DN kör en rad upprörda artiklar om att ett konservativt polskt parti tagit makten och nu sanerar landet från den dekadens som den tidigare, gränslöst marknadsliberala regeringen ställt till med.
Till och med i en initierad artikel som illustrerar tidningens rysskräck råkar skribenten skapa motsättningar genom att indirekt bekräfta de konservativas anklagelser: 1,5 miljoner polacker har flytt landet under de senaste åren undan den skrämmande ojämlikhet som snabbt skapats i landet med hög arbetslöshet och usel levnadsstandard och så en liten klick av superrik elit, den som DN-mannen Woloborsjtj nu fruktar för och indirekt sin motsvarande position.
Wooly är nämligen, som bloggen tidigare upptäckt, inget mer än en simpel populist som söker piska upp sensationalism för att tjäna sig själv så mycket pengar det går i ett digitalt och besvärligt medielandskap. Se bara rubriken här ovan: efter alla DN:s alarmistiska artiklar skränar han som ett sämre uppfostrat barn när ingen hakar på det drev han sökt starta!
Låt oss fundera en gång till över hur låga människor med låg ambitionsnivå kan nå så viktiga maktpositioner som Woloborsjtj. Det är till att börja med möjligt i ett land vars befolkning håller historiskt låga bildningsnivåer och inte kan utvärdera propagandan i medierna. Jag tänker inte författa till antisemitiskt pladdrande om Bonnier-kapitalets tillväxt i Sverige genom generationerna, men det är ett faktum att svenskarna aldrig haft någon chans att nå framkant i omvärldsorienteringen. Före och parallellt med all så kallad sosseindoktrinering under 1900-talet var Sverige alltid ett privat reservat som ekonomiska godsägare härskade oinskränkt över, dessvärre med tysklutherska kyrkans hjälp.
Men den verkliga dum-injektionen kom med sms-tekniken i mobilerna, innan den fullskaliga "titta-och-gilla"-mentaliteten slog ut svenskarnas lust och därmed förmåga att formulera sina tankar i längre sammanhängande sjok. Idag är one-liner-mentaliteten förhärskande och som en som sent i livet fattade tycks för det skrivna ordet är det en personlig tragedi att nu se hela sin omgivning kollapsa in i en tanklös slapphet, bekväma, intellektuellt lata, äldre och ointressanta!
Detta är smartfånens fel snarare än de stationära datorernas, då den gamla mejltekniken faktiskt fortfarande påminde om den tid då men of letters kommunicerade djupa tankar till varandra genom det skrivna ordet fästat på papper. Minns någon ens längre diskussionen för femton år sen om vad som händer i framtiden med dokumentationen av vad folk i vår tid tänkte, när alla hårddiskar med mejl gått sönder eller raderats.
Folklivsforskningens bekymmer är redan ett icke-problem efter att befolkningen slussats in i den absoluta tanklöshetens nirvana och nu bara behöver ta ställning till en Gilla-knapp eller tyda en emotikon. (De senare har tydligen redan hunnit byta namn under sin korta historia - märker ni hur historien krymper som om något är på väg att ta slut? - men jag tänker inte memorera de här figurerna mer lämpade för treåringar än en tänkande befolkning.)
Bloggen höftade tidigt till med några pseudovetenskapliga namn för vissa tydliga förhållningssätt till livet, och i mötet mellan de ömsesidiga fienderna Eld och Vatten och deras upprörda "urladdning" vid kontakt, fick det bli "sensationalism", tendensen att stanna på en så ytlig sinnesregistrerande nivå att vi just inte mer har att göra med djur i sinnlig kontakt med sina omgivningar. Absolut inte en livsstil som faller tillbaka på Luft-elementets kärlek för tänkande och hypotesformulerande eller Jord-elementets stabila förnuft och (möjligen en smula besvärande) begränsning till enbart konkret givna fakta.
Wooly är en fullgången sensationalist, faktiskt en betydligt värre drevkarl än Aftonbladets f.d. publisher. Detta för att Jan Helins myckna Vatten (och Jord) gav en låg lersörja som kanske skymde den fantasilösa girighetens grundtendens. Wooly med sitt exceptionella Eld & Vatten-krig är det yviga fäktandets man även i sin person, en långt mindre stabil och pålitlig figur. Ändå sitter han i opinionsbildande nyckelposition i Sverige. Tänka sig.
De tidigare inläggen om den här blinda ledaren för de blinda har utgått från sinnelagsascendenten, så låt oss som omväxling välja Solen - viljestyrka och handlingsbenägenhet samt kognitiv kapacitet - som en hinduismens Surya lagna, en solascendent. Hur står det egentligen till med handlingskraften hos denne chefredaktör?
Sanningen är att detta är ett ganska störande och på många sätt skrämmande horoskop!
Till att börja med försöker chefredaktören fly undan sitt judiska arv istället för att hedra det. Vi har en sekulär och förytligad människa som helst inte vill tänka på Förintelsen och som därför tränger upp ur hans undermedvetna och allvarligt derangerar hans förmåga att tänka korrekt över ting. Det är därför rysskräcken i DN är så pinsam - det är Wooly som sätter tonen för vad de politiska skribenterna ägnar sig åt. När chefen halvhysteriskt skriker om den "obegripliga tystnaden" har han alltså dessförinnan lyckats styra DN-manskapets artiklar dit han vill men nu vill mycket ha mer och det är då han börjar låta som ett oförskämt barn när övriga medier inte hakar på.
Bortträngningen av sitt äldre och hedervärda kulturella släktjag för att bättre kunna platsa bland glassiga nyliberala, går hand i hand med den bristande självkritiken. Astrologiskt ser man ett katastrofalt ömsesidigt förkastande mellan intellektets och den empatiska själens herrar, Merkurius och Jupiter, Tvillingarna och Fiskarna! (Tekniskt är detta en så kallad ömsesidig reception där tecknen tar emot varandras härskare, men eftersom vi här har renodlade bilder av tredje intellektshuset och tolfte huset för "den slutgiltiga lösningen" eller offer, och Luft och Vatten representerar vegetativ eller instinktiv själ respektive rationell själ, är alliansen så ohelig att man måste tala om ömsesidig bortträngning.
Detta leder i praktiken till trubbig och ineffektiv intellektualitet och i kombination med den makalöst svaga Solen i Baggens tecken (Väduren) baserad på en "fallen" krigar-Mars i Kräftans tecken, får vi en speciell slags Eld/Vatten-sensationalism, en som åtföljs av ständigt lite vrickad och tendentiös intellektuell diskurs som skadas av de onda demoner människan vägrar att hantera på ett ansvarsfullt sätt.
Är det sedan konstigt att kungavärdighetens Regulus aktivt vägras ingång i detta universum? Astrologiskt råder ömsesidig fiendskap mellan Solen och Saturnus (den svarta solen eller "Blackstar" apropå nyheten om David Bowies död som når mig på morgonradion just som jag skriver detta). Saturnus är en avundsjuk lägre makt, en som själviskt söker kontrollera och hålla i de rikedomar som så slösaktigt utgår från Solens eget tecken, det levande Lejonet. Att, som här, finna fienden till det slösaktigt generösa Livet i femte huset för ledarskap, bara understryker vilken sorts elit Wooly tillhör eller identifiera sig med.
Bakom den eldiga Vädurens "sensationalism" ser vi att den i själva verket är av negativ självprotektionistisk typ via soldisponenten som är en negativ Mars-Kräfta som hukar i det privata fjärde huset för personlig och familjär trygghet. En annan sida av samma solära "ledarskap" ges via det starka femte ledarhuset som här tydligt tecknar gamla pengar, gammal makt (Saturnus = resursernas herre). Det är tyvärr ofrånkomligt att blunda för tankar på huset Bonnier i Sverige och därmed den obehagliga sanningen att Wollobarskys nyliberalism och ytliga lovsång till friheten bara är en populistisk täckmantel. I bakgrunden, ser vi hans verkliga herrar och det är en ond kapitalism som motsätter sig kungavärdiga Regulus önskan om frihet för alla människor! Saturnus tar emot Regulus välsignelse men suger i sig som den svarta solen och skänker inte vidare! Inte för inte är Saturnus den Stora Illgöraren i astrologin!
Detta är ett rysansvärt osunt horoskop för en handlingens man! Ingen egentlig styrka men en omåttlig partiskhet och extrem själviskhet. Inte någon att lyssna till, en falsk profet. Ja, i Wollobarskys avslägsna förflutna var hans folk noga med att intellektuellt avgöra om profeterna bottnade i Sanningen eller som här ägnar sig åt tendentiöst falskspel när allt huset Bonniers egentligen önskar av sin chefredaktör är att bidra till att hålla "kommunismen" på avstånd eftersom det innebär slutet på makt- och resurskoncentrationen till dem själva.
Denna maktelit är så fullständigt ur fas med den inriktning som mänskligheten har, även om man ur det svenska perspektivet bara med svårighet kan skönja den.
*****
 |
| Om problemet med de fattiga och de rika i 2300 år gammal judisk urkund |
Hade Wollobarsky pålästheten skulle han med all säkerhet hata den kommunistiska tradition hans eget folk utvecklade under århundradena som följde på judarnas fångenskap i Babylon. Denna flerhundraåriga tradition som bl.a. sammanfattas i Henoksboken är akut medveten om att världens problem bygger på motsättningen mellan de själviska rika och de fattiga, inte mindre än den tidens svekfulla ledare - Jerusalems prästerskap - förorenade både sig själva och folkmedvetenheten genom att beblanda sig med den "trendiga" hellenistiska kulturen.
Judarna vid denna tid bjuder på exakt historisk parallell till Wollobarskys svek mot både sin egen tradition och sitt eget nya folk (DN-läsarna) i valet av USA och nyliberalismen! Och vis av historien vet en och annan hur ett slikt avsteg från den naturliga (gudomliga) lagen slutade... Också det andra templet föll när imperialisten Rom (=USA) visade sina sämre sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar