Nu hände ändå det och eftersom jag kommenterat skribenten Katrine Marcal medan hon ännu skrev för Aftonbladet och fejkade socialdemokrat (av högervriden typ), blir jag uppriktigt förvånad av att hennes senaste inrapportering från England är fri läsning. Kanske därför att dealen med Bonnirers är att sluta skriva politiskt och mer, öh, underhållande. Som med den senaste och rätt sökta tesen att Hugh Grant är en stor del av ett fenomen Marcal tycker sig ha sett: rika eller mäktiga icke-brittiska kvinnor i par med välkammade och bleka engelska män.
Jo, hon sticker in ordet "klass" i en kort mening men levererar på det hela taget en kriminellt ytlig analys av fenomenet hon vald för sin söndagskrönika. Missar t.ex. den intressanta vinkeln att Hugh Grant och Gwyneth Paltrow (båda nämnda i texten) tillhör det sekulära samhällets motsvarighet till kungligheter och i finare kretsar giftes finare folk bort av politiska skäl, för att stärka det egna rikets eller den egna familjens makt i närtid eller mer långsiktigt. Äktenskap över landsgränserna tjänade Överhetens långsiktiga stabilitet och överhetsposition. Rent klantänkande med andra ord.
(Krabbans tecken för klanen eller familjen kan appliceras på flera nivåer. Ytterst sett drivs hela jordmänskligheten av samma självbevarelseinstinkt och ointresse för den Verkligt Annorlunda, den Främling som just nu iakttar oss och väntar på att vi ska växa upp.)
https://www.dn.se/nyheter/varlden/katrine-marcal-jag-ar-inte-ensam-om-att-ha-valt-en-brittisk-man/
Eftersom klickbara länkens text avslöjar lite för mycket, plågar jag mig igenom Marcals försök att komma fram till pudelns kärna, den som hon söker dölja genom alla de inledande styckena. Så, mot slutet kommer det hon knappt kunde hålla inne, utan själv ville skrika ut till alla svenskarna med borgerliga samhällsklättrarambitioner, som hon själv:
"Jag är ju själv gift med en engelsman och han har vid flera tillfällen uttryckt hur skönt det är att umgås med utlänningar. Då slipper man lägga tid på det ständigt pågående, och för utomstående helt obegripliga, spelet mellan britter.
Det som handlar om att kategorisera in varandra i olika hierarkier utifrån de miljoner klassmarkörer som finns i detta samhälle. Allt från vilken färg din hund har till vilket märke av te du köper." (Snyggade till styckebrytningen som Marcal eller DN schabblade med)
Som av en händelse - jag kan inte föreställa mig att Marcal skulle införskaffa boken Folksjäl skriven av en som inget är - använder hon samma idé om engelsmän som jag gjorde men spegelvänder den tragiska sanningen till något gott och befriande. Om fd Volvo-chefen Pehr Gyllenhammar skrev jag att han vid något tillfälle beklagade sig över att rikemanslivet på den brittiska landsbygden som så förljuget pådyvlats världen ännu en gång via serien Downton Abbey.
Om nu Katrine Marcal i samma position som kvinnorna hon skriver om, själv en utböling men gift med en engelsk landskapsarkitekt (ett yrke där man, ju mer framgångsrik man blir alltmer kryper för den rika engelska överheten och deras fixering vid överkultiverade trädgårdar), finner sig en smula ute i kylan och inte får så många intressanta konversationsstartare som hon som intellektuell Solen-i-Vågen hoppats på, upplever hon men förnekar uppenbarligen samma sak som Gyllenhammar upplevde: den engelska nedlåtenheten mot ALLA främlingar. Till Marcals simpla exempel på TING kan nämnas att britterna markerar t.o.m. mot utländsk adel, är man greve men inte engelsk, då tilltalas man Count Dracula (typ). Som infödd gäller istället ordet Earl (apropå Marcals grå te-referens), vårt gamla jarl.
Jag förstår vad Sol-Vågen Marcal sysslar med här, som Sol-Våg syns åtskilliga spår på den här bloggen av min identifikation med, inte rika och mäktiga amerikanskor som "slipper" frågor från de frankt talat ointresserade engelska grannfruarna, utan med en Earl över århundradena, den hetsige och nyckfulle 17e greven av Oxford, för en kort tid i ungdomen drottning Elisabets toy boy och sedan förbittrad över fallet från grace under resten av sitt liv. Från det att dolda kopplingar över tid och rum dykt upp via drömmar och arketypernas värld finns ingen annan råd än att bränna den "dåliga karman" genom att skriva ut skiten ur sitt system - att patologisera en smula tills motivfixeringen släpper.
När man tittar på Storbritanniens horoskop från 1801 är det inte svårt att se varför Katrine Marval använder DN:s läsekrets för att utgjuta sig om en knappt ens begynnande insikt om att hon inte är helt lycklig i sitt nya land, att hon via äktenskapet gjort sig till en andra sorteringens medborgare (alla hantverkare med polskt påbrå har också haft svåra tider sedan britternas främlingshat bara ökat och ökat under åren som ledde fram till Brexit).
Det är intressant att se hur explosivt och intellektuellt destruktivt det brittiska horoskopet blir om man lyfter fram den "verklighetsnivå" de tre kvaliteterna Mörker - Passion - Ljus tecknar. Som vanligt beskriver de små färgklickarna i vilken kvalitet tecknets härskare själv står. Utifrån hinduismens beskrivning av kvaliteterna, som är precis lika hackindelad som britternas egna mentalitet (kanske t.o.m. den engelska rasismen kom på retur från Indien, skruvad ett varv extra, efter Englands kolonialisering av den gigantiska "sub"kontinenten).
Detta är det horoskop britterna själva använder, men översatt till den sideriska zodiaken. Då visar det sig att de är allt annat än sociala och vänskapliga Vågar, det är Trädgårdsmästarens tecken Jungfrun som stiger i öster. Alla som vet något om England förnimmer genast hur väl detta stämmer på den bild landet förmedlar som "person". Det är också Jungfrun som via Jordelementet och med klarhetens Ljusa kvalitet och via sin intellektuella hårklyvare Merkurius blir så sjunkligt besatt av att finfördela människor och ting i olika kategorier (och av olika värde). Nationaldraget blir än tydligare eftersom den breda och ansiktslösa massan - Månen - indikerar precis samma sak och nu från 10e huset och den officiella bilden.
Karaktärsskådespelaren Maggie Smith från Downton Abbey och tallösa nästan likadana rollfigurer illustrerar nu den nästan hånfullt och spotskt nedlåtande brittiska grundmentalitet som Katrine M aldrig trodde hon skulle få uppleva när hon gjorde sin familjs klassresa Polen-Svärje-och-ända-till-STORbritten. Britter är kända för en snabb tanke och rappa tillhugg, det är som en äldre och mer brutal Vilhelm Erövraren alltjämt lever kvar under ytan på denna mingelovilliga Jungfru som via avhuggna drakhuvudets Ketu i 1a huset beter sig rent motbjudande i sin snobbism och sätt att behandla andra som luft eller något katten dragit in. Jag har exempel i egna livet på kvinnor med Ketu i 1a huset (men inte i Jungfruns tecken) och båda var verkligen högdragna.
Jag tror södra månnoden (Ketu/Draksvansen) indikerar någon slags destruktiv självdegradation (båda dessa har försökt begå självmord). Jag tror inte ett ögonblick på tvivelaktig information på internet om att Ketu skulle indikera "god karma", de astrologiska byggbitarna är betydligt mer gäckande än vad enklare kokböcker med fasta och fixa ingredienser låter antyda.
Till att börja med måste man undersöka hur den avmätta (britternas aloof) Ketu mår i grunden, dvs. detta är en fråga om Jungfruascendentens härskare Merkurius. Minns att Ketu som indikator i det objektiva livet glimmar till när huvuden huggs av, när hybrisdrabbade och äregiriga människor möter det slut som de själva bär ansvar för. Ibland ligger försyndelsen i ett tidigare liv och då skakar alla sina huvuden och muttrar något om att Guds vägar är outgrundliga. Han eller hon var ju så god! Men astrologin berättar mer, ett liv är ingenting och en själ återvänder till världen som del av en komplex väv där horoskopet kan säga något om vilken karma som förfallit till återbetalning i just detta liv...
Storbritanniens självdestruktiva Ketu bottnar i den allra värsta intellektuella ondska, de giftiga spottloskor som Maggie Smith excellerar i: Merkurius själv står i 3e intellektshuset - ett distinkt omen om att vi har en cerebral nation inför oss, men en där reptilhjärnan subtilt kontrollerar. Merkurius-i-Skorpionen introducerar oss genast för Skorpionen som påminner om Jungfrun med sin höga integritet och socialt avvisande natur. Skorpionen är i lika hög grad en ensling och kombinera nu dessa två tecken och vi har en terrorbombare som bara väntar på att hända! Inte konstigt att Storbritannien så villigt samarbetar med Den Store Satan i Nya världen... Mars-Väduren är solkad av 8e dödshuset och sprider sin energi till Merkurius i dödens Skorpionen. Går från död till död, det är utmärkande för entiteter i totalt Mörker...
Vilhelm Erövraren kanske t.o.m. är den rödbrusige normand som burats in i 8e onda huset för död och gammal oavslutat karma. Krigaren och erövraren Mars i härskarläge i Väduren råkar tyvärr vara Merkurius disponent, vilket gör att både den brittiska personan (ascendenten) och dess tankestil (3e) är av mordisk typ. Det är Väduren, debutanten, som i zodiakens första steg ännu är helt ohämmad - vilket det brittiska Monty Python-gänget på sin tid lyfte fram till ära och internationell berömmelse. (Tv-serien gick bara några få säsonger och kan tyckas ha fått ett oproportionerligt inflytande - men utan Monty Python ingen Rowan Atkinson och så vidare...)
Dessa är de viktiga faktorerna som förklarar hur de sämsta britterna - zoologen Richard Dawkins (han med "den själviska genen") och andra ateister är så fördömande och gärna kallar sig själva "brights" (ljushuvuden). Horoskopet är extremt ljusbärande (sattviskt) men på de kritiska punkterna blandar sig Mörkrets kvalitet in och förstör berättelsen! Ignorant snobberi blir följden, och en diskriminerande eller urskiljande läggning som bygger på total dumhet, på ren och skär attitydfixering (Tamas guna, Mörkret). Det är något "fel i huvudet" på denna nation vars konservativa premiärminister Fredrik Reinfeldt älskade att mingla med och som en gammal Volvo-chef och nu Katrine Marcal t.o.m. bosatt sig i.
Men hackordningen då? Att bara vara rapp och giftig i käften (och lite crazy, som Monty Python-gänget) är inte nödvändigtvis en social rankning av medborgarna i dum underklass och den ljusa överhet som förstår alla de sociala koderna. Saturnus är den stora rangordnaren men står själv suspekt svagt i 12e huset för världsliga förluster. Över ett större tidsperspektiv förstår man att Storbrittanien fr.o.m. 1801 inte kommer att fara väl i Tiden (Saturnus/Kronos!). Kanske kommer de att vägra se verkligheten i vitögat och klänga sig fast vid myter om fornstora dagar (Downton Abbey och annan nostalgi) men mer troligt är också att den försvagade Gränsdragaren kommer att ge britterna problem med just sitt omfång och vem som har tillträde på deras mark. En svag Saturnus skapar en känsla av att vara invaderad över gränsen.
Vilhelm Erövrarens onda karma ligger och tickar som en bomb här, men precis som med Sverige blir det polacker och andra lågstatusnationaliteter som en Ond Nation hugger mot, typiskt via nationens egna lägsta skikt. Detta, som jag beskriver i min bok Folksjäl, är den Onde Rike Mannens avsiktliga regi. Det var därför rikemanskvinnan Antonia Ax:son Johnson nyligen i Dagens Industri surade över att inte de som röstade på Sverigedemokraterna fick respekt. Kvinnan Antonia född till pengar och makt tillhör den Elit som trott sig kunna använda simpla svenskar eftersom alla vet att SD inget hellre vill än klassresa på det svenska sättet: rakt in i korruptionens näste. SD och Moderaterna är i princip samma sak. Jag skrev inte mycket om tiden efter valet 2018 men det ser ut som att högern med SD kommer att utmanövrera Löfvens dekadenta regim, högerpolitik med några klickar socialliberalism. Det är en skam att de fortfarande har namnet Socialdemokraterna, för deras politik är Överhetens, ingen annan.
Även om horoskopfaktorer i 12e kan sägas vara på utgående (i 12e löser själen upp sina gamla knutar till denna världen) finns alltid chansen att Saturnus snåla hackordningsmentalitet "läcker igenom" till 1a egohuset, även om omvärlden ser detta bättre än individen själv. Britternas 1801-horoskop säger egentligen bara att de borde lätta på, offra Saturnus strikta gränsdragning. Utan att gå in på den expanderande (här: kolonialistiska) Jupiter, så stämmer Saturnus position. Rikets gränser försvagades - men inte i första steget via invaderande folk, utan genom att ö-krets egna gränser utvidgades. (I själva verket påbörjades västvärldens kolonialism före 1801 så man kan välja att läsa kartan som att britternas önskan om att äga en bit av stora vida världen redan vid denna tidpunkt är ett verkligt problem.)
Om Saturnus är en på fler sätt än här beskrivna placering, finns ytterligare en tydlig indikation på den brittiska klassnobbismen och den symbolen är enkel nog att se: den sociala hackordningens axel, låga Krabban och höga Stenbocken är aktiverad. Och i 11e idealhuset ligger en VERKSAMT OND expansions-Jupiter i det egna Hemmets Krabba och säger den trädgårdsodlande Jungfru-britten att "min hem är min borg" (Krabban = säkerhet på hemmaplan) och om jag bara Jupiter-expanderar min domän att omfatta hela jordklotet kommer jag ÄNTLIGEN att känna mig trygg.
Storbritanniens horoskop beskriver en snabbtänkt men samtidigt ynklig och feg nation, Katrine Marcal får skylla på sin Oxiga materialism för att hon drogs till en engelsk landskapknådare som berövade henne all värdighet som ingift kvinna i en mikrovärld (allt som är kvar av Imperiet) som i lönndom ser ned på henne, som någon opålitlig, en som möjligen inte skulle dela det brittiska sättet att prata skit om allt och alla utifrån.
Bonusspaning - Antonia Ax:son Johnson
Född i New York var detta Sveriges tredje rikaste kvinna 2012 (har inte inhämtat någon senare uppgift). Hon är "gamla pengar", ärvda tre gånger om. Även om födelseklockslaget saknas uppstår spännande ting när man placerar Familjen (Månen) i 1a huset:
Månen i Skorpionen lever i dödskuggans dal och under dödshot producerar det lägre sinnet inte mycket till kreativt nytänkande. Som bäst kan man likna Tamas guna - Mörkrets kvalitet - till Förvaltarna, de som håller ett inkört system rullande. Kanske därför vi har så många odugliga svenska politiker med Storkors i Mörkrets kvalitet? Ingen av den har några visioner för Sverige EFTER kapitalismens sammanbrott (mer om det i min bok).
Den sataniska axeln hos den stormrika Förvalterskan är minst sagt vidrig: Månen i mörker och så också dess disponent Mars (och i opposition från Oxen). Både Måne och Sol står i Mörkrets kvalitet, men huruvida Solens ljusbringande förmåga verkligen kan få en sådan här människa att ifrågasätta hela det system som favoriserar så få genom att felfördela så många, tycks Ax:son Johnson själv ha besvarat genom gnället över att SD behandlas så styvmoderligt.
Vilken Avtagerskans och Förvalterskans korrekta (fysiska) ascendent än är, kommer det stagnanta i Mörkrets kvalitet inte att försvinna. Hennes kvicka Merkurius-i-Jungfrun är ingen revolutionär eller visionär utan tar sin färg och kvalitet från den nära omgivningen och ytterst från horoskopet som helhet. Pga. Mörkrets väldiga dominans kan vi därför se hur just denna Merkurius tenderar att svärta ner sin smarthet genom att serva Det Rådande Systemet, serva hennes egen familjs förmögenhet (samma Jupiter i Kräftan som hos Storbritannien, men här som en verksam välgörare - ur Skorpionens dödsfruktande tillstånd är det perfekt att födas in i en rik familj, det garanterar ytterligare ett liv av "business as usual", utan behovet att ställa sig de stora frågorna).
Jag noterar i Förvalterskans innehållslösa Wikipedia-artikel att hon sitter i styrelsen för Stockholms stadsmission, som gör gott för stadens allra fattigaste. Det innebär inte att Ax:son Johnson är god, bara att det tillhör Elitens självbild att kasta några smulor eller en smula uppmärksamhet åt förhållandena på botten. Blir livskvaliteten alltför djävlig hotar det nämligen deras egen uppburenhet. Den religion som inte ser den politiska dimension är inte namnet värd. Kristendomen, som så tidigt tog Överhetens (i Rom) sida, trots att Jesus egen bror Jakob, esséerledaren i Jerusalems församling, varnade för ord utan gärningar. Tiden för Underklassens uppror börjar dock rinna ut i Västerlandet, kontrollsamhället med IT-stöd har gjort att Överheten snabbt kan kväsa tecken på social oro. Återstår bara att i världens många helveteshål invänta kapitalismens brutala undergång och mänsklighetens pånyttfödelse i Vattenbärarens tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar