Mer om förövare och offer ... i SvD

George Berkeley,
biskop och filosofisk idealist

 
En bra artikel i SvD där insändande lektorn till och med anammat samma ålderdomliga bruk som den här bloggen och stavar Förövare och Offer med stor bokstav för att påminna att man talar om arketyper eller personifieringar av ett typbeteende. "Den typiska Väduren är en framåt och otålig filur."

Debattinlägget i SvD tar avstamp från Katerina Janouch övertramp (som jag kommenterade här), men den mesta diskursen låter som en fördjupning av mitt inlägg bara två dagar tidigare i Förövare och offer, har de samma beteckningar i astrologin?  Det är säkert en slump och om lektorn mot förmodan läst den här bloggen, har han gjort det slarvigt. 

Även om bloggaren också mässar om det Sanna och det Goda (Platon) - redan med början på en äldre blogg i vad som troligen var mitt första inlägg om den 17e greven av Oxford alias Shakespeare - kan jag inte gå med på att lektorns båda exempel, Victor Hugo och Sartre, var troende på en Sanning med stort S. Hugo hade andliga böjelser och ett socialt patos men Sartre var enbart en tragisk ateist.

Att bokstavera stort är förbehållet för dem som ansluter sig till Platon och övriga filosofiska idealister - inte minst den originelle engelske biskopen George Berkeley. Dennes originalitet syns bl.a. i att prästerskapets planet Jupiter inte riktigt fungerar som tänkt för en månascendent i Vågen. Där är Jupiter, särskilt i samma tecken som Månen visserligen alltjämt en essentiell välgörare men dess funktion blir den av "verksam illgörare", dvs. en lär inte bli rik på sina expansiva planer och bubblor kan brista innan projektet gått i mål. 

Efter en hyllad bok följde han också upp en annan så virrig eller åtminstone underlig att folk kliade sig i huvudet. Det är värt att notera att han har Solen i Vatten och Månen i Luft, precis som Fredrik Reinfeldt vars borgerliga ideologi saknade rim och reson. Men i Berkeleys horoskop fanns ändå en större koherens eftersom Månen och Jupiter i Vågen bildade det i grunden goda fundamentet för biskopens drömska exkurser med sin visionära Sol. 

 
Solen ligger visserligen i fiendens hus hos Berkeley, men det är inte så farligt när Månen/Jupiter redan har angett Godhetens tonläge. Fromma Jupiter anses också välplacerad i Vågen (förutom, enligt indierna, när balanstecknet har 1a huset och expansiva Jupiter därmed hotar vågskålarnas ideala jämviktsläge).

Det ser faktiskt ut som eventuella störiga expansionsryck kontrolleras på ett bott sätt av begränsaren Saturnus i detta horoskop. Normalt är den här den Stora Illgöraren utom för Vågen i 1a huset för vilken den blir en Stabilisator. Och här i Lejonet i en kort sextiogradersaspekt till Månen och Jupiter utöver den ett gott inflytande från 11e idealhuset och är samtidigt involverad i en kreativa opposition med intellektets Merkurius och den goda Venus i det femte huset för kreativitet och ledarskap. 

Med dessa astrologiska placeringar är det inte konstigt att Berkeley nämns redan i gymnasiets översikt över filosofihistorien (åtminstone när jag gick i skolan) och då som exempel på den filosofiska idealismen som menar att det är den andliga tanken som skapar det andra enbart upplever som materiell verklighet.

Det är också symptomatiskt att biskop Berkeley (likt den helhjärtat filosofisk-idealistiska bloggaren) inte har en enda placering i Jordelementet som tynger hans hjärta. Jag har tidigare varit inne på att man hittar fram till tänkare eller artister som påminner om en själv, även om jag måste medge att jag upptäckt massor av "stämningsfyllda" artister starkt under Jord och Vatten - just de element som är underbetonade i min födelse. Så man söker sig även till det som kompenserar för de egna bristerna!