Det här inlägget har tidigare publicerats i något kortare engelsk form som Is the devil for real?
Att använda Chandra lagna (månascendenten) för att bedöma Den Ondes inverkan i det verkliga livet av kött och blod och handlingar, var kanske inte ett optimalt test. Så i den tredje delen söker jag Solen på rät linje med stjärnan Algol i den lilla grupp med f.n. 1678 horoskop som har känd födelsetid. Kompensatoriskt tillåts ett marginellt större avstånd mellan Solen och Algol.
I dessa fall kommer den fysiska ascendenten att avgöra både Solens och disponenten Venus verksamma natur på ett förhoppningsvis tydligare sätt, den fysiska ascendenten betraktas ju som gränssnittet mot den "objektivt" iakttagbara delen av ett människoliv (skt: ahamkara - skaparen av det "falska" jaget).
Rättelse. Del 1 kommenterade horoskopprogrammets idiosynkratiska natur. Trots att jag upptäckte egenheten lyckades jag skriva fel i sökmönstret så att SO.TAU[2-4] missade samtliga fall av Solen i 2a graden eftersom programmet vid intervall använder talbas 0 (2-4 innebär att alla planeter som minst nått 2:00:00, dvs. redan befinner sig i tredje graden, Algols egen grad).
De saknade fallen borde ha ingått om sökkriteriet krävde den snäva orben ±1°. Söker man upp dessa genom mönstret SO.TAU[2] (med en enda grad gäller åter talbas 1) visar sig ytterligare 20 kartor, inte minst den djävulsangripna skaparen av Stjärnornas krig (nöjesindustrins bidrag till det mördande och krigshetsande USA:s globala härskarambitioner).
Men nu upptäckte jag dessutom att SO.TAU[2-4] dels innebär att planeten måste ha nått 2:00:00 (talbas 0) men att intervallet exkluderar planeter som utifrån talbas 0 nått den femte graden av Oxen. Sökningen inkluderar inte Solen i 4:xx:xx Oxen, enbart Solar på väg genom den tredje graden! Virrigt? Visst!
Eftersom del 1 och 2 saknade tydliga resultat om Algols korruption av Solen (handlingslivet) struntar jag att lägga till de saknade 20 kartorna.
I detta test öknar jag marginellt orben till ±2° och det betyder att sökmönstret ska se ut så här (lovar!): SO.TAU[0-5]
- William Lilly;11.5.1602; 2:02 - brittisk astrolog och ockultist
- Eric Satie;17.5.1866; 9:00 - kompositör med låg produktivitet, levde dubbelliv och skickade sig själv korrespondens från sin andra gatuadress!
- Birgit Nilsson;17.5.1918;14:45 - operadiva
- John Paul II;18.5.1920;17:30 - påve
- Bobby Darin;14.5.1936; 5:28 - popsångare
- Dennis Hopper;17.5.1936;20:45 - vettlös skådespelare, hade allt efter filmen "Easy Rider" men förstörde sin karriär med droger cigg, sen comeback men då var kroppen snart slut.
- George Lucas;14.5.1944; 5:50 - makalöst rik skapare av franchisen Star Wars.
- Brian Eno;15.5.1948; 3:50 - ateistisk konstmusiker som valde pengarnas väg. Nu lika intressant som en beige tapet. Producerar typiskt nog Coldplay, musikbranschens mest ointressanta dussinpop.
- "Rivjärnet";17.5.1951; 1:30 - vårdbiträde, den strävaste och minst charmerande kvinna jag någonsin mött.
- Jean-Marc Deperrois;19.5.1951;15:45 - klantig mördare, förgiftade av misstag älskarinnans dotter istället för maken som de tänkt göra sig av med!
- David Byrne;14.5.1952;14:00 - excentrisk sångare och allmän konstkonsument/kritiker. Materialist. (Ibland nära kopplad till Brian Eno.)
- Pierce Brosnan;16.5.195; 0:05 - skådis med viss dragning mot hårdhjärtade eller kriminella roller, förlorade med djupa själsärr en första hustru till cancer när hon var ung.
- Debra Winger;16.5.1955;17:15 - aktris - inga uppgifter.
