVÄRDA KVALITETER.

 

PS. I tanke med att antikens gudar fallit i glömska återstod till sist bara Saturnus/Kronos som nu blev Fader Tid i den västerländska uppfattningen. Men som synes har inte Saturnus något att göra med den här tydligt krökta typen. Saturnus kan representera tid för människorna (och inte minst tid att dö), men antikens tidshärskare var större än Saturnus. Se t.ex. persernas Zurvan.

Tidigare har jag jag angivit Saturnus som representant i världen för det grekerna kallade Nous, det gudomliga intellektet. Men strikt talat är allt under Formens Saturnus också uttryck för det rationella intellektet. Som till och med den som aldrig öppnat en filosofibok kan säga: "det var Guds mening (med det inträffade)".

Det finns ingen verklig befrielse i 12e huset

Snabb uppföljning av föregående inlägg. 

Hinduisk astrologi tycks bestå av flera lager där nästa nivå (eller kanske bara individualisten) säger: det du just lärde dig, stämmer inte. Förra inlägget om att själssignfikatorn ska studeras i det "inre" horoskopet (Navamsha) var ett exempel. Jag kunde inte se något i den refererade artikeln som sade annat än att det är födelsehoroskopets själssignfikator (t.ex. Merkurius) som studeras där den nu hamnat i D9-kartan.

Men här dyker en annan variant upp, en känd astrolog som hävdar att Atma Karaka inte bara flyttar från födelsehoroskopet in i D9 (Navamsha) utan kan representeras av en annan planet. Känn på den alla som ev. fortfarande intresserar sig för hinduisk astrologi. Här tycks metoderna vara lika många som det finns utövare!

En annan helomvändning är nybörjartexternas referens till själens befrielse (moksha) i horoskopets 12e hus. Samme astrolog ser tydligen bara detta som en lärosats som generellt upplyser om att det finns en själ och att den hör hemma någon annanstans än på Jorden. (Precis som Solen bara i allmänhet är en symbol för själen, medan AK tar över vid tolkning av ett enskilt horoskop - nog så turligt eftersom Solen i vissa traditioner representerar fadern, som definitivt inte är samma själ som horoskopinnehavarens.)

Jag upptäcker dessa ting under mixtrandet med Narasimha Raos innehållsrika program Jagannatha Hora (PC-datorer enbart). Det finns således lika många atma karakas som det finns sub-kartor. Det är förstås samma själ, så själens karma avslöjar sig vara vitt skilt beroende på vilken fråga man granskar i de många olika D-kartorna (det här är "riktig" hinduisk astrologi och inte bara den här bloggens "turistbesök").

(En del sub-kartor är enbart tillämpliga på ”avancerade” själar – jag får utgå från att D1, det vanliga horoskopet och det ”yttre ödet” är det som vittnar om att det lönar sig att analysera högre harmonier i födelseögonblicket och den själ som  använt sig av det för sin upplevelse.)

Rao har ett och annat att säga om själen och dess befrielse i sin introduktionsbok som finns att ladda ner gratis från nätet. I Raos bok ses också den korrekta innebörden av ”karaka” som överallt på nätet översätts som ”signifikator”. Det är den slöa människans val eftersom det är nästan rätt och slagkraftigt. I själva verket, enligt Rao, betyder ordet ”den som förorsakar”, vilket faktiskt är något helt annat. En signifikator är bara ett passivt märke, ett emblem för något annat. 

Raos mening är att ”karaka” syftar tillbaka på atma, individens själ. 

AK blir därför den punkt (i zodiaken) varifrån själen verkar. En småsak kan tyckas men understryker varför Solen bara är en generell symbol för själen och AK så mycket viktigare för individen.

Ascendenten eller det kroppsliga höljet, så viktigt vanligt horoskopställande, tappar totalt betydelse om man VERKLIGEN vill veta vilket det egna ödet. Till ascendenten knyts världens bling-bling, frågor om pengar, karriär och äktenskap. Ur det perspektivet får individen inte veta något om vilken FRÄMLING som tagit kroppen och egot i besittning för sina syften. För medan köttmänniskan lever det liv som Stat och kommersialism beordrar kanske själen är här för hela andra syften!

När negativ karma dominerar helt enkelt bara för att uppleva värddjurets lidande under alla de pseudosysslor som onda tider och onda kulturer söker fylla sina medborgares dagar med (intill några fattiga dagar i slutet av livet).  Sverige är nog en slavdrivare i världsklass: överheten suger skiten av befolkningen till den grad att ingen har ork att odla sin själ efter pensionen. Det blir lite stilla konsumtion (om någon) in i döden. Men detta har tydligen flertalet själar något att lära sig av, att tyst bevittna den lägre, irrationella kroppsbundna själen skratta och gråta över sitt livs lott.

Rao: AK är en viktig referenspunkt i horoskopet eftersom själen är viktig för att förstå den inre naturen exkluderad från den fysiska existensen. Navamsha-kartan kastar ljus över det inre jaget och den rashi (det zodiaktecken) AK ockuperar i D9 kallas Karakamsha (ungefär: signifikatorns portion).

Navamsha-kartan kan analyseras ur perspektiv av Karakamsha. Det 12e huset från Karakamsha visar själens befrielse och om Ketu befinner sig här, bidrar den till moksha. Att blidka de gudomligheter som motsvarar den starkaste planeten i 12e huset från Karakamsha kan föra ens själ mot befrielse.
(Vedic Astrology – An Integrated Approach, s.72)

Tyvärr är Raos engelska ibland lite haltande och det är inte klart vad han menar med Ketu: i en annan tolkning tycks han säga att det är Ketus "situation" (snarare än "situation" som jag rättade till "situated") i 12e som avgör om den ska bidra till moskha. 

