De sex smakerna i indisk astrologi

DN sniffar ett kommande Nobelpris för ny forskning om hur de fem - eller "möjligen sju" - smakerna kommer till stånd.

Det kan vara roligt att direkt ur den bästa introduktionsbok som existerar på ett västerländskt språk (de är inte många), "Light on Life", se hur den gamla ayurvediska medicinen i Indien sammanlänkat sina sex smaksensationer med planeterna, vilkas placering i horoskopet kan indikera hälsofrågor. (Undertecknad har alltid varit svagast för salt lakrits och den salta Månen stiger i öster i mitt horoskop.)

1. Solen styr den bittra smaken
2. Månen styr den salta smaken
3. Mars styr den beska/fräna smaken
4. Jupiter styr den söta smaken
5. Venus styr den sura smaken
6. Saturnus styr den kärva, astringenta smaken
   
   Merkurius styr blandade och sammansatta smaker

Venus, som attraktionens och sötmans tecken, stämmer inte med den ayurvediska medicinens allokeringar! Eller kanske ändå. I vilket tecken anses Venus vara "upphöjd" (förädlad)? Jo, i "sura" Fiskarna, vars härskare är just sötmans Jupiter! Bland elementen är Venus i indisk tradition essentiellt en "sur" Vattenplanet. (Jämför bloggens återkommande rubricering av Vattnet som sorgens element: sur/sorg, förefaller dela fonemet "sr" - språkforskningens minsta evidens - och därmed antyda en gammal släktskap.)

Merkurius kan vi räkna bort eftersom buddhi, intelligensen, syntetiserar smakupplevelserna från de elementära atomerna i kombination. Men den femte grundsmaken, umami, skulle den kunna korreleras med Solen eller Saturnus? Det är symptomatiskt att Solen och Saturnus, planetära fiender, blivit över i det här schemat och nu konkurrerar om den återstående smaken!

Det finns en ingång: som varandras motpoler står Solen för det färska, det levande, för det här och nu, medan Saturnus representerar det döda, konserverade, det som bara nominellt liknar det levande. Umami, säger den svenska Wikipedia-artikeln, kan liknas vid "god/färsk" smak. Skulle det färska kunna motsvara Solens "bitterhet"?

Grundsmaken umami har lanserats av en japansk professor, ett land som knappast stått opåverkat av grannen Kinas klassiska filosofi och dess oändliga schemata där fem av allt måste ingå. Således kan man läsa om de fem elementen, de fem tonhöjderna och de fem smakerna redan i den taoistiska Boken om Vägen och Kraften (ev. 300-talet fvt). Buddhismen färdades från Indien till Kina och muterade i mötet med taoismen, blev chan-buddhism vilken sedan hamnade i Japan som zan- eller zen-buddhism.

Likväl blir en indisk smak över jämfört med det västerländska schemat. Och det är ju det jag säger. Den kulturen och kanske folket har rikare utvecklade sinnesförmögenheter! Den som lärt sig älska det indiska kökets enorma rikedom återvänder aldrig till väst. Sushiäskande citybor i öst/väst har inte förstått det här med sinnesregistren. De saknar många kombinationer i sitt medvetande och ser därför inte heller problemen med sin övriga livsstil.
:-)


(Undertecknad har även Saturnus i opposition mot Månen och har alltid älskat och fascinerats av konserverade livsmedel!)