Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


söndag 18 juli 2010

Goethe - Idealmänniskan!

Säger professor emeritus Stig Strömholm i Svenska Dagbladet i frågan om den tyske idealisten Goethes existensberättigande idag:

Bilden av en man som under ett långt liv av egen kraft formade sin tillvaro till ett slags stegrad mänsklighet, ett mönster av harmoniskt samspelande krafter, dröjde sig länge kvar i läroböcker och handböcker. 

Och med rätta! I Lois Roddens remarkabla livsverk, insamlandet av tiotusentals verifierade födelsetider som säkerställer de notabla livsödenas förhållande till den platonska Idévärlden på natthimlen, gavs uppgiften om Goethes födelse "just som klockan slog tolv på dagen" bara en B-rankning. 

Men hur väl stämmer inte horoskopet för den tidpunkten med Strömhålls konstaterande! Det är konfluenser av det här slaget som visar att evighet och temporalitet bara är två sidor av samma mynt! 

Goethe skulle ha fröjdat sig om Europa vid denna tid vetat att deras astrologi var defekt på grund av att Babylons sideriska zodiak fallit i glömska. Med den sanna Idévärldens schematik ser vi åter/äntligen vilka magnifika arketyper som drev Goethe inifrån.



Jag syftar kanske främst på hur Goethes födelse perfekt sammanfaller med att Saturnus i sitt upphöjda läge stiger i öster i konstarternas och den sanna humanismens tecken Vågen! (Dra er i skam härifrån ni usla svenska Humanister, ni har kapat en beteckning ni inte är värda att förvalta.) 

Jag behöver väl bara säga Goethes färglära för att vi genast ska förstå hur i grund felaktig den västerländska zodiaken är, som placerar denna Saturnus i Skorpionen!

Då jag nyligen ordade om den förädlade Saturnus i skepnaden av Justitia behöver inte mer sägas i den saken. Istället en liten gåta till den återkommande bloggläsaren: Att Solen härskar i Lejonet och således äger en oslagbar dignitet här, är inget stort mysterium. (Ännu en övertydlig referens till hans färglära för övrigt, då den västerländska zodiaken åter missar totalt genom att placera Solen i Jungfrun, som överhuvudtaget inte har något med ljuset och dess brytning att göra!)

Men varför har jag valt att ge "klartecken" medels grön färg åt just denna fullmåne? Och varför har den jag också grönfärgat oppositionen mellan Jupiter och Venus, trots att den senare är fallen i Jungfrun och därmed tekniskt torde underminera den stigande Saturnus, fastmer som den också befinner sig i tolfte huset för "hemliga affärer", "umbäranden" och "världslig förlust"?

Till del antyder Strömholms artikel svaren på detta impressionistiska färgkludd som sannerligen inte följer något omutligt schema från ett inlägg till nästa, och till del finns förklaringen i de olika resonemang bloggen tidigare fört i dessa frågor.

Att färga in de fyra elementens betoning av planeterna i den vediska versionen av horoskopet tydliggör för övrigt hur kraftfull idealismen var hos denne filosof!



PS. Bloggen vacklar lite på målet i bruket av ordet "själ" - "själisk" i den gängse kristna (något nedsättande) meningen, eller "psyke", illustreras bäst av Månen/Vattenelementet. Men om jag här etiketterar Goethe med "själ" är det snarare den nyplatonisk-hinduiska andesjälen som åsyftas. 

Det finns INGET på denna himmel som degraderar Solen i sitt härskarläge i Lejonet! Tvärtom uppvisar Månen - det lägre sinnet (Seele, själen, psyket) - en akut lyhördhet inför det Centrum önskar manifestera.

Ett horoskop för svenskarna att inspireras av. Vi är inte ens på samma bollplan som denna mönstermänniska! Vårt nationalhoroskop (nytt fönster) uppvisar förvisso hög begreppslig precision via synergier mellan de tre besläktade Lufttecknen. Men se vår smutsade själsliga Eld - blickar som krökts ner i myllan - andlighet som urartat i en teutons dyrkan av ringa makter! Nettoeffekten blir en ringa folksjäl med ett kompensatoriskt överlägsenhetskomplex. Ett nationalhoroskop för ett land helt utan bildningstradition.

Bara Saturnus/Kronos kan över tid böja ett så krökt folk rätt, om det så innebär att hela den nuvarande populationen ersätts av ett mer vitalt andligt släkte. Vilka själar som vandrar vart över jorden under århundradenas gång är ett av de mest fascinerande gåtor jag stött på. Fyller folkslagen låsta funktioner som den troendes stationer på sin egen Golgatavandring? Vilken grad i helvetet representerar "The Swedish Experience" för en själ i dag?

*****


Tillägg 100720

Åtminstone en av frågorna om Goethes planetära aspekter diskuteras vidare i det här inlägget: Vad är skönhet?

Inga kommentarer: