"Det är som att våldet, närmast organiskt, pressas ut ur bokstavskropparna, gör läsaren kladdig av delaktighet. Jag vill fly, kasta undan de strävt frampiskande raderna. Vill att de lämnar mig ifred."
Så skriver Hanna Hallgren i Aftonbladet om Nobelpristagaren Elfriede Jelineks unga författarskap. I en rysning inser jag plötsligt att Jelineks röst och tematik är spöklik den jag nyligen kommenterade i inlägget om fotografen Mapplethorpes unga konstyttringar samt i den fria uppföljningen om Versace.
I studiet av den synnerligen distorderade hösthimlen 1946 satte jag emellertid gränsen för snävt då jag sökte fler individer besatta av Perversionens Ande, som asketerna vid Döda havet kallade den för 2.000 år sedan. Jag skulle ha sökt inte bara Skorpioner årgång 1946 i kändisdatabasen utan även inkluderat Mapplethorpes eget soltecken Vågen.
För det här vi finner Jelinek, född exakt ett halvt månvarv före Mapplethorpe och ännu kapabel att patologisera via Ordet, via Vågens Luftelement och Månen i Lejonet - den sistnämnda placeringen ett reflekterande psyke som enligt min granskning av 100 Nobelpristagare tycks gynna stor litterär och dramatisk förmåga.
När Mapplethorpe föds har den dörren stängts på himlen. Allt som återstår nu för den inkarnerade själen är att konkret leva ut degradationens fulla spektrum på en lägre nivå av verklighet - i sitt eget liv och med sin egen fysiska kropp!
När Mapplethorpe föds har den dörren stängts på himlen. Allt som återstår nu för den inkarnerade själen är att konkret leva ut degradationens fulla spektrum på en lägre nivå av verklighet - i sitt eget liv och med sin egen fysiska kropp!
Det här är inte astrologi för den filosofilösa västerlänningen, för den chict kulturkonsumerande eliten. Detta är Livet självt avkodat - berättelsen om Världssjälens intermittenta patologi. Och som himlarna talar så utformar sig skeendet härnedan.
Platon kallade alla dessa kramper i tiden för ett ständigt pågående vardande utan en anstymmelse till genuint vara. Bara den excellenta själen har lärt sig parera ödets fluktuation, och för den som inte nått dit manade Platon till kontemplation av stjärnbilderna!
Platon kallade alla dessa kramper i tiden för ett ständigt pågående vardande utan en anstymmelse till genuint vara. Bara den excellenta själen har lärt sig parera ödets fluktuation, och för den som inte nått dit manade Platon till kontemplation av stjärnbilderna!
Antingen kan fynd av det här slaget tjäna som basen för en ny definition av vad människan är: något större än ett tunnelseende ego i en självbedrägligt isolerad fysisk kropp, eller som den ultimata falsifieringen av allt västerlandets vetenskap sysslat med de senaste 300 åren.
Tillvarons andliga aspekt var inte imaginär, det var bara den sekulära västerlänningen som valde att sticka sitt strutshuvud i sanden. Tills nu.
Tillvarons andliga aspekt var inte imaginär, det var bara den sekulära västerlänningen som valde att sticka sitt strutshuvud i sanden. Tills nu.
*****
För en tydligare förståelse av vad jag talar om, inte bara se utan kontemplera Jelineks karta med dem för följande individer:
samt
En dag senare kom lustigt nog följande uttalande från Jelinek. Temat är alltjämt det beckmörker som tycks vara en integral del av Världssjälen under hösten 1946.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar