 |
| Balanserade åsikter om hållhakar i SvD |
Tyvärr saknar bloggaren både tid och journalistiska verktyg att rekonstruera hur kapitalisten Schibsted (Aftonbladet) och den svenska högern samarbetar för att hålla den omfattande svenska underklassen (vilket innefattar den breda ekonomiska "medelklassen") konfys och svag.
Aftonbladet förefaller ha en liten, nitisk och självrättfärdig politisk redaktion vars material en hel del svenssons läser, bara för att strax bli motindoktrinerade när deras blickar återvänder till den övriga tidningen och dess betoning på jobb & lönsamhet och billig underhållning. Tidningens övergripande mål är att ingen ska komma på tanken att ifrågasätta "en enda vägen" där medborgaren tyvärr är ett ointressant kugghjul i ett system vars viktigaste budord är "Export till varje pris" - hur omoraliska produkterna än är, och till vilka skurkstater som helst.
Men även utan djupare efterforskningar ska det vara en riktigt naiv och sovande svensk att missa hur Aftonbladet går högerns ärenden när de noga förberett scoopet med fackförbundet Kommunal och hela två sossar i sittande regering som utnyttjar hyresersättningen. Den infama Aftonhoran försöker sig helt enkelt på en simpel repris av drevet mot Håkan Juholt, hans bostadsbidrag som knäckte partiet den gången och gav någon sunkig kvinna på redaktionen en utmärkelse av andra med samma högerorientering som henne själv. (Tala om korruption!) Som några minns var Aftonbladet inte alls intresserad av att dreva mot de två borgerliga politiker som utnyttjat de suddiga ersättningsreglerna på samma sätt som Juholt.
Den här gången är det förstås inte en fråga om att försvaga socialdemokraterna - en partiledare mot vårdvinster var livsfarlig för Sveriges ekonomiska elit - utan att få den s-märkta regeringen på fall. Se hur synkroniserat AB:s drev är med t.ex. MUF som i DN och i den andra Schibsted-ägda tidningen Svenska Dagbladet givits plats att härja och gapa i syfte att förmå "vuxenmoderaterna" att samla borgarna och knäcka den i och för sig inkompetenta regeringen Löfven.
I sitt arbete på att med högern söndra folkets organisation via avslöjanden om det synbarligen alltid lika korrumperade människorna i ledarposition, fick Aftonhoran oväntad medvind när Margot Wallström - vars "lägenhetsaffär" inom ramen för "Kommunal-korruptionen" som tidningen redan tagit fram - plötsligt förklarades icke önskvärd i Israel till följd av sin antisemitism. (AB länkade tacksamt till en omfattande artikel i The Times of Israel.)
Eller... var detta också en bit av konspirationen mot det svenska folkets organisation i fackföreningar för att motstå den onde kapitalistens försök att plundra folket än mer? I så fall måste en motberättelse också inkludera forskning kring svenskar i maktposition med tunga politiska kontakter i den mer sataniska delen av Israel, det högervridna och USA-kramande Israel (men absolut inte i det hedervärda Israel bestående av ortodoxa judar som i sina hjärtan beklagar att detta inte är det sanna Israel de väntar på).
Allt detta saknar tyvärr bloggaren tid och journalistiska verktyg att gå till botten med, och får nöja sig med konstaterandet att AB:s gräv visserligen avslöjat maktkorruptionen som tycks oundviklig så fort enkelt folk kommer upp sig en smula, men att tidningens syfte är det värsta tänkbara: högereliten har makten och pengarna att undvika samma granskning och Aftonhoran räknar naturligtvis i termer av lönsamhet även på sådana här avslöjanden.
Vad den onde rike mannen i förlängningen kan komma att tjäna på Aftonbladets försvagande i stor Anders Borg-stil av det svenska folkets tilltro till facket, det hindrar inte en sån här gemen tidning att i första hand räkna på hur mycket de själva, kortsiktigt, kan tjäna på att skapa en skandal.
Tvärtemot att söka sanningen och hålla moralen uppe i landet bidrar Aftonbladet som ingen annan (utom Expressen då) till att skapa en cynisk och skeptisk mentalitet i folkdjupet. Den som inte litar på något eller något sluter sig inne i sig själv med sina åsikter och även detta är en seger för det lilla rovkapitalistiska skiktet som bara kan härska så länge folket hålls söndrade i miljoner egoistiska fragment som var och en bara söker vända sina egna slantar för att få månaden att gå ihop. Den övergripande gestalt man får av Aftonbladet är att de stödjer en civilisationsmodell som bygger på fortsatt slaveri åt den onde rike mannen.
*****
Som astrologiblogg riktas nu istället uppmärksamheten mot Margot Wallströms horoskop, som kommenterats flera gånger när medierna uppmärksammat hennes förmåga att hamna i situationer där man kan läsa "självtjänande" skrivet över hela verksamheten.
Först var det hennes absoluta kallsinne att återvända till Sverige och hjälpa sitt parti på traven - EU var en sån fet kossa att mjölka och hon tjänade multum på att förlägga några år av sin karriär i Bryssel. Och när hon väl kommer åter till Sverige väljer hon den giriga arbetsgivaren Postkodlotteriet - som borde stå på svarta listan hos varje redbar medborgare. Och så nu, upptäckten att hon ser till att hyra fint i Stockholms city för bara en femtiolapp i månaden ur egen ficka.
Är det konstigt att Jungfruns zodiaktecken sedan äldsta tid betraktats som en princip där Olyckan först slår till och marken öppnar sig under fötterna (Hades)? Tecknets självtjänande och socialt avvisande grundegenskap (stjärnan Spica i Jungfruns stjärnbild: "Den Ensamma") dyker i vissa horoskop upp med full kraft, medan Jungfruns tecken i vissa lägen (husplaceringar) på himlavalvet tonas ned så att trevligare och mindre självfixerade egenskaper tar över.
Men Wallström är, som tidigare noterat, född under en nymåne i Jungfrun, så här ligger ovanligt mycket krut på självtjänaren som förstulet spanar en bit framåt vägen för att se om arbetsinsatsen ger någon vinst. Faktum är att man apropå "hyresaffären" kan återvända till drygt årsgamla inlägget i samband med att AB "drevade" över hennes ersättningar från Postkodlotteriet.
I inlägget noterades hur nymånen i profitsökarens Jungfru baserar sig på merkantila Merkurius (tjänster och gentjänster som går mellan händerna - armar och händer sorterar under Merkurius). Denna handelsman, med dess naturliga tendens mot oärlighet (felmärkta varor) och rent tjuveri, befinner sig i såväl Wallströms mån- som solhoroskop i andra huset för "min plånbok" - ett tecken så tydligt som något att den kvinnan aldrig tar ett steg utan att först kontrollera att hon kommer att profitera på verksamheten!
En ny observation, apropå "lägenhetsaffären", är att olyckans planet Mars i kombination med girighetens Rahu faktiskt befinner sig i fjärde huset för Hemmet och Det Privata. Till denna sektor hör lustigt nog också bilar eftersom kupén betraktas som ett skyddande hem eller ett skal runt den veka krabban. Notera också att Wallström IDEALISERAR rikedom eller privilegierade boendeföhållanden (Jupiter i Kräftan i 11e idealhuset). Detta är en mycket specifik följd av att Jungfrun i första generellt tecknar en självtjänande grundinrirkning, och Jungfrun i första huset gör Jupier OND i dess effekter. Det är således ett antal kritiska indikationer på politikerns himmel.
Vi är några i umgängeskretsen som har ett internt skämt om en bekant med Jungfruascendent som alltid lyckas profitera på sina vänner, en eller ett par hundringar, genom att föreslå att alla delar krognotan lika efter att vederbörande sett till att välja fler och dyrare alternativ från menyerna än de övriga. Helt klart en blindfläck när Jungfrun verkar som ego/ascendenttecken och ibland är tendensen tydlig för alla utom individen själv. Att detta pågår år efter år, beror på att människan är så trevlig i andra avseenden så det handlar tydligen om en omedveten kleptomani. Saken får bero eftersom sådana här själar vid döden går in i "spegelvända livet" där de själva kommer att rånas, gång på gång på gång! En del kallar det här tillståndet "helvetet".
Men sådana här själar återkommer ständigt i kretsloppet och astrologin bjuder som sagt rikliga möjligheter att illustrera småfolket. Och seriöst, hur sannolikt är det att småfolket skulle placera sin graviditet enligt den här indiska konceptionsmetoden för att locka ner enbart stora och nobla själar till planeten?
Den indiska metoden för planerad gravitet luktar dessutom så mycket determinism att den kan upplevas besvärande att acceptera. Är våra liv på den här planeten då bara ett i förväg regisserat skådespel och där själarna bara passivt flyter med på livsresan? Är "själen" bara en funktion av de processer som döljer sig bakom astrologins skilda symboler?
Ja, sådana frågor förmår svenska folket inte ens fundera över och borgerlighetens primära spridare av dynga DN, har en vetenskapsredaktion som intensivt propagerar för ren biologi helt befriad från "jobbiga" frågor om skapelsens högre formativa nivåer (bortom genetiken och epigenetiken).
Så förtvinade har medborgarnas intellekt blivit efter allt för många år med materialismens evangelium och den onda rika eliten som ser det bäst att styra ungdomen bort från alla högre universitetsämnen som inte direkt gagnar Sveriges övergripande "lönsamhetsmål". Vilket nattsvart och kunskapshatande land detta är! En plats där bara råttor kan känna sig hemma.
*****
Världens äldsta bevarade text om Jungfruns axiom författades av romaren Manilius under det första århundradet, men han diskuterar uppenbarligen traditioner som redan är väl etablerade. Eftersom bloggen skrivits i Sverige under en tid då Jungfruns tecken tydligen vara ovanligt aktivt i det här landets öden, kan den korta skissen förtjäna att återges (min utgåva av Manilus Astronomica ger både latinet, som jag inte behärskar, och en engelsk översättning).
Erigone [synonym med Jungfrun] kommer att dirigera temperamenten hos dem vars livslopp hon uttalat vid deras födelse i riktning mot studier,och hon kommer att träna deras sinnen i tekniska färdigheter. Hon skänker inte så mycket överflödande rikedom som impulsen att undersöka orsak och verkan bakom tingen. De sina skänker hon ett bedårande språk ("a tongue with charms"), ordets bemästrande och den mentala blick som förmår urskilja alla ting [i minsta detalj], oavsett hur väl naturen i sin gåtfullhet har dolt dem.
Från Jungfrun kommer också stenografen: hans bokstäver representerar ett ord och genom hans symboler kan han föregå språket och nedteckna i nymodig annotation långa tal av snabbtalade föredragshållare. Men med det goda kommer också en karaktärsbrist: blyghet handikappar dessa personer under sina unga år eftersom Jungfrun håller tillbaka deras största tillgång genom att sätta ett betsel över deras munnar, och hämma dem genom överhetens inverkan. Och hennes avkomma är fåtalig. (4.191-201)
Som synes en nödtorftig kärna som rabblats om och om igen ända in i moderna veckotidningar. Att Manilius bara återger en liten del av traditionen är uppenbart, här saknas helt den agrara kopplingen till åkerfältet och skörden (arbete som syftar till vinst). Skrivkonstens gud Nebu i Babylonen har några århundraden senare i Rom blivit en manlig stenograf! Här kan man också peka på den judiska Henoksboken vars äldsta skikt går tillbaka till judarnas fångenskap i Babylon (500-talet f.v.t.) och där änglar vid namn "Skådarna" spelar en nyckelroll eftersom de kopulerade med "jordens döttrar" och skapade en hybridras av "storvuxna" vilkas andar numera är de onda demoner som påverkar världen från andra sidan.
Myten, och vad den egentligen kan tänkas tala om, är ett spännande ämne i sig, men i det här sammanhanget är det viktigaste att Skådarna var de som avslöjade himmelska hemligheter för människan, inklusive skrivkonsten och förmågan att kalkylera framtiden (inte minst med verktyget astrologi). Dessa kunskaper var aldrig ämnade för människan, utan enbart för högre existensformer! Det är helt uppenbart att den här texten syftar på Jungfruns härskare Merkurius i dess luftburna skepnad, Merkurius som Tvillingarnas härskare. Detta är således Skådaren eller det observerande tysta vittnat som är vår egen högre rationella själ.
Henoksboken berättar myterna som om de vore bokstavlig sanning och det är svårt att avgöra om läsarna på den tiden likt Platon i Grekland på 400-talet såg igenom orden och tolkade texterna metaforiskt. Samtidigt återvända Platon alltid själv till den mytologiska framställningen då han skulle berätta om "högre ting" - som om logiken inte var ämnad åt de mest svårgripbara "berättelserna".
För den luftburne Merkurius/Hermes som en ängel som parkerat sig på en nivå under sin värdighet (eller naturliga position i skapelseordningen) talar den indiska traditionen som kallar tecknet Mithuna (det gudomliga paret) och låter älskogslekens Venus vara det här ascendenttecknets enda egentliga tillgång. Eller som Jesus sade, (den arketypiska) Människans avkomma har ingenstans att vila sitt huvud. Tvillingarna är känt som de lösa förbindelsernas tecken och kanske är det därför Venus anses "fallen" när den tvingas ner från Luft-elementet (andevärlden) till den smutsiga Jord i Jungfrun där den besatt börjar jaga profit som ett patologiskt uttryck för att något har gått mycket snett - själen har fallit från sin sanna status som gudomlig kärlek och "satsar på sig själv" istället när Jord-elementet förblindat den så att den inte kan uppfatta sin intima närhet till alla andra jordbundna andar.
Romaren Manilius förefaller mig så upptagen att rimma på latin att han inte tänkte igenom ämnet särskilt noga, för det är precis tvärtemot vad han säger: Jungfrun förmår kanske skönja minsta detalj i tingen, men den är inkapabel att se det som Naturen verkligen har dolt. Det är därför vi har just teknikerna (vilket Manilius) i detta tecken. Jag satt under några år inom IT i ett kontorslandskap där borden var formade som femuddiga stjärnor och upptäckte (trots att astrologin var ett vilande ämne under de åren) att vi alla vid detta bord var födda i Vågens tecken.
Men efter upptäckten av den österländska zodiaken föll intrycket. Det var bara bloggaren som var mycket sen Våg och därför nu behåller en tidig födelse i Vågen. Alla de fyra andra kanade tillbaka till Jungfruns tecken - den teknokratiska mentalitetens vagga. En var art director vid bordet och perfekt Jungfru i den meningen att hon hade en precision i blick och händernas utförande som få. De andra var alla datatekniker och så jag, en humanist (Luft = mänsklighetens element) som bara råkat halka in i Merkurius logiska värld av programspråk - kanske för att astrologin också är ett språk som väl förberett mig för it-folkets mer triviala uppgifter.
Manilius korta skiss av Jungfruns tecken stämmer således men saknar väsentliga pusselbitar som hittas i Jungfrun och av den som kan samla traditionerna för att bättre förstå vilken lärdom som ligger kodad i zodiaken som helhet. Det är helt klart att vinstintresset är en kort och tillfällig fas i själens "evolution", men tyvärr den fas världen är fångad av just nu. Och skälet till det ges ju av detta dödens sista århundrade (eller två, eller tre) av Fiskarnas tidsålder. Varje zodiakprincip aktiverar samtidigt sin spegelbild så att vi verkligen har avverkat tvåtusen vidriga av av "de fattiga och de rika"! Faktum är att Jungfrun heller inte når storslagen rikedom (som Manilius är medveten om), men att detta sorgliga tecken, denna TRÄL, arbetar så lydigt under den rike onde mannen som stjäl alla arbetets frukter från henne.
Och eftersom Jungfrun är så självisk och blyg vilket hon döljer bakom en aversion mot kollektiva lösningar blir hon därmed en Olycka, en förlorare, en främlingsfientlig och rädd liten underdog. Det ligger således i HELHETENS natur att det är "i Jungfruns tid" man sliter och jagar vinster och ändå aldrig får något ut av sin möda. Tids nog tappar själen motivationen och vill inte längre vara en slav. Då är själen redo att återfödas i Vågens tecken, det tecken varifrån den här bloggen skrivs. En lång färd återstår därefter, innan själen i avslutande Fiskarna helt dumpar de världsliga värderingarna och Venus äntligen "upphöjs" och visar all-kärlek på samma nivå som Fiskarnas härskare, Fadern, Jupiter eller Zeus.
Tillägg
I en förbluffande jungiansk synkronicitet publicerar SvD bara minuterna efter detta inlägg en intervju med Kate Winslet som tillstår att "alla skådespelare är osäkra människor" (vilket knappast kan vara sant). Dock har Bloggen funnit en övervikt på trygghetsnarkomanen Kräftan ("skyddad verkstad") som stigande tecken bland de skådespelarhoroskop han noterat med känd födelsetid.
Men mer intressant här är att Winslet föddes under samma nymåne som Margot Wallström och dessutom klockan 7.15 på morgonen stigande i öster (obs - "dirty data", overifierat klockslag)!
Bättre än så kan väl inte den antika tradition Manilius förmedlar bekräftas! Och märk väl, skulle den korrupta västerländska zodiaken ha används hade brittiskans nymåne och ascendent varit Vågen, ett tecken som absolut inte har något brist på vilja att kasta sig ut i socialt samkväm!
Jag fäster mig speciellt vid Winslets bisarra och felaktiga tanke om vari självkänsla skulle bestå. Hon avslöjar sig genom att tala om dess motsats: "Jag tror inte att någon går runt och älskar sig själv hela tiden."
Här säger hon inget om vad självkänsla är utan uttrycker bara traditionen att Venus är "fallen" i Jungfrun (den solitära Jungfrun är en motpol till den tvåsamhetstörstande Venus och Venus befinner sig därför i helt främmande miljö i Jungfrun). Eftersom Winslet har Venus i Lejonet som också är ett i någon mening solitärt tecken (det kan bara finnas en lejonkung) uppstår nu den dubbla knuten att Venus baserar sig på Lejonhärskaren Solen som här stiger i öster i den ensamma och utsatta Jungfrun. Dessa specifika budskap har sannerligen inte alla stora skådespelare - se bara nyligen avlidna Alan Rickman - vilket fenomenalt och nästan gudalikt horoskop! En luftblå avatar nedstigen till den här skugglika världen.
Winslets uttalanden jämfört med hennes födelsekarta är ännu ett tydligt exempel på att västerlandet tänkt fel under tvåtusen år. Eftersom ingen bryr sig om astrologi längre spelar det här kanske inte så stor roll, men frågan är hur mycket mer den västerländska civilisationen helt har fått om bakfoten? En hel del, vad det verkar på den förödelse och låga livskvalitet som drabbar dem inte har gjort tillräckligt gott i sina tidigare liv för att helt stå över återfödelser i Europa i denna tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar