Ormen & talföra Mary-Louise Parker

Nya året startar med ett typiskt Sideriska-inlägg: kändisprat och djup filosofi omvartannat! Och långt (10 A4)!

Så fort man börjar granska ett ting (eller människa) inser man att många nivåer existerar sida vid sida, och bara en verkligt snäv människa lyckas med konststycket att inbilla sig att livet är enkelt och begripligt!

Dessa är nästan undantagslöst människorna som har näsa, öra, öga direktkopplade med munnen och där, så att säga, intrycken direkt omvandlas till prat, utan vare sig själslig reflektion eller intellektuell bearbetning. Se Sveriges halvmiljon överflödiga bloggar för exempel på vad en del gör med sin högt värderade "yttrandefrihet": ingenting.

Hur passande att i ämnet följa upp med ännu ett inlägg om kommunikatören Tvillingarna som zodiakens "pratiga tecken". Ämnet var på tapeten nyligen - se författaren Victor Hugo.

Begåvade aktrisen Mary-Louise Parker är ännu ett exempel på den arketyp som lurar bakom zodiaktecknet, och dessutom ett exempel som ger anledning att påminna oss zodiakens ödesmättade första tre steg: Adam & Eva, Paradiset samt Ormen.

Det vill säga, Väduren (den levande varelsen), Oxen (Paradiset eller miljön) och Tvillingarna (medvetenheten om de båda första vilken slår in en kil och söndrar den ursprungliga enheten mellan andevarelse och naturen.)

*****

Som vanligt är det trevligt att inte ens behöva jaga indicierna - de formligen trillar till en från livet självt. Och om man inte fattar vinken direkt, finns det människor som sätter ord på det som den astrologiska symboliken kryptiskt pekar ut.

På filmsajten imdb.com noterar jag några omdömen om Marie-Louise Parker som vore astrologiska fullträffar om de varit gjorda direkt utifrån aktrisens horoskop. 

Bland annat sägs hon stå pall i närvaron av "such female powerhouses as Jessica Tandy, Kathy Bates and Mary Stuart Masterson", och lite senare noteras att hennes varumärke är ofta gestalta "högljudda och pratiga kvinnor".

Även om Tvillingarna är verbosa är de inte högljudda - den kvaliteten ska man snarare söka i något av de tre Eldtecknen som både är extroverta ofta gillar att bullra. 

I just det här faller ser vi av horoskopet hur Rahu, Drakhuvudet, kan passa in. Efter att länge och väl ha bekantat mig med månnoderna jag helt ignorerat under alla år, skapade jag min första egna synonym till Drakhuvudets påstådda girighet och hunger i den indiska traditionen - jag liknade den vid en megafon som förstärkte planeten som var dess tillfälliga härskare. 

Kombinera nu Marie-Louises Parkers maximerade libido (Mars + Venus) i kommunikativa Tvillingarna med denna "megafonprincip" och notera därtill att hela härligheten "fjärrstyrs" från en Merkurius i dramatikerns eget tecken Lejonet. Kan det bli tydligare?

Kan det, bortsett från allusionen till fresterskan Eva i omedveten maskopi med Ormen i Paradiset, vara så att även affischen för tv-serien Weeds fångat upp Parkers remarkabelt tajta kombination av Drak- eller ormhuvudet och den förhöjda mentala energin via Lufttecknet?

Minns vad det är Ormen viskar till Eva, att frukten måste ätas som öppnar sinne och introducerar människan för det perspektiv som hackar världen i två delar och ser motsatspar överallt: gott och ont, vitt och svart. Och det är exakt detta som Tvillingarnas härskare Merkurius har till uppgift att göra i astrologin. Paradoxalt nog är Merkurius själv en amoralisk planet, den klyver åt oss och sedan får vi själv välja sida!

Månen någonstans i Oxens första hälft (klockslaget okänt) gör att också den här vanligen så stillsamma och fördragsamma typen av sinnelag vilar på Venus. Ännu en gång är det krutdurken i Tvillingarna som är nyckel till psyket som helhet.

Eftersom födelsen är i Kräftan är denna intensifierade Mån-Oxe också disponenten över hennes aktiva eller solära livsväg. Det är en ibland intressant tankelek att backa neråt och söka disponenten och sedan disponentens disponent tills man hittar fast mark - eller ingen fast mark!

*****

Skulle Parkers födelse ägt rum redan kort efter midnatt uppstår en annan problematik att ta hänsyn till: en slitig och stridig konjunktion mellan eldiga Jupiter i Vädurens 30e grad och ett sinne i stabilt sinnliga Oxens första få grader. Det ger då den distinkt krigiska eller hetsiga kampen mellan Eld och dess passionerade livskraft och Jord, som lägger sordin över allt!

Men det är inte hela historien. För oavsett om Månen befinner sig i Oxens upptakt eller hunnit en bit in i tecknet bildar Jupiter i Vädurens slut en konjunktion med fixstjärnan Algol, känd som Demonens huvud och med ett förskräckligt uselt rykte. Här är ännu en indikation om kapaciteten att spy ur sig vettlös galla från avgrunden.

När såg vi den här detaljen senast? Jo, i horoskopet för Jyllands-Postens publicering av Muhammed-karikatyrerna. Men hos Parker är det inte en krigare och Rahu som skapar den smaklösa attack på en minoritet som den danska tidningen gjorde skyldiga till, utan Månen med Rahu. (Se också "troll på nätet" med exempel på nivån i tänkandet då man stundtals rycks bort av transpersonella krafter.)

*****

Filmsajten IMDB beskriver att Parkers andra varumärke är att spela "long-suffering", med vilket menas raka motsatsen till den pratiga och algolinfernaliskt högljudda naturen! Ordet översattes förr med "långmodig" eller "blid" men med svenskarnas krympande ordförråd duger "tålmodig" eller "fördragsam" lika bra. En som inte sticker upp utan tar skiten och fördrar den i det tysta.

Och det är just på detta sätt en attack från fixstjärnan Algol kan yttra sig hos "de goda", de som inte själva gör sig till agenter för ondska, som Jyllands-Posten i deras perverterade fäktande i luften för västerländsk "yttrandefrihet". Jag har ett intressant fall av Mars och Algol i släkten, lite av ett svart får - en människa som under sitt liv gick från utagerande individ med tydliga problem att hantera humörsvängningar till en slagen och sjuklig människa och som lärde sig "långmod" just genom den handikappande sjukdomen.

Där hann vederbörande "göra" Algols båda sidor under en livscykel. Först agera råbuse och sedan fysiologiskt uppleva hur bristfällig självkontroll till sist lämnar psykets domän och förkroppsligas. Ty djuppsykologen Carl-Gustav Jung hade rätt: psyke tenderar att somatiseras. Ibland hinner en människa dö innan transponering skett, men då kommer "somatiseringen" istället att fullbordas i nästa människokropp själen manifesterar sig genom.

Psykiatern Ian Stevenson insåg under 40 års forskning i reinkarnationsfenomenet ett det inte bara är en enkel "öga för öga"-princip, som man vanligen tänker sig saken, utan att det tycks finnas en "fallande dominobricke-effekt" också. Trauman och brister transporteras vidare och det som inte hinner redas ut nu, rullas bara fram ett eller flera livscykler. Människans själ är ett ständigt pågående byggprojekt! T.o.m. fysiska skador man åsamkar sig i tidigare liv återkommer som "ekon" (födelsemärken, deformationer) i en senare fysisk kropp.

Det här hatar ateister att höras tal om, för dem är det tecken på en djup orättfärdighet. Och i sin indignation avslöjar de vilka pinsamma egoister de är. De dömer reinkarnationsteorin genom att använda sig av ett moralperspektiv som bar utgår från ett enda liv, ett enda ego och undviker så helt och hållet att adressera reinkarnationslärans större bild!

Det är så dåligt tänkt att man borde överväga att omyndigförklara dessa människor, eller sätta dem i skolbänk några år till. Senast vi hörde detta bisarrt ologiska resonemang var i Humanisten Christer Sturmarks lilla korståg mot änglar och själavandring i Aftonbladet i december 2010.

*****

För att komma upp på bana igen: hos Marie-Louise Parker finns således allt som talar för exceptionell dramatisk talang - hon har tumme med inte bara Ormen i Paradiset utan också Demonens Huvud, Algol. Jupiter i slutet av Väduren plockar redan upp det här motivet och applicerar sin välkända förstärkningseffekt.

Nu kanske någon kopplar samman bloggens påstående att Oxe och Skorpion samtidigt aktiverade bildar en "Satans axel". Det är rätt kopplat! Men jag var inte själv medveten om att Algol kallades "Demonens huvud" då jag formulerade idén om den axeln som i synnerhet fixerad vid denna världen på ett sätt som är skadligt för den allmänna balansen. ("Att vinna världen men förlora sin själ" är en dålig deal helt enkelt.)

*****

Saturnus är hemma i härskarläge i Vattumannen det här året. Fastän en "naturligt ond" planet kan man inte slaviskt följa den tumregeln. Tvärtom måste man minnas att Vattumannen står för en tendens att rumsligen härbärgera mångfald, minns tecknets tydliga koppling till klubbar och föreningar, och många tankar som kommer samman i en struktur eller i ett enhetligt program. 

Mångfald men också organisation - här är då Vattuman-landets "multikulturella" utmaning som i nationalhoroskopet ser så fin ut i teorin, tills man inser att svenska folkets folksjäl är förkrympt och egoistisk och inte alls mogen för att leva på idealens höga nivå. (Månen i egoperspektivets Vädur disponerad från materialistiska och loja Mars-Oxen, en remarkabel diskrepans jämför med nationalhoroskopets solära "driv" via en utmärkt kombination av Solen och Jupiter i Vattumannen.)

Mary-Louise Parkers Saturnus i härskarläge och oppositionen till Merkurius gynnar den senare på det sättet att formplaneten troligen ger ett ohyggligt bra minne för repliker, en rymlig konception eller ett mentalt inre rum inom vilken hon kan utarbeta sin roll. Rollen utvecklas sedan via Merkurius exakta och riktat eldiga (Lejonet) kommunikation - och med hela den avsevärda intellektuella kraft som Venus/Mars/Rahu indikerar!

Det här är många bollar att hålla i luften samtidigt!

Parkers horoskop är mångsidigt och livslinjens välkombinerade Måne och Sol i fysiskt påtagliga element kan inte dölja det faktum att horoskopet minst till hälften består av en ovanligt lyckosam mix av "kreativ" Eld och Luft.

*****

Evig ungdom - pakt med Djävulen?

Jag har sett skriverier om att Parker inte tycks åldras, att hon medgivit turen att få ett ungdomligt utseende som står sig utan fuskknep. Astrologiskt handlar det här troligen om Tvillingarnas tecken som ofta ser nästan barnsliga ut. Jag har också sett Vädurar som åren bara inte biter på, men i plastikoperationernas tidevarv går det inte längre att avgöra zodiaktecknens "mognadskurvor". Och sådant är kanske inte heller det astrologin i djupet har att berätta.

Men det är uppenbart att dessa Platons "idéer" är verksamma på vilket område man än gör sig mödan att studera. Det är våra urskiljande merkuriska intellekt som skapar den här världen vi tittar på. Det är vi som klassar det ena som gott och det andra som ont. Om vi har rätt i våra åsikter beror på om vi är sammanlänkade med den moraliska världsordningen som kan glimta fram i vissa horoskop där Jupiter är välplacerad och inte förfallen till sina snabba klick och tendens mot lycksökande.

Allt det här har materialister svårt att få in i sina huvuden, att världen är en produkt av psyket och inte materia! Att materia är en av psykets många fantasier. För sanningen är, som filosofen Kant sade, vi kommer aldrig att kunna bevisa världen "där ute" - hur mycket materialister som mässar "empiri! empiri!" än anstränger sig.

Vi förblir först och främst levande varelser som i medvetandet tycker oss förstå saker och ting. Förhållandet mellan psyke och värld förklarades redan i antiken och kan enklast symboliseras via Konsums gamla avlagda evighetsåtta, symbolens egentliga namn är möbius eller moebius.

Bilden visar genialt hur det både är dualism och monism som gäller! (sanskrit: beda-abeda) Världen finns, som Psyke i visst förhållande till sitt eget medvetandeinnehåll. Bilden visar också "vägen ned" (syndafallet) och "vägen upp".

Att världen finns kan åskådliggöras med den princip som kallats Djävulen eller El Diablo. Etymologin synliggör tydligt varför den här vanställda "åttan" uppstått och med den det kretsloppets hjul som också antyds:

devil

O.E. deofol "evil spirit, a devil, the devil, false god, diabolical person," from L.L. diabolus (also the source of It. diavolo, Fr. diable, Sp. diablo; Ger. Teufel is O.H.G. tiufal, from Latin via Goth. diabaulus), from Ecclesiastical Gk. diabolos, in Jewish and Christian use, "Devil, Satan" (scriptural loan-translation of Heb. satan), in general use "accuser, slanderer," from diaballein "to slander, attack," lit. "throw across," from dia- "across, through" + ballein "to throw" (see ballistics).

Det är korrekt att de här textstyckena utelämnat något: läsarens egen förmåga att knyta ihop säcken! Sammanhanget mellan en möbius och det sataniska sättet att slunga något ifrån sig (förskjuta det, objektifiera det), måste visualiseras. Det är lönlöst att bli alltför talför om det...

Men världen finns alltså för att Djävulen inom oss har slungat sig oss ut ur den magiska inre cirkeln. Vi åt kunskapens frukt och blev di-kotomiserande varelser. Vi började splittra upp saker i två (precis som en möbius är en dubblering av den perfekta cirkeln).

Vi är ocentrerade och i bristen på kontakt med Centrum (andlig exil) upplever vi en värld utanför oss. I själva verket, har all världens religioner och filosofier alltid lärt ut, står världens upprinnelse att finna inom oss, t.o.m. i det minsta sandkorn.

De här problemen har inte Marie-Louise Parker vars horoskop domineras av Tvillingarna och därmed ännu är helt under smarthetens förtrollning. Jag har märkt att just detta tecken, just där zodiaken tappar greppet om den ursprungliga paradisiska enkelheten, tycker sig själva vara väldigt smarta (och är det ibland också).

Det är i det perspektivet vi måste se de amerikanska diplomaternas ironiska kommentar om Carl Bildt som en mellanstor hund som gläfser som om han var en av de stora. Bildt är född Tvilling och har ett kommunikativt övertryck i tecknet via en Merkurius upphettad av eldplaneten Mars!

Men Tvillingarna är bara första steget i Luftelementets trilogi. Varför diplomaterna troligen bedömt Bildt rätt ser man i svenskens Måne i Vattumannen - sinnelaget svarar mot ett större fält än den solära intelligensen i Tvillingarna har tagit som sitt livsuppdrag.

Det här är nu snarare regel än undantag. Astrologin är kärv och det är inte lätt att födas under en Sol och Måne som drar helt jämnt. Kanske därför Äktenskapets institution - tanken om att en viktig andra hälft kan komplettera den svagare av våra två sidor.

Se vidare neojungianen James Hillman om hur både man och kvinna har en inre animus och en inre anima. Han kunde lika gärna ha skippat Carl-Gustav Jungs nymyntade fikonspråk och sagt Sol och Måne direkt. För dessa är tidlösa tankar och mänskligheten, med undantag av majoriteten i det nutida sekulära väst, har alltid känt till dem.

*****

Tillägg. Bisarrt! Jag trycker ännu en gång på publicera-knappen och får se siffermagi i tiden 11:10! Alls inte att jag satt och väntade på en intressant sifferkombination. Jag tror numerologi måste bli nästa studieämne!

Här har vi för nya årets första tillägg 1 + 1 + 1, dvs talvärdet 3 med dess påfallande merkuriska anknytning! Merkurius är den tredje, "androgyna", positionen mellan ettan, Solen, och tvåan, Månen.

Se en tidigare observation kring siffrornas lekfullhet här.