Sur luft

Jag ska bara kommentera några horoskop från arketypiska psykologen James Hillmans förunderligt bra essä "The Imagination of Air" i boken "Alchemical Psychology". Länken ut till Aftonbladet (en bra analys) om Maria Svelands egodravel är bara en detalj i helheten...

Hillman själv plockar några billiga poänger på att bröderna Montgolfier lyfte i den första varmluftsballongen i Lufttecknet Tvillingarna - enligt den tropiska zodiaken. (De var bröder ja, men inte tvillingbröder - billig poäng som sagt.)

Omräknat till siderisk zodiak lyfte de franska bröderna från moder jord Tellus - i jordbundna Oxens tecken och det enligt den sideriska zodiakens minst lika intressanta opposition mellan resenären Merkurius i härskarläge i just Lufttecknet Tvillingarna och Saturnus, den essentiella Luftplaneten som här hettas upp genom vistelsen i eldtecknet Skytten. Perfekt opposition för att beskriva hetluft och principen för en varmluftsballong!

James Hillman är en mästare, men ibland under läsningen av hans djuppsykologiska böcker som lånar många insikter från astrologin har det kliat i fingrarna att sända den gamle mannen ett brev och berättat hur mycket djupare astrologin blir bara man återgår till den ursprungliga versionen! 

Varför han tillägnar enbart Luftelementet ett eget kapital blir uppenbart när man räknar om hans horoskop som han själv beskrivit (i självbiografin "A Terrible Love of War") som att det har en (tropisk) Kräftascendent.

Den sideriska zodiaken gör honom förstås till en Luftmänniska: det stigande tecknet är Tvillingarna (och kanske därför jag uppskattar honom så, själv korrekt flyttad att steg tillbaka till Luft via den gamla babyloniska zodiaken).

När jag följer Hillmans psykologiserande läsning av männen som skapade kemin - grunden till den moderna ateistiska materialismen - visar sig den här typen av tankelek farlig (bröder i luftballong i Tvillingarnas månad - de var inte tvillingbröder). Han räknar upp flera män bakom Luftelementets förvandling till kemins syre utan att fortsätta spinna på astrologiska koincidenser.

Och sanningen är ju att sådana ofta bara leder till besvikelser. Det kan fungera en gång, men inte fyra gånger på raken! Livet är inte så stereotypt att man måste vara född i ett Lufttecken för att forska i luft!

Syrets egentliga upptäckare var tysk-svensken Carl Scheele (siderisk Skorpion), tätt följd av franske Antoine Lavoisier (sideriskt Lejon), den senare i kamp med engelsmannen Joseph Priestley (Fiskarna). Den senare hade på dödsbädden börjat inse syreteorin var riktig och hans röst för "flogiston" felaktig. 

Svenska Wikipedia:

Flogiston (från grekiskans φλογιστόν, neutrum av φλογιστός, "brännbar"; ytterst av φλόξ, "flamma") var namnet på ett hypotetiskt ämne som man förr trodde ingick i alla brännbara ämnen och som antogs försvinna när dessa förbrändes.

Syre eller engelskans oxygen kommer från grekiskans oxys "skarp, frän, gäll, sur". James Hillman noterar att tyska språket behållit en felaktig fransk upplysningsteori om syrets koppling till surhet i sitt ord för just syre - "Sauerstoff" ("surstoff").

Det antika Luftelementet föll i delar med dessa upplysningsforskare, luften var en sammansättning. Å andra sidan hade antikens människor inte varit omedvetna om olika typer av luft, de heller! Luftelementet kunde bl.a. vara förorenat av onda daimones - onda andemakter och andesfären upptog hela området från jorden och upp till månen - en planet tillverkad av Luft enligt antikens kosmologi. (Månens härskarskap över Kräftan och tidvattnen följer en annan idélinje, liksom dess "upphöjelse" i Jordelementets Oxe.)

Antikens naturfilosofer skilde också den fuktiga luften närmast jordytan från den torrare luft som utgjorde "himmelen", och jag har tyckt mig se en koppling mellan "anfäktad fuktig luft" och filosofen Herakleitos omdöme att "torra själar är de bästa", avfuktad luft för inge med sig så mycket sjukdomar, kroppsliga såväl som psykiska.

Kombinationen av vatten och luft låter sig på det naturliga, kemiska planet inte göras (och kolsyra existerar som separata bubblor i vattnet - världarna har inte med varandra att göra). Antikens ohälsosamma blandning av Vattenelementet och Luftelementet i horoskop är emellertid långt ifrån alltid identisk med mental ohälsa eller besatthet av onda andar!

Vatten och Luft i horoskop tycker jag är den svåraste kombinationen att avgöra, och detta fast bloggen under tre års materialinsamling har hittat praktfulla exempel på disintegrativa psyken där de båda elementen verkligen varit framhävda och det ena i konflikt med det andra.

(Och i sällsynta fall kan indisk astrologi låta elementen fastna i en oändlighetsslinga och det är när Mars i Vatten träffar Saturnus i Luft med en kvadratur och Saturnus sedan kastar sitt långa trekvartsvarv tillbaka till Mars sänkt i Vatten.)

Det finns andra sätt för Vatten och Luft att skapa en markant tendens till "dissociation" eller nedsatt förmåga att återge vad som utspelar sig ur det andra elementets perspektiv. (Luft som logik/förnuft, Vatten som känsla men lika gärna omedvetna attityder eller grundmönster).

Både syrefilosofins Antoine Lavoisier och Maria 'Bitterfittan' Sveland är exempel på när världarna (eller kanske världsbilderna) Luft respektive Vatten inte drar jämnt. Fransmannens Måne i Skorpionen stöttade sig på härskaren Mars i Vågen. Hos svenskan hörs "oxys" - bitter, frän, sur - t.o.m. i den boktitel hon väl för alltid blir förknippad med! Här har vi Solen i Skorpionen och åter Skorpionens härskare Mars i Lufttecknet Vågen. Surt, bittert vatten. Onda daimones i den lägre delen av atmosfären.

Här våldför jag mig på den sublime James Hillmans framställning av Luftelementets öden och äventyr under "Upplysningen" - några rader rått saxade och helt utan tidigare kapitels nödvändiga introduktion i t.ex. svavel som metafor för en brinnande, renande process i alkemin:

Flogiston var, genom sitt släktskap med svavel varmt, oljigt och generöst - syre genom dess förbindelse med tankar om syrlighet var korroderande (frätande) och aggressivt. Den kemiska revolutionen lyste upp - och försurade - luften. Bytet av alkemi mot kemi var, i korthet, bytet av flogiston mot syre. Bort ur bilden försvann vitalismen och [Aristoteles] ändamålsorsak, det som kom istället var atomism och [Aristoteles] materiella orsak. ... Vad som försvann var innebörden i de [al-]kemiska transformationerna, vad vi fick istället var deras "förklaringar".

Luftens försurning inträffade tillsammans med den nominalistiska tanken om materian. (Fotnot: Denna nominalism gick hand i hand med kemins matematisering, genom fransmännens framgångsrika strävanden i den riktningen...mot vilke[t] poeten Coleridge passionerat invände sig i kamp om att få behålla sin syn på kemin som "poesi...substantierad och förverkligad i naturen, ja, naturen själv uppenbarad för oss...som på en gång både poet och poem!") ...

Det skarpa, surnade ögat analyserade sig ner i allt mindre mer abstrakta enskildheter. I fråga om "förklaringar" tog upplösning överhanden och "element" förlorade sin elementära, essentiella betydelse. Den sura förgiftningen av världen, dess upplösning ner i enskildheter och förlusten av den essentiella känslan av en själ i den materiella världen förebådades alla i föreställningen av Luft som syre.

Hillman: Alchemical Psychology (2010, s. 283) - min ö.s.

Den objektiva vetenskapen var född, den som bara vägde och mätte död materia. Förtrollningen var bruten, och europén nu fri att släppa loss all sin mörka primitivitet. Det började i samma sekund vetenskapen utropats till ersättningen för religion - Franska revolutionen övergick i skräckväldet och många av de vetenskapsmän som själva arbetat för den franska republiken miste själva huvudet! 

Sedan följde på kort tid två vedervärdiga världskrig och atombomben. Och livsfarliga kärnkraftverk på geologiskt osäkra platser på jorden, ett arv inte från de mystiska alkemisterna utan från "upplysningsmännen" - människor som andades den "sura luft" man får i sig när man älskar denna världen alltför mycket och själv söker ta över guds roll.

Hillmans essäer är mästerliga, det är psykologi men också något mer. Han har hjälpt mig att förstå astrologins symboler mycket bättre och med nyckelordet "försurning" som i Bitterfittan här ovan, och mängden markant störning mellan Vatten och Luft hos surkarten bland unga svenska "religionskritiker" (här är ett skräckexempel remarkabelt likt Maria Svelands horoskop) som bloggen har granskat får en ny innebörd genom Hillmans vetenskapshistoria som psykologisk metafor.

Den sublima blå Himmelen kunde inte möta Jorden genom att gå genom Vattnet, det blev mest sura uppstötningar i västerlandet.

Hillman noterar att Luft slutar nämnas som en av de fyra under 1700-talet:

Sufflören närde inte längre elden med sin blåsbälg, för luft själv hade inget med förbränningen att göra. Den osynliga föreställningsförmågan, luft, hade utestängts från deltagande i den kartesisk-newtonska världen. Härav upplysningsrationalismen, mekanismen och uppsvullen sentimentalitet - de hade ingen luft i sig.

Det här är enastående beskrivande ord, givet mina kommentarer till horoskopet för Franska revolutionen, vars mest markanta särdrag är den totala frånvaron av planeter i Luftelementet!

Ärthjärnorna inom naturvetenskapen må ha dödat det antika Luftelementet men likväl fortsätter det leva och avslöja sakernas faktiska tillstånd!

Och beträffande Hillmans val att inte försöka dra några fler växlar på Luftelementet hos vetenskapsmännen kring syrets upptäckt var det naturligtvis klokt i linje med hans agenda. För bokkapitlets poäng var just att dessa forskare dödade Luften genom att byta ut den mot sur, skadlig luft, materialismens syre.

När Luftelementet kommer tillbaka på arenan har den helt annekterats av den mekaniska vetenskapen. Pneumatik och tryckluftsborrar!

Från andevärlden utgår alltjämt osynliga rörare (avatarer) men när mänskligheten blivit riktigt primitiv förtingligar hon den osynliga världen. Hon dyrkar omedvetet ännu Den Förste Röraren, Den Stora Anden, men på ett psykopatologiskt sätt.

Vad symboliserar grejandet med hårfönen egentligen? Ersättningen för en längtan att bli vidrörd av en ängel?

Prosaiskt? Inte på långa vägar lika markslickande som när Thomas Ledin en gång sjöng,

"Å, å, det ligger i luften!"

Hur kunde han få till det så här fint? Jo, se bara - inte mindre än fem placeringar i Luft och en viktig ömsesidig reception mellan kommunikatören Merkurius och vardags- och jordnära Jungfrun. Vardagsrealismens okrönte kung!

"Blå blå vindar och vatten..." - den gamla Pripps-reklamen.

PS. I en beundransvärd litterär kovändning lyckas James Hillman till sist lyfta fram dessa den sura luftens portalfigurer som mänsklighetens välgörare, som delaktiga i något oundvikligt - uttryck för Världssjälens vilja att visa sig genom delvis destruktiv modern teknologi. Måste läsas!

Jag får känslan att Hillman egentligen aldrig ville vara psykolog utan fritt fabulerande poet och att han drog en lättnadens suck på 80-talet när han stängde dörren efter sin sista patient. Nu var han äntligen fri att röra ihop Luft och Vatten efter eget behag.

Hans läsning av Miles Davis rädsla för den blå eldsflamman (se förra inlägget) är graverande - hans tycks se något helt annat och mer positivt än det Davis själv säger. Hillman är en nyplatoniker av den skola som ser denna världen som något gott, vilket långtifrån alla för 2.000 år sedan hade instämt i. Davis tycks indikera en flykt undan den blå flamman snarare än ett återvändande till den.

Davis horoskop indikerar detsamma: Mars och Jupiter spyr ut, spiller ifrån sig, och Jordascendenten skapas som en svedd och förstummad restprodukt av emanationen från hög höjd.

Vad som återstod av själen efter syndafallet kunde höras via Miles Davids berömda sordin på trumpetljudet.