Jag noterade häromdagen att SvD kallade en torrt faktarabblande artikel i ämnet popmusik för "långläsning", dvs. en lite djupare artikel för dem utan ADD eller ADHD eller är rika nog att de kan avsätta mer tid att fördjupa sig. (Kort sagt, motsatsen till alla som enbart läser Metros texter.) Konceptet är en stöld från brittiska nätmedier där The Guardian länge haft "the long read" på söndagarna.
Eftersom jag nyligen uppsnappade ett kvävt suckande från den tredje eller fjärde polaren att mina mejl är "långa", har jag resignerat insett att alla jag känner tillhör den smartfåniserade underklass som lurats in i den nya analfabetism som spelar härskarna i händerna. Ett folk utan kärlek till språket är ett folk som avhändat sig alla möjligheter att ändra på sakernas tillstånd. Smartfånen har reducerat särskilt de teknikkåta svenskarna till enfaldiga konsumenter.
Jag har inte gnällt över den här saken på länge, men fann det upprörande när samtliga svenska medier över en natt skrotade folkets kommentarfält inför valet 2014. I den falska historieskrivningen var det för att mota bort den "ohanterliga" mängden högerextremistiska hatkommentarer.
Den djupare sanningen är nog snarare att medierna som de härskandes knähundar ville söka säkra högerregeringen Reinfeldt en tredje mandatperiod - de som kommenterade och därmed gavs fri yta att bedriva påverkan kom nämligen i princip aldrig från mitten/högern där de pösiga, bekväma dårarna som fann status quo till sitt gillande. Människor som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt kan inte tänka och de ser därför inte problemen med sin egen mytiska världsbild av liberalism, vilket numera betyder frihet för kapitalets män (och enstaka kvinna).
När kommentarfälten i medierna togs bort dog tydligen svenskarnas sista lust att uttrycka sig i ord och vi har under några år sett en enorm betoning på sociala medier där bilden dominerar följd av idioternas teckenspråk - emojjen - och i bästa fall någon flåshurtig kommentar på en mening. På den nivån befinner vi oss nu.
Jag fick idén om att ta mått på hur urartat Sverige blivit i intellektuellt och skriftspråkligt avseende, när jag i ETC såg en krönika av Kajsa Ekman under "Mest lästa" om den förhatliga nyliberalismen. Daterad till 2014 var texten av ordinär längd för mediet, 806 ord.
SvD:s "långläsning" signerad Andres Lokko nådde hela 1687 ord, lite mer än det dubbla. Sanningen är att texten var så ytlig att jag gav upp efter halva, en fördjupningsläsning ska för mig vara mer än att tråda upp en hel rad pophistoriska referenser på lång rad. "Kill your darlings" är det första man lär sig som skribent och för tanken bakom Lokkos alster hade en tredjedel så lång text räckt mer än väl.
Kanske skulle någon säga detsamma om min senaste "hel söndagsbuffé" som jag i självrannsakande räknade orden på (men först efter publiceringen). Även om man exkluderar den påhängda extraspaningen belöpte sig den texten till 2389 ord, tredubbla längden mot Ekis Ekmans normala krönika...
Men dessa inhemska stickprov bevisar bara min tes, för när jag på måfå väljer ut en av The Guardians senaste långläsningar, What is a Black Professor in America Allowed to Say?, innehåller den hela 5802 ord, nästan 3½ gånger längden på det SvD betraktar som långt för en engagerad svensk.
Det är inte förvånande att Shakespeare kom från England medan Sveriges stolthet är...propellern och Spotify. (Dynamiten får inte vara med, den stal ju Nobel från en tidigare uppfinnare, precis som Per Gessle med en av landets största skivsamlingar i princip kunnat välja och vraka mellan musikaliska fragment från 60- och 70-talet och montera ihop som så gott som nya hits.)
Ja, nu sedan vi inviterat Nato att flytta in kärnvapen på svensk mark kommer vi kanske eftervärlden att minnas oss som landet vars krigsindustri i princip beslöt om att ett storkrig skulle utkämpas på det egna territoriet. Sverige ingick tveklöst i ligan av världens mest korkade länder de där åren då män som Reinfeldt och Löfven spelade den nominella rollen som ledare alltmedan ett degenererat egentligt ledarskap för den globala kapitalismens sak destruerade allt som tidigare kallats svenskt.
De här rovkapitalisterna drog sig inte ens för att utnyttja befolkningens 2% hbt-individer i syfte för att kunna profitera ännu mera. Genom att skapa fejkade massrörelser fick man de korkade medborgarna att spilla sin energi på pseudoproblem och gå i Pridetåg istället för att LÄSA LÅNGA TEXTER och förstå vad som är det egentliga problemet med västvärlden.
Den allt sämre svenska läsförmågan, Pride och Nato - alla hänger ihop, bara man når den ultimata reduktionen som handlar om dem som Äger och alla dem som så lite har, man har lurats av de Superrika att tro de också är på bana, trots att smulorna är så små att de skulle ropa på blod om de förstod hur grundlurad den växande medelklassen är av Dockmästarna.
PS. Det här var 794 ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar