 |
| Författaren Vladimir Nabokov |
Om inte förr lär den här bloggen lägga ned den dag då all information skyddas för intäkternas skull eftersom jag i allmänhet plockar några tankar från någon skribent och vrider i egen riktning... Jag menar, vem har råd att prenumerera på alla tidningar och vem vill bli fördummad och indoktrinerad genom att enbart sörpla i sig en tidnings vinkling?
Det är slut med Sverige, landet som var för litet för att kunna hantera riktig demokrati (en förutsättning för genuin socialism, som i sin tur bygger på en öppen och psykologiskt välutvecklad människa, omöjlig att uppnå i ett själviskt samhällssystem), ett Fattigsverige som de Rika under 1900-talet egentligen aldrig förlorade greppet om, och som nu i en historisk sänka, ämnar trycka de breda folklagren tillbaka till 1800-talet till följd av socialdemokratins totala korruption. Hur korrupt den hade blivit kan ses av dess medlemmar som nu löpt över till Sverigedemokraterna - en garanti för att dessa jönsar kommer att få det etter värre!
Rika människor i Sverige styrde smart undan hotet om rysk revolution även i Sverige. Men överklassryssen Nabokov fick fly landet och blev efter många turer amerikansk medborgare och författade då den skandalösa romanen Lolita om en pedofil man och hans flickebarn till kompanjon. Om honom skriver alltså Jan Gradvall läsvärt i Expressen, alltjämt för var och en att läsa, trots att det är en kulturprodukt som säkert tog honom ett par timmar att sammanställa.
Jämfört med den välinformerade kortbiografin på astro.com finns diskrepanser jämfört med Gradvalls text. Nabokov lärde sig t.ex. engelska före ryska genom överklassfamiljens nanny, men ändå talade Nabokov enligt Gradvalls källa nedsättande om sin "andrarangens engelska" jämfört med sitt fosterlands härliga språk. Var det en sådan fantasins historieförfalskning som uppstår i exil? Jag tror det, eftersom författarens driftiga solära kognition har ett så svagt fundament.
Den "upphöjda" Solen i Vädurens relation till sin disponent, den "fallna" Mars i Kräftan ger också nyckeln till en uppgift som visar hur briljant symboliken fungerar och att Nabokovs egen uppgift i en självbiografi om en födelse just i gryningen säkert stämmer, trots att astro.com bara B-rankat uppgiften. Men se var den exceptionellt orosbenägna Mars i trygghetssökande Kräftan lägger sig om födelsen inträffade runt soluppgången:
Tydligen led författaren av sådan sömnlöshet att han använda nätterna till att skriva. Till de besläktade Kräftan, Månen och särskilt det 4e huset hör sömn och återhämtning i hemmets trygghet. Men en fallen Mars i passionens kvalitet (Rajas guna) ger inte intrycket av någon vidare lugn och ro på författarens insida. Var det ryska revolutionen och landsflykten som finns förutspådd här? Överklassens Jupiter ligger också i väster, vid dagens slut och även om han fick med sig alla pengarna tecknar en Jupiter i väster en dålig tendens för Överheten. Minns Tiger Woods fall från näranog kunglighet till vanära då hans seriella sexmissbruk avslöjades och sponsorerna flydde.
Att sömnsvårigheterna är verklig svåra ses också av inflödet av orange ELD i det som borde vara ett "vattnigt" och intill tristess sömnigt hus. Det är fjärdehusets tillfälliga ägare Månen som tack vare Väduren i öster exakt samsvänger med sin egen naturliga hemort. Men här står Månen i Solens tecken Lejonet så att Nabokovs sol aldrig går ned! Bunden till hans 1a hus verkar motorisk energi fortplanta sig till psyket/Månen och Eld förångar Vatten, dvs, han tillåter inte sig själv någon vila (symbolisk död).
Helt klart är det här ett horoskop som skriker "utmattningssyndrom" eller "utbrändhet" - men poängen var att han var så rik att han inte behövde sjukskriva sig, överhuvudtaget inte följa de slaverilagar som normalt påtvingas de nyfödda människobarnen. Helt klart ger Jupiter i ett hörnläge, om så Jupiters svagaste hörn, Privilegier bortom det normala och i synnerhet när Jupiter kontaktar Solen, också i ett hörnläge. Månen i det lyckligt lottade 5e huset för kreativitet är en tredje indikation på samma sak, men nu att barndomsfamiljen (Månen) tillhörde den ryska eliten (vilket de gjorde).
Nabokov, på sina elitskolor, ska ha varit en sällsynt arrogant sprätt och här kan man jämföra med nyliberalen DN-Wolodarski som också föddes att rida lite ovanpå alla andra. Samma Sol i Väduren, samma veka bas i MarsKräftan. Det är märkligt hur lite Eliten, den gamla eller de ihåliga uppkomlingarna, begriper sig på sig själva! Nabokovs arrogans kan nog bäst fattas som att Eld/Vatten-kriget som ligger under Sol/Mars-kombinationen är en indikation om att alarmklockorna ständigt ringer hos trygghetssökande Kräftan - se rubriker häromdagen om hur skididrottaren Kalla bygger en Schwarzeneggerkropp och beundras för det - Mars i kroniskt beredskapsläge i Kräftan.
Ryssen skrev aldrig något politiskt, vilket inte förvånar givet hur mycket de övre klasserna måste förneka om verkligheten. Nabokov menade, enligt astro.com, att det bara var författarens egen tillfredsställelse som var en giltig drivkraft. Här kan man verkligen tala om vekheten i en stark Sol med sin fallna disponent och också om den grava solipsism i 1a egohuset som bloggen av och till nämnt som en risk. Man skulle kunna tro placeringen är lyckad, men jag har mina tvivel. Individerna blir så självupptagna att de tenderar att betrakta omgivningen som rekvisita eller betjänter...
Det är samma med Solens fiende Saturnus, den är heller inte lyckad i 1a huset eftersom makt och organisation aldrig får vila på en människans i värsta fall trångsynta ego! (Och Saturnus skapar i sig trånghet...) Solen är förstås Saturnus antites och sprider ljus när och fjärran, men här uppstår istället en gränslös känsla av att vara berättigad till allt, den falska inbillning som Överklassen har av de på något sätt är bättre människor. Men det är de inte, en annan person har någonstans byggd den goda karma som gör att själen nu glider in på en räkmacka och i ett överklasshem där den formas och i värsta fall bränner all sin goda karma utan att producera något nytt gott...
En sista detalj i horoskopet som jag tycker ropar mot en betraktare som bara läst en smula om Nabokov är den höggradigt suspekta kopplingen mellan Jupiter och Venus i 12e förlorarhuset. Det här är säkerligen familjens flykt från Ryssland när överheten eliminerades, men också en astrologisk representation för pedofilmotivets grogrund. Uppenbarligen hade Nabokov filat på temat många gånger tidigare (i dikter eller i andra former). Det finns något så ovuxet och ofärdigt över kvinnoplaneten Venus när den ligger i Offrets tecken Fiskarna, och som Vågens härskare hamnar den i "ömsesidig reception" med Jupiter-i-Vågen som ju är Fiskarnas härskare.
Men kombinationen bildar en bortträngningens (dissociationens) loop mellan Luft och Vatten och när det omedvetna 12e huset involveras blir symboliken dubbel: naturligtvis är detta Nabokovs egna pedofila böjelser, otrygg och ovuxen som ett Barn (Väduren) som han var under det klassbetingade arroganta spelet. 12e huset står i västtraditionen för "hemliga önskningar" men någon liknande innebörd står inte att finnas i den hinduiska traditionen, där uppenbarligen allt "hemligt" eller "fördolt" är dålig karma som måste brännas bort för att själen ska bli helt vaken och befriad från sin lägre köttsliga natur.
De gamla grekerna nåddes tids nog av hinduismen och det var ett fasligt argumenterande om huruvida människans själ är en eller om man bär flera själar inom sig, var och en med sin bestämmelse. Tänk kyrkans begravningsritual: "av jord är du kommen och till jord ska du bli" - inte så lite ologiskt förefaller begravningsförrättaren här tala till STENDÖTT STOFT som om det vore den eviga själen! Kristendomen bannlyste själavandringsläran och efter det var allt bara förvirring med deras syn på hur människans osynliga insida egentligen är funtad.
Nästan allt är Platons vanartiga lärjunge Aristoteles fel. Platons lära var enkel: själen har själsliga förmågor och fakulteter som är unika för det kroppslösa tillståndet, men därtill förmögenheter som bara är tillfälliga och som uppstår när den överlappar med en materiell livsform. Själen i kontakt med ett djur som människan får därmed tillgång till bland annat de fem sinnena och något banalt gatsmart rudiment till det som i den Högre Verkligheten är ett ofattbart Intellekt... Ja, Nabokovs intellektsplanet ser inte så lysande ut men sinnlighet (Eld och Vatten) tycks verkligen ha varit hans melodi.
För varelser som lever som människor men i avsaknad av ett vaket Intellekt ser mycket fantastiskt och fint ut som egentligen inte är det, hinduismen inkluderar under Månen mycket av det jordnära människor tänker sig är intellektuell verksamhet, som t.ex. diskursiv logik - skillnaden är att intellektet likt Jupiter kan uppfatta helheter i ögonblicklig "fattning" och att dessa helheter kanske innehåller stoff som inte ens finns tillgängligt "under månen", för det diskursiva förnuftet.
Gradvall talar i Expressen om Nabokovs ord som lekfullt hoppar runt som små killingar, men uttrycker det intelligens? Också Shakespeare lekte med orden och hittade på egna - också han hade Solen i "debutanten" Väduren (jag accepterar numera identifikationen av verken som en produkt av Edward de Vere, 17e greven av Oxford). Men "Shakespeare" var privat allt annat än intelligent och bara hans nobla börd gjorde att han tolererades.
Jag följer Jan Gradvalls milda förebråelse till samtidens åsiktsmaskiner: eftersom jag inte läst något av Nabokov passar det sig inte att säga något definitivt om hans "fallna" Merkurius i den "onda daimonens våld" (12e förlusthuset). Men skandalromanen Lolita ger en antydan om att hans Merkurius verksamhet inte får så höga astrologiska betyg. Att Lolita sedan ytterligare berikade honom är en helt annan femma där man kan fundera över den mystiska alliansen mellan förmögenhetens Jupiter och pengarnas Venus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar