Vågar som hat-älskar. Eller älskar att hata?

[Tillägg 110802. För den som först vill ha ett konkret exempel på nedan avhandlade astrologiska "dissociationssyndrom", se först "reaktionen" som i tyckarspalten på Newsmill i flera kommentarer analyserar och påvisar vilken förvirrad diskurs subjektet för nedanstående astrologiska studie producerar närhelst ämnet religion förs på tal.]

*****

Fristående fortsättning på "När själva fan blir religionsforskare", där ett namn saknade tillhörande horoskop. Här kommer det. Inlägget är långt och innehåller en del allmänna resonemang av typen "filosofi light".

Fallet definieras formidabelt av den så kallade dissociationen. Det verkar nästan som om svenska religionskritiker och skeptiker bara faller från himmelen då osynken mellan Vatten och Luft råder, det vill säga, den astrologiska signatur för vilken Nobelpriset är svårare att uppnå än för andra.

Förklaringen är mycket enkel: skeptikern i Sverige är inte bara som den store biologen Thomas Huxley agnostisk, förklarar sig inte veta. Bland svenska så kallade förnuftsivrare märks snarare en tydligare negativ attityd, en vilja till blasfemiskt förnekande existensen av t.ex. "anden" - själva den fakultet i människan som ligger bakom de verkligt stora uppfinnarnas Heureka!-genombrott.

Anden är i själva verket antikens sätt att beskriva människans förmåga till kognition, sen anden som något som genomsyrar hela världen, som ett substrat innanför den uppenbara materiella världen och den dimension där vi som iakttagare befinner oss. Även om skeptikern knappast hatar kognitionen som sådan, är termerna länkade med varandra. De uttrycker en och samma arketyp eller platonska Form.

Den individuella andesjälen är en Form, en levande intelligens enligt Platon, och den indiska filosofi han uppenbarligen var påverkad av kallar den jiva-atman, en levande själ, en själ som syltat in sig i det vi kallar fenomenvärlden.

Jag vet att det finns svenskar som studerat matematikern Whiteheads processfilosofi grundligt, själv har jag glömt nästan allt jag läst. Men i brittens "occasions for experience" - "tillfällen till erfarenhet" - uttrycks de punktlika observationsposter där den ena ger upphov till nästa och som driver upplevelsen av tid och förändring.

Jag har aldrig blivit klok på om Whitehead här förnekar den individuella Observatören eller andesjälen och likt buddhismen talar om en självgående malström av erfarenhetspunkter karmiskt förbundna, eller om det "tillfälle till erfarenhet" du just nu ockuperar medan du läser detta, från ord till ord, är Observatören, Resenären, jiva-atman. (Hög tid för omläsning av lite Whiteheadskt material med andra ord!)

Till saken hör nu, fast skeptiker tycks sakna bildning att förstå det, att du inte kan smäda kognitionens synonym "ande" utan att också begå våld mot källan. Eftersom kognitionen befinner sig bortom tid och rum - vilket prekognition bevisar (härav skeptikernas ständiga ljugande, för att skydda sin materialistiska syn, att parapsykologin aldrig uppvisat några positiva resultat) är det metafysiska processer vilka empirisk forskning inte förmodas kunna omfatta. [1] 

Likväl kvarstår faktum - det är många väldigt tydliga "dissociationssyndrom" i horoskopen för svenska skeptiker. Vid tillfälle borde jag samla alla som kommenterats på bloggen och se om det är fler än slumpgenomsnittet. Minns att ett av tre horoskop har någon liten form den här signaturen om man räknar enbart med de antika aktiva planeterna, sju till antalet. (Månnoderna är passiva tills de aktiveras av en planet, så jag utelämnade dem ur frågan om sannolikheten att vara född med en mildare eller starkare typ av "dissocationstendens".)

*****

Jag använder här en kommentators datumuppgift för teknikern och hobbyhistorikern som kände sig kallad att använda samma trötta historiska källor som brukar anföras i svenska religionsdebatter, både av dem som i dem ser tecken på Jesus historiska existens och av dem som är förnekare.

(Det är någon slags fattigmansdiskussion som förs i Sverige - ingen är intresserad av att fördjupa sig i ämnet men alla vill ha sista ordet.)

Den här himmelen är rätt allvarlig i termer av dålig attityd. Bra forskning kräver förutsättningslöshet (ja, paradoxalt nog en distans gränsande till filosofisk ataraxia eller brist på affekt eller lidelse för ämnet och ändå hängivelse för det). Det har varit min upplevelse att kombinationen Vatten/Luft medför för mycket sinnesrörelse för att producera bra vetenskap.

Eller rättare: sinnesrörelsen är för handen via Vattenelementets omedvetna strömningar och känslor, men Luften spelar oberörd inför vattnets virvlar, söker rationalisera det som logiken upplever som kaos.

Det vill säga, elementen representerar två ömsesidigt uteslutande förhållningssätt, precis som ateister och skeptiker fullständigt snöat in på det banala motsatsförhållandet mellan förnuft och oförnuft, där oförnuft per automatik är allt som inte faller under vetenskaplig, logisk-analytisk metod.

Att beskriva världen utifrån det ytterligt lilla gränssnitt som logiken tillhandahåller ger, som redan Aristoteles konstaterade om en medlem av den cyniska filosofin simpla och obildade människor. Och det är just så t.ex. Humanisterna i Sverige framtonar.

Humanisterna må täcka in en handfull sakfrågor och begagna en vuxen människas ordförråd men vad de egentligen sysslar med är åttaåringens mödosamma arbeta med att kategorisera eller klassificera företeelser utifrån en förelagd, simplistisk dikotomisering av livets "förnuftiga" eller "oförnuftiga" yttringar. Som en läromedelsförfattare jag läste i början av högskoleåren sade, i frågan om regler och lagar:

Med sitt egocentriska tänkande är det lilla barnet övertygat om, att det använder samma regler som de större barnen. ... Från omkring 7-8 års ålder börjar barnet leka spelet på allt igenom socialt vis, dvs. i överensstämmelse med ömsesidigt överenskomna regler.

(Kurt Bergling - Moralutveckling, Liber 1982, s.17) 

Det är därför man bara häpnar varje gång tankepolisen Christer Sturmark, Humanisternas ordförande, öppnar munnen. Han befinner sig mellan det lilla barnets nivå, där man bara leker vuxenvärldens regelbaserade mellanhavanden och förstaklassarens mödosamma försök att verkligen följa spelets regler. För honom är "empirisk vetenskap" verkligen motsvarigheten till Guds lagar, han och hans likar är ännu inte mogna att lätta ankar och sätta upp på en filosofisk upptäcktsresa där hela den empiriska verkligheten relativiseras och berövas sina självbegränsande allmaktsanspråk.

*****

Att kombinationen Vatten + Luft inte hittades bland Nobelpristagarna i fysik stärkte det intryck jag sakta men säkert format genom, som det brukar heta, empiriska studier. Erfarenheten avtäcker a priori givna morallagar. Astrologin skapades i antiken och dessa människor visste mer än vi gör idag!

Tyvärr är den här historikern - som egentligen är tekniker som poserar som historiker och dubiöst framställer sig som religionshistoriker för att garantera att Newsmill publicerar hans Jesusförnekelse - tyvärr har hans typdrag på himmelen figurerat i samband med några rent urartade livsöden bloggen stött på. Vågens tecken är svagt, undertecknad påmindes t.ex. om dess klena hjärta nästan exakt på femtioårsdagen så en måne föll exakt på min medfödda "hjärtattack" (Solen + attackplaneten Mars). 

En intressant upplevelse, ett vakna upp-rop som faktiskt, tror jag, har gjort mig lite mer seriös med vad jag lägger min tid på. När han höll ögonen på temat "hjärta" ett tag visade sig genast en serie horoskop med hjärtproblem och Solen i Vågen. Mest behjärtansvärt var förstås aktrisen Brittany Murphy som dog bara drygt 30 år gammal. Där låg attackplaneten Mars fallen och högg mot den fallna Solen (hjärtat) i Vågen. 

Men ta inte detta som någon antydan att alla med just den kombinationen dör unga. Jag hade en väninna som nu närmar sig femtio med samma aspekt och som lever och har hälsan, om än inte utan problem med bristande blodkärl (Mars = blod) ett fenomen också jag börjat uppleva allt mer i det lilla.

Att som den här "religionsintresserade" ingenjören ha både en fallen Sol och en skadad Mars som väcker den slumrande eller passiva norra månnoden till liv, kan anses vara ganska allvarligt. Faktum är att det också är nymåne så att också sinnelaget eller psyket ingår i vad helst som finns att säga om den här grupperingen.

Jag kom att tänka på skoleleven Tim Kretschmer född 1991, som plötsligt tappade koncepterna och mördade närmare tjugo skolelever innan han begick självmord. Här är hans himmel, omritad för bättre grafik:

Likheterna i Chandra lagna-horoskopet med Månen som förstahus är påfallande, men minnet svek mig en smula. Här ligger inte hela den mentala överbyggnaden och vacklar ovanpå ett förgrämt skorpioniskt Vatten som hos ingenjören/historikern/skeptikern. Istället, och lika illa, är Kretschmers disponent Venus uttalat fallen i Jungfrun och i ett månhoroskop placerat i ett ondskefullt Vattenhus, det tolfte för världsliga förluster. 

Tolfte har också en association till exil. Den katolske teologen Pierre Teilhard exkommunicerades i praktiken till Kina under en stor del av sitt liv för hans kätterska försök att blanda kristen teologi med darwinism. Hans horoskop utspelar sig i hög grad i tolfte huset.[2]

Allvarligare än exil, frivillig eller påtvingad, är tolfte husets association till självmord om förstahushärskaren (egomarkören) befinner sig här. Och detta är just fallet hos självspillingen Kretschmer. Minns att ett Chandra lagna-horoskop inte är exakt, utan ett blekt substitut då födelsetimman är okänd. Men ofta nog, som här, fungerar metoden väldigt bra.

*****

För att hitta mer rättvisande parallellfall än Kretschmers, en genomsökning av cirka 5.000 horoskop. Jag gör en stark filtrering genom hela fyra kriterier från Nilssons karta: nymåne i Vågen med den negativa undertonen hos denna Våg från Venus i Skorpionen samt "förstoringsglaset" Rahu i Vågen.

Detta ger två träffar, lingvisten Thomas Sebeok (född 1920) där man måste le åt ämnet. Lingvistik: att via Luftelementets rationella regelskapande söka tämja och begripliggöra det mörker som den här underarten av Vågen med Venus i Skorpionen representerar!

De här Vågarna skulle få panik om man nämnde de grekiska cynikernas (och zenbuddhisternas) förakt för det grumlande lager som människans konceptskapande luftnivå utgör! För vad vore en som fruktar mörkret (Venus är inte på hemmaplan i Skorpionen) förutan sin smarta logik? Panikångesten lurar om hörnet.

Ingenjören och religionskritikern Per Mikael Nilsson är helt enkelt inte ämnad att förstå religionen, fast han bedyrar sitt intresse för den. Skulle han verkligen vilja förstå religionen måste han först montera ner hela sitt begreppsliga "overlay" - dvs. han tro att religion kan studeras analytiskt. Det är denna sida som gör honom helt oförmögen att verkligen förstå.

Den andra träffen säger mig inget och jag minns inte varför jag noterat namnet: skådespelaren Ryan Reynolds som är född bara ett dygn före Nilsson. Troligen antecknade jag datumet för att han vid någon tidpunkt var undersköna aktrisen Scarlett Johanssons pojkvän!

Scarlett är Skorpion och Vågar och Skorpioner relaterar inte bra över denna avgrund mellan djupt kännande närmast mutistiskt Vatten och Vågens eviga tänkande och pratande - så jag förstår att den relationen sprack. Att den ens kom till stånd ser man av Nilssons/Reynolds suboptimala placering av Venus - kärleken i ett tecken som ytterst handlar om att tagga ner och inte tvärlåsa sig men där soltecknets disponent alltså befinner sig på främmande mark relativt det solära uppdraget.

Som bäst kan en sådan här luftskalle som trampar vatten för att inte drunkna beskriva sina egna känslor, men någon bra religionshistoriker blir det inte, som Nilssons Newsmill-artikel visade. Alltför mycket personliga aversioner (Skorpionen = i grunden aversiv) i förhållande till det ämne man söker hitta Vågens balans med.

Eftersom Venus omloppsbana alltid placerar den i närheten av soltecknet, är en god andel av alla födslar till Vågens tecken "kortslutna" på detta sätt. Vad detta signalerar för typ av karma eller omöjligt livsuppdrag, kan man fundera mycket över!

*****

Fastän inte utritad, måste jag peka på att det är en ömsesidig reception mellan Mars och Venus i horoskopet. Det är således inte bara en osynk mellan Vatten/Luft för att harmonisträvande Vågens disponent halkat ner i det skorpioniska bråddjupet ("Dödsskuggans dal"). Skorpionen, sinnebild för naturlig men helt medvetslös drift (libido) "backar" här tillbaka till Luftelementets Våg. Mentalisering eller rationalisering av omedvetna processer! Varför är Nilsson så intresserad av att se bristen på belägg för Jesus existens i de historiska kvarlämningarna?

Här är klassikern om det halvfulla eller halvtomma glaset i ny språkdräkt. Där andra utifrån historiskt material sett tillräckliga skäl att anta Jesus historiska existens, där har Nilsson en parasiterande negativitetsdemon inom sig och som derangerar hans medvetna tankemönster.

Långt ifrån att vara en harmonisk Våg skapar han disharmoni, trots att Mars-Vågen aktiverar sig för harmonin! Eller gör den? Venus i negativa Vatten vill inte! (Den himmelska kärlekens gudinna känner sig inte alls hemma i dessa kväljande mörka vatten!)

Det kan vara en mardröm att hamna i oscillerande mönster som det den här himmelens "reception" uppvisar om de två husen vill ha med varandra att göra. Det tycker på en närmast infernaliskt upphettad tankeaktivitet. (Och ändå kommer ingenting att lösas via intellektet - man måste transcendera hela dikotomin som i det här fallet är en oförståndets kombination av Mörker och Passion - Tamas och Rajas. En frigörande syntes av något slag behövs.)

Bloggaren har själv en ömsesidig reception mellan Mars och Venus, genom den förras konjunktion med Solen. Men jag ser det halvfulla glaset, Jesus har existerat och dessutom i glimtar fångats in väldigt väl i Nya testamentet - min "reception" utspelar sig mellan två positiva tecken, Vågen och Lejonet. (Det kan förundra att Lejonet, Solens tecken och av Eldelementet, ändå kan tillhöra Mörkrets kvalitet! Jag har diskuterat den saken i ett tidigare inlägg, hur man nu ska hittat tillbaka till det...)

Den ömsesidiga receptionen innebär det jag först kallade horbockssyndromet men ersatte med mer neutrala "förhöjt libido". Men mellan Luft och Vatten förstår man direkt att problem kan uppstå. Den höga energinivå i det psykofysiska systemet kan spricka och ge vansinnestillstånd. (Bloggen innehåller några förskräckliga exempel på bestialiska galningar där det omedvetna vattnet forsar in i luftslottskonstruktionerna och förgiftar dem.)

Men intellektet kan också stå pall, och innebär då en människa som anstränger sig till det yttersta för att isolera och hålla känslorna borta från sitt mentala pusslande.

Hur repression av känslor kommer tillbaka, som distorderade mardrömmar eller vrångbilder, behöver inte ens kommenteras. För fokuserat intellektuellt arbete av enbart logisk natur (tekniker) funkar måhända den här versionen av Vågen, men jag befarar att hela helvetet kommer krypande i det omedvetna när ämnen som religion förs på tal. Här är återigen ett horoskop som verkligen luktar "standardmall för återvändande själar med dåligt eller ouppklarat karma".


Jag ska i annat inlägg återkomma till en berömd tekniker/logiker med en dubblering av "dissociationen" (Luft/Vatten), "informationsvetenskapens fader" Claude Shannon. Men Shannon var ett äkta fall av dubbel dissociation, i Nilssons fall är det lite falsk matematik att räkna soltecknets disponent Venus i Vatten som en förekomst och den ömsesidiga receptionen mellan Mars och Venus som en andra förekomst eftersom Venus förekommer i båda fallen.

Claude Shannon var en utomordentligt viktig person för datateknikens utveckling, och det är uppenbart att Vatten/Luft-dikotomin kan leda till stor prestation, just pga. undertryckandet av den känslomässiga sidan till förmån för ett stenhårt fokus på enbart den rationella sidan - med en äldre mytologi kallad "höger resp. vänster hjärnhalva".



Tillägg.

En läsarkommentar får mig att titta närmare på en Newsmill-kommentar skriven av den självutnämnda historikern, speciellt intresserad av religionshistoria. En sådan katastrof!

I den långa harang av bibelverser han citerar för att, föga forskarmässigt, fastslå vilken "hatfylld och vedervärdig person Jesus enligt evangelierna är" uppvisar han inte en anstymmelse till insikt om att texterna var skrivna i en politisk turbulent tid och att apokalyptiken - känslan av världens stundande undergång - hängde tung över Palestina!

Han visar heller inga tecken på en för en historiker nödvändigt insikt i att de evangelier han citerar har olika tillkomsthistorier och olika perspektiv. Johannes, som han citerar, är t.ex. ett tydligt kompositevangelium som röjer åtminstone två helt olika författarstilar, en äldre, troligen mycket gammal tradition med minnen av Jesus har skrivits över och utvidgats av en ickejudisk författare med tydliga hatkänslor mot det judiska folket. Alla passager där Jesus talar om sig själv i tredje person som Sonen kommer från en denne senare författare.

Den religionsintresserade Nilsson visar heller inte någon antydan på att ens känna till att den "vedervärdiga Jesus" uttrycker exakt samma känsloladdning som t.ex. kapten Haddock i serien Tintin där också fradgas i mungiporna! Han saknar all förmåga att ta till sig en litterär text, om man väljer att se att författarna kryddat sin predikant med lite extra jävlaranamma. Jag kan tänka mig att historierna med honom blivit lite tillspetsade efter kanske 30-40 års muntlig tradering. Han bör ha varit humörstark och sedan har den kärnan broderats ut ytterligare.

För en kanske troligare förklaring till hans kärvhet i många frågor, se ordensreglerna till Ljusets barn (esséerna) i Dödahavsrullarna - den här måntusenhövdade delen av judenheten var ultraortodoxa! En förslappad sekularist som Nilsson blir livrädd när han uttrycket för en extremt disciplinerad grupp som rustar sig för heligt krig. Han är naturligtvis också totalt omedveten om problematiken att det romerska förtrycket kanske inte var lika hårt då Jesus själv levde som när evangelierna skrevs. Deras jesusbild kan uttrycka en mer polariserad stämning, en förhöjd känsla av den Ändens tid Jesus åtskilliga årtionden tidigare talat om.

Nej, något forskarämne är denne Nilsson verkligen inte, som varken har vett att göra åtskillnad mellan Jesus och den "Kristus" Paulus predikade och inte ens kan föreställa sig några andra hypoteser än den emotiva utsaga som hävdar att berättelserna är vidriga.

Det enda den här "religionsforskaren" visar med sin kommentar är att han inte vet ett dyft om historisk textkritik och använder källmaterialet som en ren fundamentalist - fast tillhörig Satans läger och inte det kristna. Det är Mörkret i Skorpionen som bara ser mörkret i texterna och helt avstår från frågan varför Jesus manar till anslutning till den goda saken.

Ja, det går inte längre att utläsa i evangelierna (förutom i den bestickande passus om att Jesus skulle ha kallat sig judarnas kung och därmed utmanat den romerska överhögheten), men sanningen är troligen den att han med en pedagogisk metod som varvade hot och löfte sökte bringa folk att engagera sig för det stundande kriget mellan Ljusets och Mörkrets barn.

Detta var nu bara ett religiöst språkbruk bakom vilket judarnas uppror mot Rom visualiserades (se Krigsrullen bland Dödahavsrullarna m.fl.). Jesus levde inte för att se den dagen, men hans bror Jakob tog över församlingen och det var, enligt Robert Eisenmans rekonstruktioner, när också han mördades, som folkupproret mot den utländska politiska och kulturella närvaron var ett faktum.

Inget av detta finns överhuvudtaget i Nilssons kunskapsvärld, och okunniga religionshatare som han borde slita ut sitt öga om det bara skänker honom negativa upplevelser för att därigenom ha någon chans att hitta det högre medvetandet ("himmelriket") (Mk 9:45).

Drastiska åtgärder som dem Jesus mycket väl kan ha förordat skulle åtminstone förhindra att sådan här dumhet slinker ut i ett obevakat läge där dissociationen från den egentliga känslan brister. Se ovan om syndafloden som väller in och dränker den rena tankens delikata luftslott.

Sällan jag som i den här Newsmill-kommentaren sett en så bra illustration på hur alla Luftens pretentioner till distanserad klarsyn bryter samman vid djupgående störningar med det undermedvetnas kaosvatten.

_____

1. Psykiatern Ian Stevensons remarkabla redovisning av polis- och obduktionsrapporter som verifierar små fysiologiskt missbildades barns minnen av under vilket namn i ett föregående liv de brutalt dog eller dödades och hur deras värdkroppar skadades (skador som vagt motsvarar defekter på deras nuvarande kropp) kan tas som ett häpnadsväckande empiriskt genombrott som bevisar att livet rymmer en bakomliggande dimension som traditionella materialister inte ens föreställt sig.

2. Kyrkan har ju sent om sider accepterat att evolutionsläran bättre än någon annan teori motsvarar människans fynd och även återupprättat Teilhards förlorade heder.

Alla katoliker är nu inte nöjda med det, och mäkta intelligenta rymdflygingenjören Wolfgang Smith har ägnat en hel bok åt att smula sönder det falsarium han menar att Teilhards kosmologi är. Jag har inte läst just den boken men fått en liten aning av hans tre andra viktiga böcker, "Cosmos & Transcendence", 1984; "Wisdom of Ancient Cosmology", 2004, och "The Quantum Enigma", 2005.