Spårvagnsraggaren som mördade (filosofi)

Det är de extrema handlingarna - som mord - som avslöjar att astrologin är en korrekt kartläggning av livets naturliga tendenser. Psykologin är därmed flera tusen år gammal och en gåva från antiken. Men dagens materialistiska fähundar antingen spottar på den eller ignorerar den i deras upptagenhet av att mätta - förgifta - sina sinnen. Många klarar inte längre att tänka kring sin livsstil. 

Men även detta är bara en tidsbegränsad mörkläggning av delar i det västerländska kollektivpsyket. Redan de gamla indierna - en kontinent känd för idealism och själavandringslära - hade en materialistisk atomlära och det redan innan greken Demokritos. Vissa människor planar ut tidigt i sitt tänkande och kommer bara fram till slutsatsen att de är en kropp med fem sinnen och inget mer. Deras potential är låg.

Ephrem Yohannes, en färgad man som försökte ragga på en vit göteborgska en helgkväll i en spårvagn, kunde uppenbarligen inte de sociala koderna. Låg potential. Men det som fick honom att så lacka ur att han mördade kvinnan som "förorättat" honom, det stod skrivet i stjärnorna redan då han föddes. Han kom till världen under en kritisk variant av "dissociationen" eller osynken mellan det irrationella Vattenelementet och den logiska och planläggande Luften.

Vi talar förstås omen som anger "naturliga preferenser" - en människa född med starkt Vatten är naturligtvis inte mutist eller född utan hjärna! Men det ligger kanske något i vad den ledande duon i rockgruppen AC/DC - musik tycks nära förknippat med det emotionella, reaktiva Vattenelementet - sade i en kvällstidning tidigare i år: "Alla vet väl att musiker inte kan tänka!" 

Vattenmänniskor tycks bejaka att bara glida med i de reaktiva känslor som uppstår som en effekt av konfrontationen med livets scener, och kan på den seglatsen komma långt ur kurs. 

*****

Den grekiske filosofen Aristoteles tänkte i termer av de fyra elementen och var en tidig beteendevetare. Han var väldigt tveksam till vilken chans människan egentligen har efter att hennes beteendestomme, habituering eller prägling satt sig i psyket. Vi är nästintill zombies som fungerar som radiostyrda robotar! 

Vi reagerar totalt förutsägbart på olika stimuli: "Sossar!" "Moderater! Invandrare!". En underström av antipati går genom kroppen inför laddade ord! Intellektet kopplas inte på förrän sist och då bara för att rationalisera känslan av obehag, stärka den och skapa än djupare cirkelgångar, än mer betingning eller habituering! Människan är en parodi på sig själv i den mån hon verkligen tror arten är en "homo sapiens" (den visa, kloka arten).

Och det kusliga är alltså att hennes disposition som skriven som en manual på himmelen vid hennes födelse. Platon var medveten om det, men hans elev Aristoteles kärvade och protesterade på flera sätt, bland annat om själen och reinkarnationen. Därför mottas Aristoteles emot med större tacksamhet av dagens materialistiska naturvetenskap som en av dess portalfigurer. 

Ja, först måste materialisten förstås tona ner att också Aristoteles antog en Gud först och sist i sin syn på en meningsfull Natur, där varje livsform är en aktualisering av sin potentiella form och där formen kan anses befinna sig som en tidlös skepnad i Guds medvetande sedan evighet. 

Arterna har med andra ord alltid funnits, och Darwins evolutionslära är en naiv och ofilosofisk teori som tar tiden (bara en mänsklig begreppskateori enligt Kant) på blodigt allvar och samtidigt passar på att förneka förekomsten av en tidlös, evig verklighet. 

Ur ett historiskt perspektiv (fångad inuti tidstunneln) ser visserligen arter ut att följa den ena på den andra, men detta är just en följd av att livet är ett kontinuum där den överväldigande delen i vart ögonblick befinner sig i ett icke-manifesterat, potentiellt tillstånd. 

Arten finns latent innan den gör sitt historiska framträdande och även sedan den dött ut. Det är medvetandet som aktualiserar sambandskedjorna - de karmiska orsakskedjorna.

Minns Stanley Kubricks praktskräckis "The Shining" där de döda flickorna i det vinterstängda hotellet ropar till förvaltarens son, "Come play with us, forever and forever..." De döda barnen har alltid funnits på det där hotellet och hotellet har också alltid funnits som en potential innan tanken att bygga det uppstod hos någon näringsidkare. 

Aristoteles var en i ledet av grekiska tänkare som med början i Parmenides (500-talet fvt) hävdade alltings evighet av den enkla anledningen att icke-varat inte kan existera. 

Existens är allt och därmed är universum evigt - allt har alltid funnits. Empedokles introducerade likt indierna periodiska "black-outer" i universum varefter samma historia upprepade sig på nytt, "forever, forever"... Indisk påverkan på den grekiska tanken är uppenbar, men Empedokles tycks att missat att indierna föreställde sig att "oändligheten upphöjt till oändligheten" innebär att ett skeende aldrig kommer att upprepas exakt likadant i nästa karmiska cykel.

Att däremot tro att allt "utvecklas" och blir "bättre" är en nästan ännu mer korkad föreställning. "Infinity to the power of infinity" gör det omöjligt att bestämma "upp" och "ner". Det bästa man kan göra är att, med den kinesiska filosofin (och många andra snarlika antika riktningar), "stilla sinnet, inte låta det gå utanför situationens givna villkor" - detta är då samma som de grekiska stoikernas budskap: det finns ett öde för det segment av totaliteten som vi kallar vår värld eller vårt kosmos.

Matematikern Alfred North Whitehead har ägnat mycket (buddhistiskt influerad) tanke åt medvetandets rörelse och hur det ger upphov till upplevelsen av ett "nu" som lämnar ett "då" bakom sig, i rörelse mot ett "sedan". Detta var den ultimata illusionen (maya) enligt den indiska filosofin och precis den inbillning som ligger till grund för evolutionsläran.

*****

Ephrem Yohannes psyke är olyckligt konfigurerat. Inte för att det har saknats snarlika horoskop på bloggen som gjort väl från sig, se t.ex. trummisen Sly Dunbar med samma Måne och måndisponent. Men se där min reservation mot hans spelstil och hur väl de tankarna fungerar även på spårvagnsraggaren. Trummisen grävde ner sig i fixerade trummönster, precis som Aristoteles misstrodde människan om att förmå annat än upprepa fixerade mönster.

Inte bara anses Månen fallen i Skorpionens tecken - en varning för extrem emotionell habituering eller fixering (Tamas guna) - även dess disponent, Mars i Vågen, är illa placerad för effektiv självhävdelse. 

Den här kombinationen är rena inbjudan till att börja hopa misslyckade sociala kontakter i ett alltmer förbittrat minnesgalleri. Eftersom drivkraften till psykets skorpioniska harm och förbittring är Mars som söker kontakt (Vågen, allianssökaren!) och Luft/Vatten inte verkar på samma kognitiva nivå, sade jag inledningsvis att mannen saknade social kompetens.

I den bristen ingår också känslan för tajming. Det är Saturnus/Kronos som är gränsdragaren som ibland öppnar en väg och ibland stänger den. Saturnus ger formen så att man också kan identifiera segmentet tid och veta om det är "ens egen" tid som är inne. 

Jag kan inte tro att Solen i ytterst tät konjunktion med Saturnus fungerar bra i det här horoskopet. Planeterna är ömsesidiga fiender och Solen i Skytten försöker expandera i kamp mot Saturnus budskap om att hålla igen eller förhålla sig sval. 

Faktum är att den här Sol-Skytten agerar överhettat via en Eld/Vatten-konflikt mellan Solen och dess disponent Jupiter, här placerad i härskarläge i Fiskarna/Vatten men dessvärre i konjunktion med demoniska och hungrande Rahu (Drakhuvudet).

Vi har alltså en närmast olöslig spänning inom mannens handlingsliv (Solen) där han eggas att ta steg framåt därför att Jupiter i Fiskarna är så ständigt sökande efter emotionell tillfredsställelse (jfr Månen i kroniskt frustrerade Skorpionen) medan den objektiva gränsdragaren Saturnus söker lära honom att hålla igen. 

Det är som att den här själen försöker köra längsmed livets väg med ena foten på accelerationspedalen medan den andra foten trampar på bromsen. Naturligtvis skär det fordonet ihop - redan när Ephrem var 22 år. Han var reda, som Aristoteles skulle ha sagt, "damaged goods".

*****

Se också föregående inlägg om poeten som känner motvilja mot människor som råkat illa ut. Där är Månen ungefär lika illa angripen, medan Solen - motorn framåt på livets väg - har klarat sig bättre än hos spårvagnsraggaren och mördaren.

Om mördaren i medierna: Expressen, DN, SvD

Bonusspaning

Sökmönstret med Månen/Mars i samma läge som mördaren och sedan en Sol och Saturnus-konjunktion i valfritt tecken gav bara tre träffar på drygt 5.000 horoskop.

Gladys Davis; 30.1.1905
Brian Heap; 27.2.1935
Lewis 'Scooter' Libby; 22.8.1950

Gladys Davis hade kommit och gått som an av historiens många anonyma öden om det inte varit för att hon var den enda sekreteraren och stenografen som lyckades begripa "den sovande profeten" Edgar Cayces grammatiskt hopplösa rotvälska och stenografera ner det han sade under sina tranceföreläsningar. Hon förblev ogift och stannade vid paret Cayces sida under hela deras liv. 

Cayce förklarade så småningom ur trance att detta var hans primära själsfrände (hoppas inte hustrun Gertrude var närvarande under den trancesessionen). Givet att Cayce själv hade varit en strulputte i tidigare liv handlade hans nuvarande liv inte bara om att använda sin synskhet utan också om att skaffa sig själv lite moralisk ryggrad. Gladys gifte sig efter den långt äldre Edgars död.

Gladys Sol 12 grader från Saturnus i Stenbocken.

Brian Heap är intressant nog också kopplad till andlighet, han var en teistisk (dvs. kristen) biolog. Solen sex grader från Saturnus i Vattumannen.

Lewis Libby, fd rådgivare till G W Bushs vicepresident Dick Cheney (omoralisk profitör på Irakkriget). Sådan herre sådan dräng - Libby dömdes senare för informationsläckage. Solen 21 grader från Saturnus i Lejonet. 

Jag noterar att Lewis Libby likt mördaren har den kanske mest problematiska kombinationen av Sol och Saturnus - i Eldelementet. Solen vill så mycket mer än Saturnus (moral, gränsdragningar), och hos den trofasta (Stenbocken!) sekreteraren och den kristne vetenskapsmannen befinner sig Saturnus i sina båda härskarlägen och förskjuter tonvikten mot Saturnus lagbundenheter och ordningsamhet snarare än Solens "fria utflöde".

En sökning på enbart Månen fallen i Skorpionen och disponerad från en skadad Mars i Vågen ger för många träffar för att redovisa på det här "djupintervjusättet" (för övrigt ansedd som legitim vetenskaplig metod inom socialvetenskapen).