Guldkorn under vatten en irrväg

Den sköne Narcissus ett lätt offer för
Vattenelementets subjektiva fördjupning av
det eldsken ögat kastar ner i den lägre världen...

I inlägget Dolda dagen då Apple-terrorn kom till stan, dagen då Apple-Mogert (s) tillträdde som "kulturråd" sammanslaget med kapitalistiskt tänkande stadsbyggnadsråd, skrev jag ett stycke som troligen inte många reagerade på eftersom man själv måste ha gjort iakttagelsen för att känna igen sig. Och så många är så tungt drogade eller dopade på Apples produkter att följande beskrivning troligen inte förmådde väcka dem ur drömmen:

"Lejonet är visuell och upplyser det banala begärets Kräfta "bakifrån" ungefär som Apple-produkterna faktiskt glittrar mer förföriskt genom bakgrundsbelysningen än min mer strama (men färgkorrekta) bordsskärm av märket ASUS. Jag ofta upplevt att Apple tillverkar billigt knark för visuella torskar och det här horoskopets kombination av Vatten/Eld stämmer både in på att Mogerts bejakande av skrytbutiken i Kungsträdgården och Nobelcentret."

Senare samma dag läste jag om obskyra texter från det Elisabetanska England som bär Shakespeares omisskännliga prägel och som kan tänkas vara hans ungdomsverk eller verk som han influerade eller var medförfattare till (flera kända och t.o.m. banbrytande texter författades av hans sekreterare John Lyly vars författande märkligt nog sjönk till rent medioker nivå sedan han lämnat sin anställning. Jag talar jag förstås om tiden hos greve Edward de Vere som råkar sammanfalla med Lylys "mästerliga år". Vere är den överlägset mest troliga kandidaten till hela författarskapet "Shakespeare".)

Och vad hittar jag om inte en poetisk parallell till just det astrologiska fenomenet med en bedrägligt lockande fernissa av Vatten ovanpå en verksam Eld som ger en känsla av attraktiv lyster, om inte följande ur Hecatompathia (1582) författad av den misstänkta pseudonymen Thomas Watson. (Mäktiga män kunde på den tiden ta mindre individers namn i anspråk eftersom de inte önskade befläcka sina adelsnamn med något så skamligt som publicering i det offentliga!)

Oxford var enligt den hypotetiska födelsen oktober 1548 33-34 år gammal då de 100 sonetterna med "lärda kommentarer" publiceras (Shakespeare-forskningen har noterat paralleller mellan dessa 100 sonetter och Shake-Speare's Sonnets som postumt utgavs 1609 men där visst innehåll redan i årtionden cirkulerat inom Londons litterära elit och alluderas till i andra texter):

Teknisk not före "Watsons" sonett 31:

There needeth no annotation at all before this Passion (dikt), it is of itself so plain and easily conveyed. Yet the unlearned may have this help ... Pactolus is a river in Lydia, which has golden sands under it, as Tibullus witnesseth in this verse, Nec me regna juvant, nec Lydias auriser amnis.

Antikens Lydien

Själva dikten innehåller detta segment:

Who can recount the virtues of my dear,
(Sannolikt är det Oxford som inställsamt hyllar drottning Elisabet som han efter deras romans tillfälligt råkat i onåd hos)
...Or number all the motes [stoftkorn] in Phoebus [solens] rays,
Or golden sands, whereupon Pactolus plays?

Poängen med denna litteraturhistoriska exkurs var bara att peka på en 400 år gammal allusion till Eld - här representerad av skinande guld eller sandkorn - som glittrar förföriskt och extra lockande under en vattenyta vars rörelse kanske bidrar till ett extra skimmer. De gamla kineserna lackerade sina levande träd för att göra dem vackrare! Men Vatten (liksom läppglans) är en illusorisk effektförhöjare, vilket Hasse Alfredson noterade i sin titel Falsk som vatten. (Också antikens kineser såg på vatten som antingen epitomet av trohet ...eller falskhet.)

Det är så jag reagerat på Apples bildskärmar och även smartphones de få gånger jag sett en, som  en sockrad ("skimrande") och falsk presentation. De skapar en hel värld av visuella diabetiker som inte kan leva utan den extra glansen och färgmättnaden. 

Därför fördummas mänskligheten av IT-fascismen som förrädiskt splittrar människor från varandra och gör dem maktlösa genom att locka dem att likt Narcissus  enskilt stirra ner i vattnet och där förälska sig i avbilden av det guldkorn eller den lysande sol som är deras egen inre Eld som det psykiska mellanskiktet lurar dem att projicera i materien. Men genom detta stirrande hamnar de i ocentrering och förlorar sin egen andsjäl! De blir "själiska människor" vilket var den kristna kyrkans sätt att beskriva Vatten som väljer att förbinda sig med Jord (jfr. närighetsministern Brunkol i s-regeringen) och därmed fullbordar syndafallet och frånvändhet från den intellektuella värld där människosjälarna egentligen hör hemma. De lägsta fallna anammar t.o.m. darwinismen och kallar sig ättlingar till aporna.

I antiken ansågs att Eld eller ljus utgick ut ögat och illuminerade de externa objekten, ja faktiskt gav dem liv och verklighet. Med svag blick, utan den inre andliga själen, är världen en materiell och halvt livlös tristess, och Apples bidrag till härskarnas stora lögn är att servera folk övermättade färger och en "förbättrad" version av verkligheten för att  hålla dem drogade och lugna med den eländiga verkligheten där utanför (jfr första delen av Matrix-trilogin, den enda bra). 

Folk är nu så rädda för den främmande verkligheten ovanför mobiltelefonen att de raglar fram på gatorna med sänkta blickar fixerade på sin dopade idealvärld i skärmen, exakt som rasisten Heidegger hånfullt beskrev judarna för deras oförmåga att bevisa att de ägde den kraft att möta den andres blick som kommer ur kontakten med den egna inre Existensen! 

APPLE är med andra ord det mest rasframkallande och onda företag världen har skådat och denna lögnmaskin bjuder AB Stockholms stad att etablera sig på bästa propagandaplats i Kungsträdgården i huvudstaden. Andra företag har förstås hoppat på samma karusell, men det är väl att minnas vem som startade operation droga mänskligheten. Steve Jobs hade förstås ingen aning om vad hans dragning till en mer visuell datorupplevelse skulle resultera i. 

Men den som har en normal intelligens kanske nu förstår varför muslimerna på sina håll alltjämt håller hårt på bildförbudet. De förstod i kraft av sin grekiska bildning att intellektet hamnar på efterkälken och kanske helt förtvinar hos den som kastar sig in i sanslös bildkonsumtion. Titta nu på västerlandet och var vi hamnat i denna Ändens Tid: var och en isolerad i märkliga tv-abonnemang där man drömmer sig bort i ändlösa tv-serier som släpps som hela säsonger att frossa i hela helgen lång. Drogerna är nu så kraftiga som de måste vara för att hålla folket sovande när deras verkliga liv i löneslaveriets domän är bara skit.



PS. Som kuriosa kan nämnas att jag granskade Googles bildkatalog på Narcissusmotivet en god stund och graviterade sedan mot den bild jag valde härovanför. Först efter färdigt inlägg ser jag att konstnären gick under artistnamnet Caravaggio, var född i Oxfords favoritland Italien och född 1571. Även om han var Oxfords junior med över 20 år var han helt klart verksam konstnär medan Oxford ännu levde. 

Richard Paul Roe avled inte långt efter sin fenomenala (och vackra) bok The Shakespeare Guide to Italy (2011), en skildring av hans resa och besök vid platser som skisseras i "Shakespeares" pjäser. Han kunde verifiera att pjäsernas detaljer är så exakta att det måste röra sig om intryck i första hand, från någon som själv besökt Italien - precis som Oxford gjorde under sin kända långvistelse i landet. Det finns t.o.m. berömda tavlor som hängde på vissa platser och vilka hittat in i Shakespearepjäserna! 

Nog var Oxford en konstsjäl, alltid, vilket jag konstaterade i samband med hans hypotetiska födelsehoroskop i Vågens (Venus) tecken. Jag tror inte han skulle ha varit särskilt förtjust i något allmänt bildförbud, men säkert förbud av meningslöst missbruk av bilder enbart för distraktion, för att slippa se världens tillstånd i vitögat.