Kirsten Dunst har gjort film så länge att man glömmer att hon ännu är ung, en årgång 1982. När hon intervjuas i DN blir det fåordigt om depressionen som hon själv upplevt och tydligen så övertygande gestaltade i Triers nya film Melancholia. Jag gjorde en liten anteckning om saken när hon lade in sig på klinik så sent som förra sommaren för svår depression.
Jag minns också att hon för ett antal år sedan lovprisade marijuanan som ett bra sätt att få spänningarna ur kroppen.
Nu är spänningar och depression uttryck för samma planet, Saturnus, så jag tog fram horoskopet för att se vad den låge och långsamme håller på med (noterat genom hela Dunsts karriär hur släpigt hon tycks föredra att agera, gärna med hängande ögonlock och inåtvänd blick, som om inte riktigt deltog i filmen på riktigt utan introvert spelade rollen i sin egen fantasi.
Och faktiskt ger den sideriska zodiaken henne just Månen i Kräftan, det introverta sinnet som blickar mot sina egna inre föreställningar. I mina ögon stämmer denna veka och lättrörda Måne oerhört mycket bättre på de roller hon tilldelas än en Måne i Lejonet. Hon har helt enkelt inte ett stort uttryck i sin själ utan arbetar med de små sakerna.
Likväl finns stor lidelse i det hon gör, vilket framgår av markeringen med orange av tre av de fyra tecknen i Rajas guna, alla viktiga och hyperaktiva. Inte minst en upphöjd Sol opponerad av framgångens Jupiter bör göra henne både väldigt intelligent och - naturligtvis - i skottgluggen för uppmärksamhet och berömmelse.
Med Trier firade hon nu sin största stora framgång som kvinnlig aktris. Att hon fastnade så länge i unga flickroller kan man faktiskt ana av horoskopet. Inte minst av sagda Saturnus i den unga möns tecken Jungfrun. Hon har förmågan att spela på en ton som, ursäkta mig, för tankarna till en gammal nucka. Jag minns filmen där Julia Roberts kommer som progressiv lärarinna till en konservativ internatskola och Dunst gör en mästerlig pain-in-the-ass till elev.
Här ger Chandra lagna-metoden med Månen som ascendent ett märkligt tydligt resultat. När Månen är hemma i härskarläge i Kräftan står och faller mycket med övriga horoskopet, för i sig tar inte sinnet order från någon disponent. Den är offer för sina egna dyningar här, de skiftande tidvattnens och overklighetens härskare som den är. Livet under Luna är bara en dröm, en föreställning, ett pågående fenomen som själen föreställer sig. Kräftans psykiska vatten påverkas oerhört av miljöfaktorer, till vilka vi kan räkna övriga horoskopplaceringar.
Och depressionens Saturnus hugger direkt! Först tycks den kortsluta den passionerade och livsglada Mars, inte för att Mars är sitt naturliga heta jag i ett kyligt Jordtecken. (Glöm för ett ögonblick idéer om "jordvärme" och liknande, antiken betraktar Jord som iskall, och Vattnet därnäst som kallt det med. Liv och värme kommer från de positivt polariserade Eld- och Luftelementen.)
Efter att ha nedkämpat den spontana Mars (som ändå inte var värst spontan i ett av zodiakens mest kalkylerande tecken) - nu förstår åtminstone jag varför hon behövde röka på ibland för att få stelfrusenheten ur nerverna (Saturnus = nerver!), efter denna sänkare kastar Saturnus sedan en lång 270-gradersvinkel och slår klorna i det annars så naturligt fluktuerande Kräft-sinnet.
Jo, jag säger det, vissa behöver röka på för att inte helt frysa. Helvetet blir kallare ju lägre man kommer. Nu förstår jag varför Kirsten Dunst är så ohyggligt otäck i sina bitchiga och otrevliga roller - t.o.m. rollen Mary-Jane i Spider-Man har en frigid ton över sig.
Och månascendenthoroskopet prickar in en tredje viktig faktor för frågan om depression: Saturnus ligger här i tredje huset för merkurisk/intellektuell verksamhet. Husplaceringen stämmer förvisso med den allmänt släpiga framtoningen hon gärna tillför sina roller (hon är långsam själv, så enkelt är det).
Men givet att månascendenten bara är ett osäkert provisorium i avsaknad av en födelsetimma är låghetens koppling direkt till intellektets hus naturligtvis en slump - men en meningsfull sådan. Samma budskap ser vi i vilket fall redan via Saturnus grepp om sinnet/Månen, och för all del i Saturnus försök att låsa och hindra Mars drift från att uttrycka sig.
Men givet att månascendenten bara är ett osäkert provisorium i avsaknad av en födelsetimma är låghetens koppling direkt till intellektets hus naturligtvis en slump - men en meningsfull sådan. Samma budskap ser vi i vilket fall redan via Saturnus grepp om sinnet/Månen, och för all del i Saturnus försök att låsa och hindra Mars drift från att uttrycka sig.
Den här kombinationen visar sig vara horoskopets hela nyckel eftersom den blockerade Mars disponerar över hennes Vädurs-Sol, som alltså inte alls är ger någon sprudlande och energirik Vädur! Mars kombination med Saturnus väver in en märkligt ton av "gammal kvinna" i hennes uttryck. Lustigt att hon fick rollen "Marie Antoinette" för det finns ingen som helst likhet mellan de två.
Den njutningslystna drottningen föddes med en obekymrade Tvillingascendenten och en nymåne i behagsökande Vågen i femte njutningshuset (naturligt tillhörig lekens tecken Lejonet). Förvisso en Saturnus som från åttonde huset angriper både själ och hjärta i Vågen, men den aspekten tror jag mer beskriver att hennes dagar var räknade och korta redan när hon föddes (avrättad under Franska Revolutionen).
Här en variant på dissociationen eller två faktorer som förskjuter varandra. Den ömsesidiga receptionen mellan förstahushärskaren Merkurius och sjätte fiendehusets härskare Mars kan knappast sägas vara en lycklig kombination, trots den generiska tesen att receptionerna stärker båda partner. Och så var väl tanken med den här kungliga alliansen, men elementen håller inte ihop och vad om sjätte fiendehuset? Om jag minns rätt blev Antoinette aldrig accepterad av fransmännen.
Jag tror man kan se på Luft/Vatten i osynk även som den unga drottningens bisarra naivitet och ovetenhet om fakta om hur det låg till i det plågade landet. "Så folket har inget bröd att äta? Varför äter de inte bakelser istället?" I mina ögon är det här utbytet av Merkurius/Mars tecken på en rätt klen begåvning, i kombination, förstås med det nästan kriminellt njutningslystna femte huset där Venus hemma i härskarläge förstås anger tonen och Solen - maken Ludvig - är ack så svag och förvekligad pga närheten till feminina Venus.
Intressant dock att Dunst, upphöjd Sol spelade Marie Antoinette, fallen Sol. Och båda med svårmodets Saturnus i kontakt med sinnelaget fastän jag inte tror den aspekten drabbade Antoinette förrän det var så dags att fatta allvaret i situationen. Livsdagarnas längd kom från åttonde dödshuset och dödsfienden Skorpionen i sjätte rörde vid hennes egen kropp (Mars i 1a)... Det är laddade symboler i det här horoskopet med den sideriska zodiaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar