Joan Jett - "The Frigid Queen"

En alternativ titel på inlägget skulle kunna vara, "Gör inte er livsinvestering för tidigt, kidds - ni kan bli sittande för livet med ett rollspel som till sist närapå kväver er." 

För ärligt talat, vilket utbyte kan en normalbegåvad människa ha av att hoppa runt och gapa I LOVE ROCK & ROLL efter femtio, pga. ett olyckligt genombrott i mellersta tonåren.

Joan Jett, originalmedlem i ett  kommersiellt band vid namn The Runaways (ren bolagsprodukt signerad branschräven Kim Fowley) såg visserligen inte så munter ut då heller - stora bilden är hämtad från gruppens debut-LP från 1976. 

Men att döma av fotot från pågående Sweden Rock (infällda bilden) ser hon allt annat än entusiastisk ut där hon fångas i mitt i en pliktskyldigt utförd rockpose.

Och det är här jag kommer till idén om den frigida drottningen. Alls inte "cool" som Expressen säger i en rubrik (som är utbytt redan när jag skrivit klart det här), utan just bara in i märgen nerkyld - halvdöd.

När jag såg fotot i Expressen var jag ganska säker på att den ytliga formalismens planet eller tecken skulle figurera på något sätt, men aldrig anade jag hur väl den sideriska zodiaken skulle pricka in även den här sångerskan. Hon är från början till slut definierad av det kallaste av elementen, Jord.

Båda Ljusen i Jordelementet och den för psyket så viktiga Månen garanterat inne i den frigida saturniska Stenbockens tecken. Där anses sinnelaget "skadad" pga dess osunda dragning mot enbart tingens yta. Det är detta som är det så kallade syndafallet, att tappa greppet om sig själv och attraheras av externaliteter, vare sig man narcissistiskt blir stående framför sin egen spegelbild i barndomen och sen aldrig växer ur behovet att se sitt värde via objektiva ting, eller blir en ytlig fetischist eller dyrkare av föremål i sig.

Iskalla Saturnus själv kan inte kanalisera någon ande eller värmande eld i Joan Jetts livsöde - den står själv i det nästkallaste elementet, Vatten, och därtill i det elementets "frusna" eller mest koagulerade stadium, Tamas guna eller tröghetens kvalitet: Skorpionen. Det tecknet för lätt och ledigt tankarna till skräck, och Joan Jett skulle ha gjort sig utmärkt som Morticia i familjen Addams.

Spårar man vidare för att förstå Joan Jetts min av gudomligt missnöje, hittar man psykdisponentens disponent Mars även den i kalla och döda Jorden, och därtill sitt skadade läge i Oxen.

I ett försök att sluta en cirkel kan man sedan gå till den som förfogar över den här låsta Mars, återfinns Venus i Lejonet, men nu i ett tecken vars härskare betraktar Venus som överflödig eftersom Solen är Den Ende, redan komplett i sig själv och behov av några kopplerskor eller kurtisaner. 

Joan Jetts Venus disponeras således av Solen men här skiter det sig igen, för Solen i Jungfrun återknyter till det frigida elementet där andesjälen är långt från självkännedom och bara kan lära sig om sig själv via sina egna projektioner mot det materiella substratet. Det råder alltså en icke-kontakt mellan Solen "död" i Jord och Venus i det levande eldtecknet Lejonet.

Solen i Jungfrun disponeras av Merkurius, också i Lejonet, och detta är intressant, för nu uppstår ett försök till ömsesidig reception mellan Jungfruns och Lejonets båda härskare. De är på besök i varandras palats, men det mest basala och det mest nobla elementet är världar från varandra.

Joan Jett har blivit ett stort namn inom en mycket liten genre i populärmusiken, just den som kan beskrivas som den korrumperade eller t.o.m. utsläckta livsglädjens egen genre: underklassens simplistiska stampa-med-fötterna-och-skråla-rock. Musik för grottmänniskor och "drop-outs" från mellanstadiet.

Inte undra på att hon ser uttråkad ut när hon överblickar sin publik vid femtio. Jag tror inte hon kan tänka särskilt mycket med det här förstelnade horoskopet, och hon släpper absolut inget genom censuren som skyddar den livsinvestering och det vägval hon gjorde för många årtionden sedan. Men någonstans hör man en liten röst som skriker ut, som gestaltaren av amerikanskt medelklassliv, David Byrne, gjorde i "Once in a Life Time": "Oh my God! What have i done?" Vad var det för liv jag valde?

(Expressen visar även andra foton med en lite gladare uppsyn, men fotot jag fastnade för är ett perfekt exemplet på horoskopets tonläge.)

*****

Ännu en gång hittar vi Månen i formalistiska och ytfixerade Stenbocken i samband med artister som just kan sammanfattas som "mest schablon". Jag fäste första gången uppmärksamheten på detta med schlager-Anna och schlager-Neo vid ESC 2010 och snart därefter den här unga kvinnan Heidi någonting som plastikopererat sig bortom besinning. Joan Jett har målat in sig i samma hörn och har blivit fånge för sina rockposer.

Naturligtvis finns det "fungerande" Mån-Stenbockar, men just Joan Jetts horoskop tillhör nog det kargaste och mest steniga ökenlandskap bloggen någonsin stött på. Lägre än så här i "the great chain of being" kommer inte en själ. Här måste vändpunkten snart komma och sökandet sig tillbaka, bort från yta och tomt poserande sätta in. De här människorna är ibland rent suicidala eftersom de gjort sig så totalt beroende av externaliteter för sitt inre välbefinnande. Det är som om de valt småborgarens livsöde gång på gång genom de senaste århundradena och nu har börjat dö inifrån.