Silbersky, djävulens advokat

Fastän försvarsadvokatens uppgift är given i det skådespel som kallas jordisk rättvisa går det rysningar genom kroppen att läsa i AB och Expr om fallet där kände Silbersky invänder sig mot "hård dom" för den best som nästan lyckats misshandla sin flickvän till döds. Det är det fallet som jag nyligen tog till intäkt för att fundera lite över naturens inbyggda brutalitet.

Samtidigt försvarar den tvångsmässigt drivna Silbersky storförskingraren af Donner och söker friköpa honom från hans gärningar.

Vad är egentligen försvarsadvokaten för slags lägre stående själsart? Svaret var inte långt borta. Jag noterar på svenska Wikipedia att Silbersky redan på 1960-talet aktivit bidragit till landets moraliska förfall genom att få den tidens porrkungar frikända. Samtidigt kallar han sig religiös (om än inte särskilt kyrk- eller synagogegående) för den som får ihop den ekvationen.

Nu vet redan bloggens luttrade besökare vilka astrologiska signaturer vi kommer att få se, eller hur?

Mycket riktigt. Här är en hel serie av de "syndrom" som brukar förekomma bland riktiga skitstövlar. Silbersky har rubbet.

Egenmäktighet. Mars i härskarläge i Väduren och rättrådighetens och Lagens Jupiter debil i legalistiska Stenbocken! En bra början på den usla typen av lagvrängare.

I en mycket läsvärd DN-artikel medger Silbersky adrenalinkicken han får av rättsprocesser och att han är en dålig förlorare. Jag vill upprepa: samvetets planet Jupiter är debil i Stenbocken och egohävdelsen i Väduren total! Stenbocken står här för "window dressing" - inte vad ett ting är utan hur det har presenterats för offentlig "konsumtion". Det är en nidbild av rättvisa (Jupiter = Lagen) som den egenmäktige här producerar.

Linslusen i honom kan också enkelt härledas till denna subhumana Mars i Väduren i lösligt tandem med Jupiter som här vill vara en stenbocksauktoritet och för det är redo att sälja ut sanningen och smyga in en "officiell och tillrättalagd version" av den. "Jag och min rättspraktik" - sällan har väl en Mars-Vädur och Jupiter-Stenbock avgivit så tydliga resultat.

Satans axel. Den sträcker sig mellan orala (muntligt debatterande) Oxen och anala Skorpionen, ett syndrom som 1938 är rent ruskigt eftersom vi har de demoniska månnoderna på exakt samma sätt som vi fann dem i horoskopet för de svenska skådespelarna Sällström och Forselius som begick självmord med några års mellanrum. 

I det fallet nämnde jag också freudianen Melanie Kleins specialisering på Sigmunds thanatos - dödsdriften. Det räcker med att gå igenom boktitlarna på Silberskys bibliografi på Wikipedia. Det finns knappt ett gott ord i någon bok han givit ut, "Ont blod", "Dina dagar är räknade", "Gå i döden", "Hämnden är aldrig rättvis" - och så vidare.

Saturnus, liemannen, griper hårt om Silberskys i sig stabila Måne i Oxen, men inte förrän den dödat den i sig upphöjda Venus i empatiska Fiskarna. Det är uppenbarligen så att Silbersky är FÖDD med Stockholmssyndromet. Hans födelsehoroskop visar att han snart nog ska börja ta parti för förövarna.

Sådana här horoskop kan bara förklaras med att vedervärdiga tidigare liv, och jag antydde just den mest bisarra bakgrund som tänkas kan: Silberskys tidigare kropp på jorden som ett mordoffer, och därtill någon som identifierat sig med gärningsmannen och vill försvara hans illdåd! Eller är han så i djupet ond att han faktiskt är en före detta mördare som i nästa liv fortsätter att hjälpa sina "bröder" och söka fria dem från deras gärningar?

Att Silbersky själv undrar (enligt DN-intervjun) hur han kan avböja att försvara narkotikalangare men ta sig an mördare är inget problem för astrologen. Notera hur den avvisande Ketu kopplar till födoämnesfixerade Oxen medan den hungrande Rahu står i dödstecknet Skorpionen.

Nu är det visserligen Skorpionen som är förknippad med toxiska ämnen, men jag vill påstå att Månen i Oxen i kombination med avvisande Ketu gör Silbersky till en av de gnälliga och fordrande gourmeter som lever för sina smaklökar. Han projicerar helt enkelt sina konsumtionspreferenser på de tänkbara klienterna.

Han kan identifiera sig med mördares sak men inte med sådant som (i hans tycke) bereder olustiga orala smakupplevelser. Oxen är en enkel fysikalist - tänker ofta i floskler som "en sund kropp i en sund själ". På den barockt ogenomreflekterade nivån befinner sig Silbersky när det kommer till frågan om att sila mygg och svälja kameler!

Det sataniska syndromet är verkligen djupt ingrott på den här himmelen via Saturnus kroniska kontroll (60°) över själen, psyket eller Månen. Och denna kallhamrade Måne involverar sig sedan i Satans axel! Tripp-trapp-trull och fallen är själen.

Den här axeln för mina tankar till "sexualupplysaren" Manne Forssberg som heller inte har någon som helst kontroll över vilka beteenden han stödjer i sin homouppmuntrarbok "Kukbruk". Notera i hans horoskop hur samma sub-humana drift - Mars i Väduren - återigen kontaktar en "villighet" i dödens tecken Skorpionen och hur den sataniska axeln drar ner honom på en moralisk nivå långt under genomsnittsmänniskan. 

Den sekulära människan - till vilken Silbersky per automatik hör med dessa graverande indikationer - är per definition oförmögen att kliva ur sin uppsättning (godtyckligt sammanfogade) värdeomdömen. Hon skulle tappa fotfästet i tillvaron.

Hon kan därför inte se sitt avgrundslika förfall som det ser ut ur den eviga visdomens perspektiv. Hon fortsätter ackumulera dåligt karma tills ett liv kommer som är så vederstyggligt att vi inte ska tala om den saken här. Sägas kan bara att också brottsoffer har tidigare liv i bagaget...

Det är notabelt att Silbersky har Solen i rationella Lufttecknet Vattumannen och Månen i materialistiskt rationella Jordtecknet Oxen. Den Eld han förfogar över är bara den infernaliska (jfr Mars i Väduren hos markis de Sade). Han hans andliga medvetenhet kan därför starkt ifrågasättas, åtminstone ur de fyra elementens perspektiv.

Nu saknas födelsetid och därmed kan t.ex. inte nionde huset för filosofi och religion studeras, men givet de störningar som uppdagats - och hans faktiska val i livet !! - torde det nionde huset vara svårt skadat.

Silbersky gjorde juristutbildningen blixtsnabbt, säger Wikipedia. Häri ligger också hans förmåga att leva i två världar där han inte har en aning om vem han egentligen är, utan tvärtom är fullt kapabel till en samhällsroll som intellektuell vid sidan av den omedvetna kartritning som han gödslar med sitt val av att försvara samhällets skräp.

Horoskopet är inte påfallande dissociativt (Vatten skär sig mot Luft), utan en Luft-Sol med en Jord-Måne omvittnar tvärtom en människa som är rätt bekväm med sina "rationella val".

Jag funderar också på den intressanta ömsesidiga receptionen mellan Saturnus och Jupiter som skapar en schackspelarmentalitet på hög nivå. (Se t.ex. instrumentaliserande Saturnus kontroll över den flexande Venus upphöjd i Fiskarnas tecken - för normal kärlek tror jag inte på den här kombinationen men den kan absolut ha speciella talanger.)

Hög IQ skapar exceptionellt bra sociopater eftersom de processar så många fler variabler per tidsenhet och hinner formulera närapå sömlös Lögn.

Jag skulle vilja föreslå en jämförelse mellan Silberskys och Bobby Fischers horoskop (öppnar i nytt fönster). Notera hur i stort samma tecken förekommer hos båda, men med planeter omkastade. Eftersom Fischers tid är känd kan en skorpionkomponent adderas också där, i formen av ett befolkat 8e hus! (Det åttonde svarar mot Skorpionen i den "naturliga zodiaken".)

Det finns en enda typ av själ på jorden som kan genomskåda sociopaterna som stigit rakt upp från Helvetet, och det är Saturnus vänner - de som frivilligt dött bort från sina egon. Den här gruppen exkluderar per definition alla födslar med Mars i Väduren och flertalet andra horoskop med ego-träningens tecken aktivt.

Vad Saturnus gör med dem som frivilligt erkänner att han är temporalitetens herre, är att skänka dem en försmak av tidlösheten. Som i asiatisk kampsport kan du nå en sådan koncentration i nuet att tidsfaktorn fullständigt elimineras. Glider du inte ut i evigheten har du i vart fall flera gånger så mycket subjektiv tid på dig att fullborda din avsikt. Du ser din fiendes första ansats redan i dess linda.

Det är således Saturnus som ligger bakom alla dessa actionscener i slow-motion i dagens underhållningsvåld på film och tv. Slow-motion-förfarandet är symboliskt och samtidigt ett försök till grafisk realism. Det är en djup tanke att tiden går långsammare när Döden står för dörren. När Döden är ett faktum stannar klockorna helt. Den som inte är i tiden blir herre över den. Jag och Döden en och samma djupa intelligens.

Det är för att Saturnus vänner har evigheten inom räckhåll som de har god tid på sig att inspektera även en snabbpratande djävul som Silbersky och höra att han inte tillhör de goda. Inte ännu. Kanske i ett annat liv

All religion har alltid handlat om att frivilligt dö bort från den här världens banala sysslor och inte låta Döden komma och ta en medan men befinner sig i samma medvetandenivå som tjusar Silbersky så: i det hormonstinna och uppvarvade mentala snabbprocessandet. Hans IQ är resultatet av snabba mentala operationer och en rationalisering av fenomenen till ett underliggande spelbräde. Så tragiskt att se en ängel arbeta för Mörkret.

Tre av fyra Tamas-tecknen är aktiva på stjärnadvokatens himmel (Tamas: fasthet > rigiditet > vansinne > arketypiskt Mörker). Jag valde att bara märka ut den sataniska axeln eftersom Mars kastar sin dödsaspekt mot Skorpionen för en synnerligen tydlig indikation på djup, djup andlig perversion. Var Silbersky någon obetydlig figur i Caligulas följe som fick smak för det onda?

Ja, hur gamla är våra böjelser? I hur många liv har vi arbetat på att skapa oss de preferenser som byggt våra liv här och nu? Jag vet att jag gjort väldiga bokslut de senaste tusen åren. Silbersky och vissa andra Tamas-horoskop tecknar betydligt mer "ingrodda" själar. De kan ha väldigt lång tid kvar på jorden för att bli acceptabla bortom sandlådan. Uppenbarligen finns en sida i Silberskys natur som faktiskt vill umgås med bestar som så när lyckas i sitt uppsått att misshandla unga kvinnor till döds.

*****

Se också inlägget om åklagarna Hillegren och Leijonhufvud i en annan reflektion över var gränsen går mellan förövarna och "the good guys".