Dödshjälpens astrologiska signatur

Med ett mundant horoskop menas den gamla metoden att ställa ett horoskop för tidpunkten för ett viktigt inträffande, och utifrån himmelens utseende dra slutsatser om händelsens principiella natur.

Psykologer av den jungianska övertygelsen skulle kanske säga att man studerar händelsens underliggande arketypiska verklighet - det Platon kallade formernas eller idéernas tidlösa värld.

När svensk polis griper en läkare för misstänkt dödshjälp rubricerat som dråp den 2 mars i år, utspelar sig denna händelse under de dryga två dygn då Månen passerar det lilla barnets och tillika egoprincipens tecken Väduren, samtidigt som Vädurens herre, Mars (blod, krig, olyckor, etc), från Stenbockens tecken kastar det onda ögat mot sitt eget hemmatecken via en skarp, friktionsfylld 90-gradersvinkel.

En ofattbart antitetisk indikation, ett omen om abrupt bortstötning av livet från denna världen! I det följande ska vi syna tankarna bakom detta påstående.

I andra sammanhang på den här bloggen, bland annat här, har jag i mer detalj diskuterat den friktionsfyllda kombinationen av Eld- och Jordelementet, särskilt då de, som här, tvingas i direkt konflikt via förbindande planeter.

Värt att notera är att Väduren ur den filosofiska idealismens perspektiv representerar andemänniskan, vår odödliga essens. Även att Stenbocken är zodiakens självutnämnda gränsdragare i det materiella, och att stengetens herre Saturnus i indisk tradition (även i väst, men rätt rejält förträngt) faktiskt är Liemannen - den yttersta gränsdragaren för den tidsbegränsade vistelsen som materialiserad kropp.

Astrologin handlar egentligen bara om att dra intelligenta slutsatser ur de kombinationer himmelen diskret signalerar för dem med ögon att se och öron att höra. Den horära astrologin söker t.ex. det lämpliga ögonblicket i tiden för att sjösätta företag, medan den mundana kartan är till för att utläsa "vad det hela handlade om". Alla ser kanske inte samma budskap, men så är också astrologin närmare besläktad med konsten än med naturvetenskapen.

Den arketypiska symboliken traderas av mänskligheten själv. Ibland tillkommer ett nytt uttryck och ibland faller ett i glömska. I antiken hade man kanske liknat Mars vid en snabb stridshäst, i dag kanske någon tänker på racerbilen Ferrari och dess logotyp.

Om 100 år från nu kommer Ferrari troligen inte längre att vara någon primär symbol för den bakomligande, eviga arketypen Mars (brutalitet, hets, hastighet, olyckor). Ja, arketypen kanske inte ens kommer att kallas "Mars" längre! Allt beror på människans lust att föra sina traditioner vidare.

Jag har kallat problematiken med den samtidiga aktiveringen av Väduren och Stenbocken, eller deras herrar Mars och Saturnus för "egenmäktighetssyndromet", och pga. den komplexa naturen i frågan om eutanasi tänker jag inte kommentera ovanstående horoskop, annat än att påpeka att dödshjälp ur ett visst perspektiv förvisso är ett uttryck för att ta lagen i egna händer, dvs egenmäktighet.

Men som den här artikeln i Svenska Dagbladet påpekar - och som ovanstående mundana karta indikerar - är de här situationerna redan predeterminerade. Ingen kan sätta sig upp mot Herren Saturnus eller hans Hus Stenbocken. Inte i denna världen.

För vi är i Stenbockens Hus just nu - i våldet på världsberget med dess relativa perspektiv (och intill evig tid förbannade pekuniära aspekter på Livet). Som Jesus sade i sin idealistiska strävan att ge folk deras evighet åter: "Låt de döda begrava sina döda och följ mig." Vi är - de flesta av oss - inte i den eviga, odödliga världen just nu.

Enligt det mundana horoskopet är "världen" den 2 mars 2009 beslutad att genom en snabb attack (Mars), i avsikt att lindra (Jupiter, den jovialiska och välmenande), gallra bland de unga liv (Väduren) vars väg från vaggan till graven¹ var kort.

Att Jupiter - ehuru välmenande - själv är tillfångatagen i världslighetens Stenbocken, öppnar för än djupare meditationer över hur mycket det sekulära samhället tappat på sin väg i elementära frågor som det om ett tänkbart Liv bortom biologin.


_____

1. Månen har sedan antiken denna dubbla innebörd. Ibland ersätts eufemismen "vaggan" med kvinnoskötet. Månen - den flyktiga planeten - erinrar således om den Feminina Naturen som ger och tar tillbaka.

Herren Buddhas ord: "Alla sammansatta ting går mot sin upplösning." Allt annat är bara en tidsfråga. Och timlighet - inomvärldslighet - sorterar i astrologin under den luni-saturniska axeln, eller deras "Hus" Kräftan (Moder Natur) och Stenbocken (Fader Tid).

***

Notera att horoskopet är ställt efter den ursprungliga babyloniska metoden, sedan övertagen av indierna. Västerlandet gjorde ett misstag i observationerna och betalar nu, 1 800 år senare, dyrt för det när dess zodiak ligger 24° snett. Med den korrekta sideriska metoden blommar åter zodiaktecknen upp och blir kraftfullt symboliska, som i ovanstående exempel.