Lättare lingvistik

Musicerande familj på Barbados

Sedan tonåren har jag älskat albumet Revelation Time - "uppenbarelsens tid" som gärna missförståtts som en revolutionens tid. Det är en rå och knappt ens producerad socialistskiva Max Romeo gav ut 1976, kort innan Jamaicas socialdemokrater vann sitt andra val i följd. Här är den numera sällsynta originalutgåvan med hammaren och skäran på omslaget, symboler för den arbetande människan. Det skivomslaget blev för mycket för det amerikanska skivbolaget United Artists när de gav ut den i USA ett par år senare. Även senare återutgivningar har nogsamt undvikit en symbol som i takt med västerlänningarnas tilltagande självmordsinstinkt blivit allt mer politiskt inkorrekt. 

Jag kom att tänka på skivan när gamle dataspelsälskaren Sam Sundvall i SvD förklarade att EU:s nya "internetdödarlag" faktiskt är ett gott ting. Jag har läst helt andra åsikter på den del av nätet där foliehattarna regerar, men med mitt inbyggda sinne för Sanningen hör jag direkt när någon talar den. Och det gör Sundvall som inleder med orden "Två amerikanska storföretag rakar in 84 procent av alla annonspengar på internet. Det är bakgrunden till grälet kring direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden, som nyss röstades igenom av EU-parlamentet."

Bara trädgårdsarbetare vet idag vad en raka är, mina farföräldrar sade visserligen inte "raka in" utan "raka åt sig" eftersom redskapet används i en kort rafsande rörelse riktad tillbaka mot en själv - en perfekt symbol för det själviska kapitalist-egot - det som dem med hammaren och skäran önskar "skörda" och befria mänskligheten från. 

(Efter det behövs för övrigt inte längre Sundvalls pedagogiska förklaringar om att de två amerikanska superskurkarna tvingar de små skurkarna att slåss om det som blir över. Att inget äga är under socialismen att äga allt, medan avsaknad av ägande under kapitalismen verkligen är att må tjyvens.)

Når jag såg Sundvall använda det rätt obskyra ordet flög genast ett par textrader från Max Romeos skiva genom huvudet.

"the poor man in the ghetto a-rake and scrape to get a cake".

Gettots fattiga rakar och skrapar åt sig vad de kan för att bara få ihop till priset för en brödkaka. Jag har i hela mitt liv tagit för givet att det här var en allmän brittisk fras, så döm om min förvåning när googlandet visar att det är en folkmusikform på Jamaica näraliggande Barbados. Utmärkande för Rake'n'Scrape-musiken är att fattigt folk tillverkar sina musikinstrument av andra människors skräp! Särskilt gamla rostiga sågar är ett viktigt instrument, och från Jamaica - som uppenbarligen importerat begreppet - kan nämnas att många av 1970-talets reggaestjärnan (alla dem som inte nådde Bob Marleys strålglans) brukade ha en livshistoria som startade med att de tillverkade en primitiv gitarr från överblivet skräp. Gitarrer var status och de fattiga imiterade så gott de kunde. 

Rake and scrape är alltså det man kan se de manliga romska tiggarna syssla med i stort antal i Stockholm. De går runt i stan timma efter timma med växande svarta eller gråa plastsäckar i händerna eller över axeln och plockar vällevnadssvenskarnas överblivna skräp. Kanske ska de använda bråten till att bygga små gettostäder i skogsbrynen i storstädernas utkanter. Sverige är numera ett första rangens rasistland där var man gärna vill hålla sig med en lågavlönad slav för de tråkiga göromålen. Hackordning är av naturen. Staten älskar i lönndom att svenskarna äntligen kommit till insikt om Satans förträfflighet - se vidare min bok Folksjäl som diskuterar statens och folkens förruttnelse under Den Ondes inflytande.