Det är nedslående att i DN läsa religionspsykologen Antoon Geels populistiskt peka finger mot Katolska kyrkans celibattvång i samband med den så kallade pedofilskandalen.
Varför det? För att sent som i november 2008 han uttryckte en annan och synbarligen djupare insikt när han med rätta tog den neurotiskt kacklande ateisten Christer Sturmark i örat och läxade upp honom för oförskämdheten att ifrågasatte en kvinnas upplevelse att ha mött Jesus i en vision.
Att gå från den positionen till att nu plötsligt bara falla in i ett felriktat gnäll över celibatet när det i själva verket är homosexualiteten som genererar pedofila övergrepp ("ulvar i fårakläder") syns som opportunism, en chans att skapa yrkesmässigt mervärde i religionsdebatten genom att torgföra den simplaste och minst problematiska förklaringen i en tid när många lumpna svenskar vill ha blod.
Om någon borde Geels vara förtrogen med celibatet som ett led i en asketisk process som i slutändan alstrar just den religiösa klarsyn han ses försvara på ovanstående två skärmbilder! Var fanns hans yrkesvetande den här gången?
Frågan är vad Geels själv egentligen tror om den religiösa upplevelsen.
Det ska villigt erkännas att den kanske tunnaste boken av alla jag läste under min teologiska utbildning var Geels/Wikström "Den religiösa människan" (1a uppl, 1985). Utanför kurschemat hade jag redan läst betydligt bättre utländsk litteratur som diskuterade den religiösa upplevelsens psykologi. Som vän av taoismen var stycket om yin & yang-filosofin därtill generande i sin ytlighet, men inte olikt nivån på svensk kurslitteratur.
Sanningen är att jag läste mycket kringlitteratur eftersom svensk högskola på 80-talet och troligen också nu förefaller som ett skämt jämfört med den internationella nivån. När den ambitiöse bibelforskaren Tord Fornberg introducerade en amerikansk analys av Nya Testamentet1 stönade hela klassen åt bokens otillgänglighet. Jag bara log. Här fanns ett anslag jag kände igen, insikter på djupnivå! (En del av problemet för den enkelt troende var förstås exegetikens analytiska anslag.)
Det är Geels horoskop som avslöjar bristen på konsekvens och troligen att han själv aldrig har praktiserat någon form av askes i syfte att lyfta sitt eget medvetande till högre höjd. En cerebral och rätt negativ grundnatur är allt jag ser i kartan ovan.
Det här är en socialkonstruktivistisk teoretiker som, för att inte riskera sin expertmannaposition i samband med kommande religionsvetenskapliga aktualiteter (gud ska veta att de inte är alltför många) inte lyfter ett finger för att förklara askesens eller celibatets funktion i ett större sammanhang. För övrigt verkar han själv inte tro på det sammanhanget. (Om den materialistiska socialkonstruktivismen, se detta inlägg.)
Jag finner det olycksbådande att finna samtliga de tre värsta illgärningsmännen Mars, Saturnus och drakhuvudet Rahu i den notoriska lögnaren och smitaren Tvillingarna. Under stress förvandlas Tvillingarna från sin neutrala natur som informatör till något annat...
Födelsehoroskopet tillhör de få som uppvisar ett övermått av "rörlighet", vilket kan vara ett gott eftersom kunskapstörsten är stor (Sattva guna). Men de rörliga tecknen är också kända för en adaptivitet som gränsar till fullständig ryggradslöshet.
Jag tycker mig se några homosexuella signaturer på religionspsykologens himmel, vilket möjligen kan förklara varför han plötsligt svek hela sina religionspsykologiska uppgift och faller in med dem som blickar mot skenproblemet.
Istället för Geels försuttna chans rekommenderar jag istället mitt korta stycke om Benedikt XVI:s kinesiska symbolik insprängt i ett längre inlägg om aktrisen Melanie Griffith. Jag tror den intellektuellt lagde läsaren kan finna behållning av texten, trots att det strikt talat är en diskussion på astrologiskt fackspråk om lidelse och psykologisk mörkläggning.
För ett år sedan skrev jag även om kundalini yoga i inlägget "Yoga - vem tror du maximerar?". Den texten har med metoden celibat att göra, och utgör en del av min tanke att kyrkan inte givit sina präster rätt kringinformation till celibattvånget. Har kyrkan tappat hela idén om vart celibatet ska föra? Men det är en helt separat fråga från den att homosexuella illgärningsmän infiltrerat kyrkan.
I SIG är det inget onaturligt med celibatet, vilket känsloflummande och oinsatta katoliker som krönikören Marcus Birro har fått för sig (typiskt nog ett inlägg Geels "blev rörd av") - det måste bara sättas i in i en korrekt syn på vad en människa är.
Och den "ockulta" synen tror jag efter läsning av den knastertorra och andefattiga "Den religiösa människan" inte att Geels delade, inte 1985 och inte nu heller. Boklärdom som dammar svårt avslöjar bristen på egna andliga upplevelser, och frånvaron av djupare andlig disciplin.
Som en motpol till Geels flum, se Ulrika Knutsons genomtänkta krönika, "Celibatet knappast problemet". Min enda invändning mot innehållet är att hon placerar celibatet på medeltiden, fastän redan Jesus i evangelierna lägger upp riktlinjerna och det florerade i den tidiga egyptiska kristendomen. Men det är bara en småsak.
Tekniska problem på himlen:
1. Norman Perrin/Dennis C. Duling - The New Testament, An Introduction (2a uppl, 1982)
För ett år sedan skrev jag även om kundalini yoga i inlägget "Yoga - vem tror du maximerar?". Den texten har med metoden celibat att göra, och utgör en del av min tanke att kyrkan inte givit sina präster rätt kringinformation till celibattvånget. Har kyrkan tappat hela idén om vart celibatet ska föra? Men det är en helt separat fråga från den att homosexuella illgärningsmän infiltrerat kyrkan.
I SIG är det inget onaturligt med celibatet, vilket känsloflummande och oinsatta katoliker som krönikören Marcus Birro har fått för sig (typiskt nog ett inlägg Geels "blev rörd av") - det måste bara sättas i in i en korrekt syn på vad en människa är.
Och den "ockulta" synen tror jag efter läsning av den knastertorra och andefattiga "Den religiösa människan" inte att Geels delade, inte 1985 och inte nu heller. Boklärdom som dammar svårt avslöjar bristen på egna andliga upplevelser, och frånvaron av djupare andlig disciplin.
*****
Som en motpol till Geels flum, se Ulrika Knutsons genomtänkta krönika, "Celibatet knappast problemet". Min enda invändning mot innehållet är att hon placerar celibatet på medeltiden, fastän redan Jesus i evangelierna lägger upp riktlinjerna och det florerade i den tidiga egyptiska kristendomen. Men det är bara en småsak.
*****
Tekniska problem på himlen:
- Dissociation/vinkling av fakta syns i Tvillingarna i sig samt i dess störning mot Fiskarna (Luft/Vatten-störning).
- Fullmåne längsmed den ytterst sliriga axeln Fiskarna/Jungfrun.
- Jupiter i Vågen söker informera den (under rådande belägring) falska Tvillingarna med en känsla av rättvisa, harmoni och balans.
Fråga: Var gömde sig denna religionens och filosofins visa planet i diskussionen om celibatet?
1. Norman Perrin/Dennis C. Duling - The New Testament, An Introduction (2a uppl, 1982)
1 kommentar:
Hej Astro.
Det är sant att kyrkan inte ser på homosexualitet som en synd så länge man inte faller för frestelsen
Men nu till själva saken, att sexskandalen skulle ha något att göra med pedofili.
Den psykologiska vetenskapen är överrens om att attraktion för barn över 14 år ska kallas för bepedefoli, alltså homosexualitet.
Läs gärna mer om detta här;
http://darenpagatan.blogspot.com/2010/04/sluta-fortrycka-de-homosexuella.html
Skicka en kommentar