Den förhatliga socialkonstruktivismen

I den materialistiska världsbildens avkomma hittar man idel vanskapta barn. Den positivism som förklarade att den inte var intresserad av någonting som inte händerna kunde ta på och vart ögonpar se gav upphov till våra dagars sociala teorier där till exempel socialkonstruktivismen lätt kan spåras rakt tillbaka till den positivistiska vederstyggelsen.

Som bekant hävdar socialkonstruktivismen att precis allt inne i våra medvetanden är importerade sociala konstruktioner - föreställningar vi mottagit via våra fem yttre sinnen. I den här världsbilden existerar naturligtvis varken det sjätte sinnet (telepati) eller Carl-Gustav Jungs djupa kollektiva omedvetna. Här finns inte plats för religion eller tankar om en människans själ.

För socialkonstruktivisten är precis allt du tänker och säger följden av att någon annan först sagt det till dig. Du har absolut ingenting på insidan och ingen kontakt med något "högre" eller bortomvärldsligt. Den sociala "strukturen" regerar, du är ingenting utöver en bricka i spelet.

F.d. socialistländer som Sverige älskar den här germanska baksmällan från runt förra sekelskiftet (minns att tyskarna dessförinnan producerat intressant idealistisk filosofi), och vår låga förståelsehorisont (socialrealism) bidrar i sin tur till det svenska kultur- och religionsföraktet. Även välavlönade borgerliga individer som föraktar det gamla sosse-Sverige är likväl totala offer för den positivistiska och socialkonstruktivistiska myten. 

Det här beror på den moderna kommunikationsteknologin - nallen är vår nya bärbara avgud -  som är en av de konkreta landvinningar den positivistiska vetenskapen gjort. När en lagom historielös genomsnittssvensk idag noterar teknikens relativa intelligens är det lätt att köpa skrönor som att även människan själv kan betraktas som en input/output-processor. Hjärnan som en maskin, människan som dator. Därför kunde 4 av 10 i en intervju nyligen "tänka sig" sex med en människoliknande robot (AB). 

Så långt har alltså tekniklobbyn, ateistlobbyn och relaterade grupper nått i sin propaganda för att göra livet identiskt med maskinella uttryck, att människan snart är ett utdött släkte. Jorden kommer att tas över av silverblanka halvmaskinella livsformer. En gång var de människor men inte mer. Schwarzeneggers Terminator och vetenskapens våta dröm om en perfekt uppdateringsbar reservdelsmänniskan är snart verklighet. 

Det här är helvetet för en del, himmelriket för andra (men den senare gruppen ser inget innehåll i begrepp som "himmelrike"). Det kommer att hända saker på jorden inom en överskådlig framtid. Vi står just vid en skiljeväg och två olika jordklot är fullt utgestaltade i idévärlden (en ontologisk, faktiskt existerande realitet!) - två helt skilda historielinjer. Längs den ena kommer en subhuman maskinmänniska att regera i sin fascistiska och helt kvantifierbara världsbild. Någonstans i en låg och obetydlig prefektur tycker jag mig skymta män som Christer Sturmark och Pirate Bay-tjuvarna.

På det andra jordklotet överlever humanismen (Sturmark var aldrig i närheten av genuin sådan!) av den ursprungliga sorten, den som kände människans centralitet i tingens ordning men också visste att hon bara var en del i en högre verklighet. 

I den här världen utvecklas människosjälen vidare och istället för att bygga tekniska mottagare blir människosjälen själv en hypersensitiv kontaktyta för andra intelligenser i universum. Vi som väljer den här vägen fortsätter att växa som andevarelser och kommer att överleva t.o.m. universums slutliga undergång. Det kommer inte teknikmänniskorna att göra, för de trodde enbart på världen utanför sina fem sinnen och förlorade kontakten med Centrum.

Låt oss titta på de tre germanska namn som skapade läran om att människan bara är en produkt av samhällets tankar och föreställningar. När jag räknade ut horoskopen visste jag inte vad - om något alls - som skulle visa sig. 

En ganska så fantastisk minsta gemensamma nämnare visar sig faktiskt hos alla tre: det inre sinnets planet Månen - det inre sinnet där intrycken från de fem yttre sinnena samlas och koordineras till upplevelsen av ett fenomen, världen "där ute" - den psykiska Månen ligger hos alla tre i Oxen, det mest jordnära och naivt "socialrealistiska" tecknet i hela zodiaken! Oxen är den paradisträdgård som Väduren - Adam - fann sig i som en distinkt levande varelse.

Att finna en Mån-Oxe är ingen stor affär, oddsen är 1 på 12 eller ~8% chans. Att hitta två sociologer på rad med Mån-Oxen är 1 på 144. Okej, sånt händer. men att hitta tre sociologer på rad med Mån-Oxen är oddsen 1 på 1728, en ganska osannolik serie upprepningar. 

Men om man påminner sig den dolda naturlagen som säger att "lika söker lika", och vet att alla tre var bekanta, har åtminstone inte astrologen några problem med det här. Serien är faktiskt helt rimlig, givet astrologins antaganden om att särskilt matchande måntecken figurerar bland människor som samarbetar bra. De slipper helt enkelt söka invadera varandras psykiska universum och försöka övertyga varandra om helt avvikande synsätt. 

Månen i Oxen skulle kunna vara emblemet för den ultimata 1800-talsmaterialisten eller positivisten. Oxens element, Jord, gör den till en hängiven konsument av sinnesdata, och som Månen anses "upphöjd" i Jordelementet när det befinner sig i sitt mörklagda eller fixerade Tamas-tillstånd, lugnar sig Månens naturliga tendenser mot obeständighet. På det hälleberg som är Moder Jord-principen bygger djurarterna sina olika samhällen. Den stabila Oxen bär passivt dem alla.

Så varför "förhatlig socialkonstruktivism" - Mån-Oxen är ju en bra placering för sinnet? Uppenbarligen har vi via de tre germanska sociologerna kommit det fullfjädrat inomvärldsliga "sataniska syndromet" på spåren (den samtidiga aktiveringen av Oxen och Skorpionen)!

"Denna världens herre", som söker invagga oss i de fem sinnenas evangelium. En ful väsande orm som söker övertyga oss att vi ingenstans har att gå utöver den här världen. Den inomvärldsliga människan har slocknat på insidan, hennes enda värld är den hon konsumerar via sinnena. Oxen är zodiakens mest fantasilösa. Det ligger inte i dess natur att producera något själv, den är bara spelplanen.

I praktiken stämmer förstås inte det här, men det beror på att en människa har mer än ett tecken aktivt på sin födelsehimmel. Oxen är den som lägger locket på och begränsar utblicken, och känner du någon extremt konservativ eller rent av reaktionär individ är det mycket troligt att där finns en stor dos Oxe, eller mer generellt, en överbetoning av tröghetens guna, Tamas, till vilken Oxen hör.

Intressant nog hör det kända paret Berger/Luckmann till samma period när också hungrande demonen Rahu låg i Oxen. Därmed har båda två denna världens herre aktiverad i deras sinnelag. Det var också de två som tog socialkonstruktivismen längre än deras lärofader Schütz kanske avsett.

Jag läste i någon tidning om hur länge sångaren Andreas Lundstedt sökt hemlighålla sin HIV, och när jag kontrollerade hade han inte bara Solen i Oxen utan också censurmyndigheten Saturnus själv tillsammans med Solen! På betydligt närmare håll har jag också upplevt Oxens tendens att bara stanna upp så att inget kan utvecklas vidare. Tamas guna VILL SOVA i Oxens tecken, den vill inte utvecklas.

Det är därför som en logisk nödvändighet det rörliga Sattva-tecknet Tvillingarna tar över stafettpinnen i zodiakens fortskridande berättelse. Men i den merkuriala naturen saknar man å andra sidan all den trovärdighet som brukar tillskrivas Oxen - åtminstone tills man upptäcker att dess gravitas i mycket består av klichéer som repeteras på ett rätt fundamentalistiskt sätt. I Indien står dock Oxen för muntlig traditionsförmedling och den är per definition en smula rigid och Tamas/medvetslös.

Det är inte allom givet att både garantera traditionens kontinuitet och samtidigt vinkla och leka med den. Därför är övergången mellan Oxen och Tvillingarna en av de mer kritiska i zodiaken. De här två naturerna förstår varandra inte. Oxens respekt för traditionen ersätts i Tvillingarna av något som ibland blir ren vanvördighet!

Det är som Mån-Tvilling undertecknad finner socialkonstruktivismen förhatlig. Tvillingarna är ett Luft-tecken och vet därmed att den mentala dimensionen är oavhängig av Oxens och Jordelementets fem sinnesportar. Luftelementet figurerar hos matematiker som insett att Platon hade rätt: det existerar en  logisk värld bortom den naiva socialrealismen, och i Luftdimensionen kan matematikerna studera matematiska objekt som aldrig en jordbunden ande kan se, eftersom objekten inte går att representera i det materiella substratet. 

Men positivister och socialkonstruktivister har i århundraden försökt tysta den här obekväma sanningen. Redan på medeltiden stred de lärde i den s.k. nominaliestriden om Luftelementets begreppsvärld bara var så många ord som människan myntat eller om dessa "objekt" faktiskt ägde en självständig existens och att människan bara "fångar in dem" och brukar dem. 

Själv ingen matematiker lutar jag likväl mot de tänkare som menar att kvantfysiken sedan 1920-talet slutligen avgjort den gamla nominaliestriden. De matematiska objekten existerar i en annan värld, och vi människor är mindre än vi inbillat oss en tid.

Det är vi som via vår förmåga att leva på den abstrakta "luftnivån" gradvis skaffar oss djupare inblick i det som astrologin redan för 2.000 år sedan såg som en tillvaro i flera våningar. Socialkonstruktivisterna pratar bara om ett av fyra element, om Jorden. Det är kindergarten i den fullare tillvaron. Bortom Luft finns dessutom de som direkt kan skåda Elden, Formerna som de faktiskt är. Få själar på jorden når den sublima nivån.