Att bota Oxen från dess fundamentalism

Vissa horoskop är så tydliga att man blir helt lycklig över astrologins elegans. Andra, åter, är så gyttriga och motsägelsefulla att de knappt går att tolka. 

Till den förra gruppen hör definitivt tyske bibelforskaren Julius Wellhausen som en gång för alla gjorde slut på en naiv bokstavstro i fråga om Bibeln. Det var redan på 1800-talet, vilket man svårligen skulle kunna tro när man lyssnar på unga svenska "religionskritiker" (läs: irrationella religionshatare) av idag. 

Våra dagars fundamentalister plockar naivt stycken ur Gamla och Nya testamentet för att bevisa religioners ondska, som om de aldrig hört talats om en politiserande historieskrivning. De är genanta, och det är bara att söka under "skeptiker" eller "VoF" på den här bloggen för att hitta ett drös av dessa omoderna ateister.

Julius Wellhausens storhet bestod just i att han upptäckte att väsentliga delar av Gamla Testamentet var en skicklig redaktionell bearbetning och korsning av flera äldre författare. Det var efter att assyrierna på 700-talet fvt hade krossat nordriket Israel som den södra landsändan (Juda rike) skapade en tendentiös historieskrivning som lastade norra landsändan för det som hänt dem. 

Wellhausen kunde tydligt separera flera berättarskikt från Första Mosebok och en bit fram i texten. Hans modell kallades dokumenthypotesen. Wikipedias uppgift att den motsades under det sena 1900-talet, stämmer inte. För att det kommer in en ny generation forskare och bara fortsätter i Wellhausens anda, fingranskar och söndrar originaltexten i ännu fler hypotetiska redaktioner, är inte att underkänna Wellhausens ursprungliga upptäckt att dessa texter inte var monolitiska, och sannerligen inte från Moses egen hand, vilket man trott före textkritikens dagar.

Det roliga med Wellhausens horoskop är vilken massiv fundamentalism, dvs. jordbundenhet himlen tecknar denna dag. Sällan ser man så mycket energi låst i Oxens tecken. Ett tidigare test av några kristna teologer tycktes indikera att Oxen lämpar sig bra för enkel bokstavstro som den akut anti-intellektuella lutherhska version som i Sverige kom att ersätta den mer tänkande Katolska versionen. Vem vet, vi kanske hade utvecklats normalt om inte kung Vasa hade varit så girig och velat komma åt katolikernas rikedomar genom att ta parti för lutherdomen? 

Nu fick katolikerna en svår tid och den högre intellektuella tradition de burit sedan medeltiden fick aldrig en chans att rota sig i Sverige. Därför är vi idag så efterblivna i Sverige, har så lätt att köpa en falsk profet som Fredrik Reinfeldt bara det viftas med lite pengar - lite skatteavdrag - framför näsan. Svensken har missat att kugga i den högre bildningen som faktiskt driver många andra länder ute i vida världen. Här handlar allt bara om "Och vad finns det i det här för mig då?" Sveriges nationalsjäl (Månen) drivs som sagt från Mars i denna fundamentalistiska och med materien djupt identifierade Oxe.

Men vad fick Julius Wellhausen att ens komma på tanken att genomskåda sin älskade Bibel, sitt fundament? Några sekunders granskning av födelsekartan visar att den materiella väven - världen som sken (fenomen) - är förutbestämd att rämna det i grunden!

Vi ser dels en nymåne i Oxen, vilket kunde tydas som en "projektstart" av någon fundamentalistisk typ, en företagsetablering, början på ett imperiebygge etc. Mars i Oxen ger som i det svenska nationalhoroskopet energi åt just materiella strävanden. 

Jag har kallat Mars för järnspettet som i det grundläggande Jordtecknet spettar i jorden för att utvinna järnmalm - den traditionella enkla svensken som för sin utkomst utgör enkla och grundläggande arbeten. (Att vårt horoskop har Solen i Vattumannen visar emellertid att vi också har långtgående planer om hur att bruka denna brutna järnmalm - vi är ett land av praktiska konstruktörer.)

Men Ketu, Draksvansen, ingår i den här projektstarten, och södra månnoden klipper med det som varit förr. Redan här är en indikation om att fundamentalismen står på spel eller Oxens normala betydelse inte är självskriven.

Det som i mina ögon är så obetalbart är emellertid att Oxen med allt dess innehåll disponeras av en Venus som redan tagit steget bortom tanklös identifikation med det materiella substratet! Venus i den söndrande analysens och kritikens Tvillingarna är inte längre samma andas barn som det tecken den är satt att styra "på själslig nivå". 

Venus har lämnat Tamas guna och den mörka identifikationen med etablerade strukturer, Venus står i Sattva guna som jag ofta kopplat till västerlandets benämning, "rörlighetens kvalitet". Det är visserligen korrekt, men via indologen Alain Daniélous tendentiösa men ändå fascinerande bok "While the Gods Play", har jag fått upp blicken för Sattva guna som uttrycket för Vishnu och därmed avataren Krishna ("den blå figuren" i indisk tradition). 

Krishna beskrivs som den som attraherar (inte minst alla gopi-flickor, koherdinnorna) och Sattva guna är bara en "upplösningens kvalitet" ur den fixerade, tamasiska världens perspektiv. När människans intresse för medvetandet och sanning uppstår, då har Guds attraktionskraft börjat dominera i människan. 

Det är alltså inte så att Sattva i sig bryter sönder något i sin rörlighet, den söker enbart Ljuset. Det är repulsiva Tamas eller Mörkret som kollapsar när Sattva, attraktionen, dominerar. Individen kommer i de sattviska tecknen allt närmare sin eviga natur!

Frågan är om inte älskaren Krishna skulle kunna beskrivas i termer av Tvillingarnas tecken! I Indien symboliseras tecknet som en ung man och en ung kvinna och har en klart erotisk dimension. 

I indisk astrologi är tredje huset (Tvillingarnas naturliga hemvist) inte bara ett kommunikationshus utan också ett vänskapens område - genom kommunikation knyts band. Krishna, ofta avbildad som en attraherande flöjtspelare ("the pied piper"?), beskriver "den gudomliga planen" som kommunicerad genom en melodi. Planen i dess helhet finns hos Purusha, den Kosmiska Människan (Vattumannen), men det är de nedstigande avatarerna som förmedlar den. Och Tvillingarna och tecknets härskare Hermers/Merkurius är vål så nära en avatar man kan komma!

Bibelforskaren Julius Wellhausens disponent över de rådande och stabila förhållandenas Oxe befinner sig alltså i ett "andligt väckt" område av zodiaken. Detta påverkar hela det döda område som kallas Oxen. (Paulus i Nya Testamentet: "orden - bokstavligt fattade - dödar, men anden ger liv".) Oxen var det oreflekterande paradiset innan Adam och Eva träffade på Ormen. 

Denna orm är nu inte en sinnebild för Djävulen, samma orm ringlar sig runt Merkurius/Hermes trollstav (kadukeus/caduceus). Den högre energi som de mörka jordiska makterna hållit gisslan väcks av ormen och Merkurius, intelligensens ljus, börjar nu leta sig uppåt och hem igen. I Tvillingarnas tecken vaknar urskillningsförmågan. 

Anm. Att det är två ormar som ringlar runt staven, erinrar om duala Tvillingarna, och jag har sett förklaringar som knyter motivet till Kundalini-ormen som rör sig genom två "meridianer" längsmed ryggraden, "ida" och "pingala". Det är syftet med yoga att väcka denna andliga energi i människan, ofta fastlåst i överbetoningen på sexualitet, vilket innebär att högre intellektuella förmågor förblir passiva, enbart potentiella. Mänskligheten är f.n. inte speciellt nära sitt slutmål, och lägst sjunkna bland civilisationerna är västerlänningarna vars hela världsbild baseras kring bundenheten till njutning och sexualitet - dvs. Oxens tecken.

Det var inget litet arbete Wellhausen gjorde, i överblickandet och särskiljandet av de många olika trådar som flätas samman i texten, och frågan är om han kunnat göra det utan de "stora ödespenslarna" Saturnus och Jupiter, sammandragning och expansion, konsolidering av det funna och fritt sökande efter det nya. Båda står perfekt i sina respektive negativa (världstillvända) härskarlägen, Saturnus i Stenbocken och Jupiter i Fiskarna.

Månen är dessutom upphöjd i Oxen, men som vi redan sett är detta inte en automatisk hyllning till Oxens orubbliga stabilitet! Att Ketu indikerar ett brott med traditionen och hela den sataniska axeln, och Venus likaså är nyfiken på vad mer som man kan upptäcka i det brunmurriga mörkret - på ett intellektuellt plan - är alla faktorer som talar mot en enkel läsning av Mån-Oxen. 

Dessutom är det ju en nymåne, så att Månens tendens att reflektera har stängts av. Det är detta som gör att "projektstartare" ofta knyts till nymånen - på något sätt gör de sig kända som, inte repetitiva månmänniskor utan som lysande solar, som nydanare, som "kulturhjältar".

Jag glömde markera den ömsesidiga receptionen mellan Merkurius och Venus, men den bara understrycker hur Wellhausen måste ha läst, läst, och omigen läst dessa fysiska dokument alltmedan Venus i Luft tydligare och tydligare så de divergerande "röster" (Oxen = röstens tecken) som låg inbäddade i de syntetiska texterna.