Utmanade Stenbocken på fel dag

Stenbocken - ambitionen om världsherravälde

Jag brukar försöka sila bort triviala sammanträffanden eller utnötta ämnen till astrobloggen - åtminstone de jag tröttnat på. Astrologiska korrelationer mellan planeterna och jordbävningar och vulkanutbrott har jag tills vidare lagt åt sidan utan något färdigt bokslut. 

Men när tidningarna nämner att inte mindre än fem bergsklättrare störtade mot sin död i schweiziska alperna en och samma dag (DN, Expr), då måste man fråga sig hur stjärnhimlen såg ut under fredagen den femtonde (och inte den trettonde).

Och det verkar inte bättre än att det är bergsklättrarens eget tecken, tecknet för vilja till makt och ära som dominerar horoskopet denna dag.  Månen passerar Stenbocken och låter sinnet (Månen) vila i denna psykologiska grundprincip. 

(Världen är Psyke, den är inte materia! Det lärde du dig väl i skolan? Bara på ett djupt förfallet stadium börjar andesjälen involvera sig i drömmen om materia som något verkligt, ja som det enda verkliga och eftersträvansvärda.)

Man kan säga att Världssjälen på ett ganska elegant sätt illustrerar sin agenda för den här dagen (för vissa orter och vissa individer): dygnet börjar i den hoppfulla Jupiters tecken, den expanderande och utforskande Skyttens härskare. Men runt lunch slår tendensen om helt och hållet och tyngdkraftens och negativitetens Saturnus tar över genom att Månen nu istället för Jupiter hamnar i Saturnus händer genom övergången till Stenbockens tecken.

Uppgång (och expansion) går före fall (och förminskning)!

Men det räcker inte att bara notera hur det lunära sinnet signalerar stengetens symbol. I sig berättar detta bara att sinnet vistas med en instinkt att nå jordisk ära och härlighet och inget om ett havererat världserövrarprojekt. 

Vad sysslar då Saturnus med denna dag? Det mest uppenbara är förstås hur den spänner sitt naturligt onda öga i Solen, i mobila Tvillingarna 270 grader längre fram i zodiaken. Det är tydligt att Saturnus nu verkar inte bara som gränsdragaren utan även i rollen som liemannen som skördar livet (Solen) och sätter en punkt för viljan att glänsa som en hjälte (Solen). 

Oturligt nog för bergsklättrarna som valde att klättra under Solens passage genom Tvillingarna har de alla haft liemannens onda öga på sig. Aftonbladet nämner att ytterligare fyra människor har fallit från berget under juli månad. De har således alla haft Saturnus i en supernegativ och starkt "gravitationell" position i Jordelementet (Jungfrun) och denna Saturnus har sökt sänkta himlataket eller Solens passage genom Luften.

Saturnus och Solen är ömsesidiga fiender, och den här månaden verkar Solen, symbolen för människan i hennes bästa dagar, ha dragit kortaste strået. Saturnus stabilt placerad i det lägsta elementet vägrar acceptera högtflygande planer. Se f.ö. Obamas problem i USA just nu, han är född med Saturnus världsligt svag i dess stigande i öster i Jordelementet! Indisk astrologi tilldelar visserligen inte Saturnus några 120-gradersaspekter, men genom den kosmiska sympatin kan man ändå säga att han känner motigheten från Saturnus genom just Jordelementet - det tröga, det praktiska, det som upplevs som materiell verklighet.

Den här gudarnas kamp, där materieprincipens herre Saturnus söker knäcka Solen för dess vilja att skina som den starkaste, blir under vissa omständigheter synliggjord även för de låga själar som fallit ända ner till Jorden (många av våra andliga vänner bebor andra planeter i solsystemet i de medvetandedimensioner dessa representerar).

Dessa andra omständigheter är t.ex. Månens passagen genom Saturnus tecken Stenbocken. Månen - det inre sinnet - låter den sublunära, fallna själen med egna yttre sinnen se och uppleva själens syndafall, övermodets straff. 

