Väduren symboliserar det nya, unga och ännu oförvägna livet. Baggen "gives head" och stångar sig fram. Den är vital - libidinös - men lider i affekt av ett enormt tunnelseende.
Inte för inte är Väduren kopplad till det lilla barnet och till egocentriciteten - vår begripliga men ytterst sett falska känsla av att vara unik och vår egen lyckas smed. Där Venus förenar, där söndrar Väduren - dess herre är krigaren Mars, som klyver det som var enat med sitt svärd och skapar dikotomier. Som den indiska filosofin säger: "Mind is the Slayer" - det individuella medvetandet är dräparen.
Föga anade astronomen Ptolemaios i det 2:a århundradets Alexandria det tankefel han gjorde genom att fixera Vädurens stjärnbild till jordens vårdagjämningen. På något sätt hade han missat att dagjämningens precession - detta långsamma hasande bakåt genom zodiakens konstallationer - redan hade upptäckts. Idag, 1800 år senare, hamnar Solen i fel stjärnbild i fyra av fem födelsehoroskop.
Likväl har astrologin med ofattbar konservatism fortsatt tradera berättelserna kring sina symboler fastän precessionen gjort den faktiska responsen på dess teser allt mer oberäknelig.
Men återvänd bara till den ursprungliga babyloniska zodiaken, vilken indierna hade den goda turen att överta utan att börja trixa med. Nu vaknar kosmos till liv igen och talar till oss.
En tragisk fallberättelse
Skådespelaren Liam Neesons hustru Natasha Richardson dog häromdagen tragiskt av hjärnblödning efter att ha fallit illa under en skidtur. Hon använde naturligtvis inte hjälm. Låt oss använda henne som exempel för att testa den antika astrologins sanningsanspråk.
Född den 11 maj 1963 klockan 17.00 i London, skulle hon enligt den västerländska (tropiska) zodiaken ha haft Solen i Oxen. Men den korrekta sideriska zodiaken (förskjuten en smula för vart år) indikerar istället en födelse med Solen "upphöjd" (ökad prominens) i Vädurens tecken - just det tecken som "styr" huvudet som helhet och speciellt hjässa och hjärna enligt den indiska astrologin (västtraditionen har bevarat något liknande).
Detta kanske ringer en klocka för någon, men är bara början på vad som nu rullas upp för den observante stjärnskådaren!
Solen indikerar människan som en viljestyrd, aktivt verksam varelse. Men vägen in i detta aktiva liv går genom Månen, vars modersdenotation är lika lätt begriplig som det faktum att antikens lärde kallade hela vår (fysiskt) beboeliga värld för den "sublunära sfären".
Människan betraktades - innan materialismen trängde sig på som ett begränsande par skygglappar - som en andesjäl som "fallit" ner i ett tillstånd av förkroppsligat, biologiskt liv. Själens medvetande släcktes här ut och en process av fysiskt vardande tog över. Platon manade alla att söka inåt, för där fanns själens kunskaper som den ägt före inkarnationen lagrade.
Genom samma portal - Månen - som själen träder in genom för ett liv av stordåd (Herkules tolv stordåd har sagts porträttera den heroiska Solens årliga passage genom de 12 zodiaktecknen) - genom samma portal gör den också sin sorti. Till Månen är det ålderdomliga talesätt knutet, som sammanfattar: "Från vaggen till graven". Mater Materia överinser oss alla, säsongsblomstren.
Månen är Vattenelementets härskare och syftar ytterst på denna tillfälliga biologiska verklighet inom vilken den under sinnena förslavade mäskligheten släpar sig fram i sitt dagliga arbete under den gassande Solen.
Inte bara sub luna utan också i dödsskuggans dal
Ominöst nog hittar vi Natasha Richardsons signifikator för ingång och sorti i det tecken där Månen anses debil: dödens tecken Skorpionen. Jag har nu inte sökt på hennes barndom (dotter till aktrisen Vanessa Redgrave), men givet hur hon dog bör även hennes livs början ha sett abrupta inslag.
Nu vill det sig inte bättre än att såväl Sol som Måne befinner sig i de två tecken som båda har olycks- och blodsutgjutelsens Mars, krig och ond bråd död, som deras herre.
Mycket av Vädurens mod (och ibland rena dumdristighet) kan återföras på det antika schemat där vissa planeter ansågs stå en viss stjärnbild så nära att de bildar ett dolt subsystem där planeterna i sina rörelser alluderar till sina egna "palats" (stjärnbilder).
I det här fallet hängde Natashas liv och död, hennes hela livstråd (Måne-Sol-Måne) på Mars, en känd tumultskapare och destabilisator.
Söker vi nu upp Mars på himmelen befinner den sig i ett tecken där man kanske inte främst vill se den. Olyckan har krupit innanför Kräftans skyddsmurar - olyckan har tagit sig förbi just det tecken vars uppgift är att värna mot faran. Det ligger i den biologiska modersinstinkten att värna det unga livet, och därför är det Månen som anses vara Kräftans härskare.
Detta leder till att Natashas födelse uppvisar den indiska astrologins kanske viktigaste fenomen: det ömsesidiga mottagande som uppstår då två härskare går på ömsesidig visit i den andres palats: Månen besöker dödens tecken Skorpionen, och det dödande svärdshuggets Mars vandrar rakt in i Kräftan - människans sårbara organiska mjukdelar!
Aldrig har väl den ömsesidiga receptionens tveeggade natur varit så tydlig som här! Den kan skapa fantastiska förmågor, men när fel herrar ger sig i lag med varandra, då kommer de oönskade effekterna.
Det är först efter att ha noterat alla dessa subtila varningar, som man bör ta på allvar Vädurs-Solen i Skorpionens 8e hus - dödshuset - och besinna att det är samma tema som målas gång på gång. Detta var ett av de dödsmärkta horoskopen, och i vår kultur måste 45 ändå sagas vara en otimlig död.
Att Döden kom åt Natasha berodde, som vi sett, på att hon släppte in Olyckan innanför Kräftans skyddspansar - ett bud som indikationen på livets avsked - Månen i Skorpionen - till fullo instämde i. Och Mars är inte Saturnus långsamma och ibland plågsamma borttynande utan just ond bråd död i krig eller på gladiatorns arena. Eller som en slarvig och övermodig Vädurs kraschlandning i skidbacken.
Finns Ödet? Skriv upp det.
Men besvära inte biologerna med frågor av den här digniteten. De lever i sin egen lilla värld av mikrobiska samband. En annan vetenskap än den som dominerar väst just nu krävs för att återupptäcka de sammanhang som antikens visa tänkare slumpade sig på.
En modig professor och idéhistoriker, Richard Tarnas, har redan påbörjat arbetet på framtidens integrala vetenskap genom att under 25 års tid ha kartlagt den sfärernas musik som som tycks ha drivit den västerländska historien de senare 500 åren.
Tarnas är mannen som skrev 90-talets mest uppskattade idéhistoriska lärobok för universitetsstudier i USA (The Passion of the Western Mind), men med den här spektakulära uppföljaren fick han många historieintresserade men ack så sekulära genomsnittspsyken att sätta maten i vrångstrupen!
_____
Anm. Den tropiska zodiak som väst använder hade visserligen lämnat Solen i 8e skorpionhuset, men Solen hade varit Oxens och Månen stått i Skytten. Den, i backspegeln så övertydliga tematiken om en ond bråd död, saknas helt.
Och: de vädurar som rubriken manar till aktsamhet är förstås 80% av dem som intill nu trott att de var födda i Oxens tecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar