Biologi,vämjelse och skorpionen

Psykologen Carl Jungs teori om synkroniciteten har kritiserats hårt - "meningsfulla men akausala samband" föll inte det på sin tid positivistiska västerlandet på läppen.

Men tiderna förändras och den analytiska psykologin har under årtionden haft en fenomenal förespråkare i neojungianen James Hillman (nu pensionerad) som grundade den arketypiska psykologin.

Än mer explicit i sitt omhuldande av livets synkronistiska fenomen - som alla uppmärksamma människor har upplevt - är förstås den transpersonella psykologin, vars grundantaganden också bygger på Jungs tanke om det objektiva psyket. Platon hade kanske sagt Världssjälen. Indisk filosofi hade här upprepat sin bild av livets grundläggande triad: sat - cit - ananda (existens, rent medvetande, lycksalighet).

Gårdagens inlägg om en teori som länkar autism till en hjärna förgiftad pga. mag- och tarmproblem (ger uttrycket "shit for brains" en ny innebörd), och hur denna tanke exakt synliggör ett minst 2000 år gammalt astrologiskt samband mellan sinne och avföring, glider sömlöst över i en nypublicerad psykologiartikel på ScienceDaily.

Artikeln noterar att mänsklig moral förefaller bygga på en äldre och mer instinktiv vämjelse inför...gift! Vad gårdagens blogginlägg utelämnade var den psykologiska valören hos Skorpionens tecken. Englands dominanta astrolog under 1900-talet, Charles Carter, noterade:

Det här tecknet har ett dåligt namn i traditionell astrologi då folk i antiken betraktade det negativa tecken en planet härskade över som ett område där planeten uppvisade sina värsta sidor ...

Av (psykologen) McDougalls primära instinkter verkar stridslystnad, med den korrelerade känslan vrede, eller vämjelse, med känslan avsky, mest likna tecknet vi nu studerar - och särskilt den senare instinkten eftersom den är negativ till sin art...

Charles E. O. Carter - Essays on the Foundations of Astrology (1947, s. 137)

Med andra ord, en praktfull synkronicitet att redan nästa morgon knäppa på datorn och finna ScienceToday instämma i gårdagens blogginlägg!

Det här dynamiska förhållandet till livet - även på den mentala nivån - var självklar rationalitet i en äldre tid. Men sedan Descartes har västerlänningen först dödföklarat världen för att kunna monopolisera medvetandet (själen), och sedan skövlat den helt förtingligade rest som återstod, och det har varit si och så med västerlänningens sensibilitet. Hillman (och Jung dessförinnan) talar om en kulturs psykopatologi - fullständigt osynlig för dem som vistas och lever på insidan av den.

Det är inte konstigt att det är svårt för en normalutbildad människa att åter bli som ett barn, och börja lära av livets eget tal... Men vi ser skuggor från framtiden av det som är på väg: den vetenskapliga rationalismens unga anhängare låter mer och mer som frustrerade religiösa fundamentalister, pådrivna av ormgift från förgrämda psykologier som den samling semi-autonoma komplex som motiverar biologisten Richard Dawkins tänkande.

Scientistens själva studieobjekt håller på att bryta sig ur dennes påfallande kontrollbehov. En livs- och identitetsinvestering är hotad. Men kör hårt med dem, Moder Natur! Tiden är mogen en ny, fantastisk världsbild.

Människan har nu, på moralisk grund inte minst, förspillt rätten till monopol på Intelligensen. Den är ingen accidens i den materiella evolutionen, utan tvärtom förutsättningen för allt annat. (Se samtida medvetandefilosofen Christian de Quinceys initierade böcker.)


_____

Det här inlägget har en fristående uppföljning.