Vad är skönhet?

Okej, ett måhända trivialt inlägg. Men jag är född Våg, dvs disponerad av Venus som i Lejonet onekligen attraheras av karisma och skönhet.  Skulle tro att den kombinationen kunde fungera bra för fotografer...

Att Venus inte automatiskt resulterar i personlig skönhet torde vara uppenbart från f.d. statsministern Göran Persson där Venus faktiskt stiger med Jupiter i öster (i Skytten) utan att resultera i en skön karl. Det är inte omöjligt att han har fina ansiktslinjer under övervikten, men den täta ögonplaceringen tillhör exempelvis inte Venus normaltyp. Under Venus är det tvärtom vanligt med brett placerade ögon, se t.ex. den i mångas ögon ytterligt vackra presidenthustrun Jackie Kennedy (senare Onassis) där, apropå tragik i livet, demonen Ketu stiger exakt med Vågens 26 grad.

Hos Jackie spelade emellertid också Månen i Väduren i opposition till Vågen in, och jag har stött på Vädursascendenter väldigt lika hennes "Våg-mask"!

Utseendefrågan är således komplicerad! Och inte bara pga svårigheten att veta vad man ser, astrologiskt, utan för att smaken är delad. Likväl finns det klassiska ideal - Nefertitis byst från det gamla Egypten är lika mycket en sinnebild för perfektion i dag som någonsin.

När jag slöbläddrade genom skådespelarlistor på IMDB.com hittade jag ett ansikte som jag spontant hajade till för. Dels för att det var en närmast perfekt look-alike till en avlägsen föredetting, men framför allt pga några intressanta horoskopdetaljer. 

Faktiskt upptäckte jag att jag redan räknat ut horoskopet, så uppenbarligen har jag reagerat på samma människa tidigare, kollat födelsedatum och sedan glömt saken. 

Det här ansiktet tillhör en ung kanadensiska, Meghan Heffern, som jag av IMDB:s meritlista så här långt att döma misstänker aldrig kommer att bli någon mer firad aktris. Fastän man inte ska dra för mycket slutsatser av ett horoskop för ett helt dygn, är det ändå så att horoskopet ser "fattigt" ut t.o.m. med det indiska aspektschemat. 

I västastrologin kommenterade den kände Charles Carter med rätta horoskop med få och klena aspekter, detta återspeglar ofta rätt "tomma" människor, som har svårt att se samband av egen kraft, som hellre följer mängden och köper det politiskt korrekta. Dagar av extrem stiltje på himmelen motsvarar torftiga och enkla livsöden! Nedanstående himmel rymmer dock en del aktivitet i formen av planetära kombinationer.

När jag som respons på en DN-artikel om poeten och konstnären Goethe utropade "Idealmänniskan!" häromdagen var det helt och hållet på basis av en enda planet: vid mannens födelse höjde sig den fysiska formens Saturnus i sitt upphöjda tillstånd i Vågen, estetikens tecken. Mannen såg troligen mycket bra ut, och hela hans liv var fyllt av kärleksaffärer. Något av hans svaghet för det sköna fattade jag först då jag läste att han som närmast döende gammal gubbe försökt fria till en vacker tonåring och naturligtvis fått kalla handen. 

I inlägget om Goethe ställde jag en öppen fråga om varför jag valt en grön och inte röd oppositionslinje mellan Venus och Jupiter, fastän Venus anses fallen i Jungfrun. Och här kan jag tillägga: Och fastän oppositionen utspelar sig mellan två hus som indisk astrologi menar är "onda" och plågar människan.

Se särskilt Goethes Venus i tolfte huset för "saker man gör till sitt eget förfång" eller "världsliga försakelser", eller, i den indiska astrologin "dolda kärleksnöjen". Ja, varför grönfärga en opposition som uppenbarligen tyder på en karaktärsbrist, på en kyligt analyserande syn på kärleken och skönheten, förstärkt av den inlevelsefulla Jupiter i Fiskarna? 

Jo, för att den här axeln, trots att den avslöjar Goethes svaga och sensuella sida och hans många kärleksnöjen (vid sidan av äktenskapet) ändå förmedlade lite "kött och blod" till ett horoskop som annars helt drog mot Eld och Luft, mot okroppslig idealism. Jag ser i Venus/Jupiter - de två "naturligt goda" - en oerhörd uppskattning inför kroppslig skönhet.

Och då ska man minnas att Goethe var en stilens mästare: den upphöjda Saturnus i Vågen stiger i öster. Att dess disponent Venus är fallen förringar på inget sätt hans öga för skönhet, men som jag uppfattat Venus i Jungfrun tappar han i idealitet just här och blir en älskare av köttslig skönhet.

I något sammanhang nämnde jag att jag hittat flera fall av den fallna Venus i Jungfrun i samband med kvinnor som inte hyst några skrupler över att klä av sig nakna inför kamerorna eftersom de tjänat bra med pengar på det. Det är uppenbart att Venus i den kalkylerande och självbetraktande Jungfrun saknar något av sin godhet och grace från sitt positiva hemmaläge i Vågen.

*****

Den kanadensiska aktrisen föddes också ett år då formförlänaren Saturnus - materieprincipen - återigen nått sitt upphöjda läge och där den knivskarpa och omutliga formen tempereras av skönhetsgudinnan Venus.

När vi söker Venus på Meghans himmel står den i Lejonet och disponeras således av Solen själv (centrum för hela den kosmiska verksamheten). Det är dessutom en ovanligt karismatisk Venus eftersom den hettas upp av passionerade krigaren Mars. Därtill har Månen just nått in i Lejonet i Edmonton, Kanada, så den här kvinnans själ formligen strålar av en intensifierad Venus. Men...temperas ånyo av den upphöjda Saturnus! Denna upphöjda skönhet och detta lugn är perfekt fångat på bilden ovan.

Ingen kan väl förneka att detta - åtminstone i astro-teorin - är en fullständigt lysande berättelse som ligger bakom som den upphöjda Formförlänarens disponent!

*****

Och tittar vi på hur Solen själv mår, varande disponent över denna skönhetsgudinna Venus i sitt förstärkta läge och med direkt inflytande över den "feminina" eller "själsliga" Månen, då skapas en ömsesidig reception - tekniskt god - mellan Solen i Jungfrun och Jungfruns härskare Merkurius i Lejonets tecken.

Den ömsesidiga receptionen inträffar nu mellan planeter i två diametralt skilda element (Eld och Jord), och där Jord sägs släcka ut eller hindra Eld. Men detta är inte helt sant, eller också pyser skönheten ut via Månen om nu Solen i Jungfrun är en hämmande placering!

Redan Solen i Jungfrun som sådan har emellertid ofta slagit mig åtföljas av smala, finlemmade individer och med mycket harmoniska ansiktsformer och jag lutar starkt åt att det föds många vinnande ansikten i den här regionen av zodiaken (Lejon, Jungfru, Vågen).

"Stora statistiska skönhetstestet" återstår dock att utföra på den här bloggen. Det kanske heller inte kan göras eftersom ascendenttecknet sägs så viktigt för frågor om utseendet och födelsetimma är en sällsynthet för kända personer. Av de celebritetsfödelsedagar jag skrapat ihop har knappt 20% känd födelsetimma...

Jag menar, det är bara att titta på foton av kvinnan: här ser jag perfekt skönhet. Här finns ekon av klassiska figurer som Garbo och, kanske mer än Garbo, Raquel Welch, 60-talsikonen.

(Welch har faktiskt Solen, Mars, Merkurius i Lejonet istället för Meghan Hefferns Måne, Venus, Mars. Greta Garbo var Sol-Jungfru, som vårt studieobjekt, och hade också hon planeter i Lejonet - Merkurius och Rahu. Både Welch och Garbo hade emellertid Venus i Kräftan.)
 
På just det här fotot från IMDB tycker man sig också se något av den lusta som Mars och Venus i kombination ger, men hur ohyggligt svårt är det inte att fånga en levande själ på foto! Bilder ljuger eftersom de är ett stoppat livsflöde. Bilden tappar dimensionerna i den dynamiska själen, dimensioner som kommer och går genom människan från sekund till sekund.

Antingen är det bara min subjektiva preferens eller också manifesterar kanadensiskan mycket av den himmelska Venus - med vilket ska förstås perfekt symmetri, en jämn och harmonisk känsla. En del i detta beror säkert på den upplyftade Saturnus i Vågen, trots att alla under 2½ år delar placeringen.

Men som i fallet Goethe kan man misstänka att Saturnus har en viktig placering hos aktrisen, t.ex. i ett hörnhus. Hos tysken steg den i öster, det viktigaste hörnhuset och fick mig därför att utbrista "idealmänniska" - i bemärkelse en levande människa genom vilken Platons så kallade "idéer" eller "former" extra tydligt lyste igenom.

Jag har svårt att bedöma manlig skönhet, men hans Saturnus i stigande tycks ha givit honom avsevärd stilighet, att döma av det här porträttet från hans yngre år. Glöm inte att det bakom Saturnus-på-Vågascendenten också finns ett Sol-Lejon och därtill ett fullmåne-Lejon med Månen i Vattumannen! Så vilket tecken tittar vi på egentligen? Jag tycker mig se Lejon här!

*****

Så vad är skönhet? "Den gyllene medelvägen" lovordades av de gamla kineserna. "Inget till överdrift" är ett annat gammalt maxim. "Sanning" som harmoniska talförhållanden... Jag får nog be att få återkomma till frågan - har just beställt hem en antologi med mystikern, matematikern och själavandringsförespråkaren Pytagoras bevarade texter.

Om Platon kallats den västerländska tankens fader, och han såg en enhet mellan Gud och Skönhet, så sägs han bara vara en urvattnad kopia på den syditalienske Pytagoras filosofi. Kanske skönhetens hemlighet finns i hans tankar...

*****

Se inlägget som en partiell "motvikt" till den beska avhyvlingen av horoskopet för den ytliga kroppsfascisten Peter Siepen häromdan! Den upphöjda Saturnus i Vågen är faktiskt inte ljusår från Siepens (och skönhetsmissen Yvonne Rydings) Saturnus i fysikaliskt hemmaläge i Stenbocken och dess långa kontrollaspekt mot Venus i idealistiskt hemmaläge i Venus!

Jag vet inte i vilken utsträckning också Yvonne Ryding blivit en total tomboll som enbart har skönhet och ekipering i skallen, som Siepen. Det kanske är så att konstnärer behöver vackra musor - skådebröd de inspireras av och vars del i skönheten de kan transponera till ett annat medium, text eller musik... Då gör de här "enbart-estetiska" människorna ändå världen en stor välgärning. Både genom deras personer och i det dessa ger upphov till påminns världen om att det finns en överjordisk skönhet som vi ibland får en liten skymt av...

Kvinnlig guldgrävare + pretto sångfågel

Efter inlägget om Mel Gibsons Oksana och den underliggande tendensen till själviskt lycksökande hennes födelseår kommer här ett odiskutabelt fall av kvinnligt ha-begär. En estländska har dömts för anstiftan till mord på sin svenska make. Mål: få ut arvet på femtio miljoner.

Efter hennes fängelsestraff kommer den här kvinnan dessutom att brinna en tid i helvetet. Så låt oss se hur en låg människas himmel ser ur, det "klimat" som lockar en outvecklad själ att ta en chans på jorden. Expressen har historien.

Astrologin är det avgörande beviset mot osjälvständiga människors urskuldande undanflykter om att "miljön gjorde mig till den jag är". Födelsehoroskopet visar nämligen att individens alla karaktärsdrag redan är fullt utvecklade redan vid födelsen. Det enda som sedan återstår är att tiden ska låta födelsehimmelens tendenser att blomma ut.

Det vi ser på himmelen är emellertid inte den återfödda själen själv utan en yttre "fin-materiell" dräkt hon klätt sig i. Men varför valde själen den här dagen, den här solkiga klänningen, om inte för att få möjligheten till ett liv där hennes blindfläckar skulle gå i dagen? Bara genom att agera ut sina tillkortakommanden blir man medveten och kan, kanske först i ett senare liv, sköta sin show bättre.

Bloggläsarna, numera tränade gestaltanalytiker, ser med lätthet vad som felar här. Det är ett övermått ("storkorset") av Rajas guna, med vilket menas en själ i korna på lidelse. Man kan säga att estländskan brann i helvetets eldar redan vid födelsen. Ingen avklarnad själ skulle väljer en sådan här födelsedag, bara de som har ett övermått av lidelse kvar att "bränna".

Men det som ger direktiv åt hela passionen är rent och skärt mörker. I pengarnas tecken Oxen hittar vi lycksökaren Jupiter. Oxen tillhör Tamas guna, dvs, mörkrets kvalitet med vilket menas omedvetenhet och attitydlåsning. Var kvinnans sinnelag befinner sig kan inte sägas säkert eftersom Månen byter tecken strax före lunch. Men jag tror många kan instämma i att de här troligen är en födelse under dygnets första halva, så att vi får ett Ox-sinne uppfyllt av viljan att nå framgång (Jupiter) i materiella frågor. Kvinnan är helt besatt av denna världens goda!

I skenet av domen inser man plötsligt att inte ens en ömsesidig opposition kunnat balansera ut den här överdrivna passionen: Venus (balans eller pengar) i Fiskarna och Jupiter i Oxen har uppenbarligen som enda effekt här att ytterligare understryka kvinnans extrema lidelse efter pengar. Hur ska man läsa den annars så fina Venus i Fiskarna ("upphöjd" i detta tecken)? Som "kärlek till uppoffringen" eller som en beredskap att "offra någon för penningen"? Sannerligen en tänkvärd himmel!

Med facit i hand ser vi också att inte heller Mars, "upphöjd" i Stenbocken har varit till någon nytta! Där jag tidigare sagt att Mars här disciplineras genom att ligga inne på självkontrollens domän (Stenbocken) och därmed ge avkall på sina värsta och mest primitivt uppbrusande sidor, tycks krigaren och våldsverkaren i det här fallet istället ha blivit en iskall och planerande brottsling. Stenbocken är ett mycket kalkylerande tecken.

Återigen är detta helt obegripligt om man bortser från att dygnet från början till slut är skadat av Rajas i övermått. Och...att Saturnus, som borde handha brottslingen Mars, själv står klent placerad i Kräftans tecken. I själva verket bidrar Saturnus här till lidelsens kvalitet och som materialismens egen planet är dess aspekt mot månnodsaxlen till skada för alla personliga relationer. Här finns en dold egoism som blandar sig in i Väduren/Vågen - frågan om jaget och relationen till "den andre".

Här hittas en klen men irriterande Saturnus som inte kan sägas hålla Mars i styr, och denna Mars själv angriper den egocentriska Väduren (sitt eget värdtecken). Då vet vi att här är ett synnerligen fult exempel på bloggens högfrekventa EGENMÄKTIGHETSSYNDROM.

Hur artade sig alla andra människor födda tidigt 1977, då Mars passerade Stenbocken och aktiverade ett storkors av överdriven lidelse. 

Jag har brunfärgat de drivande Jordtecknen och i fallet Stenbocken en mix av passionens orange eld och fixeringen vid det jordiska (det konkreta) för att visa hur olycklig kombinationen av Lidelse och Jord är i detta tecken. Det är därför dessa stengetter ofta slåss och stångas hela sina liv över materiella struntfrågor! Detta är konkurrensens tecken (tillsammans med Väduren som dock ändå är mer av "ung livsrusch" än Stenbockens mycket medvetna ambitioner.)

Stenbockarna blir lätt offer för denna världens herre Djävulen - den dunkla driften som håller andesjälen nedsläckt så att de är lydiga offer för ateistiska och konsumistiska krafter. Inte för inte rankar indisk astrologi Saturnus (Stenbockens herre) som underklassens planet. Massorna är per definition obildade och tomma konsumtionsslavar. 

Lyckligtvis behöver bara själen några få vedervärdiga liv på samhällsstegens botten. Sedan fattar den ett beslut och börjar antingen odla en kriminellt upprorisk natur (det var pga Upproret mot Gud vid hamnade här till att börja med), eller också börjar själen lyssna på världen och förstå vad allt det här handlar om egentligen. Den flöjtspelande brunstguden Pan har då börjat tappa kontrollen över andesjälen och människan upptäcker sin djupare individualitet bortom drifterna. Men ditt har estländskan långt kvar.

*****

Köpte just en astråkig skiva med en kvinnlig singer-songwriter - Karen Elson. Hon är hustru till en rockmusiker vid namn Jack White som kulturtöntar tycker är så himla bra. Även när medierna dyrkar sker det i drev.. 

Vem behöver en duo som för oväsen och försöker punka sig årtionden efter att punken gällde? Å, lite blues invävd. Visst, amerikanska kulturen. Jag pratar om duon White Stripes. Och en annan grej med den minigruppen: om man varit gift med andra halvan i en duo men av outgrundlig anledning påstår för pressen att man är syskon med sin ex-fru, då skiter jag i musiken. Då är någon bara ute och tramsar. Då är allt bara en verklighetsfrånvänd tönts privata lek med "koncept" på andras bekostnad. Då får han behålla sina fin-kulturella power chords! Jag lyssnar hellre till genuint intelligenta musiker.

Första spåret på lögn-Jacks nya hustrus platta var bra men halvvägs hade skivan planat ut till en fullständig gäspning. Jack har producerat och det är för mycket tomma former och på tok för lite musikalisk substans och originalitet.

Kvinnans födelsetimma är inte känd och Solen når Stenbocken först några timmar in på dygnet. Men gissa vilket det är när hon hänvisar till "earth" och "dust" i åtminstone fyra av de tolv låtarna och t.o.m. skriker ut sitt materialistiska och oandliga budskap i låttiteln: "The truth is in the dirt"!

Okej, jag har apropå Jordelementet tidigare gått med på poeten William Blakes antydan om att universum kan skådas i varje litet sandkorn, men den här fotomodellen (riktigt bra sångröst) menar inte något andligt. Vad hon säger är att materialismen är sanningen! Notera den troligtvis genuina fullmånen mellan Vatten och Jord - den köttsliga människan minus anden.

Och därav säkert den intiga musiken. Där blev jag lurad av att allt socker låg i första spåret - en formidabel 60-talspastisch. (Både Stenbocken och Kräftan har påfallande tillbakablickande läggning - de är nostalgiker.)

Karen Elson måste antingen vara en som varit för många gånger på jorden men grävt ner sig för djupt i stoftets verklighet, eller en fullständig nybörjare. Bra att hon tjänar sina egna pengar i alla fall och slipper kalkylera med mord. 

Mord... Kopplingen mellan de här två horoskopen är faktiskt inte helt långsökt. Skivan är en temagrej, en ren rip-off på Nick Caves "skräckskiva" Murder Ballads - fast det feminina kynnets version, så att säga.

Låten "Stolen Roses" har t.o.m. så pass mycket influenser från Nicks kända duett med Kylie Minogue ("Where The Wild Roses Grow") från sagda skiva, att jag tyckte det blev lite pinsamt. Flickan Karen lyssnade säkert på Kylie för femton år sedan och har nu glömt vilken låt som låg till grund för det hon nu tror hon skrivit av egen skaparkraft...

Stenbocken må representera lidelse eller passion i det grovt fysiska substrat själen ligger bedövad i, men det är inte fråga om kreativitet på Eld och Luftnivån. Plagiarismen är faktiskt ett återkommande fenomen i just axeln Kräfta/Stenbock. Men det är en annan historia.

*****

På temat lidelsefulla Stenbockar med arty pretentioner var ju bloggens allra första studie av en extremt rajasisk himmel den för "konstrockaren" Kate Bush! Så varför blev inte hon mörderska för pengar (eller annat skäl)? Faktum är hon uppehåller sig nästan konstant vid mord och katastrofer i sina texter!

Minimalistisk astrologi: Oksana 1970

Granskningen (nytt fönster) av den astrologiska förmörkelsen 1965, då Sverige snappade upp kosmos i ett av dess demoniska ögonblick och sanktionerade livsstilen "efter promiskuöst sex ska man också ha rätt till fri abort", gav mersmak. Här följer ännu en diskussion över ett minimalistiskt horoskop - här en stjärnhimmel reducerad till bara det som är gemensamt för en hel årskull.

Jag noterar att svenska folket som älskar att ta parti för antingen det ena eller det andra, som om hela livet vore en simpel fotbollsmatch, ömsom betraktar Mel Gibson (som nu lämnar USA enligt AB) som en galning, eller också utser Oksana Grigorieva till en guldgrävare och lömsk parasit. Dvs, den klassiska bilden av en bakslug, intrigerande och närig kvinna. 

Det är uppenbarligen förbittrade och misslyckade män som står för den senare positioneringen. Män utan originalitet och som därför varken har begåvning nog att sortera bort den här sortens fruntimmer ur sitt liv eftersom de redan är infekterade av medelsvenssons värderingar. Och de har heller inte intelligens att skrapa ihop det berg pengar som krävs för att vinna sig en liknande troféhustru. (Se bild: har Oksana en egen linje underkläder, eller var det så här hon framförde klassisk musik hemma i Ukraina?)

Nu sägs det ju krävas två för ett gräl och jag vet inte om någondera hejarklacken har mest rätt. Astrologiskt har jag redan redovisat att både den sideriska zodiaken ser några besvärliga detaljer angående Mel Gibsons tendenser och även ett obskyrt medeltida kinesiskt system som liknar hans psyke vid andra vettvillingars i Hollywood, inte minst den wacko Gary Busey!

Men Oksana, hon har lyckats hålla på sina födelsedata. Nästan som hon sökt gardera sig och kontrollera bilden av sig själv. Ingenstans finns någon annan uppgift än födelseåret 1970. Det är nästan lite misstänkt, om man betänker att amerikanska kändisars inte brukar anse sina födelseuppgifter som statshemligheter (förutom den grupp som fifflar med årtalet för att framstå som yngre - men det var nog mer än äldre generations kvinnliga aktriser / divor). 

Det är tvärtom Hollywood man måste tack för att så pass många horoskop med födelsetid finns att tillgå för den astrologiska studenten, även om urvalet blir snävt.

Går det överhuvudtaget att säga något om denna spillra till horoskop?

Naturligtvis har de fyra pusselbitarna sina egna innebörder.

Här vill jag återknyta till Petra Mede och några tankar (nytt fönster) om princip- och kontrollplaneten Saturnus som under några år, bl.a. 1970, passerar genom Väduren och därmed indikerar en fixering vid jaget, hur att formge och kontrollera jaget.

Det är teoretiskt olämplig placering eftersom Väduren i sig står för jagets fria utlevelse. Här överlagras Väduren från första dagen av ett socialt överjag eller någon annan repressiv eller formalistisk och kalkylerande faktor. I Väduren anses Saturnus, materialismens princip, vara "fallen". 

Detta kan bidra till att såväl zodiaktecknet som planeten visar upp sina mindre önskvärda sidor. Väduren blir egenmäktig, kriminellt egoistisk eller inskränkt och upptagen av enbart sina egna göranden och låtanden (och jag har exempel från den här perioden på så självupptagna personer att omgivningen givit upp om dem). Samtidigt kan Saturnus urarta till ett galet kontrollfreak med totalt egocentriskt tunnelseende. Saturnus kan också bli en hypermaterialist. 

Men i det här läget har vi så lite information att det inte går att säga mer.

Eller gör det? Lustigt nog befinner sig den andra "transpersonella" eller tunga ödesangivaren Jupiter i opposition till Saturnus hela 1970. Vad berättar Jupiter i sig? Jo, att vägen till framgång går 1970 genom smarta äktenskap, eller via förbindelse med de som redan lyckats! Är inte det här en misstänkt guldgrävarvarning, så vet jag inte! 

Född Våg har jag i mitt liv blivit förtjust i ett flertal Vågen-kvinnor födda 1970 och utifrån min subjektiva Sols perspektiv har de alla varit de vackraste och mest tilltalande jag mött! Och inte med en enda har jag haft någon framgång trots en lovande inledning med en eller två.

Den jag minns allra tydligast försvann efter två lyckade möten helt spårlöst och när jag började undersöka saken visade sig att människan i ett ryck flyttat utomlands för att försöka få ihop det med någon grekisk hotellägare hon svärmat för många år tidigare. Här lite guldgrävarvarning! Hon hade kanske hunnit uppsnappa att jag var en icke-materialistisk filosoftyp, och kanhända vill den här årgången se CASH i partnerskapet (Vågens tecken), annars får det vara.

Men vad händer nu genom oppositionen mellan Saturnus och Jupiter? Är det en bra eller dålig opposition?

Till att börja med är det Eld och Luft som opponerar sig och när jag säger att de här kvinnorna var vackra, menar jag det. Det finns ofta något strålande och karismatiskt över tydliga Eld/Luft-horoskop och även om de inte fått det rent kroppsliga utseendet med sig så är deras livskraft otroligt medryckande - de blir attraktiva genom den positivitet de utstrålar.

Nu är Jupiters lycka i kombination med Saturnus formdanande aspekt i positiv spänning definitivt en sådan generellt första antydan i ett horoskop om karisma och kanske också skönhet. Jag läste i en tidning om att Petra Mede ansågs elektrifiera hela tv-studion när hon kom in med en smittsam energi. Det var f.ö. i inlägget om henne jag diskuterade Saturnus passage genom Väduren runt 1970. Notera dock komplikationen i hennes horoskop (Mars strypt av Saturnus i Väduren).

Men det är helt klart att det kommer att uppstå ögonblick under det här året då störningar inträffar så att Saturnus och Jupiters opposition kommer att slå slint och visa sig ur sin värsta sida, vilket just är Vädurens extrema kontrollbehov och omåttliga vilja att hitta rikedomar genom sin partner!

Den andra oppositionen på himmelen går inte att kommentera. Södra och norra månnoden är alltid två sidor av samma berättelse och handlar alltid om uppgång och fall - närmare bestämt det världsliga sinnelagets Måne som ibland, som den kvinnoplanet den här, växer sig nästan vansinnig i sitt begär och i bland krymper. Någon som sett kvinnor i kompisgäng hetsa varandra så att alla samtidigt blir gravida? Månen är en viktig planet för kvinnor och många män har så dålig kontakt med den här planeten att de är lätta offer för intrigerande kvinnor, sådana som lever efter sin lunära sida (och kanske har dålig moralisk fiber pga en skadad eller bara obskyr, dvs svag, Saturnus).

Till skillnad från 1965, där månnoderna accentuerade den rent sinnliga axeln mellan Oxens kroppsliga njutningar och Skorpionens elimination av den avföring som överkonsumtion för med sig [1], var noderna 1970 av ett noblare, om än också nu mörklagt slag. Eld och Luft av Tamas-typen, Lejon och Vattuman. Apropå Mel & Oksana är det förstås omöjligt att inte tänka på Lejonet som den stora celebriteten, scenlejonet, dramatikern och den kollektivistiska Vattumannen som den enorma publik varje individ med hjältestatus drar till sig.

Kan det verkligen ha varit så att Oksana noga planerade allt detta redan i Ukraina och lät Mel "upptäcka" henne. Den generella tendensen genom hela 1970 är, som synes, extremt kreativ (Eld + Luft) och uppenbarligen på ett egocentriskt och nästan kriminellt förslaget sätt! Saturnus i Väduren är, det vidhåller jag, ett omen om primitivitet, och i vissa kombinationer kommer det här draget att förstärkas. Redan det faktum att "förstärkaren" Jupiter bestrålar Saturnus hela året, är en första antydan till extra stor jagiskhet - och det är just det Petra Medes dolda talang byggde på. Vissa blir offer för planeternas inverkan, andra utnyttjar den!

*****

Se även Expressen: "Bandinspelade hoten kan vara värdelösa"

Se även ett andra inlägg om Oksanas horoskop sedan födelsedagen blivit känd.

_____

1. Mediet Edgar Cayce (1877-1945) hävdade på fullt allvar under trance att biologisk odödlighet var en teoretisk möjlighet om bara människan till fullo lärde sig förstå kroppens elimination (Skorpionen) och lyckades med konststycket att exakt balansera det man stoppade i sig med det kroppen gjorde sig av med. Jag vet inte vad en modern cellbiolog eller dna-expert skulle säga om detta! Dagens visdom hävdar ju att kroppen är förprogrammerad för ett antal cellförnyelser varefter hela systemet degenererar med ålderdom och död som följd. Ursäkta oprecisionen i framställningen - jag är likgiltig för biologin, en typ av mytologi som främst materialister är roade av.

Likväl påminner "den sataniska axeln" (Oxe/Skorpion) om att enbart födointag och elimination är en ofullständig och låst världsbild och kan aldrig ge insikt om hur kroppen fungerar. I den indiska filosofin måste också Rajas (förbränning) och Sattva (livsförnyelse) studeras. De tre gunas i perfekt balans skulle kanska vara något i stil med det Edgar Cayce talade om...

Fast till Sattva guna hör förstås de extrema rapporter från bortre Orienten om människor som lärt sig leva på luft (en älskad gammal kinesisk föreställning). Nyligen figurerade en indisk gammal vis man i pressen som under kontrollerade former var instängd, var det 9 eller 14 dagar, och under hela denna tid varken sket eller pissade. 

Forskare var helt förundrade för när mätutrustningen som var fästad på hans kropp visade sig att lite urin samlats i blåsan, hade kroppen vid nästa mättillfälle sugit upp urinen som en källa till "näring". Man kan inte låta bli att tänka på Cayces märkliga påstående i samband med sådana här observationer som bryter mot allt som anses "verkligt" eller "normalt" i västerländets ännu extremt ofullständiga världsbild. 

Ta bara morgonens nyhet på radio: eftersom Parkinson-medicinen i grunden är ett feltänk, ska man nu försöka mixa den felaktiga kunskapen med lite DNA-hokuspokus för att få bort de sjukas "överrörlighet" (som till en början är en följd av den felaktiga medicinen).

Västerlandets så kallade vetenskap ser ofta ut som ett enda famlande och gissande i mörkret - vilket det naturligtvis är! Närapå alla stora upptäckter har ju kommit till av en slump. Och väst har verkligen inte gjort det lättare för sig genom att kategoriskt förneka många ting som människan förr kände till - t.ex. tankens helande kraft. 

Det säger sig också att om en hel kultur förnekar möjligheten att tro så starkt att berget förflyttar sig, så har den ignoranta och sataniska massan helt hindrat den enskilde med tro från att göra mirakler. Det har med att kollektiv dumhet är en reell kraft som faktiskt existerar och avgör vad som är och inte är möjligt att åstadkomma. Applicerade vi ett mjukt material ovanpå den svenska materialismen som en samlad kraft skulle en djävuls tryne skymta som en kontur - ett hånleende kreatur, belåten av att suga livsnäring ur hundratusentals duperade människor.

Den synske doktor Guirdham

Hur tillfredsställande hade det inte varit att kunna presentera den brittiske psykiatern, allmänläkaren och därtill synske Arthur Guirdham (1905-1992) som ett renodlat fall av den positiva polariteten, som en manifestation vävd helt och hållet av Eld och Luft? En "andlig varelse".

Under läsningen (pågående) av hans memoarer, "A Foot In Both Worlds" (1973), beskriver han hur han genom åren sakta vaknade upp från medicinens begränsade världsbild till en djupare förståelse av vad en individ är. Fastän jag försökte se en Måne i Väduren för att få in alla planeter i Eld eller Luft, kunde jag efter sidan 55 inte längre förneka att det här var en människa vars psyke resonerade mot själens djupa Vatten.

Följande rader, vars förhistoria är läkarens försök att meditera, vilket inte bara tämligen omgående utlöste ut ur kroppen-upplevelser utan också följdes av gräsliga tarmsmärtor, övertygade mig om att Guirdham verkligen återspeglar Fiskarnas arketyp:

What I derived from this experience [yoga/meditation] was acceptance of my fate and destiny as a doctor. Till then I had always hoped, with diminishing ardour as the years went by, to escape as a poet or novelist. I now saw there was no escape, that medicine was what I did best and that I gained more peace by taking the sorrows of others on my shoulders than I would by the intense and regular practice of self-purification. If the time is not ripe for us to be improved or illuminated we must live at peace with our imperfection. Self-improvement is deleterious if it induces self-analysis.

Till att börja med är yoga en avsiktlig praktik för att utplåna dag-egot - så redan att han så lätt hittade in i det han vid den här tiden bara kallade  "avslappningsövningar" visar att Månen i Fiskarna snarare än den Mån-Vädur som tar över på himmelen strax före lunch är den starkare kandidaten.

Varför jag så gärna ville se en Mån-Vädur från början är att den kände amerikanen Edgar Cayce också var "dag-synsk", dvs kunde få synintryck mitt på ljusan dag som lade sig ovanpå den normala sinnesintrycken. Guirdham och Cayce hade påfallande snarlika horoskop och en Mån-Vädur för båda två hade suttit så bra! (Se Cayces horoskop i eget fönster. Guirdhams återfinns längst ner i detta inlägg.)

Men Guirdham avslöjar perfekt Fiskarnas resonemang i citatet. Tecknet med den akuta bristen på ego är också ett av de frommaste och mest fatalistiska, Vattenelementet är plastiskt och undergivet och redo att "acceptera sitt öde att ha blivit läkare" - hör hur det låter, närmast martyriskt. Fiskarna upp i dagen!

Strax därpå medger han att han "hoppats undfly" (läkaryrket) genom en ny karriär som författare. Fiskarnas koppling till eskapism och exil är väl känd. Hans författarambition, så på kant med psyket, syns för övrigt närmast fånigt tydligt i den massiva betoningen på Lufttecknet Vattumannen.

Fiskarna är inte bara martyren ("den som vittnar") utan förvisso zodiakens sista tecken, som tar världens synder på sina axlar och rentvår den. Hela kristendomen är rest på de osjälviska offret och i Roms katakomber finns de tidiga kristnas hemliga symbol fiskarna ännu inristade. Guirdham inser att hans öde är att ta andras sorger på sina axlar - Vattenelementets nära koppling till psykopatologiska tillstånd.

Nog var han ett författarämne alltid - jag har väl aldrig sett Fiskarnas symbol lysa så tydligt genom några meningar! Och till sist lyckas han här - helt oavsiktligt - återskapa zodiakens tydliga kontrast mellan paret Fiskarna / Jungfrun. Vår ansträngning till självförbättring är bara till skada, säger läkaren, om den föranleder "självanalys".

Här skulle jag vilja justera hans ordval en smula, för det är den kompletterande Jungfruns "självmedvetenhet" han syftar på här, på engelska "self-regarding". Jungfrun, känd som en av zodiakens bästa stilikoner efter Lejonets ibland bombastiska överdrifter och i detta en nära vän till grannen på andra sidan, den estetiska Vågen, är samtidigt den kanske zodiakens mest utstuderat egoistiska tecken. Dess enorma självmedvetenhet gör att den oavbrutet relaterar sig själv till allt världen presenterar och skiljer sig därför en del från den naiva egocentrismen hos Väduren, som ibland knappt verkar självmedveten i dess ostoppbara framfart i livet.

Bakom tjänarinnan finns ett utpräglat nyttotänkande som är just kalkylerat och självmedvetet. Borta är nu Lejonets slösande utflöde av kärlek. Än är inte tiden mogen för Vågens genuina vilja att hitta en rättvis balans mellan alla parter. Jungfrun är tjänaren, men är det bara läpparnas bekännelser vi hör från henne? När allt kom omkring visade sig Månen i Jungfrun ha en statistiskt signifikant kriminalitet i "Stora skurktestet" för en tid sedan.

Logiken bakom detta, som jag då nämnde, torde vara att tecknets härskare Merkurius också är känd i antiken som tjuvarnas patron och att Månen står för nattmänniskan. Om natten håller inte husets herre (Solen i Lejonet) uppsikt över sin tjänare. Då visar en del Mån-Jungfrur sin skamlösa vilja att berika sig enskilt.

Det är måhända Jungfruns tecken jag tillskriver i min kritik till dagens kvinnliga (och manliga) wellness-utövare och yoga-praktikanter i det äldre (icke-astrologiska) inlägget Yoga - vem tror du att du maximerar? Faktiskt stämmer här Arthur Guirdham in i exakt samma tankegångar!

Ett annat tidigt tecken i hans självbiografi var att han betraktar Satan som fullständigt verklig, som en aktiv kraft (fastän i slutändan förloraren). Guirdham återkommer ofta till begreppet dualism (Ljus / Mörker) och nämner att dessa två aktiva krafter är som starkast i den "psykiska världen" - den som jag på den här bloggen likställer med Vattenelementet. Och vilket är det enda av de tre Vattentecknen som är dualistiskt? Fiskarna förstås!

Det enda argumentet som återstår för Månen i Väduren är att han såg "dubbelexponeringar" av tidigare liv ovanpå den normala omvärlden när han var ute på promenad i England. Månen i Väduren skulle via Eld ge en tonvikt på just synsinnet. Men också jag har sett - vid ett enda tillfälle - vad jag tror är ett tidigare liv dubbelexponerat inne i vardagsrummet. Till en rytmisk och suggestiv trummusik inspirerad av Afrika skapade min själ istället en association till ett tidigare liv som indian i Nordamerika. Jag hörde också ordet "Omaha" och "3000 före", vilket tycks vara en kortform för "tretusen år före den tid i vilken du nu lever".

Bloggarens forna hemtrakter?

Som delstatshuvudstad omnämns Omaha förvisso någon gång då och då - jag har efter den här upplevelsen hört ordet flera gånger och även sett en film i repris flera år äldre än upplevelsen. Jag hade således mött det ovanliga ordet åtminstone en gång i mitt nuvarande liv och lagt det till det "latenta ordförrådet".

Men när jag efter upplevelsen gjorde efterforskningar på nätet och upptäcker att det funnits en indianstam som gick under samma namn, var det inte en uppgift jag minns att jag någonsin stött på. Och framför allt inte att de tidiga kolonisatörerna beskrivit dem som ett fredligt indianfolk som istället för kriga utvecklat en kultur kring musiken!

Så där satt jag i en soffa, lyssnade på trumbaserad musik och var plötsligt förflyttad 3000 år tillbaka till ett tidigare liv som musikskapande Omaha-indian! Bredvid mig i visionen stod min kanske bäste manlige vän i det här livet - en person vars vilda och excentriska familj jag alltid upplevt haft något otämjt och indianlikt över sig! (Dr Guirdham beskriver i sina memorerar ett tillfälle då han plötsligt ser sig själv i dubbel upplaga, som två vitt skilda men samtidigt närvarande mansgestalter vilka båda var han själv...i olika tidigare liv.)

Problemet är bara att jag inte har min Måne i ett visuellt Eldtecken, utan i Lufttecknet Tvillingarna. Så där föll det klena argumentet för en Mån-Vädur för doktor Guirdhams vidkommande. Jag förmodar att det är en ren literalism att tro bara Eldelementet skulle vara kapabelt till klärvoajans eller visioner mitt på ljusan dag.

Likväl är Guirdhams horoskop fascinerande och frågan är om inte denna enda brytning ner i Vatten via den sublunära Månen också stämmer bättre in på självbiografins titel, "En fot i båda världarna". Vilken kroppsdel styr Fiskarna? Jo, fötterna!

Medicine doktorn bjuder också generöst på smått genanta och sjukdomsfixerade episoder som även dem distinkt påminner om Fiskarnas prestigelösa och lätt obsessiva stil. Ändå kallar han sig brittisk intellektuell och t.o.m. en cyniker, men den sidan ligger förstås i Luftelementet och inte minst det saturniska soltecknet Vattumannen där Solen tampas med sin egen naturliga fiende Saturnus! Den svåra personliga kamp han beskriver för att komma till medvetande om att faktiskt var en höggradigt synsk människa matchar en livslinje (Månen-till-Solen) som bara inte vill sig, rent elementärt. Han talar åtskilliga gånger hur han efteråt noterat sina svåra "blockeringar" (av intellektuell eller rationalistisk art).

Vatten och Luft kan som bekant inte lätt kommunicera med varandra eftersom de talar så olika språk. "Tappat vid översättningen" är ett stående inslag när intuitiva eller känslomänniskor stöter på de rena logikerna eller förnuftsmänniskorna. De här två typerna visualiserar helt olika inre scenarier och Luftmänniskorna hakar ofta upp sig över att logiken glappar hos Vattenmänniskorna. De senare finner å sin sida Luftmänniskorna fyrkantiga och sakna empati!

*****

Två gånger under memoarernas första hälft förekommer nyckelmöten med viktiga individer vilka han fullständigt bortträngt men där hans journalanteckningar visar hur han vid tiden var fullständigt medveten om sammanhang han senare helt suddat ut. Faktum är att jag har en god vän, en mellanchef i telekombranschen, som med samma Sol i Vattumannen (Luft) och en Måne i Vatten (Skorpionen) uppvisar samma opålitliga minne. Ibland undrar jag hur han lyckats komma så långt, med så mycket minnesluckor överallt - men vi själar är fiffiga och hittar överlevnadsstrategier! En av strategierna är att skapa efterhandsrationaliseringar som "förklarar" de saknade pusselbitarna. Ofta går det att konstruera rätt trovärdiga historier fast flera minnesled saknas. Ibland blir berättelserna ren fiktion (för den som minns alla bitarna).

Dr Guirdham kommenterar sina "förluster vid översättningen" från minnet till memoarskrivandet men väljer att tala om vårt astrologiska syndrom i termer av synskt medvetande kontra normalt "förnuftsmedvetande" - ska man vara lite vass skulle man här kunna tala om att han efterhandsrationaliserar sitt klena minne genom och att hans postulerade Vatten-Måne och Luft-Sol således perfekt beskriver de här elementens tendens till dissociation - att fjärma sig från pudelns kärna!

Men kanske är det inte en rationalisering - kanske är detta helt sant? I så fall har vi i Vatten/Luft-störningen hittat ett uttryck som bloggen tidigare inte rört vid: att själen (psyket, Vatten) inte är vän med det rationella intellektet (Saturnus i Luft). Notera också hur hans Saturnus i kombination med Solen tycks ha varit det som hindrade honom, en rationell medicinare, från att att nå en mer smärtfri och smidig insikt om sin synska natur.

Though in the ordinary business of life one is completely orientated in time and space, when one enters the psychic sphere there are moments when one's sense of time becomes dislocated. In these moments we withdraw from the reality we have encountered. The light we have seen is too much for us. We are temporarily blinded by it and retreat into the shadows. This is what I did in my moments of uncontrived forgetfulness. (s. 89).

Se även boktips i Vattenelementets sensitivitet, samt två korta inlägg om doktorn även på min andra blogg.

Regelivrarens potential

[Långt inlägg ur kosmologisk-filosofisk synvinkel på A.I., cirka 7 A4-sidor]

Det är fascinerande hur den stendöda och av mänsklig hybris jäsande forskningsväg som kallas Artificiell Intelligens ändå givit en del nyttiga resultat. För vem kan inte glädjas åt hur världen binds samman till ett globalt folk tack vare nätets översättarprogram, hur klantiga resultaten för närvarande ännu ter sig? Jag skriver understundom en krumbuktig svenska och det har gått fullständigt åt pipan båda gångerna jag har testat Googles översättningar av egenhändigt nedknackade textstycken. Men det här kommer att bli bättre!

Att ett tidigt språkverktyg på nätet hette Babelfish var förstås en allusion till den bibliska berättelsen om ett annat folk som delade de sekulära dataingenjörernas hybris och föreställning om att med Guds död ha tagit över skapelsen. Babels torn skulle byggas till himmelen, som för att utmana Gud, men när det rasade skingrades människorna och språkförbistringen vidtog. Så långt den sedelärande berättelsen om att inte driva latinet så långt upp i skyn att den sociala kontakten bryts med bönders tal! Eller vad man nu vill läsa in i historien om Babels torn.

Som ett stickprov på en systematiker som inte talar färre än sex språk gubevars, ritar jag upp horoskopet för Göteborgsprofessorn i datakunskap som beskriver översättningsmaskinernas utveckling i en SvD-artikel. 

Enskilda astrologiska impressioner är omöjliga att förmedla för den tillfälligt förbipasserande, men den här himmelen bekräftar DN-artikelns antydan att professor Ranta närmat sig datatekniken och översättningsalgoritmerna från det REGELBASERADE hållet snarare än det matematisk-statistiska, vars historiska bakgrund han också redogör för. 

Dygnets elementära sammansättning påminner också om den sekulära scientismen som ofta övergått till en pseudoreligion för de utövare som, sedan de lärt sig sådan kunskap som syftar till att dödförklara en större världsbild med ett verksamt gudomlig element, nu likväl måste introducera samma princip och då väljer att själva axla det kreativa momentet - människan adlar på eget bevåg sig själv! 

Se den parodiska situation där den enkla människan upproriskt förklarar kungen för död bara för att sedan med svärdet egenmäktigt dubba sig själv till riddare och en Sanningens sändebud. Bara det att det inte längre finns någon sanning i den positivistiskt skadade människans värld förutom den hon själv konstruerar i sina semantiska system. Språkspel kallade Wittgenstein dessa sorgliga substitut för den objektiva systematik eller lag som Nietzsche dödförklarade (i dess personifierade form).

Det är förstås den exceptionella övervikten av dödkött jag talar om här: hur alla himlakroppar förutom Solen drar neråt mot fysikalitet och inomvärldslighet (Jord och Vatten). Mot denna tendens att välja köttet framför anden står sig en ensam placering i Eld ofta slätt.¹

Den "upphöjda" Solen i Väduren symboliserar metafysiskt ren kognition, andesjälens ontologiska status av sann individualitet. Solen i härskarläge i Lejonet bär som djupaste metafysiska innebörd samma rena medvetande - grundprincipen i allt - fast som källan, Gud-Fadern själv från vilken utgår de autentiskt existerande individuella själsgnistorna. Dessa är metafysiska utsagor - andesjälen är inte spatio-tempral till sin natur!

Därmed hamnar anden utanför den materialistiska vetenskapens intressesfär - eller borde göra det. Lustigt nog är vetenskapens sämre företrädare, parodiska fåntrattar som Richard Dawkins, nästan lika intresserade av att härja över metafysiken som att hålla sig inne inne i sin självvalda avgränsning och sköta sitt. Ett underligt släkte dessa störda ateister...

(För en vettig diskussion istället för Richard Dawkins dravel, se aktade brittiske matematikern John C. Lennox svar till Dawkins av okunskap präglade gallstensanfall i "God's Undertaker" - tyvärr verkar boken sälja slut hela tiden. Ömsom finns den, ömsom inte, på Amazon. F.n. har amerikanska Amazon den brittiska andra upplagan i första tryckningen - bättre papperskvalitet än tredjetryckningen som f.n. säljs i England.)

Kristen teologi, fast i dag knappast längre medveten om det själv, upprepar det antika schemat genom i texten där Jesus, som sonen, låter "Faders upphöjas" genom sig själv. En tydlig allusion till barnets eller sonens tecken Väduren vari den gudomliga Solen är "upphöjd".

Av dataprofessorns horoskop kan man indirekt sluta sig till vilken tjusning tanken måste ha utövat om en människa som själv skapar en tänkande och talande maskin - A.I. med andra ord. Jag har tidigare kommenterat filosofen och före detta A.I.-forskaren Kenneth M. Sayre och noterat vissa astrologiska signaturer i inlägget Positivismens armod. På min andra blogg upprepade jag flera gånger boktipset "Irreducible Mind" med en underbar redogörelse från en annan pensionerad f.d. A.I.-forskare som insett just vilken grundlös hybris som drivit datateknikerna att leka Gud.

Det är västerlandets skeva utveckling de senaste få århundradena som skapat den här störda mänskliga självbilden, som på gatunivå nu börjar märkas i att mänskligheten i väst artar sig till ett värre slödder än någonsin tidigare i historien. Babels torn håller på att rasa ännu en gång och samhället fragmentiseras i ett gäng enklaver och tillslutna kommuniteter, var och en med sina egna språkspel och sanningar.

Vetenskapskritiker har menat att västerlandet för närvarande är fullständigt ute på drift - vetenskapsmännen kan ibland inte ens prata över gränserna med varandra eftersom alla torskat på sin subjektivistiska terminologi och söker upphöja den till sanning. Det är inte fråga om någon duglig världsbild från det hållet men scientisterna klamrar sig fast vid sina få mätpunkter och de hypotetiska linjer de drar mellan sina observationer och låtsas att de står i kontakt med naturen. (Naturen kommer att fortsätta bistå dem i deras fantiserande, för så fungerar Jord och Vatten!)

Allt detta är en sekulär civilisations dödsryckningar sedan den avfärdat den stora berättelsen, den gemensamma kosmologin varunder tingen tilldelas sin objektivt givna mening inom den helhet (Gud) den moderna människan inte längre vill grunda något i.

Astrologin är i dag en av de få livlinorna tillbaka till den verkliga verkligheten, och det är därför pajasorganisationer som VoF och Humanisterna bedriver en så intensiv kamp mot detta system, ja parapsykologin som forskningsgren. Det är nämligen mycket lätt att via en vidare förståelsehorisont se vilken intighet den till norm upphöjda scientismen är. En modell ska tjäna människan, likt astrologin, inte förslava hennes tänkande som vi ser Humanisterna i person ge prov på.

*****

Dataprofessorn Rantas distinkt "naturvetenskapliga" födelsehimmel erinrar i mycket om den ateistiska evolutionsbiologen Patrik Lindenfors celesta konfiguration från året därpå. Under båda åren ser vi den distinkt materialistiska Saturnus hemma i sitt Jordtecken Stenbocken och båda åren betvingar den via 60-gradersaspekten Fiskarnas tecken - de fruktade bibliska kaosvattnen som rymdflygsingenjören Wolfgang Smith menar kan sägas representera fysikens partikelnivå. Smith citerar Heisenberg som såg kvantnivån som en overklig värld, någonstans mellan Aristoteles potential och aktualitet.

Astrologins Vattenelement lånar sig väl till denna tanke om en imaginär (pseudo)värld som den materialistiska forskarens sinne spelar mot, och som, som den generösa realitet Moder Natur är, för evigt kommer att ge honom vatten på hans kvarn. Materialisten kommer att kunna vandra hela sitt liv i djup illusion eftersom det just är Moder Naturs egenskap att spinna materialisten hans nya fantasi-partiklar så länge han hårdnackat tror att han sysslar med något verkligt.

På ett djupt plan är människan faktiskt en gud för kvantfysikern kan här ses i färd med att skapa verklighet (åtminstone en matematisk verklighet). Det är bara det att den materialistiska monisten har fallit för sin egen mytologi och tror han bedriver undersökningar och skapar modeller av verkligheten själv. Långt ifrån så!

Om Saturnus totalt låser den i sig förnämliga sensitiviteten och plastiska impressionabiliteten hos Fiskarna - så att t.ex. hans sex talade språk lätt måste ha etsat sig in i detta mottagliga substrat av psyke/Vatten - så är dataprofessorns aktiva livsvandring - livslinjen - där vägen från Psyke till Ande (Månen till Solen) mer hotad. Eller är det i själva verket ett löfte vi har här? Låt se.

Båda Ljusen disponeras av Mars som här hittas i sitt fallna tillstånd i lidelsefulla och inkonstanta Kräftan. Likt Humanisten Christer Sturmark, som också har den här placeringen för "incentiv" eller "impuls", indikerar Mars-Kräftan ett minuspoäng för principfastheten - Kräftan eller den lunära varelsen saknar direktiv och drivs av Månens ständiga färd och skiftande förhållande till Solen. Mars i Kräftan blir i sina värsta stunder bara stingslig, irrationell och gapig. Den är nervös. "Kapten Klännings" dubbelnatur kunde till del återföras på Mars i Kräftan, se fler funderingar i det inlägget.

Den basala, sensationalistiska driften att "få vara med om mer", uppleva mer, absorbera och förbränna/assimilera mer in-data synes vara den enda styrande principen för den specifika kombinaionten av lidelsens Rajas guna och Mars i Kräftan. Hela det gigantiska översättningsprojekt professorn så djupt levt sig in i kommer, fastän det kommer att gagna mänsklighetens interna kommunikation, ändå aldrig att vara annat än en dagslända vår värld av icke-egentligt vara, ständigt på väg, som Platon sade, men aldrig mot en bestående verklighet. Vi söker helt enkelt på fel ställe när vi söker bygga oss vårt tusenårsrike eller vårt perfekta system.

Den "ultimata översättningsalgoritmen" är ett fallet sublunärt projekt, som inte ens nuddar vid de stora frågorna. Detta antyds även av Månens fall i Skorpionen, i opposition till kommunikationens Merkurius i Oxen. I den här gyttjebruna Vatten/Jord-polariteten (den sataniska axeln) visualiserar jag därför en av männen som byggde Babels torn och som ytterst inte enar mänskligheten utan splittrar den, genom att sätta det skapade framför skaparen, den enda källan till mänsklig enhet. Hela databranschen är faktiskt drömmen om Babels torn, tills dess människan finner vägen åter till det processande som sker utanför tid. Där håller de verkliga gudarna till!

Men visst, som ett steg i en större berättelse gagnas mänskligheten av förbättrade översättningsmaskiner på internet.

Det finns dock en öppning i professorns horoskop: vägen går ju från fallenheten i sublunärt mörker av värsta sort (Månen i Skorpionen) till en "pånyttfödelse" i Väduren. (En fallen Mars-Kräfta som bas för en fallen Mån-Skorpion avslöjar visserligen fullständig dysfunktionalitet och kanske svåra olyckor i hemmet i början av professorns livsvandring och förklarar varför regelbaserat liv lockat så.)

Men fokuserar man enbart Solen, upphöjd i Väduren, indikerar den trots allt medvetandets triumf eller upphöjelse i denna världen, och i så måtto som Mars i Kräftan ändå gör något gott (för alla planeter har ett spektrum av uttryck) bildar Solen och dess disponent ett Eld/Vatten-krig som bloggen kallar "sensationalism", en oerhört vakenhet inför möjligheter.

Eld och Väduren är andesjälens manifestation utåt - de levande andevarelserna är ljusavgivare, levande och verkande entiteter i denna värld. Men de hämtar sin inspiration genom att vända sig inåt och kontemplera Platons formvärld, till vilken de själva paradoxalt nog tillhör.

När därför en Sol-Vädur blickar inåt, finner den sin spegelbild i det interna, psykiska Vattenelementet och ser Fadern upphöjd i honom själv, Sonen. Det går alltså inte att utesluta att den här livsvägen har ett bättre slut än den allmänna gyttjebrottningen med krumma materialistiska avbilder av äkta Intelligens låtit antyda.

I horoskopet för David Byrne, skenbart bara en sinnlig materialist, såg vi t.ex. hur remarkabelt snyggt hans 9e hus för högre medvetenhet gav honom en koppling som man inte kunnat förutsäga om enbart båda Ljusen i Jord förts på tal.

Vetenskapsteoretikern Karl Popper såg rätt när han, troligen rätt ytligt, inspekterade astrologin: den är ingen vetenskap då den är så komplex att man inte på regelbaserad grund kan falsifiera den. Och det ska vi vara väldigt tacksamma för!

Saturnus reglerande regimente förfalskar verkligheten själv - i dess blotta försök att ge den struktur. Saturnus som tidens herre är en skyddad verkstad som ringa människor gömmer sig i. Att ingen kan se Gud och (sedan) leva (vidare i egocentricitet), det har de fega varelserna förvandlat till ett argument för att Gud inte skulle existera. Men barn växer upp, de med. Har man Solen upphöjd i Väduren är oddsen goda för att gå från klarhet till klarhet. Minns hur förunderligt fyndet var, efter att många gånger ha konstaterat det egocentriska i Väduren, att finna så många idealistiska filosofer med Månen (psyket) i detta tecken.

Så mycket kvar att lära om hur arketyperna beter sig i olika kombinationer! Och en vacker dag hajar man grejen och kan släppa verktyget. Det egna medvetandet har nu vuxit sig jämstort med kosmos! Individen inkarnerar det solära Logos! Detta var Jesus löfte till mänskligheten. Och västerlandets kultur är nu längre från att uppfylla det löftet än någon annan! På INSIDAN behöver vi nämligen inte översättningsredskap alls. Men tills vidare får vi hålla till goda med sådana här tankemönster.

_____

1. Se ateisten och hedonisten Bertrand Russell - visserligen ingen avsaknad av Eld, men likväl ett horoskop vars andliga ambition drunknat i övermåttet av Jord och Vatten som breder ut sig mellan 2a och 8e huset för "satanisk dövad inomvärldslighet". Se "västerlandets syndafall" - det franska revolutionshoroskopet där allt sjunker ner i inomvärldslig gyttja. Se en normal svensk "folkbildare" som Henrik Fexeus - även specialist på raggning via självisk och bakslug kontroll över det egna kroppsspråket. I svensk ungdoms-tv har han sökt befästa  svenskens reducerade medvetandenivå till det lågvattenmärke som världen egentligen lämnade för snart 100 år sedan kvantfysiken åter aktualiserat insikten om att medvetande är en storhet som inte kan reduceras till "jord och vatten" - till ett materiellt fenomen.

Goethe - Idealmänniskan!

Säger professor emeritus Stig Strömholm i Svenska Dagbladet i frågan om den tyske idealisten Goethes existensberättigande idag:

Bilden av en man som under ett långt liv av egen kraft formade sin tillvaro till ett slags stegrad mänsklighet, ett mönster av harmoniskt samspelande krafter, dröjde sig länge kvar i läroböcker och handböcker. 

Och med rätta! I Lois Roddens remarkabla livsverk, insamlandet av tiotusentals verifierade födelsetider som säkerställer de notabla livsödenas förhållande till den platonska Idévärlden på natthimlen, gavs uppgiften om Goethes födelse "just som klockan slog tolv på dagen" bara en B-rankning. 

Men hur väl stämmer inte horoskopet för den tidpunkten med Strömhålls konstaterande! Det är konfluenser av det här slaget som visar att evighet och temporalitet bara är två sidor av samma mynt! 

Goethe skulle ha fröjdat sig om Europa vid denna tid vetat att deras astrologi var defekt på grund av att Babylons sideriska zodiak fallit i glömska. Med den sanna Idévärldens schematik ser vi åter/äntligen vilka magnifika arketyper som drev Goethe inifrån.

Jag syftar kanske främst på hur Goethes födelse perfekt sammanfaller med att Saturnus i sitt upphöjda läge stiger i öster i konstarternas och den sanna humanismens tecken Vågen! (Dra er i skam härifrån ni usla svenska Humanister, ni har kapat en beteckning ni inte är värda att förvalta.) 

Jag behöver väl bara säga Goethes färglära för att vi genast ska förstå hur i grund felaktig den västerländska zodiaken är, som placerar denna Saturnus i Skorpionen!

Då jag nyligen ordade om den förädlade Saturnus i skepnaden av Justitia behöver inte mer sägas i den saken. Istället en liten gåta till den återkommande bloggläsaren: Att Solen härskar i Lejonet och således äger en oslagbar dignitet här, är inget stort mysterium. (Ännu en övertydlig referens till hans färglära för övrigt, då den västerländska zodiaken åter missar totalt genom att placera Solen i Jungfrun, som överhuvudtaget inte har något med ljuset och dess brytning att göra!)

Men varför har jag valt att ge "klartecken" medels grön färg åt just denna fullmåne? Och varför har den jag också grönfärgat oppositionen mellan Jupiter och Venus, trots att den senare är fallen i Jungfrun och därmed tekniskt torde underminera den stigande Saturnus, fastmer som den också befinner sig i tolfte huset för "hemliga affärer", "umbäranden" och "världslig förlust"?

Till del antyder Strömholms artikel svaren på detta impressionistiska färgkludd som sannerligen inte följer något omutligt schema från ett inlägg till nästa, och till del finns förklaringen i de olika resonemang bloggen tidigare fört i dessa frågor.

Att färga in de fyra elementens betoning av planeterna i den vediska versionen av horoskopet tydliggör för övrigt hur kraftfull idealismen var hos denne filosof!

PS. Bloggen vacklar lite på målet i bruket av ordet "själ" - "själisk" i den gängse kristna (något nedsättande) meningen, eller "psyke", illustreras bäst av Månen/Vattenelementet. Men om jag här etiketterar Goethe med "själ" är det snarare den nyplatonisk-hinduiska andesjälen som åsyftas. 

Det finns INGET på denna himmel som degraderar Solen i sitt härskarläge i Lejonet! Tvärtom uppvisar Månen - det lägre sinnet (Seele, själen, psyket) - en akut lyhördhet inför det Centrum önskar manifestera.

Ett horoskop för svenskarna att inspireras av. Vi är inte ens på samma bollplan som denna mönstermänniska! Vårt nationalhoroskop (nytt fönster) uppvisar förvisso hög begreppslig precision via synergier mellan de tre besläktade Lufttecknen. Men se vår smutsade själsliga Eld - blickar som krökts ner i myllan - andlighet som urartat i en teutons dyrkan av ringa makter! Nettoeffekten blir en ringa folksjäl med ett kompensatoriskt överlägsenhetskomplex. Ett nationalhoroskop för ett land helt utan bildningstradition.

Bara Saturnus/Kronos kan över tid böja ett så krökt folk rätt, om det så innebär att hela den nuvarande populationen ersätts av ett mer vitalt andligt släkte. Vilka själar som vandrar vart över jorden under århundradenas gång är ett av de mest fascinerande gåtor jag stött på. Fyller folkslagen låsta funktioner som den troendes stationer på sin egen Golgatavandring? Vilken grad i helvetet representerar "The Swedish Experience" för en själ i dag?

*****

Tillägg 100720

Åtminstone en av frågorna om Goethes planetära aspekter diskuteras vidare i det här inlägget: Vad är skönhet?

Stickprov. Mental lättja i folkdjupet

Den lilla människan på gatan går inte heller säker från den här bloggen! Har man absolut ingenting av intresse att säga i frågor om filosofi och livsåskådning men ändå blåser upp sig och pustar tomluft, då blir det en astrologisk snabbkontroll!

Det här inlägget, kopplat till Aftonbladets betalartikel "Hare Krishna-sekten stal min barndom", var tamejfan det sämsta jag läst. Visst, någonstans måste man börja sin intellektuella träning men den här mannens plattityder slår nästan rekord, givet att vi inte längre talar en femtonårig modebloggerska. 

På något sätt stämmer hans bild-byline där man tycker sig se en försoffad svensson i hängmattan där menlösa tankar som stjäl andras tid rinner ur ena mungipan. Vad i denna analys av sektfenomenet vet inte precis hela svenska folket om redan?

Det är möjligt att ett enda inlägg är för lite för att bedöma, men åtminstone stämmer inte den här analysen av religiösa sekter in på någonting i programförklaringen som utlovar en varierad konfekt av "galenskap, idioti, humor och allvar".

Är min spaning efter födelsedatum korrekt är det som sagt ingen tonåring vi talar om, därför min förundran. Astrologiskt är det dock tydligare. Här är vi en nästan klockren "tidstvilling" till kroppsfascisten Peter Siepen som jag lustigt nog bloggade om bara häromdagen.

Siepen, den kanske mest substanslösa pseudokändis Sverige känner har alltså en "ond kusin" ute på landet, född samma år, månad och bara två dagar före. Kusinen försöker göra samma sak från sin hängmatta: bli noterad utan att producera något av egentlig kvalitet. 

En del särdrag på den här himmelen har redan beskrivits i inlägget om Siepen, men eftersom infallsvinkeln här är annorlunda ska något sägas om hur den distanslöshet visar sig astrologiskt, som inte ser om det man har att säga är av något egentligt intresse eller ej.

1. Solen i Skytten, detta jupiteriska tecken är känt för att prata, prata, prata. Ibland därför att de har Tourettes syndrom, som Basshunter (Sol, Måne, Jupiter i Skytten !!!), ibland för att Solens disponent Guru (Jupiter på latin) inbillar dem att deras åsikt är guld värd.

2. Att all självkritik farit hädan framgår av nästa eldplacering: Mars i självhävdande Lejonet. Inte i sig men som en del i ett större mönster. Mars är som en sämre version av Solen i det här självutnämnda ledartecknet. Den gör ansatser till att dominera scenen som ett äkta Lejon men saknar Solens konstans. Ofta blir bara det ytliga, det seniska kvar och Lejonets essens, dess djupa integritet, saknas helt.

3. Vi behöver bara räkna med en födelse några få timmar in på dygnet för att Månen ska sälla sig till Solen i Skytten, i en nymåne. Jag var länge tveksam till frågan om den "brända" Månen, men så pass många exempel på nästintill obefintlig vilja - eller förmåga - till djup reflektion har jag nu hittat, att jag börjat acceptera den indiska filosofins/astrologins varning för nymånen.

Västerlandet verkar inte alls ha märkt hur livsödet drar snett hos dessa människor så att de finner "det aktiva livet" viktare än en aktivitet som också bottnar i en djup känsla för kvalitet (den kvalitet som kommer efter erforderlig reflektion/fördjupning). Minns t.ex. Wanja Lundby-Wedins ledarjobb för LO medan hon höstade in en oanständig massa pengar på olika sidouppdrag. Hennes självdistans var tydligt "bränd" och kanske extra tydligt så eftersom nymånen föll i Vågen - som bör vara ett tecken som tydligt ser sig själv i relation till den andre.

En bränd Måne och en födelse i Skyttens tecken skulle kunna ge en sådan Skytt som den grekiska traditionen innehåller berättelser om: djur-människorna som söp och våldtog och var allmänt frejdiga men fullständigt ointressanta kreatur. Något av den lägre varianten av Skytten tycker man sig höra i bloggarens programförklaring, där särskilt "idiotin" också för tankarna till Peter Siepen, näranog tidstvilling.

Någonstans har vi emellertid ett ämne för sociologiska betraktelser, för jag ser av ett annat inlägg att vederbörande ansett det mödan värt att läsa en bok om Sverigedemokraterna som han fann bra (boken alltså), så att pladdra plattitydmässigt om den religiösa sektens natur, är inte en slump.

Och när vi söker disponenten, Jupiter som förfogar över denna enfaldiga överbetoning på Skytten (båda Ljusen i samma tecken kan alltså indikera enögdhet), då hittar vi Guru i det typiskt sociologiska tecknet Vattumannen, Sveriges eget soltecken och förklaringen till att vi inte uppfattar något av t.ex. religion utöver dess ytligaste aspekt - det som är synligt i det sociala rummet.

Här är med andra ord ännu en svensk nolla som likväl tror sig förstå vad religionen handlar om utan att själv praktisera någon inre kultur (religare = att länka åter till den gudomliga inre källan).

Hans analys är så svag att jag, själv född i samma stad, känner mig tvingad förklara vad hans förstånd inte räckt till att överblicka: Katrineholm är en liten sent skapad håla i Sörmland, sisådär 12-15 mil från huvudstaden. Katrineholm växte upp som resultat av järnvägsnätets utbyggnad och den unga staden rördes starkt av den svenska frikyrkorörelsen i slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal. Också nykterhetsrörelsen IOGT slog rot där.

Med vuxenlivets distans till mina första år i livet och de människor och scener jag minns från Katrineholm inser jag att torftigheten var maximal och att tillhörigheten till en eller annan frikyrka egentligen bara var ett slags socialt klister. Vår självutnämnde Guru i sektpsykologi har emellertid inte ens börjat utreda sitt eget medvetandets lokalisering i världen innan han börjar förklara för alla andra hur illa det ligger till med religiösa grupperingar.

Detta beror på att den egocentriska Mars i uppblåsta Lejonet degraderar hans Jupiter-i-Vattumannen. Vi får en sociolog som öser ovett över "sektens" struktur utan att veta hur hans eget öde är länkat till frågan. Att få den saken redovisad är ett minimum för att åtminstone jag ska kasta tid på en som spelar hög och mäktig och ger sken över att stå över sekterismen.

Den här bloggaren tillhör i själva verket den värsta sekten av dem alla: de inbilska och struntviktiga narcissisterna. Som jag påpekat är baksidan med starkt driftiga Eld/Luft-horoskop att de gärna drar åt extremism eller fullständigt verklighetsfrämmande idealism.

Likväl väljer jag att utifrån själva dygnet kora SATURNUS, den materialistiska principen, till det som egentligen styr den här människan. För också den sociologiskt lagda Jupiter tar order genom sin position i saturniska Vattumannen. Men efter att vi hittat Saturnus HEMMA i sitt negativa och reduktionistiska härskarläge i Jordelementets Stenbock, vet vi att det här livsödet är kortslutet i den rena negativitetens tecken.

All Eld och Luft var bara fluff, och precis som i fallet Peter Siepen handlar den här människans värld egentligen bara om Saturnus i dess stryptag om Venus, Jord till Luft, dvs simplistisk rationalism, estetiskt utanpåverk utan någon egentlig mening.

Andefattigheten kan förstås också ledas tillbaka till att horoskopet har NOLL emfas på den rika föreställningens Vattenelement, vilka risker det än i övrigt har. Utan Vatten får man en torrboll, så enkelt är det. Jag räknar inte norra månnoden i Kräftan som reellt Vatten - som bäst skulle Rahu kunna innebära "törst efter Vatten/Kräftan" - bloggarens duktiga redogörelse för religionens knäppighet är i själva verket hans andefattighet som talar och hans törst efter Livets vatten. Men de når han inte på kontraproduktiva sätt.

Känslan som tär på tanken

På heder och samvete - min första tanke när jag läste några ord från populära programledaren Anne Lundberg, pillade av Expressen från veckotidningen Allers, var: "Och hur svåra är störningarna mellan sattvatecknen här då?"

Bloggens återkommande läsare förstår exakt om jag återger Annes ord:

"Jag vill ständigt utvecklas men en nackdel är att jag är väldigt rastlös. Det är inte så att jag mår dåligt men jag kan inte sitta ner och bara njuta. Och så har jag svårt för att vara ensam."

Ja, den där sista biten om att inte hitta någon ro i sitt eget sällskap är egentligen bara myntets andra sida - det säger sig själv att den som alltid flänger runt är på väg från något och flykten föder känslan av isolation/ensamhet.

För icke-astrologer ska bara kort sägas att Sattva guna i indisk filosofi kan beskrivas som en "godhetens kvalitet" men också "rörlighet" eftersom de sattviska tecknen har det i sig att bryta ner den rigiditet som uppstår i de tecken som föregår dem själva (de Tamas-dominerade eller rigida tecknen). Baksidan på den i sig utmärkta viljan att komma vidare, söka ny kunskap, etc, är att störningar mellan Sattva-tecknen kan ge "överrörlighet" och instabilitet, och det är något åt det hållet Anne Lundberg uttryckte.

Och så här ser då horoskopet ut för dagen hon föddes. Det är den absolut värsta störningen av Sattva i konflikt som existerar mötet som bara inte vill sig mellan Vatten (känslor, instinkt) och Luft (förnuft, logik)!

Tekniskt ser det ut så här: energiska krigaren Mars står i Fiskarna och oroar där det undermedvetna. Eftersom Fiskarna är ett "loser-tecken" vad framgångar i denna världen anbelangar, är det passande att hitta faderssymbolen Solen precis bredvid den naturliga illgärningsmannen Mars. Anne berättar att hon hade en alkoholiserad far i AB:s artikelstöld eller kortreferat. Och Vattenelementet och "svampigheten" har bloggens läsare redan sett tillräckligt många exempel på - Vattnet dyker upp nästan vareviga gång man plockar ett missbrukaröde ur nyhetsbruset! Men den här gången låg alltså Vattnets psykiska svaghet åtminstone delvis "outsourcat" på en extern gestalt i horoskopinnehavarens liv.

Att denna Mars (eller Mars + Sol) ställer till med förtret för hemmiljön syns just av oförenligheten mellan Vatten och Luft: hemmiljöns Måne är kopplad till komfortens Jupiter i Tvillingarnas tecken. Och detta ska förstås läsas: undermedvetna eller känslomässiga störningar (Mars) skadar den mentala balansen och förmågan att vila lugna i sin hemmiljö. Eftersom Jupiter förstärker allt den nuddar vid är Månen - psyket - rejält turbulent i detta fall. Och det är nu "överrörligheten" går igång. Den som hela tiden är på språng slipper stanna och känna efter djupt och kan så hålla "rösterna" från det undermedvetna borta.

Jag har ett (anonymt) fall fött något tidigare samma månad och år där Sol och Måne bildar en annan variant av störningen mellan Luft och Vatten: "det sociala utstötningssyndromet". Här är Solen i Vattumannen och Månen i Skorpionen, något som går att leva med, men då de båda månnoderna spände ut sig mellan Skorpionen och Oxen det här året, är psyket (Månen) extra infekterat, och Solen dödas av Saturnus exakt som jag beskrev i det här inlägget (i nytt fönster) om när svenskarna ville ha rätten till fri abort. 

Kvinnan hade samma alkoholistproblem på faderns sida som Anne (Mars och en klen Merkurius ställer till det i Fiskarna även i detta horoskop i ett angrepp mot Tvillingarna). Men därtill fanns omilda upplevelser med en hemsk styvpappa. Kvinnan är i dag medicinerad för att klara av vardagslivet för att döva en mycket obehaglig svängning mellan ängel och ren djävul. Kort sagt, ett ganska allvarligt fall av störningar mellan det undermedvetna och de medvetna konceptionerna, Vatten och Luft som akut dissociation - vilket tyvärr bara leder till att det undermedvetna materialet blir ännu mer "ondskefullt".

Hon var vidare fruktansvärt projektionsbenägen: skulden låg överallt utom hos henne själv - synbarligen en annan följd av dissociationen. Och det är naturligtvis sant om man bara ser till ett enda liv. "Miljön gjorde henne sådan."

Men sådana här horoskop föds man inte under utan anledning! Karma gör att man förr eller senare möter människor som likt objektiva vägmärken tydliggör sidor man själv uttryckt i tidigare liv. Ens egna föräldrar är förlängningar av ens eget själsinnehåll! Detta är en närmast obegriplig tanke för de filosofiskt klent utrustade svenskarna.

I brist på verklig skolning gnäller då den sekulära människan att livet är orättvist, fast sanningen är att de syndat så svårt att deras intellekt nu krympt till en råtthjärna. Hade de bara haft ett längre minne hade de kunnat skönja sin identitet över århundraden och se sitt nu i en större panoramavy. Men då hade de förstås inte varit den de är idag, så själva tanken är en självmotsägelse. Låt oss bara säga att saker är som de är. Vi är vad vi är på grund av det vi har varit...

*****

Anne Lundbergs horoskop är betydligt behagligare än det fall jag nyss skisserade, för Månen och Jupiter är den finaste typ av sinne man kan tänka sig. Likväl lider hon "demonangrepp" inifrån Fiskarnas omedvetna eller exil. Den alkoholiserade ("utslagna") och därmed frånvarande fadersgestalten är bara livets eget sätt att symbolisera för Anne att hon har övergivit sin andesjäl, tappat sikte på sin identitet. 

Identitetslösheten är just det "livsmotiv" som man väljer att födas till om man dyker upp på jorden som människa under Fiskarnas tecken. Och minns att vi talar den riktiga zodiaken nu, och inte det missförstånd som västerlandet sysslat med i minst ett och ett halvt årtusende. Det är t.ex. bara med den ursprungliga babyloniska zodiaken vi får dessa klockrena insikter via de fyra elementen. Studerar du en västerländsk astrologi har de generat slutat använda elementen i sina analyser eftersom de stämmer så horribelt dåligt när deras zodiak nu ligger 4/5 av ett tecken fel.

Jag har fört på tal den typ av nervös oro som sattviska Fiskarna och Tvillingarna bildar flera gånger, men oftast ur ett annat perspektiv: som ett avsiktligt eller oavsiktligt vrängande på informationens korrekthet. Att Anne tydligen också lider av detta, hörs i citatet, förutsatt att först Allers återgivit det korrekt och att sedan kvällstidningen snodde det utan att förvränga. Hon uppges ha sagt: "Jag vill ständigt utvecklas men en nackdel är att jag är väldigt rastlös. Det är inte så att jag mår dåligt men jag kan inte sitta ner och bara njuta."

Notera hur båda meningarna är uppbyggda exakt som dubbeltecknen Fiskarna och Fiskarna: i två led där andra ledet försöker negera det första eftersom det lät "sjukt". Här pågår uppenbarligen en livs levande censur och omvinkling mitt under det att hon pratar. Detta är då kommunikatören Merkurius och dess tecken Tvillingarnas ökända förmåga till desinformation, att den orena kommunikatören hela tiden förvränger fakta en smula.

Att Vatten och Luft inte fungerar ihop märks tydligt här eftersom Anne utan den åkomman hade kunnat säga vad hon ville säga i en enda positiv utsaga utan att för varje sekunds tankearbete tvingas negera det hon just sagt. Jag tror den vakna läsaren förstår precis vari dubbelheten i dessa sattviska tecken i kombination med Vatten/Luft-störningen består. Och varför det blir så här beror förstås på att man inte bottnar i sin identitet, i Sanningen, i Solen - i sitt andejag. Istället är man en vindflöjel av ord och känslor man söker pussla samman.

Kan då Solen i Fiskarna - identitetslöshetens zodiaktecken - hitta hem? Det har jag inget svar på. Soltecknet ger bara livsuppdraget, men säger i sig inget om huruvida man realiserar sin potential under sin stund här på jorden. Ett är dock säkert: livet är en oändlig process så de inslag i sin andesjäls klädnad Anne bidrar med följer med på resan. I den verkliga verkligheten går inget till spillo.

*****

Första diskussionen av Fisk/Tvilling som avsiktligt vilseledande kommunikation tror jag var i samband med dömde Pirate Bay-medlemmen Fredrik Neijs horoskop. Där fanns emellertid också andra indikationer som föranledde den provokativa rubriken Föds vissa kriminella?

Se även Mars i Fiskarna angripa Tvillingarna i Världens kortaste man

Se Positivismens armod om det kanske mest obalanserade förhållande mellan Fiskarna och Tvillingarna jag hittat så här långt i Willard Quine, den fattiga positivistiska livssynens fader.

Se även inlägget Tvillingarna: desinformationstecknet - om en så kallad svensk folkbildare som uppges vanställa fakta värre än de han söker nedgöra.

Det finns säkert fler inlägg av intresse, men bloggupplägget är inte särskilt lämpligt för att skapa bra och sökbara strukturer. Etiketterna hjälper en bit men inte särskilt långt, särskilt inte som allt fler tolkningsperspektiv tillkommit och jag idag skulle etiketterat många inlägg annorlunda.

En brist på bloggen är att inte lätt kunna se vilka som har Månen i ett visst tecken. Kanhända går jag igenom dessa tusentals sidor vid tillfälle och taggar alla med deras måntecken...