Lars Vilks & "Krugerkraschen"

2 x Solen i Tvillingarna & Månen i Vattumannen

Ännu mer om den simultana aktiveringen av instinktivt Vatten och mental Luft. Tre av fyra horoskop har den och den ömsesidigt bortstötande ("dissociation") elementkombinationen är därför inte i sig avgörande. 

De intressanta fenomenen tycks uppstå när horoskopet markant kommer att kretsa kring denna gränslinje mellan irrationella impuls och mental formulering.

Efter att på sistone ha ägnat den här kombinationen åtskilligt intresse kan Lars Vilks horoskop få ännu ett omnämnande. Det uppfyller med råge den här "konstnärliga" och svårgripbara kombinationen.

Det är inte Solen i kommunikativa Tvillingarna understödd av konceptuella Månen i Vattumannen (samma som hos Carl Bildt!) som bjuder på problemet. Vad som drar uppmärksamheten till sig är att psykets Måne, en mentaliserande tendens att konceptualisera dunkla förnimmelser, är rotad i Vattenelementet (Kräftan) via Månens disponent Saturnus.

Det här ger oss en klassisk varvad lasagne med en Vattenplanet (Månen) i ett Lufttecken och en essentiell Luftplanet i som dess disponent men i ett Vattentecken. Jag har horoskop för mentalt institutionaliserade med den här multipla varvningen av "känsla föder tanke föder nya känslor på vilka ännu en nivå av konceptuell överbyggnad upprättas".

Vi talar i värsta fall om total rundgång där intryck omformuleras flera gånger om inom individen så att individen "dissocierar" bort från verkligheten i flera intrapsykiska steg. Det kan röra sig om totala brott med den objektiva verkligheten, individen börjar rationalisera över vad som till att börja med är en rationalisering!

Det kan också vara en signatur för paranoia, men planeterna som ingår måste bedömas. Enbart "Vatten och Luft" är bara en vag indikation om ett särskilt förhållande mellan känslor och tankar.

Konsten är, tror jag i vissa fall, ett medel för människor att hålla sig mentalt friska. Tyvärr ställer en del till det för sig rejält och när värdkulturen själv förfallit till samma omdömeslöshet, och då får skattebetalarna betala för att hålla representanten, byfånen, vårt alter ego Vilks, vid liv. (Expr)

Minns dock inlägg som beskriver människor som omvänt tycks ha kunnat använda det här gränslandet till sin fördel, illusionister som trixar med publikens uppmärksamhet, psykopatiskt effektiva lögnare (en variant på illusionister) - troligen många i PR-branschen - samt den märkligaste gruppen: psykiska människor, folk med ett väl utvecklat sjätte sinne.

*****

Kan vi få några ledtrådar genom en sökning av 4.500 horoskop efter andra med Vilks "konstnärliga" kombination av Saturnus i "detriment" (skadad) i kombination med Venus som bas för ett psyke/sinnelag i Vattumannens tecken?

Tre kriterier är inte orimligt selektivt och ibland resulterar dussinet träffar. Den här gången har bara en enda celebritet hittat sin väg in i datasamlingen.

Säger det något om att här finns kvaliteter som inte befordrar kändisskap?

Ser man analytiskt på de två zodiaksymbolerna indikerar de två motsatta förhållanden till socialt liv: Kräftan föredrar små och slutna miljöer där alla känner varandra ("familjen"; "det privata"; "hemmet", etc.) medan Vattumannen är en betydligt "större" symbol som relaterar på basis inte av trygghet eller känslor utan genom en delad ideologi eller delade intressen.

Känsla mot förnuft har väl aldrig varit så markanta som med Vilks märkliga förbindelse mellan Kräftan och Vattumannen. Indisk astrologi känner inte den mindre aspekten "inkonjunkt" (150°) men här uppstår den. Ordet "inkonjunkt" säger allt - tecknen är inte konjunkta, de står inte för något gemensamt.

Det är lätt att se hur de här två symbolerna kan hamna på tvären och skapa en allmän oförmåga att rota sig i en ideologi eller t.o.m. att ideologi och hemförhållanden kommer på kant med varandra (Vilks eget hem attackerat).

Den enda kändisen var förstås kvinnan på bilden här ovan. Den ofattbart vackra tyskan Diane Kruger som bl.a. setts spela landsförräderskan eller åtminstone den djupt obetänksamma sköna Helena i bombastiska och trögflytande filmen Troja.

Född 30 år senare upprepar hon nästan exakt Vilks himmel, även bortom det sökmönster jag valde. Hon är också Tvilling och har också sinnet stört av det stolt Mars i Lejonet (aggressiv när den inte får respekt).

Och jag tycket faktiskt det är mer än bådas transparenta ögon som påminner om varandra. Är det inte något med hela kranieuppbyggnaden? Det är svårt att avgöra eftersom bilderna på Vilks föreställer en äldre man.

När träige och kälkborgarmacho Nicholas Cage har en ett finger med i filmproduktioner, har man efter Troja kunnat se henne i National Treasure, castad som ett så skrikigt och omdömeslöst fruntimmer att man undrar hur hon någonsin kunde bli museichef.

Filmen är rent pinsam eftersom Cage tacksamt har skaffat sig en roll där han - privat med massor av patriarkal Stenbock i horoskopet - kan säga åt den irrationella kvinnan (Kräftan) att hålla käften. Man tror knappt att det är 2000-talet när man ser den filmen.

I uppföljaren, ett sånt sömnpiller att jag glömt namnet på den, handlade det återigen om prylar eller pengar som det gör i alla manus Nicholas Cage tänder på (se hans extremmaterialistiska horoskop på bloggen). Den här gången, vad jag minns, var rollen helt slätstruken, Kruger tilldelades någon perifer roll från frånskild hustru utan nämnvärda egenskaper. Raseriet hade utelämnats ur manuset till den fristående uppföljaren.

Jag har inte läst på så noga, men bortsett från en engelskspråkig B-film några år tidigare och ett par franska produktioner förefaller hon direkt klivit in i Hollywoods jätteproduktion Troja med uppgift att att glittra och vara vacker - och korttänkt huvudlös.  (Vilks har hotats med halshuggning av någon extremistgrupp!)

Jag vill särskilt peka på hennes två första Hollywood-filmer med jättebudget. Om det är så att våra öden följer oss ända in i yrkeslivet, vilket jag menar, är det helt logiskt att hon tilldelas roller som belyser något som är sant om hennes natur som andesjäl här på jorden och det hon kommit hit för att "bearbeta". Skådisar är ett så lustigt släkte att de kan jobba på sina själsproblem inför betalande publik!

Det är speciellt i "hennes livs roll" som den sköna Helena (talangen är noll så den kan lika gärna som någon annan roll kallas "hennes livs") som landsförräderiet ger den nyckel till Lars Vilks som jag redan före databassökningen antydde i hänvisningen till skattebetalarnas pengar till skyddsbevakning.

Hur Diane Krugers mentalitet fungerar i vardagen vet jag inget om, men på filmen har hon i sina båda första storbudgetfilmer fått demonstrera "bristande cool" eller dåligt omdöme.

Man ska dock inte överdriva. Sköna Helena är ung och blir kär i en man från fiendefolket (jfr Vilks som invecklar sig med islam) och i National Treasure är det bara i relation till den gode patrioten och nationalisten Nicholas Cage som hon framstår som en hysterika. Poängen är att hon inte har någon koll på hur saker egentligen förhåller sig i någon av dessa roller. Precis som Vilks som bara kör på.

Ju mer han hamnade i skiten i de tidiga stadierna av nidbildsskandalen, desto mer dissocierade hans Vatten/Luft sig från situationen och kallade det för att livet självt vävdes in i hans fortgående konstverk.

Det här är antingen en extrem rationalisering eller tecken på att mentalt ha tappat greppet om verkligheten - att, som jag tidigare sade, börja rationalisera utifrån det som redan från början är en efterhandskonstruktion. Och det är bara gammal hederlig sinnessjukdom.

Vi är alla partiellt galna från tid till annan - det krävs så lite. Man han höra fel och under några sekunder börja bygga en mental representation som inte stämmer med avsändarens avsikter. Oftast rättas urspårningen strax till - folk "avstämmer" som det heter på företagsspråk. Men ibland får vi den här Vilks-typen som är redo att bara driva längre och längre bort i sina egna mentala föreställningsvärldar och där varje inkommande signal genast förvandlas till vatten på den egna kvarnen.

Jämför gärna med rättshaveristen Julian Assanges horoskop - också det en Tvilling (kommunikationer) och, som hos Vilks, med en viktig planet känsligt placerad precis i gränsen mellan Luft och Vatten.