 |
| George Clooney / Gary Grant "Laglika symmetrier" inget tecken på intelligens |
I den skärpta men smått tröttande (pga. detaljerad cellbiologisk teknikalia) Signature in the Cell av Stephen C. Meyer ser jag följande rekapitulation av ett tidigare stycke:
Yet, as noted previously, events that occur predictably and "of necessity" do not convey information. Instead, information arises in a context of contingency. Information mounts as improbabilities multiply. Thus, to say that scientific laws generate complex informational patterns is essentially a contradiction in terms. If a process is orderly enough to be described by a law, it does not, by definition, produce events complex enough to convey information. (s. 258)(Jag översätter inte texten, den som inte förstår den på engelska kommer inte att förstå den på svenska heller.)
För den som tänker latitudinellt uppvisar den här insikten om skillnaderna mellan intelligensbefriade symmetrier som skapas av den döda kemin (upprepade mönster i kristaller t.ex.) och den intelligens som cellens inre och högst specifika information ger uttryck för, en tydlig släktskap med den här bloggens aldrig fullt utforskade tanke om att astrologins spelregler uttrycker Aristoteles begreppspar aktualitet/potential.
Fundera själv! F.n. fem inlägg taggade. Låg mig bara föreslå den allra enklaste varianten på symmetrins brist på information: Saturnus hemma i negativt härskarläge i Stenbocken. George Clooney, kvinnornas älskling, föddes 1961 då denna placering gällde. En död form, en kristallik repetition av en figur Hollywood ständigt upprepar. Tänk Cary Grant, samma sorts hunk men ur en äldre generation Hollywood-stjärnor.
Detta är vad vetenskapsfilosofen Meyer menar med fenomen som saknar reellt budskap, fenomen som inte har med livets egen komplexitet att göra. Symmetrier är för folk som tänker som gråsten, dvs. inte alls. Av detta lär vi oss något om den intellektuella nivån hos det svenska folket, allt mer angeläget om att hålla sina svenska barn i skolor utan rasblandning. Svenskarna, uppfödda på kemi och reduktionistisk biologi i flera generationer är nu så stendumma att gränsen för omyndigförklaring redan överträtts! De kan inte problematisera utan ser bara ytorna.
Så här kan det se ut i fallet Clooney/Grant:
 |
| George Clooney |
 |
| Cary Grant |
Båda männen har en ascendent eller yttre personlighet starkt dominerad av en "informationslös" Saturnus, dvs en i Aristoteles mening fullt aktualiserad Saturnus. Båda männens yttre uttrycker så att säga formell men substanslös yttre perfektion, de har så pass symmetriska drag att man kunde missta dem för att vara utstansade i maskin eller möjligtvis samma brottstycken från samma kristalliska struktur. Detta för att Saturnus är HEMMA i ett härskartecken och saknar underliggande disponent eller potential till något annat än att vara vad ytan anger.
Tur för åtminstone Clooney att han har flera strängar på sin lyra. Han har genom hela sin karriär använt sig av offerkoftan för att få kvinnors hjärtan att vekna och skrattar säkert hela vägen till banken. Hans ascendenthärskare står i förlorarens tolfte hus, så det är inte svårt för honom att se ut som en blöt, sorgsen hund! Clooney förmår således kontextualisera det faktum att han är en närmast arketypisk hunk.
Svårare var det för Cary Grant som hade så djupt sittande psykologiska låsningar att han tvingades ta till storsläggan i formen av LSD-terapi. Så effektiv var den här metoden att den snart blev olaglig. Big Pharma vill inte att du blir helt frisk, marknaden vill sälja dig halvt verkningslösa preparat eller terapier så länge de kan (samtidigt som samhället vill ha begränsade och målorienterade kbt-metoder för att så snabbt få ut löneslaven i produktionen igen! Vilken helvetesvärld vi har skapat oss!)
Grants närmast kroniska inre djupfrusenhet kan ses i det fjärde barndomshuset där ogästvänliga Saturnus står hemma i sitt negativa och kalla Jordtecken Stenbocken och en nymåne understryker att detta är ett livsöde tänkt att uttrycka marschen från skriande fattigdom (Saturnus tecknar i Indien underklassen) mot karriärhöjderna. (Notera hur bakvänt horoskopet här: hemmet och komforten i det trygga och privata har placerats som högsta karriärmål och pga. nymånen så är tiondehusets ägare Månen involverad i varje karriärsteg Cary Grants Sol tar för att komma ur det låga och anonyma fjärde huset.)
När bloggen ägnade några inlägg åt varaktig skönhet användes kvinnor som exempel, men Cary Grant grovt tillyxade och ändå symmetriska ansikte illustrerar väl samma princip, den om att "vara permanent huggen i sten" (och nog klättrar han runt på stenansikten i en Hitchcock-film). Jag minns inte riktigt vilka psykologiska problem som satt så stenhårt fast i Grants förfrusna inre, men jag tror det var ett underlägsenhetskomplex till följd av hans engelska underklassbakgrund. Stenbocken och Saturnus tenderar att fastna i de ytliga definitioner som "världen" klibbar fast på de sina, och i den meningen är faktiskt Saturnus en symbol för Djävulen även om bloggen har tagit avstånd från detta.
Men det är viktigt att precisera vilken Saturnus man talar om och här är det således den mineraliska, kristallina, symmetriskapande - tvingande och helt själlösa Saturnus. Djävulen! Att tala om "denna världens herre" eller Djävulen i samma andetag (!) som Saturnus i Luft - planetens egen essentiella natur - är helt fel. Här handlar det istället om en representation av det gudomliga intellektet (gr: Nous) i vilket det finns rum för alla och envar.
Varför Grant har det mer problematiska horoskopet av dessa båda hunkar, beror på att hans Saturnus saknar den rika kontext som Clooneys 12e hus ger. Clooney har en genuin empati för människor även om han levt gott på den kvinnliga publikens gunst och det förefaller mig som om han privat drar på vänster, politiskt. Detta är en logisk följd av den universella ordningens eller lagbundna symmetrins Saturnus/Stenbock i 12e huset för samhällets olycksbarn och den humanistiska Vattumannen som ascendenttecken.
Gary Grant, i jämförelse, är en mycket mer "besvärad" typ, med påfallande svårighet att få tillstånd fungerande relationer eller ens ett vettigt och avslappnat förhållande till sitt eget yttre. Saturnus-Stenbocken på ascendenten har vi sett hos den fåfänga Barack Obama, men alla Saturnus aspekter till ascendenten hotar med samma kroniska fixering vid den egna rollmasken. Bloggaren kan dock med en opposition mellan ascendent och Saturnus intyga att det motsatta gäller just oppositionen. Detta är enda aspekten där ascendenten vänder sig emot Saturnus krav på konformism, symmetri och inrättning i ledet!
(Att Saturnus gör sjundehuset och äktenskapet till en potentiell krigszon behöver knappt nämnas. Bloggaren har mycket riktigt träffat och blivit ihop med hopplösa saturnier gång på gång - även innan han lärde sig förstå astrologins språk. Kanske den djupare meningen är att lära sig något av dessa ut i fingerspetsarna lag- och ordning-typer...)
Att "själens form" Saturnus mår bäst när den avlastas sitt ansvar att agera som ett axiom eller en arketyp säger sig själv. Och här börjar det spännande med astrologin, men som jag knappt nuddat vid under bloggens alla år: förhållandet mellan den givna planeten och dess underliggande disponent eller potential.
Är det t.ex. till fördel om disponenten hunnit längre fram i zodiaken än dess "yta" (den manifesta planeten i dess tecken/hus)? I vissa inlägg har jag antytt detta eftersom zodiaken tycks vidgas en smula för vart steg man tar. Det enklaste exemplet är zodiakens start i jag-principen Väduren och Vågens "jag-och-du" mittemot. I andra (mycket få) inlägg har jag kallat en disponent som saggar efter planeten den basar över en potentiell regrediering!
Men att göra "lagar" av tankar är att återigen förlora sikte om intelligensen och tar man t.ex. Sverigehoroskopets folkpsykologi - Månen i Väduren i sjunde huset för "den andre" - så ser man ett ytligt folk som tenderar att skylla ifrån sig som små barn. Rent tekniskt är Mån-Vädurens disponent ett tecken före, så att svenska folkkynnet bär på en utvecklingspotential snarare än regression. Men se var denna disponent (Mars) befinner sig! I det åttonde huset för korruption och död!
Det är delvis jag menar att vi sedan vårt nya nationalhoroskop (från 1974) är "märkta" med ett avslöjande om att nationen har blod på sina händer. Och då inte bara vår hycklande neutralitet medan vi exporterar krigs- och mördarvapen hejvilt, utan ett djup ondska som förbinder oss med Nazi-tysklands krigsförbrytelser.
I termer av potential och aktualitet, ligger alltså en tidsinställd bomb och tickar i Sverigehoroskopet från 1974 och jag menar att det är i nynazistiska invandrarhatande, sverigedemokratiska Sverige efter valet 2018 vi kommer att tids nog se ett inbördeskrig mellan de fattiga (utlänningarna) och de välmående medelklassvenskarna bryta ut. Bollen är redan i rullning och detta är nationens karma, konsekvensen av 100 år av förljugenhet och krypande för den onda kapitalismen. Väst kommer att rasa och nya värdeskalor uppstå men Sverige kommer att kollapsa illa eftersom dess sekulära och helt dominerande myt, "jobba och konsumera", gör att vi kommer att vara de sista att vakna upp.
Det här inlägget kan sammanfattas som att: Själen är rund, materien är fyrkantig.
PS. Boken Signature in the Cell har troligen aldrig ens recenserats i Sverige, detta var en av 2009 års största boksuccéer i USA (enligt Amazon, världens största bokhandel). Jag såg i helgen den kristna vänstersympatisören och sångaren Tomas Andersson Wij citerad i DN, apropå nynazismen förpuppad i sverigedemokratin:
"Detta avlånga ishjärta/ detta sjuka sadistiska urberg / där en ängel aldrig satt sin fot"
Mäktiga domsord. Poesi kommunicerar sig helt klart mer direkt än svårgripbara inlägg som detta, där nivåerna måhända hoppar på ett alltför gäckande sätt. Clooney som en metafor, falsifierande sådan, för den reduktionistiska biologens övermod?
Hörru du, går det nåt bra på Netflix ikväll?