De som läser om dödsstörtningarna tar även de del av, på ett mindre handgripligt sätt, vad Himmelen anser om dem som söker mäta sig med denna världens herre Djävulen. Alla dessa som söker prestera på världens villkor genom att mäta och väga materia och stolt deklarera: "Se, jag hoppade så många meter! Se, jag klättrade så högt upp mot himlataket!" 

Sett ur det här perspektivet måste man häpna. Är mänskligheten småbarn? Hur kan sådana här banalitet fylla deras själar?

Svaret ligger i universums egen beskaffenhet: Världen är Psyke, inte materia. När solsystemets planeter rör sig, som Platon underströk, då skapas illusionen av tid och rörelse. Lurad av detta intighetens tillstånd (som vi duperas att acceptera som det enda av vissa intressenter som sysslar med konsumtionsindustrin) börjar mänskligheten nu katalogisera allt mellan himmel och jord. 

Hon skapar sig en relativ värld och de värsta dårarna, som moderaten Fredrik Reinfeldt, hävdar t.ex. att "även kvinnor måste arbeta 100%". Allt detta mätande och vägande, så typiskt för västerlänningen, är typiskt för den lägsta sortens människa, den som fallit för Djävulens simplaste trick för att binda människor i ett meningslöst ekorrhjul av produktion och arbetsdjurets belöning i banal konsumtion. Resor till solen och hudcancer. Vilka hundliv västerlänningarna lever!

Om nu bergsklättrarna trodde de var så himla fria och utmanade tyngdlagen - glöm det! Stenbocken, världshärskarapsiranten, visar sig i blotta inriktningen mot att erövra Jordelementet vara mer bakvänt orienterad än de flesta. Vem i hela friden skulle tycka det är en merit att härska över det här?

Thomasevangeliet, logion 111. Från den tid människan tänkte djupt.

*****

Extrastudie - lavindöden.

De sex bergsklättrare som dog i en lavin i franska alperna lördagen den 25 juni eller under natten/morgonen den 26, gjorde det under samma Saturnus/Sol (i antiken: den svarta solens möte med den vita!) och under antingen en sen Måne i Fiskarna eller en tidig Måne i Väduren. 

Har man extra mycket fantasi att leka av sig kan man fundera över skillnaden mellan att överraskas av en lavin och de fem i Schwiez som alla föll i arbetet med att symboliskt erövra världen, och om denna skillnad kan rationaliseras utifrån Månen i regionen Fiskarna/Väduren. 

Rent spontant tror jag att de dog på lördagen eftersom en lavin påminner om Fiskarna, dvs. en vattenmassa i rörelse. De fyra tecknen i Sattva guna tenderar alla att upplösa det fasta och stabila tillståndet. Dessutom kontrollerades Mån-Fisken då från Jupiter-Zeus-Hadad-Marduk (för att välja några namn ur historien) - åsk-, muller- och energiutvecklaren i Väduren, ett aggressivt Eldtecken!

Dog de sex under lördagen hade vi alltså Saturnus, Solen och Månen i sattviska tecken. Och så förstår Mars - olycksplaneten - i Oxen, tecknet som verkar så stabilt!

Mars ingår i en kvardröjande gemensam faktor på båda himlarna, "den sataniska axeln" mellan Oxen och Skorpionen. Detta är ännu en av dessa gravitionella fenomen som drar invididen ner mot jorden och det jordiska. 

För tillfället masar sig olycksplaneten fram genom Oxen, jordklotets egen symbol, och aktiverar månnodsaxeln och dess indikation om överdriven världslighet. Människor ägnar sig för mycket åt att konsumera denna världens goda när de borde lägga sin tid på att öppna medvetandet mot nästa våning i tillvaron. 

Men säg inte det till Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv och född med Solen i Oxen. Då skulle han bli ledsen över sitt livsval, han, vars mission ju är är att binda själarna ännu hårdare fast i den falska myten om att arbete och konsumtion är livets enda mening. Ju mindre humaniora (kultivering av medvetande och själ), dess bättre enligt Svenskt Näringslivs utskrattade kalkonrapport.