Nyligen gjorde jag mig lustig över hur avvikande det svenska måttet "Långläsning" är jämfört med andra länders uppfattning. Men SvD är okorrigerbar. Den här helgens "kicka tillbaka och fördjupa dig i en mer meningsfull text" fluffas upp med en massa foton på duvor i Stockholms tunnelbana. Sedan man skalat bort grannlåten står det klart att de nu sänker nivån ytterligare på vad som ska gälla som en längre koncentrationsövning för svenskarna. Helgläsningen har nu krympt till parodiska 578 ord.
Det är som en jobbansökan till ett företag, vilken ju rekommenderas hållas kort eftersom rekryterarna ändå är så utschasade att de missar guldkornen fast de har dem framför sig - bara inte punktmarkerade som om vi alla gick på dagis fortfarande! (Den som inte kan uppfatta kvaliteter i löpande text ska ALDRIG ägna sig åt rekrytering. Hade inte lässvagheten i landet varit så katastrofal hade jag inte behövt - arbetslös - sitta och påpeka detta.)
Men...jag förmodar att det är, som det heter på engelska: "beggars cannot be choosers". "Långläsningen" ligger, än så länge, utanför tidningens betaldörr...
Och visst är det kul att fundera över om duvorna och de andra djuren har något intellekt eller om det bara "lär in sig" - för övrigt en sedvanlig evolutionspsykologisk pinsamhet; en förklaring utan förklaringsvärde.
VAD i duvan är det som "lär in" konsten att äntra tunnelbanan och slöåka några stationer istället för den mer energikrävande flygturen?
Verkar MERKURIUS även i djurens värld eller är de bara barn av MÅNEN eller något annat?
Not. Texteditorn Notepad++ säger 598 ord, Word 578. De tolkar tydligen "ord" lite olika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar