Bland annat den mellan- och nyplatoniska synen på människans tre väsensled: soma (eller hyle - materia eller kroppslighet), psyke (själ) och pneuma (ande).
I vår tid har vi intressant nog eliminerat föreställningen om en ande och vill gärna tro vi är "självgående". För att åstadkomma den illusionen behöver man bara omdefiniera människan genom att sänka tankehöjden - som skett i vår vetenskapliga myt1.
Och eftersom vetenskapens sanningar bara är en uppsättning mentala föreställningar, verkar förstås allt fungera lika bra som förr - även utan ande! Kvar har vi numera det förenklade paret kropp och själ - soma och psyke.
Och psyket förklaras av den mest reduktionistiska vetenskapen som ett rent bifenomen till materien (en inställning den här bloggen betraktar som en ren förolämpning mot livet, och söker tillbakavisa med utströdda boktips).
Inlägget är ett oundvikligt appendix till ett om Knastertorrheten (nytt fönster) då SVT:s Henrik Fexeus, som i SvD menar sig vilja lära folk att tänka kritiskt, visar sig vara ett paradexempel på den hyliska, materiella människan - människan som "objektifierat" fysiskt faktum:
"n kilo manövrerbar kropp."
Så passande att han enligt den astronomiskt korrekta astrologin föddes, dels under ENBART det fysikaliska Jordelementet och det psykiska/sinnesrelaterade Vattenelementet (japp, elementen Eld och Luft saknas helt), och dels med den viktiga Solen i Jungfruns tecken. Jungfrun är zodiakens kritisk-analytiska tecken.
Fexeus födelse enligt den korrekta sideriska zodiaken
I mytens värld - kanske för att hon likt naturvetenskapen våldtagit naturen och tvingat in den i små kultiverade fack - blev Jungfrun som den grekiska Perspehone själv våldtagen av underjordens herre Hades. (Notera att Virgo/Jungfrun håller i ett sädesax - en indikation om Jordtecknets beröringspunkter med myten om Persephone.)
Bara när naturen beter sig som människan teoretiserar om via sin fackindelning (Jungfruns härskare Merkurius är den händige pragmatikern par excellence), väljer hon att kalla detta kunskap.
Fexeus syns mig av horoskopet vara en alltigenom hygglig prick, jämförbar med sångerskan Jill Johnson, vars horoskop inte heller för tankarna mot något djupt tänkande bortom sinnevärldens naiva realism.
(Se "knastertorra" tråden och jämför vad det är på Fexeus lika jordbruna himmel som får honom att vilja manipulera andra, medan Jill är så lycklig bara hon får sjunga rakt ur hjärtat.)
En härsklystnad i Fexeus psyke (Månen) anas via kopplingen till Mars, men den aktiva och viljestyrda människan indikeras av Solen, och den står tillsammans med den välvilliga om än (i Jungfruns tecken) debila kärleksplaneten Venus.
Givet Jungfruns svala rationella jordnatur, är det här ibland rätt kalla ormar, men Venus behåller dock alltid sin övergripande egenskap: hon vill förbindelse. Att den sedan går ut på att manipulera andra för att "lära dem kritiskt tänkande", och att detta låter en smula sjukt i de vises öron, det måste tillskrivas födelsehoroskopets övergripande obalans mellan de fyra elementen, och dissonansen i ett psyke som är infekterat av den turbulente krigaren Mars. Här är Mars fokuserad mot total makt via placeringen i det genuint imperialistiska tecknet Stenbocken.
Om man ska fortsätta anlägga ett kritiskt perspektiv på Fexeus förehavanden, skulle man kunna misstänka att han inte alls vill lära folk tänka kritiskt - han kanske bara showar med sin snabba fysiska uppfattningsförmåga och naturgivna kroppskoordination! Bindningen till sin fysiska kropp är ju ett typiskt drag för de utpräglat "hyliska" livsödena och det här horoskopet formligen skriker "organiserad kropp".
Lite spekulativt kanske man kan säga att hylikerna är nybörjare på jorden: de första liven flexar de här typerna bara sina muskler och kollar in villkoren för att vara människa. Finmotoriken har ju sin tjusning, den också.
*****
Att det tycks ligga en tydlig emfas på den rent materialistiska aspekten vid den här tiden antyds av sjufaldige Tour de France-vinnaren Lance Armstrong, som föddes bara kort före Fexeus.
Men notera skillnden: psyket (Månen) ligger i det extremt exhibitionistiska eldtecknet Lejonet. Jag har skrivit om de onda följder det kan få att komma under både Eld och Jord samtidigt. I Armstrongs fall - kanske givet den kroppsfixerade natur också han är med en allmän överbetoning av Jord och Vatten - yttrade det sig somatiskt (hyliskt) som en otimligt tidig cancer. Den övervann han dock, som det vinnande LejonPsyke han var.
Jag har tyckt mig notera att också Armstrong glänste eller showade med sin uthållighet, sundhet och viljestyrka - på det där "inte-så-underhållande" sättet som tillhör de riktigt självmedvetna människorna. Det aningen tröga Jordelementet är vansinnigt självmedvetet.
Och det ligger ju i sakens natur att stoftet gör sig påmint varje gång man rör sig. Hylikern är så kroppsmedveten att han kanske inte ens förmår höja sig till en ut-ur-kroppenupplevelse i detta livet. (Nå, den kommer som en överraskning när man dör...) Det är denna döda fysiska kropp vi sminkar, formar så den ska visa sixpack-konturer, duschar och vårdar som vore det något mer än själens tempel...
*****
Men till skillnad från de senantika sanningssökarnas fördömande av de som "blott" var hyliker (kroppsfixerade) eller psykiker (känslo- och sinneskonsumenter), ser jag en klar poäng med dessa livsöden.
De tjänar som markörer för vad den platoniska traditionen kallade den Irrationella Själen, så att sådana som undertecknad (helt under Luft- och Eldelementet) ska kunna skriva rader likt dessa, och påminna om att det bortom det sekulära, rent materialistiska projektet existerar en värld platonikerna identifierade som den Rationella Själens värld.
Och verkligheten tar sannolikt inte slut där heller...
Tillägg 090810.
Se även inlägget Platons irrationella själ - ett återbesök för en annan vinkling på människans tre väsensled. Jag vet i skrivande stund inte om Platons liknelse med den tredelade själen i dialogen Faidros är den direkta orsaken till den senare delningen i soma, psyke och pneuma, men de båda verkar inte helt jämförbara.
I Platons beskrivning av själen som delad i svart häst, vit häst och en kusk, torde den senare visserligen vara anden, pneuma, Röraren eller Resenären själv.
Men går det lika enkelt att identifiera kropp (soma) och själ (psyke) med de två hästarna? Nej. Platons liknelse beskriver den svarta hästen som oregerlig medan den vita hästan är lyhörd och svarar på minst ryck med tömmarna!
Och hästarna kan heller inte helt enkelt identiferas med astrologins negativa och positiva polarisering, fastän dessa respektive indikerar fallet från högre medvetande (negativitet) och återvändandet till, eller innehavet av, detta högre medvetande.
_____
1. Det är ytterst svårt att bevisa något som "ande", som inte går att ta på och som sägs existera i en högre ordning utanför tid och rum. Därför satte sig det västerländska vetenskapliga projektet en betydligt mer modest utmaning: att bara studera sådant som kan registreras med de yttre fem sinnena eller deras förlängningar i apparater, och därtill registreras på beställning.
I hela detta förfarande ser man emellertid att människan satt sig själv i centrum. I värsta fall kan vetenskapens metodval urarta och bli till en religiös föreställning så att det som inte är empiriskt repeterbart (intill leda) frånkänns verklighet.
I sina värsta stunder påminner det västerländska vetenskapliga projektet faktiskt mest om treårings psykologiska mognad... Men det är ju något så frestande för det lilla barnet att i början av sin mognad bara befatta sig med de enkla och handgripliga fenomenen. Se etiketten "Ken Wilber" för omnämnanden av den väsensskilda nivå på vilken de största bland 1900-talets Nobelpristagare i fysik verkade.
2 kommentarer:
Oj en intressant sida på nätet, hamnade här av en slump eller ?
Ska med förtjusning fortsätta att läsa.
Du använder ett sofistikerat språk men tänk på att det ger dig inte mer rätt. Många är de som duperar andra med sitt budskap genom att linda in dem i vackra ord.
Slå inte ifrån dig tanken på att du faktiskt KAN ha fel.
Gissningsvis har du kommit så långt i dina tankar kring ämnet att du tar dina egna tankar för sanning och därmed okritiskt accepterar dem (ja - dina egna tankar). Detta leder dig till att bli en lika tom och "ytlig" person som de du anser ha fel.
Saken är den att jag är precis som du fast på "andra sidan".
Skicka en kommentar