Folkgiftet Axel Hägerström

En minimal spinoff på förra inlägget om den gode idealisten, professorn i rättsvetenskap Joakim Nergelius. Han nämner i en artikel positivisten Axel Hägerström som början på svenskarnas lamentabelt gyttjiga syn på människan som bara så mycket fysiska komponenter i sammansättning (noll ande, noll själ). 

Vi är ett förtappat folk i våld på biologisterna och problemet infekterar många områden i Sverige.

Jag har inte tidigare studerat den här svenska filosofen (har till och med sagt att Sverige inte har någon filosofi värd namnet), men en snabbt uppritad karta ger näring åt tanken:

Sinnet i Väduren är vaket och aggressivt/intellektuellt, härskaren Mars står i Tvillingarna (precis som hos Håkan Juholt för övrigt, erkänd för att vara en god retoriker).

Parallellerna till Juholt sträcker sig längre, båda männen är födda med Solen i dominanta Lejonet. Men stopp och belägg! Stryk det sista. Juholts Sol är inte samma Sol som för Uppsalafilosofen Hägerström, för den senare har en korrumperad intelligens. Hägerström saknar också Juholts eminenta kontakt med det idealistiska blå Luftelementet.

Det kan tyckas som en blandning av äpplen och päron, men jag vill hänvisa tillbaka till Amanda 'Foxy' Knox här, amerikanska utbytesstudenten som morddömdes för att ha skurit halsen av sin rumskamrat. Precis som i nihilisten (ateistens tro på "ingenting") Hägerströms fall är Stryparen Saturnus illa placerad i dödens Skorpion, och kastar därifrån sitt hämmande grepp mot intelligens vanligen så starka Sol i Lejonet.

Jag vet att bloggen har ett antal ytterligare havererade fall av samma Saturnus mot samma Sol, men Knox orealism och brutalitet var så påfallande att hennes fall är det som stannat i minnet. Kopplingen mellan Hägerström och "sluga Foxy" påminner också om vad jag sagt, att ateism är att likna vid sinnessjukdom. 

Det finns en allvarlig kognitiv störning hos dessa människor och riktigt illa blir det om, som rättsvetaren Nergelius påpekar, ett helt land som vårt fallit in i denna Satans egen synvilla, att du inget annat är än så mycket kött och blod och "Reinfeldt-roffa till dig vad du kan idag på din medmänniskas bekostnad, ty i morgon ska du dö" (Skattesänkarpolitik utan nyspråk). 

Med den kognitiva basen fostras snart en djävlarnas kultur, ett land av veritabla undermänniskor som kallar sig "realister" fast de är längre fallna från verkligheten än någon annan!

Studera noga nationalhoroskopets kollektivpsyke Månen och hur det disponeras från aggens Mars i åttonde dödshuset. Nu talar vi verklig realism.

*****

Anm. För att understryka mörkret i Hägerströms natur har jag dubbelexponerat mörkrets kvalitet Tamas guna på hans negativa sensationalismsyndrom, det kylslagna saturniska Vattnets tendens att släcka ut den andliga Elden, Solen i Lejonet! Har rättsvetaren rätt i att denna man influerat det svenska rättsmedvetandet förstår man vilken kris vi befinner oss i. 

Det var ofrånkomligt att vi till sist valde oss politiker från helvetet i formen av pekuniära teamet Reinfeldt och Borg, där särskilt den förre öppet hånat svaga och sjuka i sin ungdoms Mein Kampf. Hela svenska folket är suggererbart i riktning mot mobbning, invandrarhat och alla de symptom som röjer att ingen kontakt med idévärlden alls återstår, att landet faktiskt erbjuder helvetet på jorden för alla som faller om aldrig så lite utanför räknenissarnas kalkylark.

Tillägg.

Söker genom 5.300 horoskop på jakt efter andra Sol-Lejon under attack från Saturnus i Skorpionen. Givet att Joakim Nergelius artikelämne som gav upphov till denna granskning mycket kretsade kring begreppet rättsrealism, är det fascinerande att bland de 48 träffarna hitta Ludwig van Rochau, mannen som myntade begreppet realpolitik, bland dem med intelligensens Sol "fjärrkontrollerad" av Saturnus.

Bland de dystrare utfallen av den här problematiska aspekten också Vilhelm Moberg, författaren vars inspiration (Solen i Lejonet) totalt torkade ut och resulterade i självmord. Även kortlivade Michael Jackson (Saturnus som anal perfektionism) och sist men inte minst, skeptikern med den låga takhöjden, John Locke.