I huvet på en gammal gubbe

Naturligtvis har snart 80-årige Hans Alfredson rätt (DN). Det finns ingen ära i ålderdomen med mindre man lever i en traditionalistisk vishetskultur som t.ex. den indiska och ålderdomen avsätts till att söka enhet med Brahman. Eller den klassiska kinesiska, som på samma sätt hyllade de pusselbitar som krävde långt gången mognad för att få ihop. 

Alternativet till att kliva upp till nästa medvetandenivå är att som Alfredson nu får uppleva det, falla in i bitterhet och mörker över det som faller från utan att några steg tagits mot nästa nivå. Under medeltiden lärde sig fortfarande människan att dö med värdighet - ars moriendi. Även i buddhismen anses det viktigt inför nästa återfödelse att lämna denna värld i rätt sinnesförfattning.

Horoskopet beskriver faktiskt exakt en utgång under motspjärnande för ett liv som samtidigt varit så produktivt. Det är "dramadrottningen" som bildas när livsbejakande Lejonet låser sig mot glåmiga dödstecknet Skorpionen. Här är verkligen låsningen total eftersom det är Skorpionens härskare Mars som från livets och lekens Lejon ställer sig helt på tvären och vägrar acceptera människans fyra levnadsstadier. 

"Sensationalismen" som uppstår när Eld bringar Vattnet till kokpunkten utspelar sig i fixerade och rigida Tamas guna, kvaliteten som inte gillar förändring! Hög på livet och låg på dess avsaknad. I samband med Madonnas närapå helt Eld- och Vattenbaserade horoskop har jag talat om sinnesnarkomani.

Till viss del ska inomvärldsligheten skyllas den sataniska axeln mellan sinnliga och konsumtionsfixerade Oxen och Skorpionen - identifikationen med denna världen som är så stark att impulsen till filosofi närmast är obefintlig. 

Till viss del beror den ömkliga slutfasen också på att Solen i Tvillingarna verkligen illustrerar en ung pojkspoling. Minns karaktären Lindeman som egentligen bara pladdrade - en enorm fors av intryck, det ena mer juvenilt än det andra. Det fanns en tid då svenskarna skrattade åt själva konceptet: en vuxen men löjlig man. 

Detta är då exakt Tvillingarnas tecken i när dess roll som kommunikatör tonar bort till följd av de dramatiserande tendenserna i t.ex. Lejonet. Hans Alfredson och pladdriga Tvillingen Bert Karlsson i het debatt, det vore en syn för gudarna. (Den enkla Tvillingen blir en rabble rouser - i vissa inlägg närmar sig undertecknad själv det tilltalet, född med populistiska Månen i Tvillingarna.)

Jag blev frälst för Alfredsons finurlighet när jag som tioåring hittade boken Gummitummen i föräldrahemmets bokhylla, en gåva till min mor från hennes yngre syster som passande nog var född i sideriska Tvillingarna, precis som författaren. Gummitummen drabbade mitt unga sinne som något så udda och eget - inte alls som logikern Sherlock Holmes som jag också just upptäckt i föräldrarnas modesta boksamling. 

I efterhand kan man fundera över hur barn påverkas av att få två så olika injektioner vid samma tid, en bisarreriets mästare och en impuls mot ren logik. Jag har glömt vad Gummitummen handlade om (om något alls), men minns spretiga små illustrationer och en gubbe som på något sätt verkade "strandsatt" i sin eka ute på ett stort vatten. Jag tycker mig mest minnas en massa roddbestyr i denna båt.

Tvillingarnas tecken: kommunikation eller att ta sig från en punkt till nästa - vilket Lindeman bara med stora besvär förmådde - tänk "dissociation", Vatten och Luft i osynk vilket återkommer i en mild form i horoskopet genom en Sol i Luft men en Måne i Vatten.

Nu, med den uråldriga sideriska zodiaken från Babylon ser man tydligt varifrån Alfredsons vattenmotiv kommer ("Falsk som vatten" m.m.) - det är vattenplaneten Månen som här har fallit i Vattentecknet Skorpionens tecken, och ondskans Mars tränger på från Lejonet. Tunga funderingar om moral och psyke. 

Vi har också sett många mördare och vettvillingar med den här dramadrottningsartade bristen på nyansering - unga mördaren Amanda Knox var ett typiskt exempel, och föregående inlägg, den Al Pacino-besatta svenska mördaren ett annat. På en lindrigare nivå har vi förstås memorabla inlägget om Calle Schulman och smaklösheten och många fler den här bloggaren glömde i samma ögonblick han tryckte på publicera-knappen.