"Min kropp är min grav" - den täte Cavendish

Naturvetenskapens mest förmögna man, Henry Cavendish, verkar också ha varit en av de psykologiskt mest störda. För att det här horoskopet ska vara meningsfullt vill jag föreslå det biografiska stycket om honom på Wikipedia. 

Det enda som saknas där är den inte oviktiga pusselbiten att hans mor dog när han var två och han växte upp enbart med fadern. Detta förklarar den kända berättelsen om hans oväntade möte med en husa (trots hans instruktioner att aldrig behöva möta de kvinnliga anställda) som försatte honom i ett chocktillstånd och gjorde att han byggde en "nödtrappa" på husets baksida - för att garantera att slippa se en kvinna! Helt klart agerande helt "i blindo" eller utanför den medvetna sfären.

Det här inlägget kan ses som en aningen mer "frisk" variant på det sorgliga fallet med kvinnan som var fånge i sin gravkammare till kropp, drabbad av kronisk sömnsjuka.

Ännu en gång dominerar det begränsande Jordelementet, med båda Ljusen häri och flera viktiga planeter. Att stupiditet inte är villkorlig säger sig själv, vi har tidigare sett den ansiktsförlamade Charles S. Peirce, pragmatismens fader, med en lika kraftfull betoning av mät- och beräkningshysterins tecken Jungfrun.

Henry Cavendish är känd bl.a. annat för att i sitt sjukligt introverta liv ha beräknat jordklotets täthet (densitet) och det med förbluffande precision. Hans fall bekräftar kraftfullt bloggens åsikt att Jungfrun producerar människor som attraheras mot diskrimineringens, dvs. urskillningsförmågans motiv. Här växer människans stolthet över att ha ett vaket öga och skarpt förstånd och hårklyverierna går till sist helt överstyr om inte Vågen hittar mått och proportion för den atomiserande tendensen i Jungfrun.

Mitt i sin emotionellt döda natur lyckas Cavendish pricka in just en sådan lyckosam ömsesidig reception mellan Jungfrun och Vågen!

"Att väga, numrera och mäta."

Hans motto var nog det mest knastertorra som tänkas kan, här hör vi Jordelemenet, förutom Oxen som är identifierad med Jorden och därför inte har distans att mäta - betrakta Jungfrun som mätaren och Stenbocken som måttet/normen!

Förutom den lyckosamma "receptionen" mellan Merkurius och Venus syns många bedrövelser. Månen anses helt förvärldsligad i det saturniska (maximalt täta) Jordtecknet Stenbocken. Kanske var det därför han gav sig på Jungfruns kliniskt distanserade projekt att "väga" Moder Jord - det var så långt denna andliga döda människa förmådde närma sig begreppet "moder" efter att ha förlorat sin mamma som litet barn.

Cavendish familj hade anor och han var som sagt "tät" även i termer av pengar. Månen i ackumulerande Stenbocken, Saturnus i jupiteriska Fiskarna opponerad av pengarnas Venus och myckenhetens Jupiter.

Notabelt är att Månen disponeras av Jupiter som står i detriment, betraktas som skadad enligt det antika (dock inte indiska) schemat. Denna Jupiter står sedan sida vid sida med planeten som specifikt indikerar relationer med det kvinnliga könet, Venus. Och det vill sig inte bättre än att Venus är "fallen" i Jungfruns tecken. Cavendish förblev uppenbarligen oskuld ("jungfru") i hela sitt 78-åriga liv. 

De här placeringarna yttrar sig således helt olika på det yttre och det inre planet. Utåt var han "jordtät" (rik som ett troll) men hans inre var en öken, helt i linje med Jordelementets relativa omedvetenhet.

Hans enda sociala liv var att frekventera en brittisk herrklubb och t.o.m. där var han så sjukligt skygg att han inte tycks ha kunnat föra en vettig, öppen dialog (se Wikipedia-artikeln). Det här är en verklig nidbild av Jungfrun som zodiakens mest privatistiska och introverta! Och Månen i ensliga Stenbocken stärker verkligen inte den sociala kompetensen. Faktiskt, inte Merkurius i sociala Vågen heller, den har för mycket baktung Jord att släpa på.

Jag måste upprepa mig: horoskopet är verkligen en remarkabel påminnelse om hur en planet kan sprida elände ur ett perspektiv och briljera ur ett annat. I Jungfrun ligger hela hans extrema böjelse att "mäta och väga världen" - än en gång ser vi Jordelementet som den extrema naturvetaren.

Samtidigt är det uppenbart att bristen på födelsetimma mörkar en del saker. Jag menar, extremt jordiga horoskop har passerat på bloggen utan en så extremt låsning gentemot kvinnor som denna märkliga Måne omvittnar, med dess underliggande Fisk/Jungfru-opposition.

Horoskopet beskriver också exakt vad jag sagt om vår moderna världs korrumperade Luftelementet. Där Luften eller pneuma en gång var en andlig indikation tappat den vid Upplysningen all kraft och i kombination med Jordelementet står den för en torftig rationalism som kräver fysiskt material (Jord) för att leka förnuftsleken. 

Naturligtvis kan man misstänka att även antikens materialister, som atomisterna Demokritos eller Epikuros, hade Jord/Luft-horoskop, men den tiden var ännu mer öppen för tanken om en andesjäl, och Platons åsikt om att kunna nå insikt via inre skådande (och inte bara genom empiri) livfull. 

Rationalitet i Platons mening innebar ett fullt erkännande av själen som både logisk och kunskapsbringande - själen var inte en irrationell känslovarelse. I den meningen kanske Henry Cavendish kunde liknas vid en människa på jakt efter Platons - och Naturens - luftblå och osynliga kartritning. Han mätte och vägde det döda jordbruna stoffet för att hans Merkurius i blå Luft sökte hitta sin egen nivå... 

Han var som den sömnsjuka kvinnan fånge i en fysisk kropp och hela hans vetenskapliga storverk en studie i själens patologiska försök att hitta sig själv via det dunklaste och minst insiktsfulla av elementen.

Ett typiskt barn av den så kallade Upplysningen! (Se horoskopet för Franska revolutionen.)