Men bloggaren, ny för noderna för 11 år sedan har vidhållit den elementära hinduiska åsikten att södra månnoden är platsen där en hybrisdrabbad demon får huvudet avhugget. Detta är klargörande: månnodsaxeln har med världen och världsliga ambitioner att göra och om demonens huvud, Drakhuvudet, står för begäret efter position i denna värld (eller vad nu det enskilda horoskopet närmast pekar på), så är bästa punkten att bryta kretsloppet just vid Draksvansen. 

Således: i en läsart räcker det med att Ketu står i 12e från D9:s AK för att individen har en själ som sett och gjort vad den tycker sig behöva, och i den andra läsarten måste Ketu dessutom ha ytterligare klartecken en den typ man får vid vanlig horoskop bedömning, aspekter från andra planeter osv.)

Trots att Raos text saknar fullständig och entydig information kan de EXTREMT FÅ individer som kommit så långt i sin själavandring själva lista ut hur Ketu måste vara konfigurerad för att bistå i arbetet på förlossning. Den intelligensen finns automatiskt med de själar som börjar bli klara med Äventyret Jorden och gissningsvis är det därför Rao tycks utelämna minst hälften av historien om själens förhållande till 12e ”episoden” ur D9-kartans Karakamsha-perspektiv.

*****

Adolf Hitlers D9-karta låg och skräpade många år innan jag lade ut det häromveckan. Vad kan man säga om hans möjligheter/lämplighet att gå från "livet Hitler" direkt till befrielse?

De exakta positionerna i D9-kartan i det inlägget kom från en äldre version av Raos programvara (när jag nu gör om beräkningen skiljer sig longituderna  marginellt åt, men AK har ändrats från Venus i D9-kartan:

Body                Longitude (in D-9)

Lagna                9 Sc 30'    
Sun - BK            16 Ge 33'   
Moon - PK            8 Le 55'   
Mars - GK            6 Sc 45'    
Mercury - DK         0 Ta 23'   
Jupiter - AmK       23 Le 26'   
Venus (R) - PiK      9 Sc 29'    
Saturn - MK         10 Cp 22'   
Rahu - AK            3 Ta 45'   
Ketu                 3 Sc 45'     

Den som kniper AK i senaste versionen av programvaran är istället Merkurius, men när jag öppnar programmet ännu en gång blir det Rahu, som i den gamla beräkningen! Många försök ger flera utfall med antingen Rahu märkt AK men också flera gånger där programmet singlar ut Merkurius som AK. Det här ser ut som ett fel i programmet, och försmädligt nog ett allvarligt fel. Felet uppträder bara med Hitlers karta (av de få jag provat).

En annan sak. Raos bok (s. 81) visar en egendomlighet som jag mött på nätet: i samband med AK råder oenighet om hur man hanterar den ständigt retrograda månnodsaxeln.:

30° – 1°43' Krabban = 28°17' Krabban

Rahus position i ett exempel subtraheras med 30 grader och vips blir den AK (i grundhoroskopets D1). Ingen förklaring ges någonstans i boken till denna manöver! Detta är metoden där den retrograda rörelsen "justeras" och 30 grader dras från nodens position (och i exemplet råkar bli AK). Jag har sett röster på nätet som hävdar detta vara fel och att nodens faktiska position är den som gäller! Smaken är delad...

Om man inför mysteriet med programvaran som gav olika AK (D9) vid upprepade försök håller sig till Rahu, så ges bilden av en "inre Hitler" som knappast tillhör Guds bästa barn! AK är den hungrande demonen Rahu - notera konjunktionen med satansstjärnan Algol i 3e graden (men det är bloggarens smått regelvidriga blandning av hinduisk och en halvt glömt Främreorientalisk observans). 

Hitlers 12e moksha-hus räknat från AK-Ketu i Oxen blir således Väduren (härskare, krigaren Mars). Mars är rätt usel i hans yttre D1-horoskop också (startade världskrig) och om möjligt ännu värre i hans inre D9-karta där Mars också står i ett hemmatecken men nu den hatiska och långsinta Skorpionen. Ox-Ketus disponent är dessutom Venus, men i opposition från motsatta Skorpionen.

Jag hade inte sett denna intressanta karmiskt givna "insida" då jag tidigare i år noterade siaren Edgar Cayces ominösa varning några år in på 1930-talet att Hitler var (eller "var som") Jehu, en blodtörstig galning i judarnas äldre historia! 

Det föreföll som att Cayces i trans menade att det var Jehus ande (själ) som var reinkarnerad som Adolf Hitler och med syfte att skapa blodsutgjutelse även i detta liv. Se: Naturen svarar människan på bred front, från oktober i år.

Själens signfikator där den hör hemma: i Navamsha

Ämnet hinduisk astrologi bara växer när man googlar det. För varje lärosats tycks någon skola eller tradition säga något annat. Det är internet som visar hur brokigt astrologin utvecklats i det väldiga Indien. Knappt ser jag en sajt påminna om att själens signifikator (Atma Karaka) tillhör Jaimini-systemet (som inte ska blandas med andra system, sägs det), förrän jag hittar tecken på att blandformer visst förekommer. 

Senast hittar jag nu ett (spännande, det medges) material som ser AK som en funktion i det "inre" och mer själsliga Navamsha-horoskopet. Mycket talar för den ståndpunkten! Var det inte lite väl enkelt att peka ut AK i födelsehoroskopet som i flertalet fall var samma planet för alla människor födda samma dag? 

Men i denna presentation krävs individens födelsedatum för att först etablera det "inre" Navamsha och sedan korrekt placera AK där! Jag ska strax beskriva mina egna första fynd enligt metoden.

Men det finns mer källor till förvirring "där ute". I de tre engelskspråkiga introduktionsböcker riktade mot västerlänningar jag läst, lärs att planeter på samma gradtal - t.ex. kandidater kampen om rollen som Atma Karaka - vinner den planet som har högst latitud på himmelen (båda kandidaterna kan t.ex. ligga söder eller under solekliptikan och i det senare fallet vinner den med minsta negativa värdet, den närmast solbanan).

Men nu hittar jag uppgifter på nätet att man istället ska gå ner på minuter och t.o.m. bågsekunder för att kora den främsta. Som om den precisionen fanns i antiken! Ändå presenteras den (enligt Wikipedia) som del av den s.k. Jaiminitraditionen.

Till råga på allt hittar jag sedan en doktrin som säger att den främsta av de två näraliggande "släcks" ut och ersätts av tvåan! Och så en massa djupsinnigheter om varför. Den sajten sparade jag bara för att minnas var jag drar gränsen. Det är inte roligt, bildligt, intuitivt längre, utan bara teknokratisk galenskap. Systemskapande för dess egen skull. Åt var och en efter läggning...

http://planetarytransformation.blogspot.com/2015/08/vedic-astrology-charakaraka-replacement.html

*****

Ett annat aber är att indier verkar klippa och klistra (stjäla) text från andra sajter lika mycket som någon nationalitet. Följande länk har sedvanligt underlig formatering. Man kan undra om det är två helt olika texter som styckats upp och fogats samman:

http://hazratishq.blogspot.com/2012/11/

De enstaka rader här och var jag hunnit läsa tyder på att det kan ha varit två separata texter, men också att här finns mycket intressant information om Atma Karaka i en mindre esoterisk tagning än den första länken. Engelskan är rumphuggen och garanti för att en indier skrivit, rakt från källorna! 

För att ens ta sig igenom de första styckena kan ordsök behövs, att tattva är "element", bhava är "hus" och ahamkara "icke-jagskaparen" (den metafysiska bakgrunden till kroppen/ascendenten), det vet nybörjaren. Men vad i hela friden är Naisrghik Karaka? Hittar en enda sajt som ger den fånigt enkla förklaringen: "naturlig signifikator", t.ex. Mars för vigör eller mannamod (jfr bhava karaka där Mas har ett speciellt förhållande till 6e olycks- och fiendehuset).

Atmakaraka är den viktigaste planeten i ett horoskop. den är kartans konung. En lycklig konung ger ett lyckligt kungadöme...eller vice versa. Lagna/ascendenten betecknar intelligensen, medan Chandra/Månen är sinnet ("mind"). De är sekundära i betydelse jämfört med Atmakaraka.

Atmakaraka ...  visar den karma som förorsakade vår födelse. Denna graha (planet) förde oss in i detta plan och tvingade atma att ta sig ett visst sinne och kropp.

Obs 1. Hazratishq-rrtikeln diskuterar således Atma Karaka i individens Navamsha-horoskop!

Obs 2. Artikelns inledande tips nämner inte en enda gång "planeters verksamma natur", de är antingen väl- eller illgörare. Detta visar att det är en renlärig artikel enligt Jaimini-traditionen. Med lite försiktighet kan man därför följa texten och dra kompletterande slutsatser om födelse- och D9-horoskopen.

En riktigt smaskig detalj är denna: Skulle Atma Karaka utgöras av en naturlig illgörare kan den leda personen fel, men trösten är åtminstone att den karmiska vedergällningen kommer snabbt och instruktivt! (Ska man uttrycka det som att själen gjort slut på den goda karma som kunnat absorbera fel tankar och handlingar så att själen nu snabbt får se var den felat?) Sedvanliga analyser gäller för att se om AK har stöd från andra planeter, hus, o.s.v. 

Texten, som ju mer jag ser på den verkar vara ett hopklipp, gör en åtskillnad mellan andlig förlossning (moksha, 12e) och den som alltjämt följer världsalltets dharma (9e).

*****

Ett förtydligande av inledningens något röriga metodbeskrivning:

1. Identifiera AK i D9-kartan och dess husposition, räknat från D9-ascendenten.
2. Från denna husposition, börja om och räkna husen tillbaka till D9-ascendenten.
3. Om AK i sitt hus är en orsak, är det framräknade andra huset AK:s verkan.

Bloggaren får här en chock. Hans D9 har återigen Merkurius som AK (samma som i födelsehoroskopet) men nu i Oxen. Den ligger i sjätte steget/huset från D9-ascendenten i Skytten. Detta är ett krigets och olyckans hus!

Att från AK nå D9-ascendenten kräver 8 steg gör 8e huset ett viktigt hus för individens mer själsliga sida. Men också till en helt logisk följd av AK: på krig följer död! Merkurius som AK är förstås en skrivarpenna så vad som nu framtonar är en "skrivare i döden" eller kanske en "pennfäktare", en som strider med hjälp av orden. Börjar det likna delar av innehållet på den här bloggen? 

Tyvärr har inte MerkuriusOxen någon kontakt med Skyttascendenten i Navamsha vilket betyder att krigarens dröm om en ärofylld död inte kommer att infrias!  (D9-kartan ger ett 150-graders inkonjunktförhållande mellan AK och ascendenten.) Bloggaren föddes i ett land utan själ och trots att att detta är perfekt mark att strida för ett återvändanden till tingens ordning, är inte den här bloggaren personen att göra det (i sanningens namn kan ingen göra det - hur mycket föräldrade "själens krigare" Di Leva den svenska mentaliteten? Som bäst marginellt. Och då valde han ändå att sjunga barnvisor för det svenska folket.

För bloggaren tecknar D9/AK ett klassiskt mellanliv, en livsupplevelse där tid och koordinater inte stämmer och själen får vara nöjd att trampa vatten... Bloggarens yttre och inre karta är ett perfekt exempel på det yttre horoskopets relativa löftesrikhet inte resonerar mot den inre D9-strukturen. 

"Född i fel tid" har också varit en stående känsla hela mitt liv! Utgåt man från tidigare liv-förnimmelsen jag hade runt 45, om ett liv i Italien på 1930-talet, stämmer känslan. Det livet terminerades väl snabbt i en dödsskjutning och själens snabba retur (efter ett kvartssekel) kan ha skapat upplevelsen att ha hamnat i en primitiv kultur där alla skyggade från varandra med underhållnings- och orienteringsdon i händerna från morgon till kväll. En främmande och mycket primitiv värld där folk inte ens tittar på varandra längre, de vågar inte släppa blicken mot manicken i händerna ens för ett ögonblick.

Naturligtvis gör inte Naturen några misstag, det är garanterat en sorts karma att behöva se slaktade människor som vandrar runt och inte ens vet att de är döda. Det finns många andra grundtyper. Handikapp, rikedom, sexuell perversion som visar att själen tagit felsteg och att nu felen växt tills de inte kan döljas längre. Man borde förmodligen vara tacksam för att få sitta på åskådarplats och se Västerlandet rasa i sin oförmåga att göra sig av med de giriga.

Döden som i det yttre horoskopet verkar så skrämmande är i D9-kartan eller den karmiskt styrda långa vandringen något av själens specialitet. Följande utvikning ger en aning om detta.

Kan här inflika att jag i 20-årsåldern drömde fascinerande om en lång mörk vandring i en tunnel där jag två gånger mötte yrkesgrupper som gjorde reklam för sina verksamheter och sökte värva mig. Den första var brandkåren som bad mig arbeta med dem för att "släcka alla världens bränder". Jag visste att det inte var "min grej" och gick vidare i mörkret. Sedan visade sig poliser som bjöd mig att hålla världen fri från skumrask. Men inte det var min uppgift. 

Jag gick vidare i den mörka tunneln och plötsligt var färden slut - jag stod framför dörrvakten Sankte Per vid himmelsporten och hade inte "blivit" något alls på min livsvandring ("mörker")! Sankte Per skrattade gott åt mig - "är du här igen?". Jag kände också igen honom. Vitt skäl symboliserade en mycket gammal och vis själ men märkligt nog var han klädd i uniform med en generals utmärkelser på, men jag associerade mer med en scout, en hjälpande person.

Sankte Per släppte direkt in mig, jag var något av en gammal stammis vid Pärleporten! Jag hade uppenbarligen gjort "livsresan" flera gånger förr. Men det går inte att komma undan att dörrvakten först såg ut ayt ha hög militär rang, vilket stämmer väl med D9-kartans "orsak och verkan". Var jag Sanke Per som släppte in mig själv? Det heter ju att man måste älska sig själv först, men detta?

Att döma av de jobberbjudanden jag fick tidigare i drömmen som inte alls stämde in på mig, hade denna tur till Jorden tydligen bara bestått i kritisk utvärdering. Varför varken "global brandsläckning" eller jaga brottslingar var min grej i detta liv, kanske för att livscykeln som sådan som var intresset den här gången? Nyttan inom världen förbleknar jämfört med värdet av att i världen skaffa filosofi och religion - områden som med åren blev allt viktigare, tills den här bloggen öppnade för lite privat donande.

Intressant är att drömmen var premonitiv. Så snart som möjligt ämnar jag ta ut tidigast möjliga (fattig-)pension, som dunkelt förutsagt i den fyrtio år gamla drömmen! Jag hoppas bara det där med inträdet i himmelen var symboliskt, jag har ett par böcker kvar att läsa efter pensionen... 

*****

Den hinduiska texten säger att D9-kartans AK-position avslöjar "den karma som förorsakade vår återfödelse" i detta liv. För min del landar AK i D9 i 6e huset för "olyckor och fiender". Den som noterat försöken att googla historiska fakta som stöder mina drömmar om föregående liv, ser hur väl "olyckor och fiender" stämmer in. Förra livet som byggingenjör i Italien, ihjälskjuten på 1930-talet av högerextremister för sina (dolda) kommunistsympatier. 

Nu kanske återfödd som direkt följd av den olycka (döden) som mötet med "fienden" innebar! Jämför bloggens återkommande fascination för barnläkaren Ian Stevenson om barn som minns ett tidigare liv som ändat brutalt, t.ex. genom en olycka. Nu visar mitt D9-budskapet att även jag tillhör "typen", vars förra abrupta avslut kickar igång ett varv till. Jag är knappast någon frivilligt nedstigen avatar utan bara ännu en som valsar runt i kretsloppet.
:-)

Det här ser ut att vara en mer trovärdigt "allmänt skäl" än den i mitt tycke banala hinduiska tesen att närmast föregående liv ges av det 12e huset i födelsehoroskopet. Förmodligen bara för att det är närmast föregående hus till den aktuella ascendenten. Vissa hinduiska metoder är smarta och gåtfulla, men "huset bakom min rygg" tycks mig väl banalt. 

(Västtraditionens 12e som "hemliga fiender" är lika fånig, hinduismens placering av fiender i 6e stinker visserligen av klasstänkande eftersom det också är tjänarnas hus, just invid 5e husets privilegierade herre, men är det inte där man som herre finner sina fiender: bland tjänarna som håller god min men smusslar till sig matsilver därför att hyddan/hus 6 anses isolerat från palatset/hus 5? Tjänaren blir oärligt för att avståndet till herren är för stort. Astrologin innehåller visserligen diskret kritik mot klassamhället som att 10 makthuset inte är ett av de "goda husen" utan tvärtom kallas "förbättringsbart", men systemskaparna levde i en så avlägsen tid att något annat än herre och tjänare inte ens var tänkbart.)

Metoden förenklar som astrologi måste. I verkligheten samverkar många livs karmiska trådar till en återfödelse. Möjligen förmår vedisk astrologi "se" huvudtråden, som för min del är en krigarfigur. Det stämmer med horoskopets "dolda"/brända Mars bakom Solen och Navamsha-kartan som har Mars i ascendenten! Se tidigare inlägg). 

Man kan utifrån astrologins 12 hus tänka sig andra direkta orsaker till reinkarnationen. Ta t.ex. AK i 2a huset för "min plånbok" - är placeringen i sig en orsak till återfödelse därför att ett tidigare liv utspelat sig i fattigdom och som själen nu valt att ägna ett helt liv åt att kompensera sig för? 

Är AK i 11e tvärtom en själ som omfattar större frågor än bara den egna vällevnaden? Här finns mycket nytt att experimentera med utifrån AK som orsak och det sekundära huset som "verkan". (Den som börjar läsa artikeln kan dock få något desperat i blicken, jag har bara återgivit ett ytskrap av den väldiga diskussion astrologen för.)

*****

Artikeln om den "inre" AK är så långt från Sveriges fokus på jobb & konsumtion man kan komma! Den ägnar sig åt individens andlighet och huruvida AK ur detta perspektiv tecknar något själen är på Jorden för att lära sig, eller om AK-punkten betecknar färdigheter själen redan har. 

Det enkla svaret verkar vara: det beror på. Dels AK-planetens kopplingar till andra, dess styrka, dess husplacering. Kort sagt, välbekanta spelregler men nu applicerade på D9-kartan för "det inre andevarelsen".

En dålig AK förklaras som negativ karma som driver själen att uppsöka den onda sidan för att kanske snabbt men smärtsamt betala av gamla skulder. Men god karma kan yttra sig på många olika sätt och huset AK gästar är den primära kanalen. 

Hur "effekten" av den "inre" AK ska bedömas får läsaren ta reda på, har själv inte läst hela artikeln än.

Ser dock längre ner i texten att där serveras hinduismens motsvarighet till det kristna syndafallet (papi = synd) och hur själen (atma) lösgör sig från Gud (Atman) och binds (bandana) på det sätt som horoskopet avslöjar. 

Termen "ashta bandana" blir begriplig om man googlar upp att "ashta" är "åtta" på sankrit. Författaren talar om talet och huset 8 som symbol för dålig karma som binder själen kvar i kretsloppet. (Se dock denna text som ger en helt annan men likväl associerad kontext.)

Atmakaraka bär på synderna från föregående födelse och kan liknas vid ett inre ljus som hindrar det yttre ljuset till följd av dess synd. Amakaraka är som en sol vars strålar bländar och gör att vi inte ser det bakomliggande ljuset, Guds ljus.

Atmakarakas position i D9-kartan avslöjar den plats där vi kommer att lida till följd av ashta bandana, och där vi [pga. en tidigare definition] tror att vårt eget ljus är starkare än Guds ljus. Det är därför nästan omöjligt att hävda att NÅGON atmakaraka-position i horoskopet är bra för själens moksha/befrielse från sina bojor, därför att AK är den plats där vi beter oss som en gud.

Den här texten förefaller komma från en annan tänkare än författaren till de tidigare citaten. Så vad gäller? Man måste vara både redaktör och läsare för texten. Jag har sett den plagierats delvis på andra sajter. Textens bättre stycken berättar också om hur man finner horoskopets karaka för moksha, om någon när nyfiken på vilken skepnad Befrielsens herre tenderar ta i det egna livet!

Det här är hinduisk astrologi på en nivå man definitivt inte hittar i varken nybörjarböcker eller "mediumvarianten". Detta är rent andlig hinduisk astrologi.

*****

Jag såg under samma surfpass en ny förklaring till att halshuggna demonen Ketu är den enda planet som inte kan bli atma karaka: den representerar halshuggandet eller kapandet av banden till denna värld. Den tolkningen låter på något luddigt sätt korrekt, även om den ursprungliga myten rörde en sublunär daimon (vem vet, kanske en människosjäl) som ville blir evig som gudarna (ev. de planetära själarna bakom solsystemets planeter eftersom redan den lägre världen Jorden/månen förts på tal). 

Men strikt talat är förklaringen inte konsonant med myten. Hinduerna upphör aldrig att förvåna. Ett är säkert: först ser deras astrologi imponerande ut, men det var efter läsning av en mycket välskriven bok. Det man hittar på nätet håller, hm, inte alltid så hög klass. Intressant nog låter alla indiska astrologer alla lika tvärsäkra, som självutnämnda gurus. (Guru eller Jupiter, är en svag planet i bloggarens horoskop - har svårt köpa "sanningssägare" innan jag analyserat dem, rätt typiskt för en med Merkurius som Atma Karaka.)

Den hinduiska myten kan förtydligas med nyplatonismen som ser berg och dalbanan här under månen som EVIGHETEN men utrullad över tid som en mängd korta episoder. Det innebär att den hinduiska metaforen är helt korrekt. Vid Ketu kapas själens hunger (som binder) efter att ens tillhöra detta solsystem med dess planetära gudar.

 

PS. Hittade länkarna när jag sökte nätet efter bekräftelser på att atma karaka kan användas även för en nationalstat (som jag nyligen testade på USA-horoskopets Saturnus i 11e huset). Men jag hittade inga tecken på att hinduisk tradition använder AK för annat än personhoroskop, så det påfundet kommer inte att upprepas!

 

VIKTIG fristående fortsättning i nästföljande inlägg! 

 

Det sinnessvaga förslaget: upphöj människan till Gud

[Undanträngt inlägg från 12/12]

I inlägget Advokat: Licens att stjäla noterade att de fyra "fasta" (tamasiska) tecknen inte är mycket för lösningar som ligger utanför deras egen låda.

Efter att ha läst om en recension av vetenskapsidiotin från evolutionsbiologen Steven Pinker (en så spränglärd och smart text som man aldrig möter i svenska tidningar, helt enkelt för att Sverige valde fel väg vid någon tidpunkt, eller alltid var utdömt), hamnar jag på dessa ord från recensenten:

[Positivismens fader Auguste] Comtes kärnidéer - förnuft, vetenskap, framåtskridande och humanism - är precis dem Pinker staplar precis i början av sin bok som Upplysningens centrala värden. Intressant nog nämner ingen av dessa [ateister båda två] "frihet" eller "tolerans".

Här tvingades jag för andra gången under läsningen av ett guldkorn på nätet konsultera horoskopsamlingen, och konstatera att bloggen redan hunnit avhandla de kända namn som är viktiga för mänskligheten. Vad gäller kändisar och politiker saknas hur många som helst, men jag tror jag prickat in de flesta som skapat västerlänningens mentala störningar. Ja, 2013 hade bloggen redan kastat loss ankaret och börjat uttrycka sig så skarpt (åtminstone ur det svenska perspektiv från vilket man inte tror det är något fel på vår livsstil):

Comte, en störd sekularist

Självklart kan man skriva en text lite bättre x antal horoskop och erfarenheter senare, men det enda jag vill peka på här är bokrecensentens menande påpekande: "frihet" och "tolerans" verkar inte så viktigt för de som tror sig vara upplysta. Och det knyter an till texten om advokaterna bara några dagar tidigare, för vad ser man i Auguste Comtes födelsehoroskop om inte denna brist på tolerans för det som ligger utanför deras egen box eller modell?¨

Det är idel fixering i horoskopets hörn hos denna hypermaterialist som ville skapa en religion med människan i centrum, en sjukt narcissistisk självdyrkan. Denna mest tragiska episod tycks ha gått i mål nu med iPhones och selfies - några sista år i total stupiditet innanför en box ingen knappt ens kunde se längre så invant kändes det, just innan världen började knaka i fogarna med den första av Naturens försök att sätta människan på plats och ta ner hennes uppblåsthet några snäpp.

Horoskopet påminner om nyssnämnde (också i anslutning till Steven Pinker) om socialdarwinisten Herbert Spencer - Vatten och Luft skapar något i bästa fall utopistiskt eller orealistiskt men i svaga fall skvatt galet om människans tankar eller levnadsgärning. Men notera hur Comte är "positivismens fader" och därför typiskt har stor styrka i den enkla människosort som är nöjda med den verklighet de kan mäta sig till med linjal eller andra och mer snofsiga instrument. I sig är inblandningen av Jordelementet en välgörare REALISM som saknades i den helt bortkopplade Herbert Spencer. 

Men att finna äregiriga demonen Rahu som en förstärkning av Ox-ascendentens Venus, en planet som blir en verksam illgörare för Oxen och sedan återfinna denna märkta ego-indikation upphöjd till högsta makthavare (Venus i 10e) i människosläktets tecken Vattenbäraren, det skapar ett illamående över den här människans mentala tillstånd som blandas med tjusningen inför astrologins remarkabla förmåga att beskriva de verkligt viktiga tongivarna i artens utveckling. Comtes karta beskriver verkligen en extrem rationalist (mätbar Jord-iskhet underkastad intellektets Luft) - det finns fina intellektuella egenskaper här.

Se bara 3e husets härskare Månen som i förening med Venus vilar fint på en grundval bestående av Saturnus, också i Luft och logiska Tvillingarna. Att sedan Saturnus befinns sig i ömsesidig reception med Merkurius i 9e huset återknyter till religion (9e) men av ett materialistiskt slag: rationalism och empiri. Positivismen lärde att alla annat kunde man bortse från. Allt förnuft till trots och tal om humanism anas således en begränsning i kartan.

(Wikipedia säger att han var luspank i ungdomen som hankade sig fram på andras välvilja och förvisso är armodets Saturnus i 2a ekonomihuset en träffsäker indikation på det.)

Horoskopet visar också att han tidigt började utvecklas mot tankar om ett bättre samhälle. Att han studerade medicin (utan resultat) är helt i linje med hans 11e idealhus med Jupiter (välgöraren) i Fiskarna. Och tankar om det goda samhället ges förstås av den närmast moderliga Mån/Venus i 10 makthuset.

Men horoskopet ger samtidigt intrycket av en "kriminell hjärna" och som dessutom fått precis allting bakfram: se ostyriga och extremt materialistisk-biologistiska Mars-Skorpionen i attack mot hans utblick. Och se Djävulens stjärna EXAKT på den kroppsliga ascendenten! Dessa är varnande tecken. 

Ingen ska inbilla mig att den kända tiden var exakt 12.00 - med den precisionen gick väl knappast 1700-talets mekaniska urverk. Men Ox-ascendenten med Algol stämmer väl med Comtes bakvända tankar om relationen människa/Gud!

En obduktion skulle kanske ha visat en bokstavligen felkopplad eller deformerad hjärna. Men det man kanske med nyplatonisten Plotinus ska nöja sig med att se Algol som ett omen, som att här föddes Satans bästa försök att bygga en falsk religion baserad på människor i infantil självdyrkan istället för att förundras över livets gåtfullhet och den Gud som ligger bakom det enkla faktum att "något finns istället för ingenting".

Men man kanske inte ska vara alltför lättvindig om astrologins budskap, det är faktiskt en definitiv läropunkt att planeter i 1a huset påverkar kroppen och kan indikera problem som ärvs i släkten eller varningar för framtida skador i livet. Hur hinduerna ser på demonen Rahu (Drakhuvudet) ur strikt fysiologiskt skikt har jag inget minne av, men minns en usel brittisk bok som skrevs under rasbiologins dagar och naturligtvis var färgad av brittisk rasism. Jag vill minnas att britten mest var intresserad av kroppens längd, och att högresta människor resulterade med Rahu i 1a huset.

Idag ser Comtes system för klassifikation av vetenskaperna lika korkat ut som Sveriges nationalhelgon Carl von Linné och hans sisyfosarbete med att förklara faunan. Det är naturligtvis Stenbocken - den organisatoriskt lagda - som är deras gemensamma nämnare. Typiskt nog har eftervärlden - precis som med den mäktiga astrologen Johannes Kepler - tvingas skala bort all Comtes värdelösa klassifikation för att få sig en portalfigur att sätta i början av "Upplysningen". Kepler gjordes som bekant om till "astronom" blev därmed rumsren för en senare tid med väldigt låg takhöjd.

Således. Comte har illberala och diktatoriska tendenser i tre av de fyra hörnen, demonen Rahu (och satansstjärnan), Mars i väster och i söder fantasin (Månen) och en ny mänsklighet av avgudar sig själv. Det norra hörnhuset (nr 4) gapar tomt, men dess ägare Solen befinner sig i Stenbocken/9e. Detta är ett öppet och fritt hus, kunskapssökande (Sattva guna).

Stenbocken är passionerad (på sitt fysiska sätt) och i termer av zodiaktecknens hemvist i de tre kvaliteterna blir det dock så att så här mycket MÖRKRET (Tamas guna) som insisterar på BOXEN så blir Solen-i-Stenbocken en rajasisk Passion som drar mot Mörkret. Även utan Satans stjärna stiga i öster, hade en längre inspektion av horoskopet lutat åt att det är något sjukt och vanställt över den religion det här 9e huset presenterar som det högsta goda!

(Sattviska Fiskarna markerar inte här eftersom medicinidealet kom av sig, och sattviska Tvillingarna tillför inte 9e filosofi- och religionshuset något av värde då 2a är Dödsrikets dörr är för själar som väljer fortsatt själavandring. Det högre kan inte beses genom att rulla ytterligare i gyttjan! Redan i 9e hushärskarens placering syns att Comtes narcissistiska människoreligionen är en dödens eller Satans religion och inte äkta vara.) 

Detta är ett av de (åtskilliga) centrala horoskop som illustrerar den sjuka värld västerlänningen har drivit sig in i. Det kan räcka, som jag sade, att en individ föds i rätt ögonblick för att ge riktning åt hela mänskligheten för lång tid. Oftast går det rakt åt helvete.

PS. Jesus citerade någon nu glömd skrift när han inför sina kritiker sade, "Har ni då inte läst i skriften att ni är gudar i vardande?" Nya testamentet skrevs på grekiska och för läsare utanför Palestina. En jude hade inte kallat sin själ en "blivande gud", och antingen reste Jesus utomlands i ungdomen och hämtade intryck eller också uttrycker textförfattaren den under hellenismen vitt spridda själavandringsläran. Det är således något helt annat än Comtes flata antropocentrism.

Nonsensnyheter: första vaccindoserna in i Sverige

Stat och medier skapar närsynthet hos medborgarna genom att anlägga helt galna perspektiv. Senast rapporterar tidningarna om varje centimeter läkemedelsföretaget Pfizers första småsändning vaccindoser tar sig fram mot och in i Sverige.

Största nyttan med skräpjournalistik som Expressens artikel är att man kan bygga på en dansk tidpunkt, lägga till max 30 minuter för lastbilen att köra över Öresundsbron. Simsalabim ett ungefärligt horoskop för "Frälsaren når Sverige" eller hur man annars ska beskriva landets mediala misslyckande att ställa de stora och viktiga frågorna om pandemin (som jag snuddar vid i föregående inlägg).

Ändå sedan femsnåret på morgonen har Skorpionen varit stigande över södra Sverige och har vid halvsex bara visat sig till hälften. Det tecknet står som bekant för Vattenelementet i dess förgiftade, orena eller skämda tillstånd. Fiskarna står för cirkulerande vatten. Men är detta sinnebilden för ett flak vaccindoser låter det ju som rena rävgiftet, det samhället samlar mod och livslust omkring!

Eftersom ascendenten alltid tecknar "vad saken gäller" måste man väga in morgonstjärnan Venus, den Lilla Välgöraren. Så här kommer en mindre lösning på coronaproblematiken?

Horoskopet är tyvärr svårare än så, jag skriver medan jag tolkar och ser först nu hur mycket som verkar mot en segrande Venus.

Hack i häl på Venus i öster följer Ketu som får "sista ordet". Är södra månnoden är en "halshuggare" eller tanken om att lyckan kommer med Venus genom ett halshuggande av demonen (viruset)? Eller visar sig här Ketu som en "avmätt" och sparsmakad närvaro? Det går inte att säga förrän mer av horoskopet tagits med i beräkningen.

Extremt viktig är förstås ascendenthärskaren Mars, som just gjort entré i pigga och ungdomliga Väduren. Men Mars ligger med "småhändelsernas" Måne i 6e olycks- och fiendehuset. Det bildar "ohälsa genom gift" - horoskopet har definitivt att göra med något som relaterar till sjukdom och Skorpionen måste ges en "mörk läsart".

Så Skorpionen i öster styrs av Mars som olycka och död medan Mars här ockuperar sitt nyfödda och mer positiva tecken Väduren. Den naturliga zodiaken ger ledtrådar: Väduren = hus 1, Skorpionen = hus 8. Att födas (1) är att påbörja vandringen mot döden (8) för den som lever i den Irrationella Själens våld (Jord, Vatten och Eld. Notera dock att hjärtats eld kan vända sig mot himmelen och då bildar Eld och Luft en rationell själ som drivs av Elden eller det odifferentierade Livet).

Nu skulle en enkel tolkning kunna innebära att för Skorpionascendenten - som är så orienterad mot det förgängliga biologiska (Vatten-)livet är en vital Mars-injektion i 6e eländeshuset något gott, ungefär som gamla och rynkiga människor skjuter in en dos botox i ansiktet för att åter se ut som barn (Väduren = barnet). Det skulle betyda att Mara krigiska attack mot sitt andra tecken Skorpionen är just en tillfällig räddning eller föryngring från den Död som gör människor utan religion, med bara prylar och materialism, så förfärade. 

Staten vill så klart också leva lite mer och underbygger (med medierna) den dödsskräck som varje ateistiskt land inympar i sin befolkning. Dessa länder är kanaler för Satan eftersom ateisten inte skäms för att fortsatta leva ohållbart, så säker på att den Andra sidan inte finns och att därför inte kommer att behöva stå till svars för sina livsval.

Man kan alltså beskriva Vädurens spruta i 6e ohälsohuset som en dos av "evigt ung-myten" som riktas mot Skorpionen i öster, nu bara en bakgrundsfond som illustrerar vad allt väsen handlar om. Logiken stämmer: ascendenthärskare spelar dubbla roller: både genom att själv ligga i 6e ohälsohuset, men också vara symbolen för en ny livsinjektion som vänder sig mot dödens Skorpion. Den direkta sammanlänkningen av Mars i Eld- och Vattenaspekt ger en perfekt sinnebild för den okunniga människan och hennes aptit på livet. 

Här är då principskissen för det hinduismen kallar samsara - det eviga kretsloppet. 

That, verily, which is here, that, indeed, is there; that which is there, that is also here. From death to death he goes, who beholds difference in this.

(Katha-upanishaden. Jag föredrar den här översättningen som väljer översättningen "åtskillnad" snarare än "multiplicitet". Men ytterst berättar båda orden om beskaffenheten hos den världsliga människan med tendens att vilja definiera och isolera livets alla fakta i tron om att detta är avancemang. Det är troligen därför Olyckan placerats i 6e huset, som svarar mot ett jordbundet och analytiskt tecken, Jungfrun.)

Det finns inte en antydan till eftertanke här, ingen önskan att bryta kretsloppet, bara den passionerade (Rajas guna) Vädurens vilja till litet mer liv. Väduren i obemärkta sjätte huset är ännu inte en sjuklig narcissist (som starkt betonade 1a-hus kan ge), mer av ett barn som svansar mellan föräldrarna och tv-rutan och pockar på de vuxnas uppmärksamhet: "Se mig, se mig".

Och det här blir samtidigt en perfekt illustration av vad all sensationsjournalistik handlar om. Den här pseudohändelsen är perfekt och gratis textreklam åt läkemedelsjätten Pfizer som nu har allas blickar mot sig, fast produkten ännu har att visa om den duger till något alls. Bara ännu en dag i kretsloppet, ingen filosofi, ingen ambition att använda världen för att nå vishet.

Mot vaccinets effektivitet står något i liten still skrivet på himlen. Solen, symbol för större milstolpar än de små Mån-evenemangen, befinner sig i hoppfulla Skyttens tecken och invid lastbilstransporten (kommunikationens Merkurius). Men hur välgrundat är hoppet om en Frälsare (Jupiter)? Se föregående inlägg för en liten diskussion om den saken.