Som någon kanske minns tog jag tillbaka den alltför svepande benämnen "dramadrottning" för just den här kombinationen av Vatten och Eld. Både Skorpion och Lejon är höjden av samlad integritet och istället för t.ex. DN-Wolodarskis eller Stefans Löfvens yviga ytskummande (Eld och Vatten i passionerade Rajas-kvaliteten) tecknar Palmaers Skorpion-Lejon sagda element i den hårt dämpade Tamas-kvaliteten).
Den här kombinationen söker hålla "ihop sin skit" men spricker det, då kan man räkna med total ödeläggelse! Mycket passande är Palmaer också en dramautformare.
Jag nästan önskar att jag haft det här materialet från 1950-talet att inkludera som exempel i styckena om landets rättsröta i min bok Folksjäl. Å andra sidan tog den avstamp i det moderna nationalhoroskopet från 1974. Likväl intressant att finna lagens planet Jupiter i blåsväder redan årtionden tidigare, som en upptakt till den Onde Rike Mannens (och hans entourage) korruption i det moderna Sverige.
Det är två jurister som skrivit om rättsfallet Folke Lundquist och Carsten Palmaer verkar lite missnöjd över deras sätt att försöka göra roman av rådatat. Lite lustigt är det också att läsa bokbeskrivningen, där författarna menar sig "kasta nytt ljus över rättsaffärer som annat skulle ha glömts". Efter att ha googlat finner jag att dessa jurister själva far fram med osanning eller möjligen inte upptäckt internet än.
Det saknas sannerligen inte material om det uppseendeväckande fall där en rådman visade sig vara en skurk vilket den svenska Eliten länge sökt tysta ned. Bara åtta månader före Domardansens utgivningsdatum skriver t.ex. en pensionerad jurist om fallet på sin blogg - en lagom tidrymd för författarparet att inspirerat hinna skriva ihop en bok om fallet. Sedan finns förstås både en Wikipedia-artikel och på sajten SKARN en fritt tillgänglig, tungt illustrerad och faktaspäckad "långläsning" (som SvD nu kallar sina artiklar bakom betaldörr). Det ser i mina ögon ut som de två författarna helt enkelt är idétjuvar och återanvänder material som redan finns fritt tillgängligt på nätet och utöver det bara hängt på lite eget (för Palmaer mått irriterande) psykobabbel.
Det goda medförde i vilket fall recensionen, att den korrupte lagmannens födelsedata lokaliserades (på SKARN). Följande horoskop är verkligen anmärkningsvärt med tanke på att det resulterade i en lagman som bedrev sin korruption i årtionden i skydd bakom ämbetets nominella oförvitlighet.
När det kommer till stort uppslagna människoöden, som Folke Lundquists, är det remarkabelt hur väl en solascendent fungerar i avsaknad av känd födelsetid. Samma frågetecken jag igår riktade mot den vällästa texten om Stefan Löfvens hypotetiska Saturnus-i-öster, kan gälla här. Den rättrådiga Saturnus är visserligen väl placerad i Justitias eget tecken Vågskålarna, men att knyta omdömet till sin egen begränsade ego-horisont (1a huset) eller för den delen sin individualitet (Solen) kan ha sina risker. Saturnus är en opartisk planet och tål inte att dras ner i det låga personliga eller individualistiska. Då finns risken för systematiskt missbruk av Systemet just som i rådmannens fall. Och Sveriges! Missa inte att Folke Lundquist upprepar Sverigehoroskopets kanske mest dominanta tecken, Vattenbäraren och Vågen...
Lika talande är det att det som till sist fällde rådmannen inte var hans partiska och orättfärdiga hantering av rättsfall utan sitt eget ekonomiska fifflande i fastighetsaffärer. Titta nu på 10e huset för en människas ryktbarhet och kanske eftermäle. En för Vågascendenten OND RIK MAN eller FUL LAGMAN (Jupiter = lagen) i fastighetens tecken Kräftan! Det senare tecknet korrelerar som bekant med personhoroskopets 4e hus för Hem, Trygghet och dyra Kapitalvaror (som ett hem eller en bil, bilen som ett miniatyrhem). I någon mån verkar de 12 husen och de 12 tecken utbytbara, i termer av en solkarta blir denna celebra Jupiter "ond i sina verkningar" och därmed alstrar "milstolparnas" Sol ett fult eftermäle i 10e huset för individens sociala ryktbarhet. (Mer i min bok om hur man ska förstå Sverigehoroskopets Jupiter i stört tillstånd.)
Sannolikheten att lagmannens psyke/Måne hunnit in i Fiskarna är ganska liten, det sker runt halvsju på kvällen. Om man antar ett sinnelag i den saturniska Vattenbäraren kommer sinnelaget också att fyllas av Saturnus - lagens verkställare - men, återigen, en nit som är alltför uppbunden till ett egocentrerat synsätt (1a) och därmed oförenligt med Justitias sanna väsen. Det är i skenet av främst den störda Jupiter i viktig position, man också bör notera att den här Vågen är belastad av att harmoni- och rättviseprincipen ännu inte har något stöd från Vågens härskare Venus. Den ligger ännu kvar i självtjänande Jungfrun och blir därmed en källa till "världslig förlust" i det 12e huset.
Solen i Vågen har alltid Venus i sitt eget eller något omgivande tecken (och mer sällan två tecken bort från Solen), så i de flesta fall betyder en Venus ett tecken kort om Vågen inte så mycket mer än att man får en kyligare, mer tillsluten och försiktig typ av Våg, kanske ständigt sneglande mot frågan vad den själv har att vinna på en affär. Det verkliga problemet tycks här vara jakten på Ond Prominens, Ond Rikedom eller en Ondskefullt Fattad Lag. Addera sedan hybrisdemonen Rahu (norra månnoden) som blåser upp psyket ofantligt och att lagens Jupiter befinner sig i ett stört eller dissociativt Vatten/Luft-förhållande till sin luft- eller rationellt orienterade disponent Månen (visualiserat som den grönblå röran i Kräftan). Jo då, ju mer man inspekterar horoskopet, dess tydligare blir det i vilken riktning det skulle kunna gå fel i praktiken...
PS. Just dessförinnan hade jag tagit mig igenom en småsömnig sociologisk eller möjligen feministisk betraktelse i samma AB över astrologins växande popularitet på internet. Det är en debattartikel så ingen skugga över AB. Dock ett graverande sakfel i faktarutan om än svårt att undvika givet den västerländska chauvinismen. Egyptierna och grekerna får äran för astrologin som vi idag känner men det är inte sant den "klassiska" (västerländska) astrologin uppstod i Egypten på 200-talet f.v.t.
Egyptiern Claudius Ptolemaios refererar till ett babyloniskt "dekanatsystem" (zodiaken delad i ett "sub-system") i sin Tetrabiblos men vill mycket hellre marknadsföra ett inhemskt egyptiskt system. Väst har så länge klassiska studier bedrivits (av Grekland och Rom) systematiskt förringat inflytandena österifrån. Att astrologin "som vi känner den" ska placeras vid nämnda tidpunkt rimmar också illa med det äldsta hittade horoskopet, som varken är från Grekland eller Egpten. Det är, naturligtvis, en bränd babylonisk lertavla med inristad data och beskriver planeternas positioner för en individ född 410 fvt. Det äldsta kända grekiska horoskopet är från runt år 50 fvt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar