Det har...visat sig att lärare inte upptäcker särbegåvning hos sina elever. Det finns studier som visar att de missar att nominera dem till begåvningssatsningar. De mest intelligenta eleverna missar dessutom att nominera sig själva, enligt Mona Liljedahl.
I intervju med en pedagog belyser DN ett spännande men dock rikemansproblem. För i sanningens namn är det ändå bara några få procent i en befolkning som har en så rik intelligens att de tydligt skiljer ut sig från omgivningen. Jag har i några tidigare inlägg nämnt de astrologiska tumregler för hur man skulle kunna identifiera dessa individer redan i förväg så att Pappa Staten (den snåla Saturnus), pyntar upp för extra "begåvningsinsatser".
Ingen ska nu tro att det är av sitt hjärtas godhet de styrande lägger extra pengar på högintelligenta barn. Man måste bara hata Sverige för att inte bara bedriva en extrem klassåtskillnadspolitik - som i detta fall där "åt dem som har ska mer vara givet" - landet skapar dessutom ett lögnspråk som försöker förringa vad det handlar om. "Särbegåvning" är ett mjukt ord som likt en förrädisk slingerorm rör sig sidledes istället för det tydligt hiearkiska högbegåvning.
Sak samma ordvalet, de extra statliga/kommunala resurserna ges inte ut för inget, men förväntar sig sedan få ut en kommande toppindivid som kan ta plats i samhällets produktion i just en högre position än medelmåttorna på verkstadsgolvet eller i kontorslandskapet. Svenskt näringsliv mobbar nonstop ut äldre arbetskraft och gnyr sedan över "matchningsproblemet" på arbetsmarknaden. Det är mer lögnspråk eftersom det bara handlar om att arbetsgivaren vill ha oerfaren ungdom med snävt avgränsad utbildning vilket ger lägsta lönekostnad.
Aldrig har "skomakare förbliv vid din läst" gällt som i Sverige år 2017. Arbetsgivaren är Djävulen själv i sin totala omsorg om penningen och totala ointresse för såväl samhället och dess klimat, som de levande människor.
Om bara 5% av svenskarna har ett analytiskt intellekt på nivå med Mensas kriterier, vad då om alla lönearbetare? Jag tror inte det är en överdrift att säga att minst 50% av alla svenskar är smartare än sina överordnade. De står steget under just därför att en viss avsaknad av strebermentalitet befriar intellektet. Detta därför att arbetsupptifterna har fördummats i syfte att skapa allt fler yrkesroller i en allt längre karriärtrappa. Du kan klättra hela livet och passera ett antal av dessa myrsteg utan att sluta dina dagar med en nämnvärt högre lön. Allt är en chimär och de rika i sina få positioner på toppen - där lönerna verkligen är radikalt annorlunda än på alla de lägre trappstegen - har drivit samhällslögnen till sin spets.
Folk kommer att genomskåda kapitalismen, denna dysfunktionella motor i vårt svenska samhälle. Kanske inte den här förvärvsarbetande generationen som är grundligt duperade och fast i sina bostadslån som i ett skruvstäd, men väl den nyfödda generation som om tjugo-tjugofem år kommer att upptäcka att svenska politiker inte gjort ett skit för att introducera varken postkapitalism eller en övergångsform med medborgarlöner.
Den gigantiska invandring den globala rovkapitalismen säger sig behöva i vart land - enbart i syfta att pressa ner lönerna eftersom det alltid finns invandrare från något land redo att arbeta till slavlön - det överflödet av oanställbara människor kommer att samla sig till en underklassprotest Sverige inte i mannaminne skådat. Och hur rätt kommer de inte att ha i sina anspråk på ett gott liv. Sveriges enda hopp är att militären den dagen ställer sig på folkets sida och inte på en handfull rika. Svenska medier tycker om att nämna att det faktiskt är 10% av svenskarna som har det gott ställt som om det skulle betyda att kapitalismen ändå fungerar hyfsat. Den som inte kan se igenom sånt här, har troligen inga barn i behov av några särskilda "begåvningssatsningar".
*****
Bara några morgontankar vid frukostmackorna. Nu ska jag, nyss arbetslös pga. ännu en inkompetent arbetsgivare, fortsätta putsa cv och personligt brev för att hitta tillbaka till den svenska jobbmarknadens tortyrkammare. Arbete som flera gånger letts av chefer så inkompetenta att tårna krullat sig i genans. Jag överdriver inte - jag har hamnat på illa ledda arbetsplatser hela livet igenom, det är som en förbannelse (och kanske karmisk påminnelse att jag själv måste ha varit en usel ledare i ett avlägset förflutet - det är vanligen sådana som får "cheferna från helvetet" över sig i ett senare, en chans att objektiv se hur man själv såg ut när det begav sig).
Den första chefen var inom hemvården och denne uppmärksammades senare i lokalnyheterna för grovt tjänstefel när han beordrade att dörrarna till rymningsbenägna pensionärer skulle kilas igen eftersom operation "Låg personaltäthet" just inletts i Stockholms stad. Men det var länge sedan och dessutom bara en antydan till den kostnadsfixering som snart nog skulle utmärka det dödsdömda marknadsliberala projektet. Senare "prestigejobb" inom it-sektorn gav prov på idel nonchalant ledarskap, till nöds fysiskt på plats på kontoret, men där bara för att plocka ut maximal lön och efter företagets sammanbrott snart sedda i nya högprofilerade befattningar.
Min nya kontaktperson på Arbetsförmedlingen läste ett första utkast till "personligt brev" och sade dämpat, "kul...men kan låta lite skrämmande" (dvs. för vasst tänkt och för elegant formulerat). Se där, ännu en klassansvarig som inte ser "särbegåvningen" eftersom läraren själv inte är av det rätta virket.
Svenskans "lite skrämmande" är för övrigt ett fattigt språks försök att förmedla vad engelskan har två ord för: "frightening" är verkligen skrämmande, men "intimidating" är nog vad personen på Arbetsförmedlingen menade, dvs. en text som får den andra att känna sig förminskad. Till mitt försvar kan sägas att jag hade en normalbegåvad mottagare i tankarna, en som kunde hantera rak sanningsenlighet. Text som den här.
Det är helt klart att Arbetsförmedlingen redan ser 50-plussare som kapitalismens offer, skräp som nu ska pusslas in där samhället nu har lite plats över, där man förväntas prata grobiansvenska, sån där trevlig svenska med bara runda ord och förskolans meningsbyggnad.
Så vad göra i en svensk kultur som i generationer premierat medelmåttan - ett helt land av Stefan Löfvens och Comhem-reklamens töntiga polis och invandrade reklampelare för mobilbranschen? Utvandra? Finns det något annat jordklot i detta universum, vars mänsklighet löst frågan om livet på ett anständigt sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar