[Lång text, 1500 ord.]
-Blå, blå är mina idealdrömmars värld... -Blicken tungt sänkt mot jorden, den fallna själens lott. |
Läste en artikel i DN som, när det kom till kritan, resulterade ur irritationen hos ledarskribenten Hanne Kjöller över irrationaliteten i radikalfeministen Maria Svelands tänkande. Jag fortsatte till repliken där en Katarina Wennstam skyndar till Svelands försvar, och till slutrepliken från Kjöller - där den bärande invändningen om irrationalitet i tänkandet framfördes.
Här gavs utmärkta tillfällen att fundera över två tydliga men helt olikartade horoskop. Svelands ägnade jag en alltför mångsidig utläggning i bloggens tidigare skede, men med lite glad färgläggning av kartan kanske det går att sälja ett destillat av rönen en gång till?
Naturligtvis har Kjöller rätt om irrationaliteten. Bloggens digra granskning av dissociationssyndromet nyligen, där Luftelementets mentalisering i klentänkande exemplar tappar den övergripande logiken eftersom den omedvetna instinkten bryter sig in och beordrar något helt nytt.
Hos riktigt förslappade människor kan man höra detta som att folk byter ämne mitt under pågående diskussion eller grammatiskt och språkligt drar samman två helt skilda tankar i en enda ofullständig mening (med i värsta fall total obegriplighet som följd).
Hos riktigt förslappade människor kan man höra detta som att folk byter ämne mitt under pågående diskussion eller grammatiskt och språkligt drar samman två helt skilda tankar i en enda ofullständig mening (med i värsta fall total obegriplighet som följd).
Kjöllers exempel från Svelands skriveri, där hon förbittrar sig en hel bok över moderskapets djävlighet bara för att avrunda med att hon väntar en ny unge, sorterar helt under Luft/Vatten i osynk av grövsta slag, scener där den ena handen faktiskt inte vet vad den andra har för sig. Noll trovärdighet. En virrpannas pseudodiskurs.
Utöver den mentalt förklenande ömsesidiga receptionen mellan Vågens och Skorpionens härskare Venus och Mars (i just den här frågan om vem som ska ta ansvar för min sexualitet och barnalstring!) uppvisar Svelands horoskop en irriterande oklar månplacering. Bristen på födelsetid är beklagansvärd eftersom sinnelaget redan klockan 10.00 på förmiddagen lämnar martyr- och offertecknet Fiskarna och går in i egocentriska Väduren. Den som läser debatten i DN kommer att finna ekon som talar för båda!
Kjöller sorterar Sveland under rabiata "offerfeminister" som bara har två lägen i psyket: "man sympatiserar med dem eller är rakt emot dem". Samtidigt konstateras att uppmärksamheten på boken Bitterfittan drog snett och kom att riktas för mycket på Svelands person.
Personfixeringen skulle kunna skildras som en effekt av en Måne inne i Väduren. Den här placeringen tenderar att sätta personen i centrum. Skillnaden mellan Fiskarna och Väduren är att Fiskarna lamenterar sin "ocentrering", att deras jagcentrum, tro, politiska uppfattning med mera, inte respekteras. Väduren är fullt upptagen med att projicera sig själv på den vita duk som är Kants "tinget i sig" tillsammans med sitt medhavda karma från tidigare liv.
Personfixeringen skulle kunna skildras som en effekt av en Måne inne i Väduren. Den här placeringen tenderar att sätta personen i centrum. Skillnaden mellan Fiskarna och Väduren är att Fiskarna lamenterar sin "ocentrering", att deras jagcentrum, tro, politiska uppfattning med mera, inte respekteras. Väduren är fullt upptagen med att projicera sig själv på den vita duk som är Kants "tinget i sig" tillsammans med sitt medhavda karma från tidigare liv.
De två första bilderna på feministerna jag hittade på nätet är talande. Svelands extremt Luftdominerande himmel matchar en kvinna som blickar upp mot det blå, ehuru ett misslyckat barn av en misslyckad sekulär kultur - hon förstår inte hur hennes kropp intar posen av den fromma madonna hon tidigare kräkts över. Nu visar sig madonnan likväl som en evig urbild i den minut Sveland och fotograf kommer samman för att producera en ikon.
Hanne Kjöller förevigas på Wikipedia tungt lufsande genom terrängen, inbäddad i fältet gulbruna kulörer. Och så det överensstämmer med hennes jordbundna och verklighetsnära horoskop med Solen i patriarkala Stenbocken och Månen i underkastade fruktsamhetsgudinnan Månen! Jag vill påstå att Kjöllers "liberalfeminist" är en etikett som är till intet förpliktande. Den här fullmånen kanske vill problematisera relationen hög och låg, men den är ingen revolutionär alls, kvinnan i henne är helt nöjd med den rådande ordningen!
Här finns all den rationalitet och realism som Kjöller tycker sig sakna hos Sveland. Stenbocken är väl den mest konsekventa och rationella programmatikern i zodiaken, vid sida av sin likaledes saturniska granne Vattumannen. Här har vi Saturnus hemma i Vattumannen för rationell ideologi och planeten gör i huvudsak ett bra jobb i kontrollen av Jupiter-Vädurens enfaldiga försök att expandera egot bortom den överenskomna sociala planen. Och vilken plan är då det?
Kjöllers himmel tycks teckna en rätt konservativ natur - fullmånen Stenbock/Kräfta vill knappast någon revolution i frågan om de två biologiska könen! Tvärtom accentuerar en fullmåne under Jord och Vatten den flegmatiska acceptansen av livets fysiska status quo.
Fjärran från hat till det egna "bittra" könet är Kjöller-typen av horoskop! För sådan dissociation från den givna fysiska verkligheten, se en av de trender bland hbt-horoskop som jag funnit och som också finns hos Sveland: Luftslott byggs ovanpå en omedveten känslovärld (Vatten) som man inte kan fördra.
Utifrån det mönster som gay sångaren Rickard Söderbergs himmel gav, med en mentaliserande Saturnus i Tvillingarna som angriper det oformliga patologiserandet hos drömmande Fiskarna men bara slirar ovanpå vattendjupet, skulle jag vilja hålla kvar den tidiga idén om att Maria Sveland faktiskt är född med Månen i Fiskarna.
Med psykets placering i Vatten drabbas hon också av "attacken" från en rationalitet som söker hålla Fiskarnas spretiga och "allinkluderande" orientering i schack, utan att lyckas. När det omedvetna reagerar på repression från överjaget, tankebyggnationer själen inte känner sig hemma i, eller jagets egna självlögner, börjar grodor hoppa ur munnen, freudianska felsägningar röjer vad man egentligen tycker (se inlägget om Söderberg). Språkliga haverier kan som sagt resultera, eller logiska självmotsägelser - det senare var just Kjöllers frökenaktiga (om än befogade) anmärkning på Sveland.
Med psykets placering i Vatten drabbas hon också av "attacken" från en rationalitet som söker hålla Fiskarnas spretiga och "allinkluderande" orientering i schack, utan att lyckas. När det omedvetna reagerar på repression från överjaget, tankebyggnationer själen inte känner sig hemma i, eller jagets egna självlögner, börjar grodor hoppa ur munnen, freudianska felsägningar röjer vad man egentligen tycker (se inlägget om Söderberg). Språkliga haverier kan som sagt resultera, eller logiska självmotsägelser - det senare var just Kjöllers frökenaktiga (om än befogade) anmärkning på Sveland.
Men även med en Måne i Väduren för Svelands del, kvarstår förstås dissociationen (via komplikationen i gränsen mellan Våg och Skorpion). Men det är med en dubblering av "dissocations- eller sociala utstötningssyndromet" "integrationsproblem" mellan känsloliv och tankebyggnader blir akuta.
*****
Om Kjöllers himmel måste dock ännu en sak sägas. Hon har faktiskt också hon en kamp att kämpa i formen av Jord och Eld i blockering mot varandra. Och detta tycker jag mig minnas vara en ingrediens i mer stridbara femininistiska horoskop.
Jungfrun och Skytten är båda "upplösande" eller "föränderliga" tecken, Jungfrun påtar och finfördelar sin jord och emotser riklig skörd från fältet, Skytten är som sin härskare Zeus (Jupiter) en kroniskt otrogen upptäckartyp - Zeus är far till fler ungar i den grekiska mytologin än någon annan gud. Emellertid verkar de här två tecknen i samma horoskop ha svårt att förenas i en kropp. Minns musikern John Foxx, Sol-Jungfru och Mån-Skytt, vars stående metafor i texterna för sitt förhållande till sitt jordiska jag är att han bär på en "kostym".
Jag lämnar frågan därhän om den avsevärda aggressionen från Mars-Jungfrun mot Skytten indikerar ofördragsamhet mot spridda åsikter i en fråga (dvs. just det hon anklagar "offerfemininster" för!) eller rent av ett Foxx-liknande haveri i förmågan att identifiera sig med sin egen kropp. Vad vi säkert kan säga här är att den den prudentliga Jungfrun tycks aggressivt (Mars) engagerad i problemet med "vidlyftig kommunikation från kvinnfolk" (Merkurius skadad/detriment i Skytten, Venus = kvinnosignifikator).
Jungfrun och Skytten är båda "upplösande" eller "föränderliga" tecken, Jungfrun påtar och finfördelar sin jord och emotser riklig skörd från fältet, Skytten är som sin härskare Zeus (Jupiter) en kroniskt otrogen upptäckartyp - Zeus är far till fler ungar i den grekiska mytologin än någon annan gud. Emellertid verkar de här två tecknen i samma horoskop ha svårt att förenas i en kropp. Minns musikern John Foxx, Sol-Jungfru och Mån-Skytt, vars stående metafor i texterna för sitt förhållande till sitt jordiska jag är att han bär på en "kostym".
Jag lämnar frågan därhän om den avsevärda aggressionen från Mars-Jungfrun mot Skytten indikerar ofördragsamhet mot spridda åsikter i en fråga (dvs. just det hon anklagar "offerfemininster" för!) eller rent av ett Foxx-liknande haveri i förmågan att identifiera sig med sin egen kropp. Vad vi säkert kan säga här är att den den prudentliga Jungfrun tycks aggressivt (Mars) engagerad i problemet med "vidlyftig kommunikation från kvinnfolk" (Merkurius skadad/detriment i Skytten, Venus = kvinnosignifikator).
Någonstans kokar Kjöllers brandfackla kanske bara ner till det slutrepliken handlar om: kalla och rationella Stenbocken med sin lojala undersåte Jungfrun har varit ute för att smiska och fostra irrationella tänkare och uppmana dem att tänka rätt. Stenbocken/Saturnus är en rikslikare och det tionde tecknet symboliserar i astrologin precis som händelsevis den judiska kabbalans tionde och sista princip (sefira), Riket, det vill säga vår materiella värld. Denna värld (med dess demoniska drake eller furste som svartsjukt ruvar över de själar som fallit hit ner) hänger som ett sladdbarn under de 9 immateriella grundprinciperna.
Stenbockarna ägnar sig oftast åt herre-på-täppan-leken - i den mån de själva agerar ut och förverkligar den maktsträvan som innebor i tecknet/arketypen. Det är bara att notera Kjöllers ytkestitel: "ledarskribent". Blir det mer konservativt och patriarkalt von Oben än så? Vem är det t.ex. som är först med att dra fram termen "maktspråk"?
Horoskopet är paradoxalt. I grunden är Kjöllers Måne i härskarläge i Kräftan hängiven den traditionella kvinnliga "markservicerollen"! Jag har sett formidabla livsöden där kvinnor med just denna fullmåne lyckats med konststycket att spela precis alla roller själva utan att som Sveland förblöda invärtes av skorpioniskt bittra giftsting in mot sig själva och ut mot samhällsstrukturen.
På rak hand kan jag dock bara påminna mig blogginlägget om sångerskan Shakira som glatt deltar i videofilmer där hon låter sin kvinnlighet objektifieras som ett rovdjur. Det är Sol-Stenbocken inom henne, den patriarkala regissören, som får klartecken att lägga fram sin kvinnosyn! Shakira vet värdet av att sälja sin musik även till männen!
I ett annat, anonymt fall (händelsevis också en latinsk kvinna) anförtrodde hon att hon egentligen kände sig mer som en man än en kvinna. Man kan fundera lite över den här fullmånen mellan Stenbocken som "yttre materiell utformning" och Kräftan som "upplevelsen inifrån samma position" och fundera på om dikotomin ytterst sett inte är falsk, om inte rabiata feministers hat mot de patriarkala strukturerna egentligen bara dränerar dem på energi. Djuppsykologen Carl-Gustav Jung antydde samma österländska sanning när han föreslog att kropp och själ egentligen är en och samma realitet.
Alternativt, att de ondsinta feministerna är reinkarnerade fd. manliga skitstövlar hela bunten, och att de nu hatar att spela det bättre könet eftersom de inte längre kan härska och domdera "som förr"!
Det är ingen slump att det är en skillnad på de två typerna av kroppar. Livet arbetar med polarisering för att i den här plantskolan driva fram perfekta själar. Det är feminismens feltänk att tro det är miljön som måste ändras, för miljön är bara en funktion av hur de själva ser på saken!
Men som sagt, själen och de högre sanningarna om livet har sopats under mattan i de sekulära kulturerna. Det är dårar som ryker samman och debatterar fullständigt nonsens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar