 |
| Hunky Dory (1971) i kanadensisk förstautgåva (överst) och brittisk förstautgåva (underst) |
Tankarna går ideligen till David Bowies musik dessa dagar. Då det begav sig hade jag bara "Life on Mars" som vinylsinglel. De fattiga slantarna lades på andra artister som var viktigare, men jag köpte senare upp Bowies tidiga album begagnat. Som LP-skivor förstås, just som man ska ha dem.
Ler återigen åt den kanadensiska utgåvan av Hunky Dory (1971). Inte mycket verkar ha klickat i samarbetet mellan USA och Kanada. Skivbolaget var RCA på båda sidor av Atlanten men britterna hade som vanligt den dubbla märkningen med både sitt katalognummer och det amerikanska. I USA och Kanada enbart det amerikanska katalognumret.
Enligt nätet släpptes Hunky Dory i december 1971 men det dröjde in i 1972 innan musikindustrin (som så ofta) blåste köparna på produkten genom att halvera - minst! - mängden svart vinyl i skivorna och påstå att ljudet blivit bättre. Jag tror det var just RCA som startade den här bluffen för att pressa ner tillverkningskostnaden och tilltaget lanserades under buller och bång som "DynaFlex"-skivor, så tunna att vissa titlar nästan vek sig i händerna.
Nå, den kanadensiska pressning jag håller i händerna har DynaFlex-logon på skivetiketten men är ändå tjock som ett keramikfat. Det tyder på att den inte tillverkades direkt vid lanseringen i december 1971 men så pass tidigt under 1972 att kanadickerna inte riktigt fattat direktivet: meningen var ju att de skulle halvera råvarumängden när de pressade plattorna så att det fula bolaget tjänade mer pengar!
Som den uppmärksamma läsaren redan noterat hade RCA i Kanada också andra märkligheter för sig. Vem i hela friden kom på idén att retuschera bort det brittiska originalets snygga vita typsnitt och ersätta med de fulaste svarta bokstäver och illa spärrade dessutom? Kanske det sämsta och mest poänglösa ingrepp jag någonsin sett.
Utifrån nördsajten Discogs.com inser jag nu att kanadickerna fick upp omslaget den amerikanska utgåvan från vilken man raderat namn och titel från omslaget och istället placerat informationen på en sticker på skyddsplasten. Kanadensarna valde att rita dit en ful text direkt på omslaget för att spara in kostnaden för inplastning och en extra klisterlapp!
Sådana är kapitalisterna, helt utan sensibilitet. Men snart är vi av med dem. Den kosmiska planen är skriven så. Det ska bli skönt att återfödas till jorden vid ett senare tillfälle, då slaveriet är hävt och människoarten befriat sig.
Klämkäck låt från albumet: "Kooks".
Ypperlig cover-version på albumspåret "Andy Warhol" kom tre år senare med sångerskan Dana Gillespie på Bowies produktionsbolag MainMan (RCA Dynaflex alltjämt ett levande koncept och min vinyl har blivit rejält skev med åren pga. detta makalösa branschbedrägeri).
Titelspåret "Weren't Born A Man" fortsatte (lite tröttsamt eftersom det nu var 1974) Bowies fejkade flörtande med homo- eller bisexualitet:
Orkestrerad och ödsligt melodramatisk musik som står närmare Bowies "avvikande" debutalbum från 1967 än något annat... Gillespie hade några år tidigare gjort "Maria Magdalena" i London-uppsättningen av rockoperan Jesus Christ Superstar (Agnetha Fältskog gjorde rollen i den svenska versionen).
Bonus - lite besserwissrande
Wikipedia har fel som påstår att DynaFlex härrör från 1969. Det är säkerligen någon tanklös bidragsgivare som har sett en senare pressning av en skiva som ursprungligen släpptes 1969. Jag har multipla kopior av vissa titlar och kan med hög precision se hur DynaFlex introduceras kanske t.o.m. från och med 1 januari 1972. Det skulle göra min kanadensiska bastard till en perfekt förstapressning. Man hann trycka DynaFlex på etiketterna men inte ställa om den mängd vinyl som matades fram i skivpressarna för varje exemplar.
Bara ett år efter The Man Who Sold The World (1970) bytte Bowie skivbolag till RCA och omslaget med Bowie i kvinnokläder ersattes av ett ointressant svartvitt foto. På den brittiska förstapressningen av skivan (som kom med omslagsfotot på stor affisch för alla pojk- och flickrum) står det nu 1971, vilket naturligtvis inte är att lita på, inte om man ser till när musiken gavs ut snarare än det egocentriska skivbolagets fokus på när deras utgåva släpptes.
Britterna hade under det tidiga 70-talet en besvärande tendens att byta årtal på skivorna och alltid ur de onda kapitalisternas "produktperspektiv". Det här tilltaget, att placera musiken på fel ställe i historien är nästan värre än amerikanerna som oftast inte orkade skriva något årtal alls förrän en bra bit in i årtiondet.
2 kommentarer:
Dana Gillespie, vilken brutta... :-) Har bara sett henne på ett LP-omslag som jag dröjde kvar vid, hos min lokala vinylhandlare. Kollade upp Gillespies karta här då: Solen/Månen/Merkurius/Venus/Mars i Fiskarna, disp. av Jupiter i Stenbocken. Saturnus någon grad ifrån Regulus.
Min AC i Skorpionen tycks medföra att jag lägger märke till kvinnor med betoning på Vatten. Kvinnan med dödens isande, kolsvarta blick i musikvideon nedan
https://www.youtube.com/watch?v=aD6C7wleg-M
jobbar i kassan på en offentlig institution som jag besöker då och då. När jag fick syn på henne tänkte jag att hon måste vara antingen Fisk eller Skorpion. När någon sedermera ropade på henne med förnamn kunde jag med nätets hjälp luska fram kartan som gav Solen och Jupiter i Vattumannen, disponerade av Saturnus i Skorpionen, även Mars i Skorpionen, samt Månen/Merk./Venus i Fiskarna (disp. av Jupiter i Vattumannen, i sin tur disp. av Skorp-Saturnus).
Högsta goda enligt Chandra lagna blir Mars i Skorpionen, medan horoskophärskaren Jupiter alltså disponeras av Saturnus i samma tecken. Passande låttitel, då. :-)
Kvinnans Saturnus är mindre än två grader från min AC och hennes Ketu är bara sex bågminuter från min Sol. Rahu i Väduren disponeras således också av Mars i Skorpionen...
Jo då, elementen märks verkligen i ens preferenser, _förutsatt_ att det egna horoskopet är tydligt i någon riktning.
När det gäller Gillespie stämmer hennes texter perfekt med "Saturnus någon grad ifrån Regulus" - genomgående på nämnda skiva och uppföljaren är ödslighet, rastlöshet och ett märkligt trots inför sin position bland samhällets förlorare. Hör bara denna vresiga och besvikna fras (en låt om relationer som vanligt): "I backed a loser!"
Vad är detta om inte offertecknet Fiskarna vars disponent står i resurskontrollören Stenboken men vars disponent Saturnus i sin tur just "snor åt sig" Regulus välsignelse men är seg med att dela vidare!
Summa summarum: en nymåne eller projektstart som kommer av sig och blir stående i förlusttecknet, i klagovisornas, martyrens eller visselblåsarens Fiskarna!
Skicka en kommentar