Poetsjäl med djupt mörker

Skriver poeten och kritikern Aase Berg i Expressen apropå Natascha Kampusch självbiografi:

Jag upphör aldrig att förbryllas av hur svårt det är att skriva självbiografiskt om förnedring och hur få det är som lyckas vinna läsarens respekt.

Jag kan inte sluta läsa misärbiografier förrän jag blir klok på varför jag tycker så förbannat illa om deras huvudpersoner och författare.

Notera glidningen i första meningen, hur recensenten går från sin egen svårighet att ta upp förnedring självbiografiskt (hennes egen eller i allmänhet?) men hur hon sedan, ganska vrickat faktiskt, övergår till att ge sken av någon gudomlig överdomares perspektiv med anspråk på att veta vad varenda läsare - här sammanfattade som den generiska "läsaren" upplevt inför den här genren.

I nästa mening beskriver hon tydligt sin grundläggande inställning till människor som råkat illa ut: hon tycker förbannat illa om dem, och det enda skälet till att hon läser om andras olycka för att förstå de tekniska bevekelsegrunderna för sitt hat. 

Här ser vi redan tecken på en sociopat i detta förakt för svaghet. Sällan har jag dock sett någon vara så öppen med det.

Jag räknade ut poetens horoskop - faktiskt med viss övertygelse om att få se den placering för psyket eller Månen som jag häpet hittat hos rasister, nazister och brottsdömda, en sinnelagsplacering jag under 25 år med den västerländska astrologin aldrig kunnat misstänka för några oegentligheter. Hör bara symbolens namn: Jungfrun!

Men utifrån de empiriska rönen har bloggen tagit flera funderare kring tecknet och kommit fram till att det är den gamla arbetartraditionen som slår igenom. 

Jungfrun är tjänarens tecken och precis som negerslaven söker behålla åtminstone någon värdighet bygger den förringade tjänaren in sig i ett eget litet präktigt universum där den gör stort nummer av vita skjortor utan en enda såsfläck på. 

Samtidigt måste tjänaren ha någon annan att sparka ned mot och detta händer i oppositionen mot Fiskarnas tecken, zodiakens symbol för de helt lottlösa - ja, åkerlotten tillhör Jordtecknet Jungfrun! Fiskarnas tidsålder inleddes uppenbarligen av Jesus offerdöd, det universella offerlammet eller syndabocken som tar tidsålderns synder på sig själv. Det tolfte tecknets symbolik har varit sådan sedan dess. Jag är en "monstermagnet" sade en gång en bekant med Mars i Fiskarna...

Jag har hittat ett fall där det räckte med Jungfruascendent och en Sol sjunkande i väster, för att notera en ofta väl dold men djupt liggande snarstuckenhet, en självrättfärdig mentalitet alltid redo att förklena andra (projicera föreställningar om dem som "sjunkande solar i väster i förlorarnas eller förlustens tecken"). Den ogifta äldre kvinnan har troligen alltid varit lesbisk (Venus oerhört illa tilltygad), men kan inte erkänna det för sig själv. Därför har män (Solen) alltid nära att råka i hennes onåd. Jungfrun har zodiakens kanske elakaste tunga och i allmänhet handlar personangreppen om att männen är obegåvade.

Här noteras Jungfruns merkuriska högmod - bottnar det i ett underlägsenhetskomplex? Är Jungfruns urbild så hårt knuten till tankar om "över/underklass"?

Bloggen har även hos några ledande språkrör i ateistsekten Humanisterna noterat Månen i Jungfrun och en osmaklig överlägsenhetstendens, som att ateisten skulle ha kommit längre i intellektuellt hänseende och genomskådat religionens myter. Tyvärr, Humanister, den här bloggens studier tyder på att det är ni som ligger ett steg efter en mogen intellektualitet. Merkurius är diskriminerande och den klarhet den tror sig vinna kommer alltid på bekostnad av det högre medvetande astrologin betecknar med planeten Jupiter.

Ju mer man analyserar vilka traditioner som knutits till de tolv zodiaktecknen, desto mer inser man att dessa är styrande arketyper som obegripligt nog ligger bakom den dramaturgi som förberetts för varje enskilt människoliv. 

Det är renlighetsneurotikern Jungfrun (den orörda, av sex obesudlade ungmön) som förklarar varför psykets skuggsida Månen i Jungfrun började utmärka sig tydligt redan ett tjog ökända nazister från Andra världskriget. 

En rörelse som attraherade perversa människor och homosexuella sadister, dvs. en mentalt störd grupp som just därför dyrkade ariskt blod och den perfekta övermänniskan. Att samma psykplacering upprepade sig med statistisk signifikans även i en större testgrupp med främlingsfientliga svenska och utländska politiker bekräftade att nazitestet inte var en slump.

Och Aase Berg, poet med något obegripligt förakt mot och samtidig bindning till de svaga och olycksdrabbade har naturligtvis den avvisande Månen i Jungfrun! 

Det är nästan skrämmande hur exakt och pålitlig den ursprungliga zodiaken från Babylon är! Men återigen måste inflikas: Alla Månen i Jungfrun är inte sådana här. Med statistisk signifikans avses här en övervikt på 50% eller mer än förväntad slump. Men när ett resultat upprepas i flera studier finns skäl att inse att zodiaktecknen har ett spektrum av uttryck och här har vi hittat den mörka sidan av Jungfrun.

Och inte bara ligger poetens sinnelag i den diskriminerande och kyliga Jungfruns tecken, Månen är också helt inbäddad i hat och tungsinne genom dels att olycksbringaren och splitens Mars också befinner sig i Jungfrun och att detta hyperseparatistiska och hjärtlösa psyke sedan angrips utifrån av den kallsinniga formdanaren Saturnus i, just det, förlorarnas tecken Fiskarna!

Lägg till detta en Sol i Tvillingarna och vi har båda Ljusen i kritiska, söndrande, ogillande tecken - samma mönster jag fört på tal några gånger i samband med märkbart elaka journalister.

Så ska vi dra standardförklaringen igen? Att också Aase Berg är en europeisk själ som efter några årtionden i limbo reinkarnerar med ett naziförflutet inkarvat som en vidrig smutsfläck i sin själ? 

Om så är det här bara det första av åtskilliga återfödelser som kommer att krävas för den organiska själen att normaliseras och ventilera ut den kompakta ondska som är hennes lott att leva med den här gången och som gör henne narkotiskt beroende av andras olycka. 

Mycket möjligt indikerar Månen också tre-fyra första år i livet med traumatiska händelser, för den här Månen är bara ren misär. Hennes sjätte sinne (sanskrit: manas) är med andra ord helt förstört och hon måste genomgå döden och i nästa inkarnation bygga ett nytt, kanhända under några gynnsammare astrologiska influenser.

Dock motsägs de hemska buden av Kräftans tecken där både de välvilliga Venus och Jupiter har samlats och är välgörande för själen! 

Så motsägelsefullt! 

Men hon är firad som poet och det var bara att vänta att den svarta sidan inte var hela berättelsen. Poesin har jag i ett inlägg om Marcus Birro velat placera i mentalt unga Tvillingarna, pennans tecken - Mars, svärdet, är tredje kommunikationshusets signifikator i indisk astrologi - gärna med en droppe av fabulerande Kräftan invid. Aase Berg uppfyller som synes exakt Birros mönster.