British Steel (Vattumannens stinna blick)

Den här "look-alike"-kombinationen är på inget sätt klockren. Men vet man vad man tittar efter stämmer allt. Jag ska strax förklara mina intryck.

Både "Lonely Johnny" Leyton - brittisk popsångare på 1960-talet känd för sina ödsliga låtar om smärta och förlust (ofta i ett slags fejkat vilda västern-tempo, vad du nu får för känsla av detta) - och Daniel Craig som den nya iskalla James Bond föddes med Solen i Vattumannen. 

Trots att alla i väst som upplevt sig känna igen zodiaktecknens "ansikten" levt med den felaktiga tropiska zodiaken har placerat fel tecken på fel ansikten (men gissat rätt eftersom alla delat samma vanföreställning), är problemet med de tropiska Vattumän som visar sig vara Stenbockar mindre än på andra håll i zodiaken. Åtminstone om det finns någon poäng med att båda har den magra och tärande Saturnus som sin härskare.

Förr om åren har jag slagits över vilken isande stålkall blick Vattuman ofta har, och tankarna har förstås gått till Saturnus. Tecknet tillhör Tamas guna, den fixerade kvaliteten och Vattumän viker aldrig bort blicken! Det är den rörliga Sattva guna som står för det ständigt skiftande - personer som snabbt tar notis om något och låter blicken glida vidare. 

Rajas guna, som kvaliteten som slits mellan fixering och rörlighet saknar samma entydiga beskrivning. (Vi talar förstås om ascendenttecknet nu, som är det allra viktigaste för hur en individ för sig, men distinkta grupperingar i t.ex. sattviska tecken kan introducera det snabba spelet med ögonen även om ascendenten är fast, som t.ex. en Oxe. Naturligtvis måste man även väga in hur Oxens härskare Venus har det....)

Tyvärr saknas klockslag för båda två, så resonemanget måste föras utifrån det vi nu vet, sol- och måntecknet. 

 

Vad som skiljer Leyton från Craig är hans extrema hästansikte, han är faktiskt mer distinkt och memorabel än den senare, mer av en "typ". Och jag skulle vilja påstå att det är skillnaden i herrarnas månplacering som, bortom att de båda har extremt distinkta och fasta blå ögon som just här erinrar om det luftblå tecknet Vattumannen, leder till två helt olika kranieformer.

För de distinkta ögonen på båda, missa inte att båda har Solen (ögonen) kraftfullt konfigurerade med Jupiter, en expanderande faktor. Båda sorterar således tydligt under etiketten "intelligens" och det sägs ju att ögonen är själens spegel.

Men vad gäller fysionomin är det Stenbocken (Saturnus) som mer än Vattumannen har rykte om sig att leda till skrangliga kroppshyddor och smala ansiktsformer. (Är det därför Mån-Stenbocken Heidi Montag opererar sig som en besatt? Hon söker sätta på det kött på benen som hennes psyk-herre Saturnus inte behagat sätta dit från början.)

John Leyton har denna "tärda" Månen i Stenbocken. På andra sidan Vattumannen har istället Fiskarna rykte om sig att ligga nära plumphet och runda huvudformer. Daniel Craig har Månen i Fiskarna. 

Ja, regerande Bond har ett helt drös planeter i det mildaste av alla tecken och som gör honom till en vid första påseendet "dussinfigur". (Att också han har en viss betoning på magra Stenbocken tycks helt köras över av trycket i Fiskarnas tecken.)

John Leytons extrema "närvaro" kan också förklaras med att Skorpionen är kraftfull i hans horoskop: här finns Mars i hemmaläge, och lika "giftig" som detta tecken är, lika "urvattnad" och färdigutlevd är man då zodiaken drar ihop sig till sitt slut i Fiskarna!

"Lonely Johnnys" samtidiga betoning på gruppsociala Vattumannen och ensliga och utstötta Skorpionen ledde här inte till någon sociopat eller mobbare utan till en artistpersona som just var ensam, utstött och bedrövad. Mars attack mot hela Vattumannen är faktiskt en andra indikation på förhöjd intelligens, men här är Vattenelementets attack mot "förnuftiga" Luften en akut varning för en på något sätt vurpad eller kanske asocial intelligens. 

Men åter: han tycks att fått utlopp för denna sida genom sin rollkaraktär som ensam och utstött! Leyton övergick senare till skådespeleri om jag inte minns fel, ett område där den sociala utstötningsmekanismen uttrycker sig väl: på scenen, i pjäserna kan man leva ut häftiga attityder utan att som Usama bin Ladin göra hela världen till spelplan för sina asociala böjelser!

Astrologin är fenomenal i sin träffsäkerhet. Men hur veta att Leyton inte var någon Usama utan just en artist? Utan födelsetid är det nästan omöjligt, och även med ascendenten och kunskap om innehållet i de 12 husen en knivig nöt!