Inget lättsmält snask här, men väl en bild att meditera över för dem som förstått den fruktansvärda men också fantastiska sanningen att vi är predestinerade vid vår födelse, och att astrologin kan synliggöra åtminstone TENDENSERNA i ett livsöde.
Jag ser två, kanske tre, teman samverka på den här himlen. Först den expansiva (växande) identitetslöshetsfaktorn, Jupiter i Fiskarna, som möter en definitiv avgränsare (identitetslösheten permanentad?) i Saturnus - den stränga fadersgestaltens signifikator. Kvinnan var starkt dominerad av Fadern som t.o.m. tog sig makten att häva en relation för att behålla kontrollen över henne.
Anm. 100411. Några dagar senare låter uppgifterna i pressen lite annorlunda: "Av och till bodde Levona tillsammans med pappan och enligt de anhöriga var hon mycket fäst vid honom." (Expr.)
Från Saturnus placering i terminationens tecken Kräftan ("livets början och slut", hemförhållanden, själsdjup m.m.) går nu gränsdragaren, rättskiparen, ja till och med liemannen Saturnus vidare, buren på Jupiters expanderande våg, och slår sig samman med handlingskraftens planet Solen i dödens tecken Skorpionen. Tydligen började det slå slint för kvinnan först efter att hennes kontrollerande far dött.
Anm. Enligt Expressen hade hon varit intagen för psykisk vård redan innan faderns bortgång.
Kvinnan dödade med kniv, ett instrument som visserligen generellt motsvarar krigsguden Mars och hans verktyg, men som symboliskt står nära Skördemannen Saturnus lie eller skära! En så märklig himmel detta är, där Jupiters förmåga att expandera och befria sig så att säga kapas eller annekteras av Saturnus, planeten som binder och låser oss vid en och samma identitet eller form. Det är Saturnus som har sista ordet i astrologin, så uppenbarligen använder den sig av Jupiter här och det som når fram till Solen i Skorpionen och informerar dess gärningar är en spänd historia där två motsatta principer (befrielse/låsning) samexisterar.
Det är med andra ord full kalabalik i samtliga tre "psykiska" Vattentecken, vilka ju också är identifierade med upplösning av olika slag, just som kvinnan enligt tidningarna nu tycks ha kollapsat in i en helt egen intern värld. Inre subjektivistiska tillstånd är så typiska Vattenelementet!
Det andra tydliga draget är psyket i Skyttens tecken under direkt attack från Mars i den klyvande Tvillingarna. Den här oppositionen har visserligen kunnat beskådas i andra horoskop där inget gått snett, men om man adderar ett psyke som tenderar mot aggression och funderar djupt över vad "vattentriangeln" egentligen säger, är det möjligt att berättelsen kring Månen (psyket, hemmet, modern med mera) blir en misstänkt historia.
Glöm inte hur opassande Saturnus har placerat sig i Kräftans tecken under några år. Den generella indikationen klarar de flesta, men här förblev kvinnan i sin fars våld i hemmet. Och mycket riktigt går dramat vidare: här är också Saturnus disponent själv under angrepp! Nej, de här hemförhållandena måste ha grundlagt det manshat jag läst om att kvinnan börjat hysa (läs: hat mot sin far).
Samma Mars som destabiliserar psyket (Månen) råkar också vara disponenten över hennes dagaktiva handlingsliv - Solen i Skorpionen, så denna Mars i Tvillingarna har en nyckelroll. (Snåriga turer...)
Låt oss därför titta på hur Mars disponent har det!
Merkurius ligger cirka 3 grader från Solen i Skorpionen och är tekniskt sett en bränd planet. Brända planeter tycks inte skada så mycket, men om sekundära budskap tillstöter kan det vara en annan historia.
Här inser vi nu att Mars opponerar sig (bekrigar) sin egen herre (Tvillingarna är ett "mentalitetstecken") och att Solen bränner sönder samma Merkurius! Är inte detta otäcka omen, så säg?
Och de drabbar också den inre föreställningsförmågan (Månen) eftersom man kan vända berättelsen och se det som att en sönderbränd Merkurius i Vatten är en usel bas för en aggressiv Mars i Luft och att detta dissociationsdrama (Luft + Vatten vägrar röra vid varandra, ena handen vill inte veta vad den andra gör) har till uppgift att bära kvinnans psyke (Månen)! Det går inte.
Just Luftens och Vattnets notoriska oförmåga att samverka i "lågpresterande" horoskop syns här. Kvinnan valde att gå in i galenskap i rättssalen. Klassiskt exempel inför öppen ridå på en dissociation, ett psyke som spjälkar bort en verklighet den inte kan hantera.
Möjligen bidragande är också den totala avsaknaden av Jordelementets förmåga att bibringa individen realism. För den som undrat om Madonna verkligen har någon egentlig feedback på sina egna handlingar är svaret troligen nej. Hon saknar också helt och hållet Jord i sitt sideriska horoskop. Hon lever på "ett annat plan" och är därför helt beroende av en fungerande logik och "mentala" representationer av vad som händer i de dödliga varelsernas värld.
*****
Pressen om händelseutvecklingen:
"Psykdebatten igång igen" (DN)
"Dansade in på psyket" (AB)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar