Bortom "look-alike"-faktorn

Jag har just samlat mig och börjat läsa vad som kan vara den viktigaste bok som någonsin skrivits i ämnet astrologi. Den knyter ihop den senantika platonska filosofin med astrologin - just som den högsta tänkbara bildningen såg ut vid den här tiden. (Se några omdömen på amerikanska Amazon.)

Vad som kan vara ett problem för den som inte har engelska som förstaspråk är att New York-filosofen Anthony Damiani älskar blomsterspråk och därtill målar med orden genom en vokabulär som definitivt inte tillhör den engelska vi svenskar tycker oss vara så duktiga på efter att ha sett för mycket dålig engelskspråkig underhållning på tv. 

T.o.m. jag, som läst enbart engelskspråkig litteratur i årtionden, måste fortskrida långsamt för att fånga de bilder som Damiani frammanar. Det går överhuvudtaget inte att snabbläsa de här texterna!

När jag följer med exakt vad han säger ser jag en motsvarande järnkontroll bakom författarpennan. Han riktar läsaren på det mest precisa sätt och söker via orden överföra en liten känsla av vad det innebär att vara en mystiker, en som direkt skådar in de djupa hemligheter som astrologin egentligen söker förmedla.

Boken är helt unik i sitt slag och femhundringen är absolut motiverad eftersom det är en praktutgåva, som om du låter den ligga framme när du får besök garanterat kommer att fungera som en "conversation starter" som amerikanerna säger. Jag måste rekommendera den ännu en gång för de som känner sig rätt bra på engelska och har en ordbok till hands. Som när Damiani nyttjar ordet "trop" för zodiaktecknen. Jag har läst om skillnaden mellan allegorier, metaforer och troper för länge sedan, men jag kunde för mitt liv inte komma ihåg exakt vad en trop är. Etymonline.com säger så här (nytt fönster).

Jag har snabböversatt några stycken från bokens inledning eftersom de så magnifikt sammanfattar det som jag fläckvis pytsat ut i olika inlägg under det gångna året utan att göra något försök att beskriva en komplett världsbild.

Här är en mäktig astrolog och filosof som verkligen trängt in den gamla astrologiska världsbildens centrum och talar som en som skådat sanningen. Det här är också en modell för hur astrologin "funkar", men naturligtvis kan inte det här korta citatet göra den fullständiga nyplatonistiska visionen någon rättvisa. Likväl öppnas enorma perspektiv redan av dessa preliminära penseldrag:

Vår jord innefattas i funktionen hos Solens rationella själ, och det geocentriska perspektivet uppstår när VI LOKALISERAR VÅRT MEDVETANDE hos ett eller alla de varelser som bebor den här planeten. För jorden är också en mottagare till de Idéer [som zodiaktecknen representerar], och genom förmedlingen via Solens rationella krafter organiseras och manifesteras på jorden gradvis ett spektrum av arter som delvis och ofullkomligt återspeglar Idéerna eller [zodiaktecknens] "djurintelligenser".

Spåren av liv som dessa varelser lämnat efter sig stannar kvar i jordens själ som dess minnesinnehåll, och i antik litteratur åsyftar "draken" detta minnesinnehåll. … Draken är slutprodukten av allt liv har levts på jorden, förrådsboden för alla de bilder och den intelligens som ligger bakom djurkropparnas funktionalitet. Det är detta som de enskilda gradtalens symbolik syftar på.

De här tropernas organisation till djurkroppar är det som utgör våra nedärvda sätt att bete oss och fungera. I det ögonblick en individ föds, visar distributionen av planeter i zodiaktecken och hus ett urval från jordens minne av de tendenser som den individen tidigare identifierat med allra mest. Den här förutbestämmelsen för själen vad beträffar vilka element som skall utgöra dess psykosomatiska organism kommer att ge form åt individens postnatala historia eller karma.

I sin essens är det dessa "vasanas" eller minnesspår som kommer att blomma ut som individens liv. Psykologer refererar till den här intelligensen som det undermedvetna - en intelligens så omfattande att den får dagjaget att te sig dvärglikt. Som en följd därav utgör dessa nedärvda beteendesätt ett system av trosföreställningar för själen som bebor en specifik kropp. Detta uppfattar vi som individens psyke och som de grundläggande antaganden eller attityder som organiserar den personens perception och förståelse av världen i vilken han eller hon lever. De här tropernas inkarnation som en organiserad psykosomatisk organism är den farkost genom vilken själen lever och lär, eller - när dess lärdomar är fullbordade - från vilken den befriar sig genom att gå bortom den.

Anthony Damiani - Astronoesis (2000, s.14,16 - min emfas)

Mycket stoff här! "Draken" som varelsen jordens kollektiva minne var inget jag kände igen. Men som synes avfärdar Damiani bloggens återkommande "look-alike"-inlägg med bara några ord - de utseendemässiga likheter som får oss att sammanbinda olika kändisar i olika djurkroppar grundar Damiani i zodiakens enskilda gradtal.

Traditioner kring zodiakens 360 grader är ett ämne den här bloggen aldrig har berört, annat än i förbigående när jag misstänkt att skäligen exakta look-alikes som Magnus Härenstam och filosofen Jürgen Habermas var så pga en Sol i nästintill samma grad. Men detta kan inte vara hela förklaringen för snart nog hittar man fler personer i nn graden av zodiaktecknet zzz som ser helt annorlunda ut!

En stor tjusning med citatet ovan är hur Damiani beskriver jorden som en själ i sin egen rätt (och på vars kroppsliga utsida vi lever), och hur det är här det lokala minnet av arterna bevaras. (Jfr biologen Rupert Sheldrakes idé om naturens former som en form av minne.)

Detta minne har jag tidigare löst sökt knyta till den dimension som kallas Vattenelementet, men det ska bli spännande att läsa vad Damiani har för tankar om detta. Eller rättare sagt den senantika filosofen Plotinus svåra verk Enneaderna, som Damiani lutar sig tungt mot.

Lika spännande är den antika tanken att Solen är centrum i vårt system som själ betraktat och att vi informeras via zodiaktecknen genom att också vi har Solen som vår egen interna mittpunkt. Platon förlade själen till huvudet, vilket naturligtvis inte stämmer med västastrologin som kopplat Lejonets härskare Solen till hjärtat. Hur Plotinus ser på Platons allokering vet jag ännu inte. Det är bara att konstatera att allt detta är berättelser och att man i den mytiska verklighetsbeskrivningen får leva med olika berättelsecykler.

I indisk astrologi, som troligen är mer lik vad västerlänningen Plotinus studerade än våra dagars västastrologi, kopplas Solen till benstrukturen i kroppen! Bort den ingrodda (åtminstone för mig) associationen till Rickard Lejonhjärta! Bland tecknen delar Kräftan och Lejonet på merparten av bålen i indisk astrologi, och hjärtat tycks ligga under Kräftan som råder över bröstområdet! Det tycks ligga en logik i detta eftersom Kräftans härskare Månen står för sinnet, som på engelska brukar översättas "mind". Jämför talesättet "Varav hjärtat är fullt talar munnen". Hjärtat, Kräftan och Månen, smaka på den alla som tidigare tänkt sig Solen som "hjärtevärmens" symbol!

I det här perspektivet blir verkligen Solen vår andesjäl som ligger ännu ett steg bortom dagjaget. Följer vi Damianis tes här är dagjaget en liten krympling jämfört med det undermedvetna, dvs Månen eller Sinnet. Men bortom Sinnet eller Psyket väntar vår andesjäl, jiva-atman eller Solen. Vi är uppenbarligen långt från vårt verkliga jag under liven som människa på jorden...

Om boken Astronoesis, se också den här "blänkaren".