 |
| Ironisk definition av antireligionen Ateism |
En bekant jag respekterar för hans respektfullhet om än inte djupa förtrogenhet med filosofi (han läste litteraturvetenskap en gång i tiden) rekommenderade ett sommarprat i P1. Jag följer normalt inte de svenska plattityder som rapas upp år efter år i den här programserien, men gjorde ett undantag för att Hegel (han med "tes-antites-syntes") skulle förekomma. Hegel har en viss koppling till den här bloggens nya upptagenhet av zodiakens tidsåldrar som "tidsandor" eller Geister (gastar, vålnader) som tyskarna skulle säga.
Det visar sig snart i det arkiverade programmet att filosofiprofessorn Martin Hägglund är en rabiat Ateist (ja, framställaren får något fanatiskt och uppvarvat i rösten på flera ställen). Jag vet vad sådana har att säga och den här timman bjöd inte på några undantag. Under hans monolog noterade jag några uppgifter som passar utmärkt med det svårt plågade horoskop som jag ska knyta till sagda sommarprat.
Allt mer stod det klart att det var socialrealistisk pornografi. Vad som onekligen var värdefulla små minnen för honom blev genom låsningen till ett mycket smalt tema till rena frosseriet i upplevelsen av livets skörhet och sönderfall. farfars benamputation, farmors senilitet, cancer och död för en svåger och så för att avrunda hela helvetesrundan mormor som efter årtionden med hjärtsjukdom till sist kolar vippen. Hägglund memorerar mormors syrliga kommentar till att hennes vänkrets nu dött av. De påminner henne om att hon tagit "ännu ett steg nerför trappan". ("Gissa zodiaktecken")
Genom hela programmet löper för den stoiske som förlikat sig med livets villkor en röd tråd av vulgär sensationalism: här i livet står saker på spel, det är en "risk" men också en chans och liknande managementplattityder. I linje med sorgens och det ofrånkomliga sönderfallets element Vatten, talar ateistfilosofen om hur ordet "omsorg" i sin aktiva form är "sorg" - nästan exakt samma formulering jag använt om det primära Vattentecknet Krabban (modersprincipen) här på bloggen. Men Hägglund förklarar att det inte finns något utöver det biologiska livet, så jämfört med facit, zodiaken, har han kuggat på nästan alla livets diskreta signaler som pekar på att detta bara är förgården till något annat och väldigt annorlunda i existensens hierarki.
Hägglund lider genom en generös dos död och lidande i släkt och närkrets av en krampande kamp och blindhet inför Livet och dess betydligt större omfång. Han förminskades verkligen av allt det som drabbat folk i hans omgivning, men uppenbarligen var det vad Ödet ville med detta liv: lära sig respektera de levande. Man anar en själ som i ett tidigare liv varit hänsynslös med allt levande - en krigare, kanske en mördare - men som nu "stöps" om i detta liv. Den onda figuren från förr kan bara anas i den kvardröjande fanatismen. Eftersom han sysslat med död i ett annat liv, försvarar han som Ateist alltjämt glömda illdåd genom att hävda att livet ändå är ändligt. Detta är inte en sann botgöring och karriär som storsäljande ateist lär inte jaga ut demonerna. För demoner finns det på denna födelsehimmel. Se bara:
Undertonen av fanatism (som egentligen är desperation över livets "skörhet") ges tydligt av sinnelagsascendenten. Månen och Venus visar hur han i princip bara utformat sin filosofi utifrån de kvinnogestalter som förekommer i radioprogrammet (mamman, om jag inte missade något, nämndes inte med ett ord, bara farmor, mormor och den cancerdöda svågerns hustru).
Modersfixeringen i sinne och känslor är väl fint i sig, men allt kjoltyg har i Hägglunds liv utlöser en störande och till och med aggressiv inre kamp. Sinnet i den expansiva och livstörstande Skytten (ett tema som figurerar ofta i radiopratet) går in i väggen eftersom Skyttens härskare Jupiter hamnar i 6e huset för Fienden och Olyckan och angrips av Satan själv. Här är dels hans ateistiska sinnelag i perfekt beskrivning, Satan ingjuter tvivel i de sinnen som öppnar sig, och det är genom kvinnors lidande han tagit sig in i filosofens medvetande och fått honom att förkasta kristendomen, själen och allt vad en god Ateist måste förneka.
Apropå Vattenelementet eller det biologiska livets korruptibilitet och ändlighet som Hägglund gav så många exempel på från sin egen närkrets, missa inte den massiva Skorpionen (korruptionens och dödens symbol) och dessutom placerad i 12e huset för livets slutstation (långvård, sinnessjukhus m.m.). Med den förödande negativa Mars-i-härskarläge-i-Skorpionen, intellektets Merkurius och själens symbol Solen i detta jämmerliga läge, är det inte konstigt att radioprogrammet lät som det gjorde! Dessutom passar Satan (identifierad med stjärnan Algol i den naiva livsuppfattningens Oxe) på att opponera (oppositionen i alla väder är också Satans naturliga roll enligt Bibeln, men den Onde kan förklä sig på många sätt).
Eftersom sinnelagets fundamentala härskare Jupiter också är filosofins planet kan enkelt se hur Hägglund byggt hela sin karriär på satanisk förnekelse. Det fanns verkligen något falsk och oäkta över de minuter han myspratade med svenska folket som vilken sommarpratare som helst. Horoskopet visar en i djupet trasig själ. Helandet börjar inte förrän den dag han slutar att söka negativa "bevis" för Ateismen. Satan älskar att söndra och den Onde äter upp de som föder sitt inre tomrum så att den äkta, tidlösa och på inget sätt biologiska själen stängs utanför sin värdkropp. Det är möjligt att en själ som gästat en stor illgörares människokropp i ett tidigare liv MÅSTE hålla sig borta. Eftersom själen minns allt kommer dess kontakt med värdkroppen omedelbart innebära risken att horribla minnesbilder strömmar igenom.
Psykiatern Arthur Guirdham skrev boken Obsession 1972 och framlade där hypotesen att neurotiker (som jag menar att Hägglund påminde om) producerar falska symptom för att hålla något än värre under medvetandetröskeln: sina själar och deras förmåga till klärvoajans och att återkalla sitt eget "äldre" medvetandeinnhåll (för en tidlös själ är ett liv för 700 år sedan som "igår" så det ligger en enorm tidshorisont i vårt så kallade omedvetna.), "Radikal Ateism" är alltså Hägglunds aktiva försvar mot en själ som skulle kunna berätta ett och annat både om honom och om Livet (med stort L)...
Eftersom hans politiska "vänsterprat" var mycket bra (om än självklarheter för den som funderat det minsta över varför mänskligheten är en parasit mot denna Jord och varandra) förmodar jag att Hägglund jobbar upp bra karma i detta liv, och Ateismen kan vara nödvändig för att få något konstruktivt tänkt överhuvudtaget. Skulle den solkade själen träda fram kunde det förlama värdkroppen så att ingen god karma alls resulterade ur detta jordeliv. (Ur sinnelagsperspektivet är som synes Solen/atman inställd i 12e huset där den onda Mars kontamination av själen skrubbas bort.)
Uppenbarligen har hans senaste bok som noterar hur kapitalism och ekologiskt tänkande är oförenliga väckt uppseende och här räknar själen nu in massor av pluspoäng (god karma). Vem vet, kanske kommer den i detta liv att börja slappna av från den fanatiska försvarsskölden mot en större världsbild där också själen återigen får sin rätta plats?
För det är intressant att han väljer ut som ett av filosofihistoriens definitiva citat, den gamla Aristoteles liknande själen vid seendet av det som ögat - kroppen - registrerar. Denna helt materialistiska tolkning av själen "nådde" Aristoteles sent i livet (traktatet De Anima). Som Platons avfallna elev hade han tidigare i livet den mer korrekta föreställningen om att kropp och själ tillhör två separata ontologiska ordningar och det var i den immateriella själen hela källan till vår intelligens låg (astrologins Sol). Via en andra modifikation av Platons hållning slutade A sedan som den rena materialist i själsfrågan som så attraherar Hägglund.
Man kan säga att Aristoteles var en ovärdig elev till Platon, eller åtminstone mer intresserad av naturvetenskap än metafysik, även om också Platon hade ett spektrum av intressen. Inte minst hans kända förstudie, "Staten", mot slutet av livet följd av den mer utförliga "Lagarna". Och Platons tänkande kring stat och samhälle var verkligen "vänster"! Föraktet mot de orättfärdiga rika i Medelhavsvärden för 2300 år sen kunde vara skrivet om dagens Kapitalister! (Det kanske är därför Platon länga varit utmanövrerad av de rådande makterna och den politiskt harmlösa Aristoteles favoriserats.)
Hägglund bör återvända med förnyad uppmärksamhet till Platon istället för dennes vanartige elev och svamlet om entelekier eller "levande organismer - en rent biologisk syn på livet (att skilja från Livet). Det lägre livet kan liknas vid astrologins Vatten och Jord enbart. (Eller de fyra elementen i aristotelisk tolkning.) Psykiskt liv plus en stofthydda.
Denna omvärldsförståelse har eliminera halva horoskopet ur ekvationen där det "supralunära" Luft och Eld i kombination kan teckna högre själsliga fakulteter. Bäst reservera sig eftersom kombinationen också kan också ge fanatiker, i synnerhet Eld enbart i dominans brukar - när deras rumsterande anses av godo - kallas just "eldsjälar". Men "radikal Eld" kan också vara oerhört destruktiv, vilket inte minst Adolf Hitlers horoskop omvittnar: Solen i Väduren, Månen i Hägglunds Skytte. Extra pikant blir det när man inser att bådas empatistörda och kroniskt fixerade Saturnus befinner sig i Krabbans tecken. Det är som om en Hitler återföds för att som en Hägglunda på nära håll se mänsklig svaghet och död och äntligen börja lära sig ett och annat om människan. Notera att Hitler inte har sin sinnelagshärskare i konfliktfylld Jord-plaering utan med Månen i Skytten. Detta är vad jag menar med en fanatisk typ som är helt fartblind och inte kan utvärdera sina grundantaganden!
 |
| Hitler: extremism och en självförbrännande karta Hägglund är i jämförelsen en som står kvar i de förkolnade resterna av en värld efter kriget |
*****
Som ett exempel på satanistisk filosofi, eller vad imitatören och förfalskaren Algol för invid filosofins Jupiter, se här:
Bara Dewey skapar någon tramsig sekulär imitation av religion (ungefär som de svenska Humanisterna stulit kyrkans konfirmationsritual som en veritabel satanistsekt), men de två sistnämnda var närapå mystika i sin andlighet.
De Quincey själv tycks föredra tanken om "pan-psychism" vilken lämnar frågan obesvarad om det finns något ytterligare utanför universum, något man skulle kunna kalla dess skapare eller Gud. I den meningen skulle de Quincey befinna sig halvvägs mellan Hägglunds alltför samtidiga idioti om att allt börjar med materien och Platons definitiva uppfattning att det finns såväl "tillverkade gudar" (planeterna) som en högre verklighet bortom det materiella.
I Platons Akademi utvecklades tids nog en skarp opposition till stoikerna som likt de Quinceys "medvetande ner till minsta gruskorn" hävdade att själen var en materiell produkt av universum och således med Hägglund, dödlig. Men Hägglund är i sanning radikal i sin dysfunktion, för inte ens stoikerna förnekade själavandringens realitet. Men det ämnet har Hägglund uppenbarligen inte tittat på annat än möjligen via den avfärdande materialismens glasögon.
Sen dröjer det sex år innan Hägglund söker bli del av den amerikanska diskursen med sin RADICAL ATHEISM. Och det är här man kan tänka sig Satan som så intig och substanslös att han bara kan hänga i kjoltygen på det som varit genom att inkludera ordet "radikal" med i boktiteln. (Det kan förstås ha varit förlagets förslag, men Satan i horoskopet visar också risken att utsättas dör Den Ondes förehavanden.)
Ett "plagiat-fast-tvärtom"-scenario passar väl med hans horoskoptyp där både andlig LUFT saknas i den andliga ELDEN är helt låst i strid med det olycksaliga (hus 6) JORD-elementet. Att tänka utanför det materialistiska paradigmet faller sig inte naturligt för den som är i clinch med materien och pengarna (Oxen i hus 6), kanske av den anledning jag spekulerade över: han är här för att kommentera låsningen mellan Kapital och den - hegelskt temporala - fria livsanden (Jord-Oxen och ett positivt Skytt-sinne).
I det viktiga arbetet med att befria mänskligheten från tyranner och illgörare må hans Ateism vara fullt ursäktlig.
PS. Jag skrev om en annan ateistfilosof på Sideriska redan 2009, bloggens första år (och många fler därtill). Men jag kollade texten och noterade en glädje över att siderisk zodiak flyttade ateisten till Vattenelementet - bara den biologiska delen av själen och i linje med elementets symbolik i primära Vattentecknet Krabban: oceanen, moderprincipens svällande mage.
Nu sällar sig Martin Hägglund som ett mer dysfunktionell exemplar på att samma element visserligen kan producera filosofi som når dem av samma socialrealistiska utblick som sommarpratet gav prov på, men knappast är sista ordet i vad en människa kan säga om den gudomliga själen.
https://siderisk.blogspot.com/2009/10/psykologi-utan-sjal-psyche.html
Se även kort utdrag från Platon om den odödliga själen.