- "Klassiska skönheten";14.5.1960;19:57 - finlandssvensk stammis på krog bloggaren frekventerade i sin ungdom. Utstuderat klädd och som plockad ur en film noir. Skönheten kom med en aura av oberörbarhet (som bloggaren naturligtvis inte respekterade, men det fanns en hemlig sorg i denna kvinna som lämnat sitt hemland som fick mig att tro att den oklanderliga klädseln som så perfekt matchade hennes perfekt skulpterade ansikte kanske var ett sätt att spackla över barndomstragedier).
- Trent Reznor;17.5.1965;23:53 - ateistisk depprockare.
- Janet Jackson;16.5.1966;21:25 - från den ökända familjen Jackson vars vansinniga far drillade och tvingade sina barn till teateraperi
- Tori Spelling;16.5.1973; 1:13 - fadern mediamogul, själv bara en sorglig och kosmetiskt sönderopererad pseudokändis.
- Megan Fox;16.5.1986;17:46 - Hollywoods självhaterska nummer ett. Fullt medveten om att hon saknade all skådespelartalang och bara var känd för sitt utseende.
Frågan är nu om typen av influens (offer/förledare) går att utröna beroende på om Oxens tecken, Venus och den gästande Solen är verksamt god eller verksamt ond.
William Lilly Asc.Aqu: SO VE
Eric Satie Asc.Can: SO VE
Birgit Nilsson Asc.Vir: SO VE
John Paul II Asc.Lib: SO VE
Bobby Darin Asc.Ari: SO VE
Dennis Hopper Asc.Sco: SO VE
George Lucas Asc.Ari: SO VE
Brian Eno Asc.Pis: SO VE
Rivjärnet Asc.Cap: SO VE
Jean-Marc Deperrois Asc.Vir: SO VE
David Byrne Asc.Leo: SO VE
Pierce Brosnan Asc.Sag: SO VE
Debra Winger Asc.Vir: SO VE
Klassiska skönheten Asc.Lib: SO VE
Trent Reznor Asc.Sag: SO VE
Janet Jackson Asc.Sco: SO VE
Tori Spelling Asc.Cap: SO VE
Megan Fox Asc.Vir: SO VE
18 ascendenter jämnt fördelade på fyra element. 4,5 i snitt och det lilla Luft saknar tillfaller Jord (6 st). I så måtto Algol har en aspekt av "denna världens herre", Mammon, Djävulen etc, rimmar detta med den lilla betoningen av Jord. Det mest negativa elementet är det som tjänar mest på att sälja sin själ till den lägre herren eftersom Jord indikerar lokaliserade resurser - t.ex. pengar som kan gå från ficka till ficka.
Men påståendet stämmer inte helt eftersom Rivjärnet var en av samhällets osynliga små och lågbetalda (vården) och Deperrois bara en klantig mördare. Och aktrisen Debra Winger hade sannerligen inte lång tid i rampljuset. Är hon känd för något annat än en surmulen flickvän till Richard Gere i "En officer och en gentleman"? Svaret finns kanske i den här intervjun där hennes insats i sagda filmen beskrivs som den av en "bad girl". Jag läste den inte men uppsnappar att hon på 80-talet uppfattades som en Fresterska på vita duken, således Djävulens stjärna som en förledare! Algol har onekligen ett spektrum och är inte enbart Mammon.
Naturligtvis kan man le lite åt förgiftningstillståndens Skorpion och Dennis Hoppers bortappade årtionden i drogdimmorna, liksom det faktum att alla tre Luft-ascendenterna tydligt indikerar den högre idealvärlden, "skönhetens" perfekta stilkänsla, Lillys på sin tid förunderligt träffsäkra astrologiska förutsägelser, samt påven John Pauls humanitära framtoning.
Att hitta Eld-ascendenten hos pang-bom-krasch-filmaren George Lucas (barnfilm!) passar perfekt och att Eld stämmer bra med artisten Byrnes intresse för eldig latinsk (och afrikansk) musik - världsmusik helt enkelt - är lika logiskt som att Birgit Nilsson i Jord satt fastlåst i det döda och konventionella operaformatet. Janet Jacksons Skorpion matchar perfekt hennes loja och lite mystiska framtoning och solida bas i soul (numera kallad r&b). Enda Kräftascendenten, Eric Satie, rimmar väl med kompositörens musik. Månen är nattens och återhämtningens tid och hans musik är minst sagt vilsam. Det är verkligen en koincidens att hitta den skamlösa Satie-plagiatören Brian Eno i samma lilla grupp vars minsta gemensamma nämnare är Djävulen, denna falska och avundsjuka plagiatör på Gud.
Att "Rivjärnet" har hårdhetens Saturnus (Stenbocken) i öster, rimmar också väl, även om detta inte alltid är så. Ofta finns något sammanbitet i dessa personligheter men ofta är det repressiva momentet så starkt att de upplevs som lugna och städade. Varför den här kvinnan inte bemödade sig att ens le vänligt kan tydligt ses i den nästan gradexakta konjunktionen mellan döddämpade Saturnus och sinnelagets Måne i kyliga Jungfrun i kombination med en Sol/Mars-konjunktion under Satansstjärnans direkta inflytande! Kunde ha varit en massmördare givet andra omständigheter!
Precis som i förra testet stirrar jag klentroget på den astrologiska doktrinen om planetens verksamma natur. Till vilken nytta är den om den ena säger "bra" och den andra ger "tummen ner"? Helt klart går det inte att smita undan uppgiften att analysera hela horoskopet och analysera på djupet! Alla tumregler är bara "förbränningsmaterial" som intellektet tar notis om och som blir råmaterial som man adderar eller förkastar vid den framväxande upplevelsen av horoskopets karaktär.
Ta de båda anonyma kvinnorna som jag i tjugoårsåldern konverserade tillräckligt med under säkerligen ett år för att bilda mig en bra bild, både lustigt nog från Finland.
"Rivjärnet" var extremt sluten och svår att hitta ett kommunikationsflöde med, hon talade med hårt tonläge och i små kulsprutekärvar. Som vi sett var både Sol och Måne svårt angripna av de naturliga illgärningsmännen så frågan om Solen och dess disponent Venus kanske inte ens är en relevant parameter i detta horoskop, trots att den tekniskt sett är en verksam välgörare för ascendenten i Stenbocken.
Och hur bra fungerar för övrigt en Venus i kommunikativa Tvillingarna instängd i det onda fiendehuset och baserad på den fräna Merkurius i Väduren (som i sig är indraget i "andens brutalisering" - ett Eld/Jord-krig pga Vädurens position i Oxen)? Det här, bästa läsare, är första gången på 35 år jag ägnar horoskopet så här mycket intresse (ett av de allra första jag sparade).
Det är chockerande att så många år senare (och med den sideriska zodiaken) se hur väl budskapen stämmer in på en kvinna som inte lade två strån i kors för att bjuda på den kommunikationsnivå som jag, en "normal" Tvilling förväntade mig redan vid tjugo. Jag misstänkte i del 1 att kvinnans ointresse att "göra sig till" berodde på homosexualitet, och denna Venus i fiendskapens hus, ser inte helt bra ut... Kan tilläggas att hon hade ett hårt ansikte med en stickig näsa, en alldaglig och tvär människa.
Något helt annat var "den klassiska skönheten" och givet ett tidigt inlägg om Vågens skönhet passar det bra att hänvisa till bilderna där. Här hade vi samma version, ett långt svallande blont hår med lugg som täckte ena ögat - rena 40-talsvampen. Och en chic hatt (inomhus) och intensivt rödmålade läppar i ett klassiskt väl tecknad ansikte med höga kindknotor och stora, vackra och allvarsamma ögon. En "tio-poängare" som grabbspråk säger, långt över bloggarens egen division! Att han ändå tog upp ett samtal (vilket gladde den ensamma och "oåtkomliga") kan förklaras med att livet är djupare än ytan och kvinnans ascendent i Vågens 24 grad ligger så ytterligt nära hans kommunikations-Merkurius i Vågens 27 grad!
Även det här horoskopet kommer ut ur arkivet för första gången på årtionden och den sideriska zodiaken markerar verkligen en person det slår gnistor om. Notera speciellt att Vågascendenten också har en verksamt god Venus på sin sida, och här spelar det ingen roll att Venus i Väduren kan ha en lätt egocentrisk dragning (vilket hennes självmedvetna sätt att styra ut sig omvittnade). Se de astrologiska antydningarna om karisma i en PROMINENT Venus i Eld som ingjuter "visibilitet" i den venusianska Vågascendenen.
Stelliet i Skytten med ett sinne som både går i den jovialiska och hövliga Skyttens tecken och i den återhållsamma Saturnus, stämmer perfekt med mitt minne av hennes sinnelag - det var jämnt och inte givet åt några ryckigheter. Hon talade med finlandssvensk brytning men hade ett svenskt språk och ett ordförråd som få svenskar idag längre kan uppvisa (förtvinade intellekt till följd av internet och rörliga bilder). Restaurangen där vi samspråkade var känd för unga människor med artistiska ambitioner, så kanske var hon en författar-wannabe, jag minns inte.
Den dolda sorgen jag så tydligt anade, kan antingen härledas till en förvisso karismatisk Venus i Väduren men där disponenten Mars drar ner den i sorgens kalla Vatten och därtill i olyckans och fiendskapens hus, eller att samma Venus (i samma konfiguration) tjänar som bas för den "algoliserade" Solen i åttonde nedsläckta dödshuset. Att det finns två tendenser till dysterhet bara förstärker tolkarens intryck av att det finns en mörk personlig hemlighet här. (Till den kom vi aldrig under våra samspråk.)
Det är notabelt att det inte finns en anstymmelse till "rivjärn" i det här horoskopet. Istället för en Måne med enbart glädjelösa Saturnus som i det första fallet och i död och vardaglig Jord dessutom, har vi här raka motpolen, en Måne i det optimistiska Eld-tecknet Skytten och visserligen seriös till följd av Saturnus men med Jupiters okuvliga optimism och framåtanda (hon hade när allt omkring bytt land för att göra lyckan i Sverige istället för i Finlands huvudstad).
Venus hårda själviskhet i Väduren tempereras faktiskt här är den veka Mars i offrets tecken Fiskarna (ett tecken som känner lidandet och i grund och botten empatiserar med alla). Det finns Venus-i-Väduren-placeringar som skapar en så överhettad och programmatisk själviskhet att jag inte ens tänker berätta vilka de är. Det finns mycket godhet men också sorg här i gränsen mellan egobefriade Fiskarna och egoprincipens Väduren.
Intressant nog är Solen en verksam illgörare när kooperativa Vågen stiger i öster. Det sista Vågen behöver, med dess orientering mot jämvikt mellan alla partner, är solkungen som kommer in och bestämmer var skåpet ska stå (via kungligt dekret). Därför är det faktiskt en fördel att Solen stuvas undan i åttonde huset och så att säga tas ur bruk. Detta minskar också eventuella drag av Algol, men man kan naturligtvis fråga sig om den här kvinnan någonsin utvecklade någon nämnvärd karriär. Solen i åttonde ser inte särskilt karriärhungrig ut. Jag har andra exempel på Sol-Oxen i åttonde i min omvärld i ett fall valde mannen hemmafruns roll eftersom de insåg att hennes karriärmöjligheter var betydligt högre än hans, en introvert med sociala fobier och dyslexi. Som sagt, åttonde är ett "ont" hus i indisk astrologi.
Tyvärr var inget av de här två fallen till hjälp för att isolera en "Algol-effekt" och detta för att jag inte har några biografiska fakta. Rent tekniskt spelar Algol en mindre roll pga. det undanskymda åttonde, men Solen och Algol i åttonde tyder på ett tragiskt dödsfall i kvinnans förflutna. I det nyssnämnda parallellfallet fanns en släktskandal som också rimmar med dödshuset: det fanns en morddömd en bit tillbaka i släkthistorien.
Det är möjligt att den onda Algol uttrycker sig på detta lite distanserade sätt i hus som inte äger hörnhusens prominens. I fallet Pierce Brosnans och förlusten av en hustru till cancer hittar vi t.ex. Solen och Algol i olyckans och ohälsans sjätte hus och en verksamt ond och prominent hörnplacerad Venus i Fiskarna (vars härskare Jupiter själv ligger i olyckshuset). Dåliga omen för kvinnor med den mannen!
Som avslutning ska jag därför prova det enda av de 18 fallen med Satans huvud på toppen (i tionde makthuset), precis som i horoskopet för Svenskt Näringsliv. Men där upphör genast alla likheter eftersom David Byrne, sångare och grundare av bandet Talking Heads (notera gruppnamnet!) om något är känd som en godmodig excentriker. Och vad annat ser vi här om inte den onda stjärnan i dess mest harmlösa framtoning, som en gycklare och begabbare?
Minns hans oproportionerliga scenkostym som lyckas driva gäck med människor med förkrympta huvuden (och liten tankeförmåga)! På Talking Heads tidiga skivor häcklar han upprepade gånger små dumma viktigpettrar i byråkratiska maktsituationer, precis som Algol i tionde makt- och myndighetshuset plus ledarskapets Sol indikerar.
Detta är vår första fullträff på stjärnan Algol, just som Satan eller Åklagaren - men här som en godmodig ironiker! Venus är konstarternas planet och här uppstår en intressant variant på "Jord/Eld"-kriget, dels i Byrnes spastiska kroppsspråk och dels i hans förkärlek till livlig musik. Jag har börjat upptäcka att fysiska komiker ofta har Eld och Jord i konflikt, vilket ofta polariserar publiken - älska eller hata? Det är så att säga inte direkt några subtila gester när Eld och Jord drabbar samman.
Men här är det Venus som är involverad, vilket modifierar budskapet. Venus är en verksam illgörare när David Byrnes Lejonascendent stiger och kanske hans ryckighet uttrycker just Venus brist på komfort. Så mycket texter och tankar om "hus" (metafor för kroppshyddan). Känner han sig som en främling i sin egen kropp och därför gycklar så om "satta" människor, fast i sina roller och positioner?
Hur kommer det sig att Svenskt Näringsliv saknar denna befriande klarsyn och denna distans till makt och högfärd? Därför att maktfullkomlighetens Saturnus befinner sig i tionde huset istället för intelligensens Sol! En makalös dumskallarnas förening.
David Byrne upprepar också "den klassiska skönhetens" karismatiska axel mellan Vågen och Väduren och den här är helt perfekt eftersom härskarna byter position med varandra ("ömsesidig reception"). Dessutom har David Byrne ett betydligt större intresseområde än den vackra kvinnan som bara var upptagen av att stajla sig som en Hollywood-vamp från 1940-talsfilmen. Den här världsmusikskaparen och allmänt nyfikna figuren har en kreativ axel som sträcker sig mellan kommunikationshuset och det "högsta" huset en människa kan befatta sig med, religion och filosofi och förutsättningslös nyfikenhet.
Det finns filosofi i hans texter, men han döljer det skickligt genom sin allmänt kufiska framtoning. Han är ett unikum, både tydligt vänsterorienterad i sitt tänkande och samtidigt väldigt materialistisk i sin kärlek för prylar, former och färger.
Och att han på något vis är dunkelt medveten om sitt Satans huvud på topp i hans horoskop blir man allt mer övertygad om när man minns det här gamla skivomslaget - lite djävulsk besatthet är det allt!
Ta nu bort intelligens och självdistans och vi får Svenskt Näringslivs Algol i tionde makthuset som en permanent oseriös Satan - kroniskt Anklagare! - som gormar och går på om att de stackars arbetsgivarna aldrig blir miljardärer riktigt lika enkelt som dessa giriga växtsjälar fantiserat om!
Det är svårt att säga om Svenskt Näringsliv är helt omedvetna eller om de sysslar med OND TRO och därmed uttrycker den onda stjärnan som Trickster eller gycklartypen och ägnar sig åt rackartyg och fula försök att manipulera opinionen i syfte att vinna sympatier om att direktörer behöver dra ifrån resten av mänsklighet ännu mer i lön. Ja dessa höjningar skaffar de sig via styrelsebeslut i skymundan; Svenskt Näringslivs publika debatt handlar alltid om låglönejobben. Så jobbar en falsk Satan!
Det är tyvärr en känsla jag har, att David Byrne som musikaliskt är en favorit, inte lever ens hälften så medvetet som han låter antyda i sina texter att han tänker. Vad han än sjöng i ungdomen om att aldrig vilja fastna i det mediokra radhuslivet och bli en löneslav, är han nu de rika borgarnas favorit. Han ger ut exklusiva böcker och musiken kommer först i påkostade, dyra och begränsade upplagor innan musiken i billighetsutgåva vräks ut till massorna.
Djävulen - den personifierade materien - har även Byrne i sitt grepp, och frågan blir om det alls går att vinna när denna världens herre "märkt" de sina... Det är den västerländska idéhistoriens största stötesten, determinism ända tillbaka i den Första Orsakens "tvångsmässiga" effluens eller var människa ägd av en själ som i sin tur har vilja att röra om med sin robotliknande docka därnere i tid och rum. Det första man kan glömma är att själva människokroppen skulle ha kunna fatta sina beslut den nivån går enbart på animalisk instinkt. Det verkliga problemet med fri vilja ligger på "nästa våning", den som satanisterna i vår tid inte ens erkänner existensen av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar